Jordan B Peterson: ”12 livsregler – Ett motgift mot kaos”

För några månader sen hade jag inte hört talas om Jordan B Peterson. Idag betraktas han tydligen som en av världens viktigaste tänkare. Han får till och med vara med i Skavlan på Stv1. Enligt Wikipedia betraktar han sig själv som klassisk liberal (med dragning åt det socialliberala), han är kritisk mot postmodernism, identitetspolitik och försvarar yttrandefrihet. Som jag uppfattat det har han i Sverige antingen höjts till skyarna som en förebild eller totalt fördömts bl a av vår utrikesminister. Så det är klart att jag blir lite nyfiken på denne kanadensiske psykologiprofessor och hans senaste bok.


Jordan B Peterson: ”12 livsregler – Ett motgift mot kaos”
Mondial 2018, 419 s. ISBN: 9789188671479

Adlibris Bokus

Kapitelrubrikerna är aningen förvirrande. Det tar ett tag innan det klarnar vad kapitlet egentligen handlar om. I texten blandas Petersons erfarenheter från sitt yrkesliv med annekdoter från hans liv och uppväxt, poesi och hänvisningar till en del stora tänkare plus bibelcitat. Den resonerande texten är intressant och ofta överraskande. För en sekulär europé är det lite ovant att läsa så mycket hänvisningar till Bibeln i en bok om de stora livsfrågorna. Men det kanske är en bra taktik om man vill tas på allvar i Amerika? Och resonemangen blir säkert inte sämre för att ett och annant bibelcitat stöder dem.

Boken börjar med förord och ouvertyr på 37 sidor. Sedan följer de tolv livsreglerna.

Regel 1 “Stå rak i ryggen och skjut bak axlarna”.
– Ett långt avsnitt om humrar och deras hierarki som väl ska visa på att människor är hänvisade till samma sorts hierarki som det som gäller för allt levande, växter och djur. Fast i vår avancerade och jämlika civilisation kanske vi tenderar att glömma det, tills vi utsätts för en konkurrenssituation?

Regel 2 “Behandla dig själv som en person du är ansvarig för att hjälpa
– Väldigt mycket Bibel och religion. Hela kapitlet låter som en predikan – Kaos och Ordning. Kanke handlar det om ett slags inneboende självhat hos människor och hur man kan hantera det.

Regel 3 “Bli god vän med människor som vill ditt bästa
– Vikten av att välja rätt vänner. Fast dom människorna kan kräva mycket av dig och då måste du anstränga dig. ”Personer som inte lyckas lära sig av tidigare misstag dömer sig själva att upprepa misstagen”.
Nedåt är mycket enklare än uppåt. ”Om du omger dig med människor som stödjer din strävan uppåt, kommer de inte att finna sig i cynism och destruktivitet från din sida. I stället kommer de att uppmuntra dig när du gör gott mot dig själv och andra och straffa dig varsamt när du inte gör det

Regel 4 ”Jämför dig själv med den du var igår, inte med hur någon annan är idag
– Din inre kritiker. Att skilja på vad du vill ha och vad du verkligen behöver. Kanske behöver din värdestruktur ändras? Sök tills du finner något som stör dig, som du kan och vill åtgärda. Åtgärda det sen. Det kan räcka för den dagen.

Regel 5 ”Låt inte dina barn göra något som får dig att tycka illa om dem”.
– Det här handlar om barnuppfostran och vikten av att små barn får lära sig att nej betyder NEJ. Enligt Peterson som hänvisar till forskning får de barn som inte fått någon styrsel under sin uppväxt svårare att skaffa vänner och blir mindre framgångsrika i livet.

Regel 6 ”Sopa rent framför egen dörr innan du kritiserar andra
– Människor drabbas av fasansfulla saker. Det är inte konstigt att de vill hämnas. Men övergrepp kan också lära människor som utsatts att det är fel att göra andras liv till ett helvete. ”Städa upp ditt liv. Sluta göra sådant som du vet är fel”.

Regel 7 ”Ägna dig åt det som är meningsfullt, inte åt det som är egennyttigt
– Ett ganska långt kapitel om offer, att avstå från en omedelbar belöning för att i stället få flerfallt igen längre fram. Flera exempel som Sokrates död, Kain och Abel mm och rätt ingående resonemang om dem. På teckningen som inleder kapitlet står två ungdomar och betraktar en jättelik version av Michelangelos Pietà, det ultimata offret.

Regel 8 ”Tala sanning – eller låt åtminstone bli att ljuga
– Den som tror att verkligheten kan förbättras genom falskspel och avfärdar sanningen som otillräcklig verkar för världens endemiska förfall. Avsiktlig blindhet är den värsta sortens lögn, det är vägran att veta det som man kunde ha vetat.

Regel 9 ”Förutsätt att den du lyssnar på kanske vet något som du inte vet
– Det är förvånandsvärt vad människor har att berätta om du bara lyssnar. Olika typer av samtal. Många exempel från Petersons praktik.

Regel 10 ”Uttryck dig med precision
– När saker går sönder kommer sådant som har ignorerats rusande. När saker och ting inte längre är specificerade med precision, rämnar murarna och kaoset ger sig till känna. När vi struntat i saker hopar sig det som vi misskött. Det är då vi inser vad fokuserad avsikt, ett preciserat mål och omsorgsfull uppmärksamhet skyddar oss från.

Regel 11 ”Stör inte barn som åker skateboard
– Det här kapitlet antar jag innehåller det som uppfattats som kontroversiellt hos Jordan B Peterson.
Skillnader mellan könen är starkt influerade av biologiska faktorer. De som hävdar att genus är en social konstruktion har fel. Det här är ingen debatt hävdar Peterson, bevisen finns. Han instämmer därmed i sin landsman Steven Pinkers uppfattning.
”Genus är en konstruktion, men en person som önskar genomgå en könskorrigering ska utan tvekan ses som en man fångad i en kvinnas kropp (eller tvärtom). Det faktum att båda dessa påståenden logiskt sett inte kan vara sanna samtidigt ignoreras bara. (eller rationaiseras bort med ett annat ohyggligt postmodernt påstående: att själva logiken, liksom vetenskapens tekniker, bara är en del av det förtryckande patriarkala systemet)”

Regel 12 ”När du möter en katt på gatan, klappa den
– Kapitlet handlar till stor del om Petersons barn, hans son Julian men mest om hans dotter Mikhailas sjukdom och hur man kan stå ut med livets lidande.

De recensioner av boken jag läst är mest försvirrande, har man verkligen läst samma bok som jag? I varje fall ser Petersons bok ut att späda på den politiska polariseringen ytterligare. Det jag antar som möjligen kan uppfattas som kontroversiellt i boken, genusfrågan och Petersons angreppp på socialkonstruktivismen, postmodernimen, identitetspolitiken berörs knappast alls av recensenterna. Är det kanske ett känsligt ämne?
Joel Halldorf i Expressen skriver dock sakligt och träffande tycker jag: ”Han uppfostrar en curlad generation

Publicerat i böcker, samhällsdebatt | Lämna en kommentar

Ny akrylmålning: ”20181120”


Akrylmålning ”20181120” 15×15 cm pannå
Publicerat i mina bilder | Lämna en kommentar

Anders Lönnfält: ”Skymningstid – 200-talets romerska kris och antikens slut”


Anders Lönnfält: ”Skymningstid – 200-talets romerska kris och antikens slut”
Nomad förlag 2012, 233 s.
ISBN: 9789163320309

Adlibris Bokus

Den här boken kom ut redan 2012. Jag har länge tänkt läsa den och nu blev det äntligen av. Boken är både intressant och innehållsrik. Böcker om romarriket brukar annars ofta koncentrera sig runt tiden för Julius Caesar och Augustus och sluta ungefär där Skymningstid börjar.

Och det är verkligen skymningstid för romarriket – ekonomin rasar, antoninska pesten härjar och befolkningen minskar, germanska stammar tränger på vid gränserna och den ena nya kejsaren efter den andra tas av daga av sina egna trupper.

Infört i bokens kronologiska kejsarlängd som börjar med Marcus Aurelius (161-180) och slutar med Konstantin (306-337) finns korta stycken som behandlar romerskt samhällsliv, politisk, ekonomisk och militär utveckling och mängder av intressanta fakta om allt ifrån postgång, kommunikationer, skattesystem och myntväsende till klassindelning, religion, de kristna och pretoriangardets utveckling.

Intressant är också försöket mot slutet av boken att dra paralleller med romarrikets kriser under 200-talet och kriserna i vår egen tid, med ett Europa som ägnat en stor del av 1900-talet åt att förgöra sig självt och senare ett framgångsrikt EU som nu verkar skaka i sina grundvalar.

Publicerat i antiken, böcker, historia - samhälle | Lämna en kommentar

Alexander Skats på Galleri Andersson / Sandström, t o m 17/11 2018


Alexander Skats

I Johanna Persmans recension i SvD 2018-11-02 behandlas tre yngre konstnärers utställningar. Alexander Skats ”Diaphanous Dioramas” på Galleri Andersson / Sandström (t o m 17/11 2018). På samma galleri finns Henrik Jonsson, ”Rembrandt”, gipsskulpturer med porträtt av Rembrandt baserade på hans egna självporträtt. Martha Ossowska Persson: ”Into the hideous hidden” på Cecilia Hillström Gallery, stora akvareller med fingrar i omöjliga sammanflätningar

Bäst gillar jag Alexander Skats stora målningar. Äntligen verkar det som om den yngre konstnärsgenerationen börjat om – här finns hantverket, referenser till konsthistorien och strålande bra måleri. Lager på lager, en aning distorsion, klassiska referenser, mystiska men välavstämda färger. Så bra!

Publicerat i konst, samtidskonst, utställningar | Lämna en kommentar

Ny akrylmålning: ”20181110”


Akrylmålning ”20181110” 27×22 cm
Publicerat i mina bilder | Lämna en kommentar

Ny akrylmålning ”20181106”


Akrylmålning ”20181106” 27×22 cm
Publicerat i mina bilder | Lämna en kommentar

Göran Schildt: ”Ikaros hav”

Är det någon som fortfarande läser Reseskildringar? Nu när nästan alla redan har varit nästan överallt, när knappast någon okänd plats finns kvar att utforska och när resehandböcker finns i övermått? Mer spännande tycker jag det är med historiska reseskildringar. Att läsa Göran Schildts böcker om sina resor i Medelhavet ger mig känslan av att förflyttas till antiken. Böckerna började ges ut under 1940- och 50-talen och verkade vid första påseendet handla om segling, men snart upptäcker man att det är som att läsa Herodotos. Samtidigt känns skildringen av medelhavsländerna från 1950-talet också som historia.


Göran Schildt: ”Ikaros hav”
Wahlström & Widstrand 1957, 263 s.

Finns troligen på biblioteket eller på bokborsen.se

De många strandhuggen längs resan handlar mestadels om antika platser, mest ruiner förstås, men med Schildts levande text förflyttas man strax till antik tid, romerska eller grekiska bosättningar eller medeltida kloster. Ikaros hav handlar om en segling från Venedig till Beirut, längs Dalmatiens kust, Grekland med Egeiska havet, Istanbul, Troja och vidare längs den Turkiska kusten till Pergamon, Taos, Efesos, Antalya, Alanya och så över till Famagusta på Cypern, vidare till Beirut och utflykter till Baalbeck, Damaskus och Palmyra.

Texten blir historisk på två plan, dels antikens bosättningar och minnsemärken och dels förhållandena på de olika platserna under 1950-talet vilket i vissa fall lika gärna kunde vara en tidsresa direkt till antik tid. I SvD 2018-10-30 läser jag att Nationalmuseet i Damaskus åter öppnat efter att ha varit stängt under sex år. Schildt berättar om sitt besök på samma museum på 1950-talet. Man kan ju också reflektera över hans beskrivning av Palmyra, jämfört med platsen idag efter IS förstörelseverksamhet.

Seglingens vedermödor tar inte stort utrymme, men äventyren på land desto mer. Exmpelvis att hitta fram till det historiska Troja. De turkiska myndigheterna orsakar en del problem. Men till slut får man i taxi med åtföljande misstänksam poliseskort ta sig till Troja. Bristen på aktuella kartor medförde att man enbart fått med sig brittiska sjökort från 1800-talet där sjöofficerare under sysslolösa dagar utforskat antika lämningar och lämnat uppgifter på sjökorten, vilket var till stor hjälp.

Konsthistorikern Göran Schildt (1917-2009) som under många år var konstkritiker på Svenska Dagbladet har skrivit ett stort antal böcker om bl a sina segelutflykter på Medelhavet. Hans publika genombrott tror jag kom med Önskeresan (1949) om segling strax efter krigsslutet från Stockholm via kanaler i Frankrike till Italien. Personligen tycker jag mest om den följande boken I Odyssevs kölvatten (1951) och förstås Solbåten (1956) om en osannolik seglats längs den grunda Nilen med en båt med alldeles för djupgående köl.

Publicerat i antiken, böcker | Lämna en kommentar

Gunnela Ivanov m fl: ”Swedish Grace”


Gunnela Ivanov, Christian Björk, Eric Ericson:
”Swedish Grace”
Orosdi-Back, 2017, 608 s.
ISBN: 9789188629043

Adlibris Bokus

Swedish Grace är en benämning som journalisten och arkitekturkritikern Morton Shand är upphovsman till i en artikel i The Architectural Review. Shand jämförde här sina intryck från Stockholmsutställningen 1930 med Göteborgsutställningen 1923 och Konstindustriutställningen i Paris 1925. Den svenska stilen från 1920-talet kom därmed i efterhand att benämnas Swedish Grace.

Stockholmsutställningen 1930 var förstås funktionalismens genombrott, det avskalat rätlinjiga med inspiration från bl a Bauhausskolan, Le Courbusier och Adolf Loos (han med ”Ornament und Verbrechen”). Shand ansåg att Sverige stärkte sin position inom formgivning vid utställningarna i Göteborg 1923 och i Paris 1925 medan man vid Stockholmsutställningen 1930 givit upp sina nationella traditioner för att i stället ansluta sig till den internationella modernismen.

Arkitekturhistorikern Eva Eriksson menar att 1920-talets svenska arkitektur på ett harmoniskt sätt förmådde se både framåt och bakåt samtidigt och då verk som tillhör det svenska 1900-talets yppersta kom till.

I vissa fall lutade Swedish Grace åt Art déco, den stil som var populär bl a vid Parisutställningen 1925. I boken påpekar Ivanov att det finns något motsägelsefullt över 1920-talets svenska arkitektur och formgivning. Den är både modern och nyskapande å ena sida, men tillbakablickande och eklektisk å den andra.

Kanske är det just denna dubbelhet som i mina ögon gör Swedish Grace så fascinerande. Se bara på beståndet av byggnadsverk i Stockholm som kan kallas Swedish Grace: Stockholms Stadshus, Konserthuset, Stadsbiblioteket, Tändstickspalatset, Skogskyrkogården, Skandiateatern och många bostadsområden som Rödabergsområdet. – Boken innehåller förstås också exempel på byggnader på andra håll i landet.

Texten flödar över av namn på upphovsmän och -kvinnor, arkitekter, konstnärer och hantverkare av olika slag med ofta intressanta detaljer om tillkomsten av deras verk. Boken innehåller en Essä om ca 60 sidor, medan resterande drygt 500 sidor innehåller foton av arkitektur, möbler och konsthantverk, skulptur, textilier, armaturer mm från tiden. Kortfattade bildtexter finns med liksom källhänvisningar och namnregister.

Recensioner:
Claes Wahlin i Aftonbladet 2018-01-06: ”Konst som uppfostran
Mark Isitt i Göteborgsposten 2017-12-29 ”Praktverk om en gyllene epok
Birgitta Rubin i DN 20190203: ”Brokiga praktverk om ett Sverige när formen var på topp”

Publicerat i arkitektur, böcker, konst, konsthistoria | Lämna en kommentar

Nya Nationalmuseum öppnat


Nationalmuseum lördag 13 oktober

Nationalmuseum öppnade idag efter fem års renovering. Efter alla lovord som har yttrats i media om det nya museet blir jag förstås spänd på att själv se resultatet och det lever verkligen upp till berömmet. Nån timmes rundvandring i de utvidgade lokalerna ger förstås ingen fullständig bild, mer än att allt verkar så fint ordnat och ytan att visa konst på blivit så mycket större. En del av verken känner man förstås igen, men massor av fina målningar som legat gömda i förråden och som jag aldrig vet med mig att ha sett förut visas nu upp. Så bra!


En vägg vid 1800-talsavdelningen

Redan innan renoveringen påbörjades passade man på att prova ut nya idéer att visa konst och föremål på en utställning med franskt 1800-tal.
På det nya museet har man dels en kronologisk ordning och dels blandas tavlor, skulpturer möbler och föremål. Det fungerar utmärkt och bidrar till en bättre helhetsbild av konst och konsthantverk under olika tidsperioder.

Clemens Poellinger i SvD: ”Nya Nationalmuseum en fest för ögat
Birgitta Rubin i DN: ”Nya Nationalmuseum är decenniets konsthändelse
Nils Forsberg i Expressen: ”Nya Nationalmuseum är bättre än någonsin
Ingela Lind på Svt: ”Nya Nationalmuseum frossar i färger
Matti Shevchenko Sandin på Stockholm Skyline

Publicerat i konst, konsthistoria, utställningar | Lämna en kommentar

Hans Rosling, Ola Rosling, Anna Rosling Rönnlund: ”Factfulness : tio knep som hjälper dig förstå världen”

1999 var första gången Hans Rosling föreläste för Världsbankens personal och förklarade varför begreppen u-länder och i-länder inte längre var användbara. Men ”gapinstinkten”, alltså föreställningen att det finns ett oöverstigligt gap mellan fattiga och rika länder är väldigt stark. Det tog Rosling ytterligare 17 år och 14 föreläsningar innan Världsbanken beslutade att inte längre använda begreppen u-länder och i-länder utan i stället dela in väldens invånare i fyra inkomstgrupper. FN och flertalet andra internationella organisationer har ännu inte ändrat de irrelevanta beteckningarna.


Hans Rosling, Ola Rosling, Anna Rosling Rönnlund:
”Factfulness : tio knep som hjälper dig förstå världen”
Natur Kultur, 2018, 364 s.
ISBN: 9789127149946

Adlibris Bokus

Just bokens indelning av världens alla invånare i fyra inkomstgrupper i stället för ett oöverstigligt gap mellan fattiga och rika länder uppfattar jag som bokens huvudbudskap. Det är också illustrerat på ett pedagogiskt förträffligt sätt med foton som gör det lätt att förstå hur människor på olika inkomstnivåer lever.

Nivå 1 – extrem fattigdom – omfattar ca 800 miljoner – i Roslings illustration avrundat till en miljard – de har en inkomst motsvarande upp till 2 dollar om dagen.
Nivå 2 (tre miljarder människor) 2-8 dollor per dag
Nivå 3 (två miljarder människor) 8-32 dollar per dag
Nivå 4 (en miljard människor) mer än 32 dollar per dag

Hans Rosling är varken pessimist eller optimist om världens utveckling. Han kallar sig possibilist, han ser möjligheter. För de som lever under extrem fattigdom, kanske med en inkomst motsvarande en dollar om dagen kan ytterligare en dollar i inkomstökning innebära en radikal förbättring i levnadsomständigheterna. Om man bara äger en enda hink att hämta vatten i via timslånga barfotapromenader kan ytterligare en hink innebära ett avgörande lyft i levandsstandard.

Om du lever på nivå två – 2-8 dollar om dagen kan det innebära att hela familjen bara har råd med en enda tandborste som du kanske till och med måste dela med mormor. Det är klart att folk vill få det bättre. Och det är också vad som sker i världen enligt offentlig statistik. Människor flyttar långsamt upp i inkomst och får samtidigt ett bättre liv.

Exemplen fortsätter uppblandade med Roslings anekdoter från världens alla hörn, både skrämmande och gripande, ibland komiska. Boken är också försedd med mängder av statistik illustrerad med lättbegripliga kurvor och figurer. Och källorna är många, så många och så svåröverskådliga att man kan ana varför kunskapsnivån om tillståndet i världen är så extremt låg, även när det rör sig om mycket kvalificerade personer som världens politiska ledare, företagsledare, eller forskare och studenter. Rosling och hans medarbetare har också under de många föreläsningarna runt om i världen för olika grupper passat på att via enkla tryckknappssystem fråga ut auditoriet om deras kunskaper om världen – oftast med skrämmande dåliga resultat som redovisas i boken. Varför är det så?

Ingen sammanställning av fakta från ett stort antal källor har tidigare skapats och presenterats på det sätt som görs i boken och i webbsiten gapminder.org Alla uppgifter är försedda med källhänvisningar. En viktig ingrediens i boken är också tipsen om hur man ska avläsa fakta och statistik för att inte bli lurad.

Boken är så innehållsrik att det är omöjligt att sammanfatta. Men en glimt av innehållets bredd kanske man får via exempelvis avsnittet med Dåliga saker på nedgång där sexton kurvor visar hur några av världens dåligheter minskat över tiden, allt från lagligt slaveri eller oljeutsläpp till hunger och smittkoppor. Bland sexton kurvor med bra saker på uppgång över tiden återfinns Nya filmer, läskunnnighet, kvinnlig rösträtt, vaccination, mobiltelefoni, Internet, demokrati och flickor i skolan..

För den som vill förstå världen som den verkligen ser ut och vilka trender man kan utläsa av befintliga fakta är Factfulness utan tvekan den bästa källa att ösa ur som man kan önska sig. För mig ger den faktiskt en sannare och mer uppdaterad bild av världen än vad jag hade tidigare. Den inger också hopp om framtiden.
Glöm för all del inte att kasta ett öga även på webbplatsen gapminder.org

Mer om Hans Rosling:
Hans Rosling: ”Hur jag lärde mig förstå världen”
Hans Roslings statistik

Publicerat i böcker, historia - samhälle, samhällsdebatt | 1 kommentar

Paula Modersohn-Becker och konstnärskolonin i Worpswede på Waldemarsudde

För den som vill uppleva skönhet via konsten är det numera mest konsthistorien som står till buds. Så bra att det fortfarande finns ganska många muséer som inriktar sig på just det. Waldemarsudde är ett av dessa som återkommer med spännande utställningar, ofta med teman hämtade från något sekel tillbaka, från tiden omkring förra sekelskiftet ”La belle epoque”.

Utställningen från konstnärskolonien vid Worpswede är riktigt bra, härligt måleri med starkt uttryck. Den lyfter dessutom fram konstnärer som inte är speciellt kända. Paula Modersohn-Becker är det mest kända namnet. Tyvärr är dock urvalet av just hennes verk ganska begränsat. Hennes motiv är oftast människor, porträtt och bilder av barn.


Paula Modersohn-Becker: ”Mädchen mit Schafen am Weiher II”, ca 1903

Paula Modersohn-Becker: ”Kinderwagen mit Säugling und zwei Kindern vor Landschaft”, 1904

Paula Modersohn-Becker: ”Kopf eines Mädchens mit Medaillon”, 1902

Paula Modersohn-Becker: ”Kopf eines Mädchens im Profil neben einem Birkenstamm”, ca 1904

Paula Modersohn-Becker: ”Junge am Wasser”, 1904

Bättre företrädd på utställningen är Paulas make, landskapsmålaren Otto Modersohn. De här bilderna tycker jag är uttrycksfulla och komponerade så att det verkligen lyser om dem.


Otto Modersohn: ”Armenhaus in Zeven”, ca 1900

Otto Modersohn: ”Moordamm”, 1902

Otto Modersohn: ”Nach dem Gewitter”, 1899

Otto Modersohn: ”Elfenreigen”, 1901

Otto Modersohn: ”Dämmerung”, 1898

Otto Modersohn: ”Abend am Moorkanal”, 1894

Flera andra från konstnärsgruppen vid Worpswede gör också starka och uttrycksfulla målningar.


Ottilie Reylaender: ”Märchenmond”, ca 1900

Heinrich Vogeler: ”Frühling”, 1897

Hans am Ende: ”Birken”, ca 1900

Fritz Overbeck: ”Abend im Moor”, 1896

Inte för att jag längtar tillbaka till 1800-talet, men nog var konsten mer berörande under den här perioden. Jag tycker inte att fotokonsten kan ersätta ett fritt måleri i uttryck.
Första världskrigets kaos och krigsgalenskap fick konstnärerna att reagera med sina egna former av ”galenskap”: dada, kubism, surrealism, abstrakt måleri osv. Inte alls dålig konst, men nog förlorade skönheten, harmonin och det emotionella sin plats i konsten. I och med konceptualismen verkar konstnärerna ha tagit det slutliga radikala steget och lämnat konsten för filosofin – det intellektuella snömoset. Så synd.

Birgitta Rubin i DN 2018-09-13: ”Målarna med hjärtat i byn Worpswede

Recensioner:
Ingela Lind i DN 2018-09-20: Worpswedemålarnas naturlängtan visas på Waldemarsudde:
Ulrika Stahre i Aftonbladet 2018-09-23: ”Kollektiv naturvurm. Ulrika Stahre om legendariska tyska konstnärskolonin i Worpswede
Therese Bohman i Expressen 2018-09-23: ”På djävulsmyren fann de sitt uttryck

Publicerat i konst, konsthistoria, utställningar | Lämna en kommentar

Robert Harris: Konklaven

Jag fortsätter träget att läsa Robert Harris böcker. Konklaven handlar om en omröstning om ny påve och intriger och händelser i samband med mötet mellan kardinaler från världens alla hörn. Det borde vara ett tacksamt ämne för Robert Harris som ju specialiserat sig på politiska thrillers. Men efter den femte eller sjätte omständliga påveomröstningen som de 118 kardinalerna i Konklaven företar så blir jag faktiskt lite uttråkad. Ämnet är för mig tämligen okänt men samtidigt lite exotiskt.

Först efter den sjunde omröstningen (s 237) börjar det hända saker. Upplösningen innehåller förvisso en del dramatik och några politiskt korrekta slutsatser. Eller som jag uppfattar det: katolska kyrkan bör moderniseras och verklighetsanpassas och stå upp mot korruption och ondska.


Robert Harris: ”Konklaven”
Bookmark förlag Pocket, 2018, 285 s. ISBN: 9789188545053
Adlibris Bokus

Om du är speciellt intresserad av katolska kyrkan eller nyfiken på hur ett påveval går till i detalj är Konklaven en bok för dig. Trots allt är Harris en lysande författare, han får även det tråkiga att glimma till ibland. Tro nu inte att jag är emot katolicismen eller kyrkan överhuvudtaget, de är viktiga delar av civilsamhället, anrika institutioner som ger stabilitet. Något som behövs i denna tid när extremismen växer oroväckande.

Fler böcker av Robert Harris:
München
En officer och spion
”Dictator” – (Cicero trilogy part three)
”Lustrum” – (Cicero trilogy part two)
”Imperium” – (Cicero trilogy part one)
Pompeji

Publicerat i böcker | Lämna en kommentar