Ulla Wiggen på Galleri Belenius

Ulla Wiggen ställer ut på Galleri Belenius, Ulrikagatan 13, Stockholm.

Det jag sett tidigare av Ulla Wiggen har varit inspirerat av elektronik, kretskort och liknande som var vanligt för några decennier sedan. Tydligen har Wiggen haft ett långt uppehåll men nu återkommit med en utställning med liknande minituös detaljrikedom, men nu med motiv från människokroppen, som jag uppfattar det stiliserade bilder av pupiller och figurer som verkar inspirerade av människohjärnan. Så passande för en psykoterapeut. Dessutom suggestivt och vackert.


Ulla Wiggen: Iris IV, 2017

Ulla Wiggen: Golem II

Ulla Wiggen: Världsatlas, 2017

Clemens Poellinger i SvD 20180123: ”Gå och se Ulla Wiggens utställning ögonaböj

Andra bloggar om , , , ,

Publicerat i konst, samtidskonst, utställningar | Lämna en kommentar

Hans Rosling: ”Hur jag lärde mig förstå världen”


Fanny Härgestam, Hans Rosling : Hur jag lärde mig förstå världen
Natur Kultur 2017, 332 s. ISBN: 9789127154872

Det finns många skäl att läsa Hans Roslings självbiografi. För min del var det framför allt hans envisa angrepp på människors fördomar som fascinerade. De toppstudenter han föreläste för om utvecklingen i världen vägrade att tro honom när han med hjälp av offentlig statistik visade hur många förbättringar av hälsa, extrem fattigdom och annan utveckling som skett på senare tid. Studenternas uppfattningar byggde på starkt föråldrade kunskaper från gymnasiet (flumskolan?).

Hans Rosling (1948-2017) började sin bana inom internationell hälsa som läkare under 1970-talet på en avlägsen plats i Mocambique där han fick erfara vad extrem fattigdom innebar och vägen ut ur den. Vid en tidigare vistelse vid ett universitet i Indien som fjärdeårsstudent upptäckte han att de indiska fjärdeårsstudenterna hade betydligt djupare kunskaper än han själv och andra svenska medicinstudenter. Hans egna erfarenheter av hur världen egentligen såg ut och hur den bilden kontrasterade mot den felaktiga uppfattningen på många håll i västvärlden utgjorde säkert en grund för hans ivriga missionerande att sprida kunskap

Knappast någon har väl missat att se Hans Rosling sluka svärd i TED-föreläsningen för några år sen. Den och många andra kan ses på youtube – de gör även den dystraste på gott humör. Han ville med detta trolleritrick visa för publiken att ingenting är omöjligt – kan man sluka svärd så går det också att vända utvecklingen i världen till det positiva. Och det är just det Rosling ägnade sitt liv åt och framför allt att undervisa en okunnig värld om fakta. Världen har blivit bättre, barnadödligheten minskar, extrem fattigdom likaså, folkökningen håller på att plana ut. Men det visste nästan ingen i världen för bara några år sen. Hans Rosling har genom pedagogisk användandning av offentlig statistik visat att vår uppfattning om världen, om i-länder och u-länder varit totalt felaktig.

I boken får man följa Roslings väg från hans upptäckt av världen, till läkarpraktiken i Nacala i Mocambique; hur erfarenheterna där får honom att bli forskare, han doktorerar på en avhandling om förlamningssjukdomen Konzo som orskades av felaktig tillagning av kassava / maniok. Efter forskarutbildningen blir han lärare och får vittspridda internationella kontakter och uppdrag. Han var fortfarande i hög grad aktiv efter pensionen, bl a engagerade han sig vid Ebolaepidemien 2014 på plats i Liberia. Boken spänner över en mängd ämnen och bitvis svalnar mitt intresse men så kommer det nya vinklingar som höjer spänningen igen.

Hans Roslings främsta pedagogiska hjälpmedel är presentationsprogrammet Gapminder utvecklat av Roslings son Ola och sonhustrun Anna.

Adlibris, Bokus

Andra bloggar om , , ,

Publicerat i böcker, historia - samhälle, samhällsdebatt | Lämna en kommentar

Madeleine Hatz – ”Sånger från underjorden” på Konstakademien, 21/10 – 19/11 2017


Madeleine Hatz: Broken land loop, 2002

Sånger från underjorden på Konstakademien

Jag gillar Medeleine Hatz måleri. De distinkta färgerna och mönstren som liknar natur, kanske en slags erosion eller jorden från hög höjd. Många av målningarna har ett inslag av grus, stenar, malda bildäck eller liknande material som ger struktur och en aning relief. Harmoni och kraft på en gång. Fina saker.

Andra bloggar om , , , , ,

Publicerat i konst, samtidskonst, utställningar | Lämna en kommentar

Bo Larsson – ”På ofri grund” – Konstakademien 14/10-19/11 2017

Bo Larsson fortsätter på utställningen ”På ofri grund” på Konstakademien med temat att måla interiör och exteriör på en och samma bild. Det är märkligt hur väl det går att göra bra bilder av en sån sammanblandning. Det är som när synintryck och minnen blandas i hjärnan. Jag tycker mig uppfatta en ökad klarhet i målningarna jämfört med tidigare utställningar och ett ännu mer magiskt ljus. Med på utställningen finns också många bilder av mer realistiska stadsmotiv, som vanligt med fokus på Södermalm i Stockholm. Så fint, det lyser verkligen om det här måleriet.


Bo Larsson: Ofri Grund

Bo Larsson: Ateljén, San Michele

Bo Larsson: Yrsnö

Andra bloggar om , , , , ,

Publicerat i konst, samtidskonst, utställningar | Lämna en kommentar

Bengt Jangfeldt: Vi och dom – om Ryssland som idé

”Vad vill han oss, egentligen? Efter Rysslands försök att påverka vem som skulle bli USA:s president börjar amerikaner långsamt också vakna upp till insikten om ett nytt kallt krig, som pågått ett tag. Där USA inte är på den vinnande sidan.” Det skriver Jenny Nordberg i SvD 20171029. Amerikanska diplomater tvingas konstatera att ”Putin är vår tids mest förkrossande briljanta utrikespolitiska spelare.”

Trots att jag inte är mycket för konspirationsteorier får jag en känsla av att Putin ligger bakom allt ont i världen just nu. Kanske är det en del av hybridkriget, ryska försök att manipulera opinionen i västländer som får mig att tro det? Putin vill ju bygga upp en fiendebild och då kanske det mentala bråddjupet mellan öst och väst är en del av spelet? Fast han har förstås hjälp av ett gäng fula statsöverhuvuden som exempelvis Xi Jinping i Kina, Erdogan i Turkiet och Assad i Syrien, som alla verkar vilja göra världen sämre..

Men nog var det Putin som ordnade att Trump vann presidentvalet i USA eller åtminstone att Hillary Clinton förlorade? – och att den förödande Brexitomröstningen gick fel? Nu rustar han för krig på riktigt – hybridkriget är ju som sagt igång sedan länge, att splittra och förvirra motståndarna i väst.

Samtidigt förbereds folkopinionen i Ryssland genom avskärmning av information från utlandet, censur och begränsad yttrandefrihet, militarisering av främst barn och ungdom och grov propaganda för den ryska rasens moraliska överlägsenhet. Ja vi känner igen det från förr och man tror knappt det kan vara sant men det är det nog tyvärr. Bengt Jangfelt har följt med i källorna när han försöker sammanfatta det svårbegripliga läget i Ryssland i ”Vi och dom”.


Vi och dom : Bengt Jangfeldt om Ryssland som idé
Wahlström Widstrand 2017, 207 s. ISBN: 9789146229636

Rysslands historia är en lång växelverkan mellan två motsatta krafter, de som vill dra landet åt väst, mot upplysningsidéer och modernitet och på den andra sidan de krafter som strävar mot traditionella värden, auktoritet, isolering från Europa och väst, och en oförändrad ortodox bysantinsk kyrka. Inte sällan finns spår av båda sidor hos en och samma härskare, som Peter den store (1672-1725) som dels hävdade tsarens absoluta auktoritet men samtidigt ville modernisera landet, tvingade folk att klä sig västerländskt och klippa av skägget. Eller som Katarina den stora (1729-1796) som började sin bana på tronen som starkt influerad av upplysningen men mot slutet av sitt liv under påverkan av franska revolutionen blev alltmer konservativ. Historiegenomgången i en stor del av boken skapar förståelse för hur grundläggande växlingen mellan de två krafterna är för Rysslands utveckling.

Efter Sovjetunionens sammanbrott inträdde en kort period av närmande till Europa och västerländska värden. Under inflytande av Jegor Gajdar försökte man 1991-1993 införa en liberal marknadsekonomi. Det slutade illa, bland annat på grund av att Ryssland saknar en tongivande medelklass. Under Vladimir Putin gjordes trevande försök i olika riktningar, som ledde till slutsatsen att nationalismen var den enda väg som föreföll kunna leda till stabilitet. Den ärkekonservativa ideologen Alexandr Dugin blev en av frontfigurerna i den eurasiska rörelsen.

Vid ett diskussionsforum 2013 lägger Putin fram idén om en eurasiatisk union, i praktiken närmast ett återupplivande av Sovjetunionen. Samtidigt angrips västvärldens moraliska förfall och vikten av ett patriotiskt sinnelag hos den ryska befolkningen. Lite senare i ett TV-program förkunnar han ”den enastående starka genetiska kod som förenar folken inom den ryska världen”. Framträdandet präglades av ”gen- och blodsmystik”, den ryska människans kapacitet för lidande och död betonades – ”tillsammans är också döden skön”. 2014 angriper han Ukraina och erövrar Krim. Slutet av boken är fullmatad med liknande skrämmande Putincitat.

”För att det cykliska mönstret ska brytas krävs djupgående samhälleliga, juridiska och mentala förändringar” skriver Jangfeldt. ”Vi och dom” är bara 200 sidor men hos mig skapar den en helt ny insikt om Ryssland. Det ser tyvärr inte ljust ut.

Recensioner:
DN, VLT, Sydsvenskan

Adlibris, Bokus

Mer rysslandsinformation finns på Kalle Kniiviläs flerspråkiga blogg Mest om Ryssland, http://www.glasnost.se/
Exempelvis den Ryska agentserien som felaktigt sägs vara ”baserad på verkliga händelser
Eller en bloggpost från 2011: Sverige anklagas för inblandning i ryska valet

Se även bloggen Mellan Minsk och Samarkand: Den som inte gjort sin läxa blir lurad

Fler böcker om Ryssland:
Svetlana Aleksijevitj: ”Tiden second hand : slutet för den röda människan”
Peter Pomerantsev: ”Ingenting är sant och allting är möjligt”
Karl Schlögel: Terror och dröm – Moskva år 1937
Kristian Gerner: Ryssland: en europeisk civilisationshistoria
Stig Fredrikson: Daterat Moskva : Rysslands väg leder bort

Andra bloggar om , , ,

Publicerat i böcker, historia - samhälle | Lämna en kommentar

Annika Ekdahl: ”Vävda bildvärldar” på Waldemarsudde

Jag har aldrig intresserat mig speciellt för textil eller vävda tapeter/gobelänger, men när jag gjorde ett återbesök på Lhote-utställningen på Waldemarsudde passade jag på att titta in på Annika Ekdahls utställning och blev helt tagen av vad man kan göra med en vävstol. Det är inte bara tekniken som ger ett så fascinerande uttryck som man knappt trodde var möjligt med vävda trådar, även bilderna i sig själva, de fantasifulla bildvärldarna är helt makalösa.


Follow Me – Shine, 2015

Alla verken är ganska stora, oftast ca tre meter i bredd. Väven är så detaljerad att man vid första anblicken kan uppfatta bilden som en målning. Annika Ekdahl tar gärna med djur i sina bilder, observera enhörningen nere till höger.


Barockfesten, 2002

Barockfesten är en släktmiddag där både levande och döda får vara med. Några av gästerna har änglavingar.


Bröllopet i Queens, 2002

Den här fantastiska bilden är svår att ge rättvisa med ett foto. Centralbilden omramas av mindre bilder som ser ut att vara detaljer av tilldragelsen.


Tröjan, 1995

Andra bloggar om , , , , , , ,

Publicerat i konst, samtidskonst, utställningar | 2 kommentarer

Ingmar Karlsson: ” Roten till det onda : uppdelningen av Mellanöstern 1916–2016 ”


Ingmar Karlsson: ”Roten till det onda : Uppdelningen av Mellanöstern 1916–2016″
Historiska media 2016, 240 s. ISBN: 9789175453385

Jag har aldrig riktigt förmått sätta mig in i den röriga bakgrunden till situationen i Mellanöstern. Visst har jag hört talas om Sykes-Picot-avtalet där Frankrike och Storbritannien den 16 maj 1916 delade upp det sönderfallande Osmanska riket mellan sig genom att på kartan dra en rak linje mellan två punkter utan att områdenas befolkning tillfrågades och utan att ha en aning om konsekvenserna. Och visst har jag hört talas om Balfourdeklarationen vars innebörd var att ge ett hemland för de sionistiska judarna, även här utan att tillfråga de palestinier som bodde i området. Men i Ingmar Karlssons bok: ”Roten till det onda” får jag en lite djupare bild av hur dagens röriga situation kunnat uppstå – och om man får tro boken – vem som bär skulden till den uppkomna situationen.

Boken är detaljerad – till den grad att det kräver en del koncentration för att hänga med i händelseutvecklingen och dra ut något sammanhang ur mängden namn på orter, områden, överenskommelser, möten, makthavare, personer och potentater.

Nån gång på 1960-talet läste jag ”Vishetens sju pelare” av arkeologen och underrättelseofficeren T E Lawrence. Boken handlar om Lawrences tid som rådgivare under den arabiska revolten mot Osmanerna 1916-1918. Ett riktigt ökenäventyr och en klassiker väl värd att läsas. Den har också filmats: ”Lawrence of Arabia” med Peter O´Toole i huvudrollen.

T E Lawrence: ”Vishetens sju pelare”
Natur & Kultur, 1963

Lawrence omnämns ett antal gånger i Karlssons bok. Efter kriget betraktade han sig själv som en svikare eftersom Storbritannien bröt sina löften till araberna att få bilda en egen stat med huvudstad i Damaskus. Se även Claes Hylingers artikel i DN 20170518: ”Svikaren av Arabien”.

Karlssons bok kommer dock till en otvivelaktig slutsats i det sista kapitlet: ”Mellanöstern hundra år efter Sykes-Picot-avtalet”:

”Den abrupta övergången från en nationalitet baserad på religionstillhörighet till ett främmande etniskt nationsbegrepp blev roten till det onda och en draksådd som efter hand växte till det komplex av spänningar och despotism som sedan självständigheten präglat Melanöstern och lett fram till dagens situation.”

Recensioner: SvD, DN,

Se även Dick Harrisons artikel i SvD 20160516: ”Efter 100 år gör deras verk ännu ont i Mellanöstern”. (Bl a en del bilder och kartor)

Adlibris, Bokus, CDON

Andra bloggar om , , , ,

Publicerat i 1800-1900-tal, böcker, historia - samhälle | Lämna en kommentar

30×30 på Väsby konsthall

Vartannat år brukar det vara utställning med bilder i formatet 30×30 cm på Upplands Väsby konsthall. Även skulpturer kan antas till utställningen i det yttre formatet 30x30x30 cm. 2017 års utställning som pågår 21 oktober – 12 november visar upp 93 verk av 60 artister. Material och teknik varierar, men akvarell sparar man till den årliga akvarellsalongen.

Några av mina favoriter från årets 30×30-utställning:


Åsa Bjurberg Kartz: ”Fjärilarna”

Åsa Bjurberg Kartz: ”Solrosfältet”

Elisabet Linna Persson: ”Här ligger en hund begraven”

Elisabet Linna Persson: ”Vem bryr sig?”

Alexandra Leifovna Berggren: ”Heman”

Gudrun Magnusson: ”Obelyst”

Adri Kanth: ”Höst”

Gertrud Andersson: ”Uppåtstigande”

Anders Skarin

Anders Skarin

Samtidigt pågår i lokalerna en sevärd utställning av skåp tillverkade av möbelsnickare Marita Olsson, de flesta för att hängas på väggen. Jag gillar de fantasifulla formerna. Priserna är också förmånliga.

Andra bloggar om , , , , ,

Publicerat i konst, samtidskonst, utställningar | Lämna en kommentar

Rossini Rocks på Musikaliska

Konserten lördag den 14 oktober Rossini rocks på Musikaliska med Blåsarsymfonikerna under ledning av Sébastien Dubé bjöd verkligen på genreöverskridande musik.

Basisten Sébastien Dubé som för mig mest är känd från många framträdanden med Ale Möller band, lyckades med konststycket att både spela med och dirigera Blåsarsymfonikerna.

Konserten rivstartade med Ouvertyren till Rossinis Barberaren i Sevilla, sen följde en fin blandning av bland annat Duke Ellington, Mozart, nyskriven musik av Staffan Lundén-Welden, Bottesini, mera Rossini, irländsk traditionell musik och Sébastien Dubés egna kompositioner, där han till och med lyckades få publiken att sjunga allsång utan ord. Alltid bra musik på Musikaliska!

Andra bloggar om , , , ,

Publicerat i musik | Lämna en kommentar

Blade runner 2049

Blade runner 2049 är välgjord och välspelad och har framför allt en helt fantastisk scenografi, bara den värd entrebiljetten. Det är förstås värsta dystopin man kan tänka sig, väl värdig sin föregångare Ridley Scotts Blade runner från 1982. Den berör också en del frågor som kan bli aktuella i vårt samhälle fortare än vi tror.

Filmen är också högaktuell för den som följt med något i utvecklingen av artificiell intelligens, robotisering och transhumanism eller nyligen har läst t ex Y N Harari: “Homo Deus” eller råkade se Vetenskapens värld i Svt2 ”Cyborger – den elektroniska människan”.

Möjligen är det också på sin plats med en varning riktad till SF-entusiaster i min åldersgrupp: filmen är med sina 2 timmar och 40 minuter på tok för lång, ljudet är på tok för högt för oss som redan har tinnitus, det är aningen tröttsamt att hänga med i den stundtals pratiga intrigen, det är onödigt mycket långdragna slagsmål och skjutande, vilket får åtminstone mig att associera till amerikansk dussinaction enligt standardmall fastslagen av filmbolagens marknadsanalytiker. Och det är synd för filmen är annars klart sevärd. Blade runner 2049 får fyra [****] poäng.

Recensioner: SvD, DN, Expressen, Aftonbladet, Svt, Kulturdelen

Andra bloggar om , , ,

Publicerat i film och TV | Lämna en kommentar

Kjell Westö: “Den svavelgula himlen”


Kjell Westö: “Den svavelgula himlen”
Bonnier 2017, 475 s. ISBN: 9789100171636

Det här är en släkthistoria eller egentligen flera som spänner från omkring 1960-talet till nutid. Det är en berättelse om relationer, om livslång kärlek, vänskap, klass och om människor i det finlandssvenska samhället.

När jag väl kommit in en bit i berättelsen rycks jag med. Man kan förstås förundra sig över hur det lilla manliga kompisgänget ändå kan hålla ihop trots översitteri, misshandel och så uppenbart olika värderingar. Liksom man förundras över hur den namnlösa huvudpersonen och Stella som älskar varandra över allt annat ändå inte kan hålla ihop men heller inte kan leva åtskilda. Men sånt är väl livet ibland och i varje fall håller historien ihop. Den är skickligt hopkommen med sina många karaktärer och vindlande utblickar om tidens gång, svårigheten att leva, om minnets ofullkomlighet och mycket annat.

Någon kritiker har tyckt att personskildringen är lite för fyrkantigt schablonartad. Jag tycker inte det, tvärtom framhävs karaktärerna på ett sätt som sätter fingret på olikheter och konflikter. Och förstås hur personliga särdrag förs vidare mellan generationer.

Kjell Westö verkar gärna hålla sina berättelser till Helsingforstrakten. Jag känner inte den stan så väl men gissar att den som gör det får ytterligare utbyte av Den svavelgula himlen. För boken är bra.

Recensioner:
SvD, DN, Expressen, Sveriges radio, YLE, Hufvudstadsbladet

Adlibris, Bokus, CDON

Andra bloggar om , , , ,

Publicerat i böcker | Lämna en kommentar

Ny akrylmålning: ”20170918”


Akrylmålning ”20170918” 32×24 cm

Andra bloggar om ,

Publicerat i mina bilder | Lämna en kommentar