Ny akrylmålning: ”20170918”


Akrylmålning ”20170918” 32×24 cm

Andra bloggar om ,

Publicerat i mina bilder | Lämna en kommentar

”Form och färg – André Lhote och svensk kubism” på Waldemarsudde

Den franske konstnären André Lhote (1885–1962) hade en stor skara elever från skilda håll i världen som kom att studera för honom i Paris från ca 1910 fram till tidigt 1960-tal. Däribland ca 200 svenska konstnärer. Lohte fick på så sätt en stor påverkan på svensk kubism och modernism, vilket också framgår av den fina utställningen på Waldemarsudde.


André Lhote: ”Utsikt över Nevers”, 1912

André Lhote: ”Hamnen i Bordeaux”, 1912

André Lhote: ”Utsikt från Slottsbacken”, odat.

Lhote besökte även Sverige, som framgår av hans målning ”Utsikt från Slottsbacken”. Prins Eugén som själv var elev hos Lhote ordnade så att Lohte fick ställa ut sina verk i Sveriges Allmänna Konstförenings lokaler i Stockholm 1913.

180 verk av ett 50-tal konstnärer ingår i utställningen som således är ganska stor och som dessutom omfattar en period som tilltalar mig – 1900-talets modernism – så det blir säkert fler besök på Waldemarsudde.

En handfull verk av André Lhote finns att se, och de är verkligen inte dåliga men i mina ögon överträffas hans uttryck i varje fall på den här utställningen av flera av hans elever. Se bara på Siri Derkerts kubistiska oljemålningar, ren magi tycker jag!


Siri Derkert: ”Nature morte”, 1915

Siri Derkert: ”Balkongen”, 1916

Siri Derkert: ”Ryttare”, 1916-17

Eller se på Erik Jönssons stadslandskap och Dick Beers arabcafé! Så fint målat.


Erik Jönsson: ”Den kubistiska staden – Poitiers”, 1921

Dick Beer: ”Arabcafé”, 1918

På utställningen finns också många för mig okända namn representerade, inklusive många kvinnliga konstnärer.


Vera Meyerson: ”Mekanisk komposition”, 1925

Folke Skoghäll: ”Gycklarna de röda”, odat.

Vera Meyersons bild ska väl knappast kallas kubism, Kanske konkretism eller purism? Men modernistisk är den. I varje fall är den påfallande lik Otto G Carlsunds bilder.

Folke Skoghäll har gömt några figurer i det kubistiska landskapet. Man får titta ett tag för att se dom. Så snyggt och så skickligt målat!

Olle Baertling studerade för Lhote i Paris 1948. Han fick dock upprepade uppmaningar av Lhote att slopa de svarta konturlinjerna. Till slut blev Baertlig trött på kritiken och bytte till Legérs målarskola. Tror knappt jag sett något förut av Baertlings tidiga verk. På Moderna Museets Baertlingutställning 2007 fanns det knappast annat än hans berömda trianglar, alla förstås ordentligt avgränsade med svart kontur!


Olle Baertling: ”KSAO”, 1948

Olle Baertling: ”La belle africaine” Paris 1948″

Olle Baertling: Paris 1948

Lhote har inte bara inspirerat måleriet, det finns också några skulpturer med på utställningen och så dessa fina keramikfat av Philip von Schantz.


Philip von Schantz: Fat

Andra bloggar om , , , , , , , , , , , , ,

Publicerat i konst, konsthistoria, utställningar | Lämna en kommentar

Ny akrylmålning: ”20170913”


Akrylmålning ”20170913” 32×24 cm

Andra bloggar om ,

Publicerat i mina bilder | Lämna en kommentar

Ruben Östlund: ”The Square”

Ruben Östlunds film “The Square” blev en besvikelse. Alldeles för intellektuellt tungfotad och på tok för lång. Några minnesvärda punkter fanns dock: En pedagogisk förklaring av den institutionella konstteorin smög sig in i en bisats på nån sekund. Och samtidskonstens älskade skräphögar fick sig en välbehövlig släng. Museifolkets världsfrånvända akademism liksom PR-grabbarnas hejiga ideer helt i avsaknad av konsekvensanalys var förstås träffande skildrade.

Kontrasten mellan konstvärldens menlösa teoretiserande och den verkliga världen framgick tydligt, men det hela kändes onödigt krystat och långdraget. Vad betyder kungliga slottets omvandling till konstmuseet X Royal i sammanhanget? Påbyggnad av modernistisk glaslåda ovanpå barockbyggnaden är visuellt effektiv men samtidigt svårbegriplig. Kungaparet bodde tydligen kvar i nån flygel som dock gick att ta sig in i för den som ville – var det ett angrepp på monarkin eller dess motsats? Lite oklart för mig.

Visst framgick det att människor egentligen bara är som de andra djuren och att alla kan hamna i obekväma situationer. Men dessa självklarheter, hur väl framställda de än var, gjorde inget särskilt intryck på mig. Konstigt att filmen fick en guldpalm. En Oscar är knappast att räkna med.

Några recensioner:

SvD 20170517: ”Östlunds ‘The square’ en stor besvikelse” Hänvisningar till internationell press om filmen.
Birgitta Rubin i DN: ”Birgitta Rubin om ”The Square”: Även jag har stönat över pretentiös konst

Andra bloggar om , , ,

Publicerat i film och TV | Lämna en kommentar

Philip Matyszak: ”Legionary. The Roman Soldier’s [Unofficial] Manual”

Det här är en bok för dig som funderar på att ta värvning som legionär i den romerska krigsmakten. Nja, det är förstås bortåt 2000 år för sent, den inofficiella handboken är skriven med utgångspunkt i förhållandena runt år 100 vt under kejsar Trajanus.


Philip Matyszak: ”Legionary. The Roman Soldier’s [Unofficial] Manual”
Thames & Hudson, 2009, 208 s. ISBN: 9780500251515

Som handbok är den förstås fiktiv, men den bygger uppenbarligen på väletablerade fakta, både vetenskap och experimentell arkeologi, en slags arkeologiska fullskaleförsök, utförda med hjälp av grupper som sysslar med reenactment, alltså ”livare” i romersk militär utstyrsel. Det finns ganska många sådana grupper runt om i Europa. Jag stötte av en slump på en sådan grupp vid en resa längs Limes i Tyskland för några år sen.


Medlemmar av kohort XXVI från Pohl vid Limes i Tyskland under ledning av en centurion. I täten hornblåsaren cornicen och standarföraren signifer. Centurionen kommenderar på latin.

Boken innehåller en kort genomgång av utvecklingen av den romerska krigsmakten och legionerna från omkring år 500 fvt med den något svårmanövrerade falangen.

Under 300-talet fvt delades truppen in i mer lättrörliga maniplar om 120 man. Maniplarna grupperades i tre linjer: först hastati, unga män, ofta oerfarna men därför oförskräckta och djärva, de var beväpnade med kastspjut pilum och svärd gladius. Bakom dem kom maniplar med principes beväpnade på liknande sätt men med utrustning av bättre kvalitet. Därefter en något tunnare rad av veteraner triari beväpnade med långa spjut med uppgift att hålla stånd om allt annat gav vika.

Gaius Marius arméreform runt år 100 fvt innebar att medborgararmén började ersättas av professionella legionärer vars utrustning tillhandahölls av staten. En legion på ca 6000 man kom nu att bestå av kohorter om 480 man indelade i centurior om 80 man. Den organisationen kom att bestå lång tid framöver. Men övergången från medborgararmé till yrkesarmé ställde förstås på sikt till med problem för romarriket.

Boken innehåller också uppgifter om krav som ställs på de som vill ta värvning och redovisning av vilka legioner och alternativa placeringar som kavalleriet, hjälptrupper auxilia, flottan eller pretoriangardet som finns att välja på vid tiden runt år 100 vt; vilka fiender man riskerar att möta på de olika frontavsnitten, fördelar (få) och nackdelar (många) med placering i olika delar av imperiet.

Några avsnitt i boken behandlar t ex:
Utrustning som varje legionär tilldelas, från sandaler och tunika till hjälm. Skötselråd för lorica hemata (brynja) respektive lorica segmentata (34 delar plåt), Svärd, spjut, sköld, packning sarcina som bärs på en furca, universalverktyget dolabra (det blir mycket byggande och grävande) osv; övningar, disciplin och grader, livet i lägret, på fälttåg, att storma en stad, på slagfältet och följderna av krigandet.

Jag råkade bläddra i den här boken på Medelhavsmuseets shop och kunde trots den något tvivelaktiga titeln inte motstå att köpa den.
Matyszak är en väletablerad författare av böcker om antiken och romersk historia och boken är både faktaspäckad och lättsamt skriven. Jag uppskattar särskilt de många korta originaltexter av antika författare som illustrerar de olika ämnena. Läsningen underlättas av många bilder, register och ordförklaringar.

Adlibris, Bokus

Andra bloggar om böcker, , , , ,

Publicerat i antiken, böcker, historia - samhälle | Lämna en kommentar

Om identitetspolitik och boken som kan rädda arbetarklassen

Håkan Lindgren uppmärksammar i sin krönika ”Boken som kan rädda arbetarklassen” i SvD 2017-08-24 nyutgivningen av Ronny Ambjörnssons ”Den skötsamme arbetaren”.
Ur folkrörelserna vid förra sekelskiftet växte en kultur av skötsamhet och bildning som hjälpte människor att lyfta sig ur fattigdom och orättvisor.

Lindgren menar att boken är politisk dynamit för att den visar vad som är möjligt och vilka krav vi har slutat ställa på oss själva. Sågverksarbetarna i Ambjörnssons bok ställde uppenbarligen krav på sig själva, men den bildning och det språk de tillägnade sig gjorde det möjligt att ställa krav även på arbetsgivaren.

”Sågverksarbetaren David Johansson, som Ambjörnsson har intervjuat, minns hur han blev uppkallad till chefen och utfrågad om vem som hade skrivit i tidningen och klagat på arbetsförhållandena. Det har jag gjort, svarade han. Och tillade: varje kommatecken står på rätt plats.
I den repliken hörs den stolthet som identitetspolitiken vill hindra alla som befinner sig i underläge att skaffa sig.”

Lindgren konstaterar: ”Identitetspolitik är konservatism, vad den än kallar sig. Det sista du behöver när du befinner dig i underläge är någon som konserverar de rådande missförhållandena. Någon som håller dig nere för att du inte ska svika din ”sanna identitet”.

Man kan naturligtvis invända att klassgränserna idag inte är desamma som vid förra sekelskiftet, nu går gränsen snarare mellan de som har jobb och de som inte har det. Men identitetspolitikens förespråkare torde inte ha några problem att skapa kvarhållande identitet hos vilken underprivilegierad grupp som helst. Med vilken avsikt kan man undra?

Jag har inte läst Ambjörnssons bok, alla ex på mitt bibliotek var utlånade, men det verkar vara en bok man bör läsa.


Ronny Ambjörnsson: ”Den skötsamme arbetaren : idéer och ideal i ett norrländskt sågverkssamhälle 1880 – 1930 ”
Carlsson, 2017, 312 s. ISBN: 9789173318198

Andra bloggar om , , , , , ,

Publicerat i 1800-1900-tal, böcker, historia - samhälle, samhällsdebatt | Lämna en kommentar

Negra Efendić: ”Jag var precis som du”


Negra Efendić: ”Jag var precis som du”
Natur & Kultur Pocket 2017, 285 s. ISBN: 9789127152786

Den här boken är en stark upplevelse. Det mesta var förstås inga nyheter – i stora drag. Men på detaljnivå blev det en helt annan sak, skildrat med barnets ögon och upplevelse och många år senare med den vuxnes som ser tillbaka och försöker förstå förövarna.

Sakligheten gör att texten griper tag. Den bosniska familjeidyllen, mattraditionerna, skolan, Tito, pionjäruniformen, släkt och vänner. Sen kriget, soldaterna, den etniska rensningen, fördrivningen, slakten, flykten, det nya landet, språket, skolan, mobbningen från unga nazister – hur kan sådana få gå lösa? – den vuxnes möte med samma nazister tjugo år senare. Tystnaden.

Man skulle önska att boken blev tvångsläsning för alla vilsegångna unga. Men det kommer förstås aldrig att ske. Och förresten – om man är faktaresistent hjälper inga som helst fakta.

”Jag var precis som du” får fem [*****] poäng.

Adlibris, Bokus, CDON

Recensioner:
Svt nyheter, Per Andersson: ”Elegent och mångskiktad
Valerie Kyeyune Backström i Expressen: ”Det här är en sann journalistisk bedrift
David Qviström i SvD: ”En berättelse om flykt som talar rakt in i samtiden
DN

Andra bloggar om , , , , ,

Publicerat i böcker, samhällsdebatt | Lämna en kommentar

Daniel Kehlmann: ”Världens mått”

Världens mått handlar om naturforskaren och upptäcktsresanden Alexander von Humboldt (1769–1859) och matematikern Carl Friedrich Gauss (1777-1855) som under början av 1800-talet bröt ny mark inom sina respektive områden.


Daniel Kehlmann: ”Världens mått”
Bonnier Pocket 2008, 249 s. ISBN: 9789100119478

Det är svårt att veta om man ska uppfatta Världens mått som populärvetenskap eller roman. Denna lite oklara ansats och berättelsens uppdelning på två personer utan större anknytning till varandra skapar i varje fall hos mig en viss förvirring.

Alexander von Humboldt, bror till den mer kände Wilhelm von Humboldt, grundare av Humboldtuniversitetet i Berlin, var naturforskare och gjorde långväga och långvariga resor i främst Sydamerika där han samlade på sig mängder av mätdata om geografiska förhållanden och prov på växter och djur. Han lär ha lämnat efter sig ganska omfattande dagboksanteckningar och man får anta att de ligger till grund för ramberättelsen som till större delen handlar om just resan genom Syd- och Nordamerika. Humboldt var adlig och förmögen, därtill preussare, vilket boken illustrerar väl.

Humboldts äventyr varvas med matematikern Gauss mer stillsamma liv i hemlandet. Den delen av boken tycker jag är bäst. Gauss var av enkelt ursprung och av en helt annan personlighetstyp än Humboldt. Båda personerna har lämnat viktiga bidrag till vetenskapen och en viss insikt i vetenskapshistorien kanske boken ger, men som skönlitteratur lämnade den trots utmärkt språk såväl som översättning inget större intryck på mig.

Världens mått får tre [***] poäng.

Adlibris, Bokus, CDON

Andra bloggar om , , , ,

Publicerat i 1800-1900-tal, böcker, historia - samhälle | 2 kommentarer

Henrik Meinander: ”Gustaf Mannerheim – Aristokrat i vadmal”

Det finns säkert hyllmeter skrivet om Gustaf Mannerheim men få om ens någon bok om hela hans långa och innehållsrika liv från vaggan till graven och med försök att allsidigt spegla det. Det är just det Henrik Meinanders bok syftar till. Jag tycker det lyckas väl.


Henrik Meinander: “Gustaf Mannerheim – Aristokrat i vadmal”
Lind & Co 2017, 317 s. ISBN: 9789174618822

Det rikhaltiga underlaget i form av litteratur och dokument gör att det antagligen krävs en fackman som Meinander för att skriva en sådan bok om en näst intill mytologisk gestalt, men det är ingen fackbok, den är snarare populärvetenskaplig.

Efter läsningen av boken undrar jag lite över vad vi egentligen fick lära oss i skolan om de nordiska grannländernas historia? Hur det ytterst dramatiska bildandet av det fria Finland gick till. Jag har inget minne av att det nämndes. Och vem visste hur pressat Finland var mellan stormakterna under andra världskriget – i krig med Europas båda stora imperier Sovjetunionen och Storbritannien. Jo faktiskt, Finland var i krig med Storbritannien, det land som under vinterkriget 1939-40 planerat att sända hjälptrupper till Finlands försvar mot Sovjetunionens invasion förklarade krig mot Finland något år senare. Det berodde naturligtvis på att Finland hamnat på samma sida som Tyskland under fortsättningskriget då man ville försöka återta landområden som Sovjet ockuperat efter anfallet mot Finland under vinterkriget.

Boken handlar förstås i första hand om Mannerheim, hans högadliga bakgrund, kadettskola först i Finland, sen i Ryssland och försöken att komma till det kejserliga gardet och bli befordrad för att ha råd med det utsvävande liv som förväntades av en ung rysk officer. Mannerheims uppdrag som ”spion” i Asien, vistelsen i Polen och deltagandet i bildandet av det fria Finland som riksföreståndare och senare överbefälhavare och president. Boken tar förstjänstfullt upp också de olika aktörernas politiska och strategiska överväganden på övergripande nivå under krigen.

Mannerheims person berörs också liksom hans privatliv, hästintresset, äktenskap, relationerna till Sverige och mycket annat.

Mannerheim har varit en delvis kontroveriell person i Finland, vad jag förstår mest beroende på hans starka antibolsjevism och roll i inbördesstriderna vid Finlands frigörelse från Ryssland där många av de röda fick sätta livet till. Meinander går i slutet av boken igenom den rikhaltiga litteratur som finns om Mannerheim, även den negativa. De patriotiska myterna runt Mannerheim är starka men grumlas något av hans ”starka svensk-ryska kopplingar och föga finsknationella personlighet”. Mannerheim talade dålig finska, svenska var hans modersmål, ryska och franska behärskade han väl, sannolikt också engelska – han var i hjärtat anglofil. Hur det var med tyskan framgår inte av boken.

Boken ger en god bild av Mannerheims liv och insatser för sitt land, men också en lika intressant översikt över tänkande och beslutsfattande hos berörda makthavare och stater under en tid så fylld av kriser. Boken får fem [*****] poäng.

Adlibris Bokus CDON

Andra bloggar om , , , , , ,

Publicerat i 1800-1900-tal, böcker, historia - samhälle | Lämna en kommentar

Konsten i Citybanan

På premiärdagen 10 juli tog jag en inspektionstur i de två nya pendeltågsstationerna Stockholm Odenplan och Stockholm City. Projektet som har pågått i åtta år inkluderar en del konstnärlig utsmyckning. Så bra att man fortsätter med den geniala idén att liva upp stationerna med konst. Det bidrar också till att underlätta orienteringen i det bitvis rätt omfattande tunnelsystemet. Och så småningom blir väl konsten också en tidsmarkör.

Det var rätt mycket folk i rörelse redan tidigt på premiärdagen, många liksom jag tog bilder. Plattformarna ryms i jättelika salar som ger en känsla av flygplats. Men orienteringsskyltarna är i varje fall tydliga. Ett litet urval bilder här nedan. Trafikverkets brocshyr över konsten i Citybanan finns här.









Andra bloggar om , ,

Publicerat i arkitektur, konst, samtidskonst | Lämna en kommentar

Ny akrylmålning: ”20170713”


Akrylmålning ”20170713” 14,5×14,5 cm

Andra bloggar om ,

Publicerat i mina bilder | Lämna en kommentar

Ny akrylmålning: ”20170709”


Akrylmålning ”20170709” 14,5×14,5 cm

Andra bloggar om ,

Publicerat i mina bilder | Lämna en kommentar