James Hawes: ”Tysklands historia. Från Caesar till Merkel”
Lind Co, 2019, 247 s
Det här är en kortfattad men faktaspäckad bok om Tysklands historia. Jag har försökt sammanfatta de viktigaste delarna, men min text blir kortare när den närmar sig nutid.
Bokens förord är kort men alarmerande. Tyskland kan vara Europas sista hopp!
”Över hela Europa skriker populister ut att migration och globalisering är verk av det skändliga Systemet, pådrivet av osynliga herrar utan nationalitet. Tsar Vladimir, som knappt kan tro sin goda lycka, ser sin uppställning inför den stora matchen; Baltikum och Visegrádgruppen skälver. Tysklands utrikesminister från 1998-2005 ser inte att det återstår mycket hopp:
’Europa är alldeles för svagt och splittrat för att strategiskt kunna ersätta USA, och utan amerikanskt ledarskap kan väst inte överleva. Följaktligen kommer västvärlden, så som praktiskt taget alla i dag levande personer har känt den, nästan säkert att gå under inför ögonen på oss’.”
Joschka Fischer, Goodbye to the West, 5 december 2016
Historien börjar med språket ca 500 fvt. Då tror man urgermanerna i järnåldersboningar i norra Tyskland eller södra Skandinavien började uttala orden på ett annat sätt.
Det är Julius Caesar som i sin bok “Kriget i Gallien” år 58 fvt ger folket på andra sidan Rhen namnet germani.
Boken är indelad i fyra delar om ungefär ett halvt årtusende vardera.
Del ett. Första halvmillenniet (58 f.Kr – 526 e.Kr) Romarna skapar germanerna, sedan tar germanerna över Rom.
Gallerna väster om Rhen är så pass civilicerade att Caesar tror de är möjliga att ”romanisera” och beskatta. Germanerna österut däremot, är barbarer utan riktiga gudar eller präster, ingen samhällsordning, inget spannmål till bröd, inget sätt att mäta avstånd, ständiga krig mellan stammarna.
Rom fortsatte dock att försöka erövra ny mark österut Men år 9 vt led romarna ett stort nederlag i Teutoburger Wald. Efter vilket kejsar Augustus avbröt fortsatta erövringar österut.
Ca 100 vt hade romarna full kontroll över stora delar av sydvästra nuvarande Tyskland. Man upprättade en befäst gräns limes Germanicus som följde Rehn och vidare sydost till nuvarande Regensburg. 568 km och ca 1000 vakttorn eller fort byggdes längs Limes. På bloggen finns fem poster som handlar om min resa längs Limes för några år sen, med början i Saalburg.
Marcus Aurelius (kejsare 161-180) hade som strategi mot germanerna att inbjuda utvalda germaner till Roms bundsförvanter och mot pengar och militärt bistånd bekämpa andra germaner. Det fungerade en tid men tog i längden livet av den bräcklige Marcus.
235 vt gjorde den romerska hären vid Rhen myteri och utropade den första soldatkejsaren, halvgermanen Maximinus Thrax, son till en got och den första kejsaren helt utan boklig bildning. Det ledde till ”militäranarkin” med ca 20 kejsare under 49 år.
 Maximinus Thrax [wiki] |
 Marcus Aurelius [wiki] |
 Konstantin [wiki] |
 Zeno [wiki] |
 Romulus Augustulus [wiki] |
 Odovacar [wiki] |
 Teoderic [wiki] |
Konstantin (regent 306-337) flyttade huvudstaden till Konstantinopel. Övertaget av makten skedde till stor del genom användande av “germanska barbarer” enligt Libanios och Zosimos. Pretoriangardet ersattes av beridna scholae palatinae. Konstantin var den förste kristna kejsaren.
Under folkvandringstiden invandrade germaner från öst, de var övervägande män. Utan kvinnor efterlämnade dessa germaner inga varaktiga spår av sitt språk.
Det västromerska kejsarriket upphörde slutligen år 476 efter ingepp av Odovakar som avsatte den sista västromerska kejsaren Romulus Augustus. Odovakar dödades 493 av Theoderik som blev härskare över Italien i väst och Zeno östromersk kejsare i Konstantinopel..
Del två. Andra halvmillenniet (526 – 983). Germanerna återupprättar Rom.
År 297 tillåts frankerna bosätta sig väster om Rhen i nuvarande nederländerna/Belgien. De hade lång erfarenhet av den romerska hären och klarade sig undan invasionen österifrån av nomadiska ryttarhorder. De deltog inte heller i de stora folkvandringarna. De utvidgade sina gränser söderut och inträdde med sin kungaätt som merovinger. Ättens grundare var Childerik (död 482).
Childeriks son Klodvig besegrade 486 den rivaliserande styrka som gjorde anspråk på det västromerska riket. Han lät kristna sig 496. I de gotiska krigen (535-554) blev merovingerna vinnarna.
År 732 blev frankerna den västerländska civilisationens räddare. De hejdade islams framträngande från Spanien vid slaget vid Tours under ledning av major domus Karl Martell. Martells son Pippin den lille grundade sin egna frankiska ätt. För att vinna självständighet mot Konstantinopel lierade sig Pippin med påven Stefan II. 754 smorde påven Stefan II Pippin och dennes båda söner vid en ceremoni i Saint-Denis 754. Den ena av sönerna blev Carolus Magnus, Karl den store.
Karl den stores två sonsöner, halvbröderna Ludvig den tyske, som härskade öster om Rhen och Karl den skallige, som styrde väster om Rhen, det som numera är Frankrike. Deras uppgörelse som först nedtecknades på latin översattes sen till västfrankiska och östfrankiska som lästes upp av de båda halvbröderna för sina härar. Strassburgederna (842) är det först dokumenterade texten på franska språket och tyskan uppnår status som diplomatiskt språk. 843 delas Karl den stores rike via fördraget i Verdun (843) upp mellan hans tre överlevandde sonsöner Karl den skallige, Ludvig den tyske och Lothar. 870 delade Ludvig och Karl upp Lothars rike mellan sig i ett västfranskiskt och ett östfrankiskt rike som skulle komma att bli Frankrike respektive Tyskland. Lothars rike Lotharingia kvarstod endast som ett namn mellan öst och väst.
Del tre. Tredje halvmillenniet (983-1525) Kampen om Tyskland
Den tyska historien blir under sexhundra år en balansgång mellan kung, adel och kyrka. Man hade i Tyskland tradition med vald monarki i stället för arvmonarki.
Den siste kungen av den sachsiska ätten, Henrik II dog barnlös och efterträddes av den framgångsrike krigsherren Konrad II som grundade den Saliska ätten. Konrad efterträddes av sin son Henric III som installerade fyra tyska påvar i rad. Men vid sin död 1056 hade Henrik III en son, Henrik IV som inte hunnit bli myndig. Adeln idkade huggsexa på riket och slaverna i öst återgick till hedendomen.
När Henrik IV blivit en vuxen härskare lyckades han återställa freden i gränsområdet österut längs Elbe och träffa nya uppgörelser med adeln. Påven Gregorius VII hävdade att endast han kunde tillsätta högre ämbetsmän hos kejsaren, medan Henric svarade med att Påven bara kunde vara påve om den tyske kungen/ romerske kejsaren så önskade. Detta ledde till investiturstriden där Gregorius belade Henrick med bannbulla som upphävde alla hans undersåtars trohetseder.
Henric tog sig då med sin familj till påvens residens i Canossa där han i tre dagar stod framför slottsporten barfota och iförd tagelskjorta. Gregorius lät sig bevekas och återupptog Henrik i kyrkan.
I Wormskonkordatet 1122 sökte påvedöme och kejsardöme enas om hur biskopar skulle investeras. Segrare i denna konflikt var tyska stormän som utnyttjade dödläget för att stärka sin egen självständighet mot kung och påve.
Klimatförändring (950-1300) ledde till folkökning och Ostelbien kom nu i början av 1100-talet utnyttjas av den tyska adeln. 1147 tillkännagav påven och hans rådgivare abboten Bernhard av Clairvaux formellt korståget mot venderna. Det blev en ofullständig seger över de envisa hedningarna. Vendernas åttlingar Sorberna lever fortfarande norr om Dresden.
Fredrik I Barbarossa valdes till kung 1152. Fredrik ville bli kejsare och medan han ägnade sig åt Italien och Sicilien överlät han till sin kusin Henric Lejonet att bli härskare i Tyskland. Dubbelmonarki som ändå fungerade.
Barbarossas son Henrik VI tillfångatog 1193 Rikard Lejonhjärta och tvingade denne att erkänna kejsaren som feodalherre över England.
Efter Henrik VIs död 1197 återgick man till systemet med att välja kung, men endast de sju mäktigaste stormännen skulle ha rösträtt. De kallades kurfurstar. De var ärkebiskoparna av Mainz, Trier och Köln, kungen av Böhmen, pfalzgreven vid Rhen, hertigen av Sachsen och markgreven av Brandenburg.
Fredrik II valdes till ny kejsare men 1231 tvingades han underteckna statuten till förmån för furstarna som bekräftade deras rätt att styra sina egna ägor. Arrangemanget verkade fungera och detta blev en guldålder för Tyskland med blomstrande ekonomi och kultur. Två förbundna grupper fick nu stort inflytande: tyska ordensbröderna och Hansan.
Öster om det kristna Polen levde de baltoslaviska preussarna, pruserna, eller pruteni som tretton sekler tidigare var samlingsnamnet på diverse barbarstammar som levde mellan nuvarande Gdansk och Riga. De visade sig omöjliga att hantera för det polska kungariket.
1226 undertecknade kejsar Fredrik II den gyllene bullan från Rimini riktad till Tyska orden. Bullan erbjöd Tyska orden att militarisera sig och besegra pruserna. Om de lyckades skulle de tillåtas styra området endast med kejsaren som överhuvud. Resultatet blev Ordensstaten, politiskt obundet av övriga Tyskland. I Chaucer’s Canterbury Tales (1380-1400) hade riddare varit på korståg i Pruce. Med tiden kom ordensbröderna att bli kända som preussare, namnet på hedningarna som de försökt utrota.
Hansan var ett förbund av köpmannastäder med två huvudcentra. Köln handlade med England och Nederländerna. Lübeck östersjöområdet. Hansaköpmännen kallades av Engelsmännen för Osterlings eller Easterlings. (jfr Pound Sterling)
Boken fortsätter här med massor av intressanta fakta:
De segrande kurfurstarna
Gyllene bullan 1336 (jfr bullan 1226)
Reformatorn Jan Hus
Husiternas uppror under Jan av Trochnov / Zizka
Junkrarna
Reformationen, Luther, avlatsbrev
Del fyra. Fjärde halvmillenniet (1525 – våra dagar) Tyskland följer två vägar.
Ostelbien. Preussarna. Bismarck. Radikala protestanter kom att uppfatta både judendomen och den katolska kyrkan som främmande element – ”Utan Juda, utan Rom, bygger vi Germaniens dom” Även den gamla junkeradeln i öst skulle inte ha plats i det nya Germanien. Den nya antisemitismen grundlades här som en radikal rörelse. En ny aristokrati skulle utgå från ras, inte från släkt. En falsk adelsman Lanz ”von” Liebenfels hissade hakkorsflaggan redan 1908.
Bismarck hoppades att genom en brittisk jude Benjamin Disraeli kunna skapa en allians med Storbritannien och därigenom stå emot Ryssland. Men vid det brittiska valet 1880 chockades alla genom att Disraeli ersattes av William Gladstone som avskydde Bismarck, vars planer nu låg i ruiner. Redan 1887 kunde man enligt boken ana den konstellation som skulle leda till första världskriget.
Författaren anger som förklaring till nazismens genombrott börskraschen 1929 som bromsade USAs livsviktig lån till Tyskland, vilket fick arbetslösheten att stiga.
Massavrättningar under nazismen började med avrättning av utvecklingsstörda, då provade man ut de metoder som senare skulle användas mot judar.
Stöd för nazismen bland protestanter var betydligt större än bland katoliker. Kartor som utvisar hur religionstillhörighet protestant/katolik avspeglar graden av engagemang för nazismen.
Ekonomiska planen från 1944 fick förverkligas 1947 och till allas förvåning fick den igång det raserade och ruinerade Tysklands ekonomi nästan över en natt efter att Tyskland besegrats i andra världskriget.
Det verkar alltid vara Ostelbien som är problemet, dvs nu det forna Östtyskland, DDR som kostar enorma summor att underhålla utan att göra några märkbara framsteg på egen hand. Extrempartier till höger och vänster är skrämmande starka där. Framtiden hänger på Merkel. När hon lämnar kan det bli riktigt rörigt i det gamla Preussen.
Recensioner:
Borås Tidning Niclas Sennerteg: ”Geografins makt över tanken”
