Kerstin Ekman: ”Tullias värld”


Kerstin Ekman: ”Tullias värld”.
Bonniers 2020, 186 s.

Adlibris Bokus

Ytterst lite fakta finns att tillgå om Marcus Tullius Ciceros dotter Tullia, vilket förstås gör det svårt att skriva hennes biografi. Men boken ”Tullias värld” är inte heller en roman. Författaren har listigt nog i stället som titeln antyder i stora drag beskrivit den värld Tullia växte upp och levde i. Fokus är förstås på kvinnornas situation.

Boken inleds med författarens latinstudier på gymnasiet i Katrineholm. Hade man valt den linjen så ingick till stor del det antika Roms historia i undervisningen. Kerstin Ekman gick in för latinet och fäste sig vid de romerska skalderna som Vergilius, Horatius, Ovidius, Lucretius, Propertius, Catullus.

Kerstin Ekmans mål är att skriva om kvinnornas liv i det antika Rom, men som hon konstaterar finns knappast några texter skrivna av kvinnor bevarade, därför är enda möjligheten att få upplysningar via texter skrivna av män. Efter Tullias far Cicero finns mängder av skriftliga källor, bland annat brev där Tullia ibland finns omnämnd. Det dramatiska skedet i historien när den romerska republiken håller på att gå under och där Cicero som är republikens försvarare utsätts för hot och påtryckningar spelar förstås in även på hans familj.

Tullia var född år 76 eller 75 eller möjligen 79 före Kristus. (Enligt Wikipedia 5 Augusti 79 eller 78). Enligt den romerska seden att döpa flickor fick hon faderns namn Tullia Ciceroni. Skulle ytterligare en flicka ha fötts i familjen hade hon fått namnet Tullia secunda. Flera år senare (år 65 fvt) fick Tullia en bror, han gavs alla faderns namn, Marcus Tullius Cicero (Jag tror han också fick tillnamnet Minor, ”Cicero den yngre”)

År 66 fvt förlovades Tullia med Gaius Piso Frugi, år 63 gifte de sig. Frugi som var flera år äldre än Tullia fick snart en utlandsbeskickning som questor medan Tullia stannade hos sina föräldrar. Frugi dog år 57 då Tullia bör ha varit i tjugoårsåldern. År 56 fvt gifte hon sig med Furius Crassipes, de skildes år 51.

Ciceros landsförvisning år 58 medförde en hel del dramatik i familjen. Cicero flydde till Grekland för att undkomma sin fiende Clodius Pulcher. Clodius hade gatugäng i sin sold som han lät plundra flera av Ciceros Villor. Terentia, Ciceros hustru och Tullias mor sökte skydd i Vestalernas hus. Men så vänder den politiska utvecklingen. Den 4 augusti år 57 fvt beslutade den romerska senaten att Cicero skulle få återvända till Rom. Tullia reser till Brundisium (en resa på ca fjorton dagar tvärs över Italien) och möter sin far som tas emot med hyllningar.

Åren 50-51 var Cicero guvernör i Cilicien, långt hemifrån. Tullia måste tillsammans med modern Terentia själv finna en ny make. År 50 gifte sig Tullia med den högättade Publius Cornelius Dolabella. Det visade sig vara ett dåligt val, Dolabella var både otrogen och slösaktig och det blev problem med hemgiften mellan makarna Cicero och hustrun Terentia. Det slutade med skilsmässa mellan Tullias föräldrar. Även Tullia och Dolabella skiljer sig år 46 fvt under Tullias andra graviditet. Hon dör år 45 fvt.

Tullias värld” är en bra titel för denna intressanta men ganska spretiga skildring av det antika Rom. Det är ingen historiebok men innehåller många intressanta detaljer om livet i det antika Rom. Till stor del handlar det om kvinnornas liv, därtill mycket om deras underliv, menstruation, sexualitet, graviditet och barnafödande.

Jag undrar lite över avsnittet om Ciceros slav och sekreterare Tiro. Han som ”kom att stå mycket nära sin dominis” Texten fortsätter: ”Intellektuellt stod han mycket närmare Cicero än Terentia gjorde. Och känslomässigt? Vi vet bara att mellan makarna var tanken på skilsmässa inte långt borta medan samlivet med Tiro fortsatte.” – Samlivet med Tiro? Det låter i mina öron som om de skulle haft ett förhållande, vilket är osannolikt. Cicero gifte ju om sig med en många år yngre kvinna efter skilsmässan. Kanske är det ”viskningar” som författaren uppger hon hör – eller låtsas höra – från de figurer författaren skildrar som påverkar fantasin.

Recensioner:

Hanna Nordenhök i Expressen: ”Vi människohonor delar samma öde
Therese Eriksson i SvD: ”Ekman lägger pussel med skärvor och skapar liv
Ulrika Milles i DN: ”Kerstin Ekman blåser liv i antiken i sin nya bok
Bokbloggar.se

Publicerat i antiken, böcker | Lämna en kommentar

Ny teckning: ”Trekanten V”


Pennteckning: ”Trekanten V”

Publicerat i mina bilder | Lämna en kommentar

Ny teckning: ”Trekanten IV”


Pennteckning: ”Trekanten IV”

Publicerat i mina bilder | Lämna en kommentar

Olga Tokarczuk: ”Löparna”


Olga Tokarczuk: ”Löparna”.
Bonniers 2019, 366 s.

Adlibris Bokus

Löparna inleds med några avsnitt från författarens barndom. Jag utgår från att texten är mer eller mindre självbiografisk.
Tokarczuk säger sig lida av ett syndrom vid namn Perseverativ detoxifiering, att styra medvetandet mot vissa föreställningar, i Tokarczuks fall en dragning mot ”allt som är söndrigt, ofullständigt, defekt. Och visst, författarens intresse för det som är söndrigt och defekt – teratologi återkommer gång på gång i de olika texterna, hud och lemmar, döden, döda kroppar, rester.

Boken fortsätter med ett myller av texter om ungefär vad som helst, fördelat på korta och långa kapitel med rubrik. Ibland bara några rader, ibland många sidor – en hel berättelse och utan någon inbördes ordning mellan avsnitten. Många av texterna berör historiska personer och deras upplevelser. Men språket är ofta njutbart, även när texten behandlar alldagliga ämnen. Översättaren har verkligen gjort ett fint jobb.

Kanske ska man uppleva texten som ett slags resa i tid och rum.
Tokarczuk har två favoriter bland resehandböcker, den första skrevs i Polen i början av 1700-talet av den katolske prästen Benedykt Chmielowski. Han lämnade dock aldrig hembygden och berättelsen är snarast en slags historisk fantasy. (Chmielowski dyker också upp i Tokarczuks Jakobsböckerna)
Den andra favoriten är Melvilles Moby Dick.
Författaren nämner också förtjänstfullt Wikipedia, men beklagar att den bara innehåller sånt vi vet. Det borde finnas en kunskapsbank även för det vi inte vet.

Några exempel ur innehållet:

* Melvilles bok dyker åter upp senare i texten. Sjömannen Erik – med fingerat namn – tar upp tråden i en längre berättelse.

* Doktor Blaus resor I och Il. Handlar om en doktor med starkt intresse för preparering av vävnad. Teratolog?

* Josefina Solimans första och andra brev till Frans I kejsare av Österrike. Hon ber att få faderns stoft utlämnat, det har blivit preparerat och uppstoppat för att framvisas som utställningsföremål.

* Anatonomen Filip Verheyen. Filip har sitt amputerade ben sparat i en glasbehållare. Han undrar varför det fortfarande värker i benet som inte längre tillhör hans kropp.

* Professor Ruyschs anatomiförevisningar inför tzar Peter.

* Tsarens inhandlade samling av glasburkar med missfoster som fraktas från Holland till Sankt Petersburg på ett fartyg, där en stor del av samlingen förstörs genom att besättningen dricker upp cognacen som föremålen i burkarna förvaras i.

* Löparna. På sidan 236 får man en förklaring till bokens titel. Anusjka har en dag i Moskva för sig själv. Blir lösdrivare.

Ungefär så fortsätter boken, med avbrott för inlägg om nutida reseupplevelser och andra ämnen om ungefär vad som helst. Men språket är lättflytande och texten intressant när man väl vant sig vid de osammanhängande ämnena.

Publicerat i böcker | 2 kommentarer

Ny teckning: ”Gröndalsvägen”


Pennteckning: ”Gröndalsvägen”, Maj 2020

Publicerat i mina bilder | Lämna en kommentar

Gunnel Moheim: ”Sommarlyrik” på Winterviken

Jag passerade nyss Vinterviken för att ta en bild som förlaga för teckningen på föregående bloggpost och passade på att se Gunnel Moheims utställning som också ryms i Café Wintervikens lokaler. Motiven är blommor och landskap i akvarell. Men inte vilken akvarell som helst, det här är en konstnär som verkligen behärskar tekniken. Framför allt gillar jag de diffusa landskapen där man kan se antydningar till natur.

Akvarellerna är alla glasade vilket gör det omöjligt att ta bra bilder. I stället får det bli ett dåligt foto som förhoppningsvis ändå ger en uppfattning om måleriet.

Bättre bilder finns på Gunnel Moheims hemsida

Publicerat i konst, samtidskonst, utställningar | Lämna en kommentar

Ny teckning: ”Vinterviken”


Pennteckning: ”Vinterviken”, Maj 2020

I Vinterviken mellan Gröndal, Liljeholmen och Aspudden ligger Winterviken Festvåning & Café. Byggnaden från 1891 Konstruerades av den belgiska ingenjören Gustaf Delaplace. Huset som för en del år sen nästan var en ruin, är numera K-märkt och fint upprustat och är ett populärt närliggande utflyktsmål. Byggnaden uppfördes ursprungligen för framställning av Alfred Nobels dynamit. Under några år var Skulpturens hus installerat här. I området finns flera minnen av dynamittillverkningen, men också koloniträdgårdar och ett trädgårdscafé.

Publicerat i mina bilder | Lämna en kommentar

Ny teckning: ”Mörtvikskroken”


Blyertsteckning: ”Mörtvikskroken”, Maj 2020

Publicerat i mina bilder | Lämna en kommentar

Ny teckning: ”Blå huset”


Pennteckning: ”Blå huset”, Maj 2020

Publicerat i mina bilder | Lämna en kommentar

Ny Teckning: ”Stora Essingen II”


Pennteckning: ”Stora Essingen II”, Maj 2020

Publicerat i mina bilder | Lämna en kommentar

Ny teckning: ”Vass vid Trekanten”


Pennteckning: ”Vass vid Trekanten”, Maj 2020

Publicerat i mina bilder | Lämna en kommentar

Ny teckning: ”Pilträd vid Ekensberg”


Pennteckning: ”Pilträd vid Ekensberg”, Maj 2020

Publicerat i mina bilder | Lämna en kommentar