Ingrid Carlberg: “Nobel : den gåtfulle Alfred, hans värld och hans pris”

“Hvem har tid att läsa biografier och hvem kan vara så naiv eller så älsklig att intressera sig därför? Det frågar jag mig på fullt allvar”
/Alfred Nobel

Alfred Nobel var uppenbarligen skeptisk till biografier över enskilda personer, så skeptisk enligt anteckningen ovan som författaren Ingrid Carlberg nosat upp, att hon på omslagets baksida till och med ber Alfred om ursäkt för att hon skrivit boken om honom.


Ingrid Carlberg: “Nobel : den gåtfulle Alfred, hans värld och hans pris”
Norstedts 2019, 636 s.

Adlibris Bokus

Det här är precis den biografi över Alfred Nobel (1833-1896) som man kan önska sig. Den är nämligen just så mångfacetterad som krävs av en beskrivning av en komplex människa som levde under en omvälvande tid. Och inte bara Alfred, utan hela släkten Nobel, vilket man som läsare är tacksam för. Det är ett försök att så långt det går komma den motsägelsefulla Nobel inpå livet och vad som kan ha påverkat hans beslut som utmynnade i världens mest betydande forskar- och litteraturpris.

Men boken tar också upp så många andra ämnen, som den tid och den miljö han levde i under olika stadier av sitt liv, länder han besökte och bodde i under långa perioder, människor han mötte. Det är även en koncentrerad teknik- och vetenskapshistoria med inslag från kuturlivet.

Alfreds föräldrar Immanuel (1801-1872) och Andriette (1803-1889) stod honom nära, liksom hans bröder Robert (1829-1896), Ludvig (1831-1888) och Emil (1843-1864), även om det kunde förekomma en del motsättningar. Boken tar ganska utförligt upp fadern Immanuels kreativitet, energi och idérikedom som uppenbarligen hade fortplantat sig till sönerna och kanske främst till Alfred. Efter en del motigheter i affärer flyttade familjen från Stockholm till Ryssland där Immanuel 1842 öppnade en verkstad i Sankt Petersburg. Man arbetade bland annat med att utveckla en undervattensmina. Till detta behövdes förstås ett beständigare sprängämne än krut vilket ledde till experiment med nitroglycerin. När Immanuel så småningom återvände till Sverige anlade man en verkstad och fabrik i Heleneborg på Söder i Stockholm. Vid en sprängolycka i verkstaden omkom bland annat Emil Nobel – en av många motgångar som skulle följa familjen och även Alfreds affärer under lång tid. Alfred fortsatte att utveckla ett säkrare sprängämne baserat på nitroglycerin och efter många bedrövelser uppstod till slut dynamit, det som blev grunden till Nobels förmögenhet.

En av Alfreds motsägelsefulla egenskaper således – att fabricera sprängmedel, utveckla röksvagt krut och samtidigt sympatisera med fredsrörelsen. Han lärde känna fredsaktivisten Bertha von Suttner (Nobelpris 1905) och skulle kanske ha gift sig med henne om hon inte redan varit förälskad i en sju år yngre österrikisk adelsman. En rad personer som senare tilldelats Nobelpris figurerar i boken, som därigenom ger en bild av teknikens och vetenskapens epokgörande utveckling under senare delen av 1800-talet.

Alfred Nobel bodde i olika perioder i Stockholm, Sankt Petersburg, Paris, San Remo och Bofors. Dessutom var han ofta på resande fot i många länder för att utveckla sina affärer. Hans kontaktnät och därav följande gigantiska korrespondens var säkerligen betungande. Han behärskade svenska, franska, tyska, engelska och aningen knagglig ryska. En betydande del av korrespondensen bestod av tiggarbrev, som Alfred ofta besvarade, ibland även med ett bifogat penningbelopp. Alfreds stora bibliotek bestod till stor del av skönlitteratur, han skrev själv både poesi, romaner och skådespel som dock aldrig kom att publiceras under hans livstid.

Alfred förblev ogift hela sitt liv, han saknade inte kvinnliga vänner och hade under många år ett förhållande med Sofie Hess (1851-1919), som dock kom att missbruka hans generositet på ett häpnadsväckande sätt. Alfred fick så småningom den slösaktiga flickan satt under förmyndare, men tiggarbrev från henne och hennes familj fortsatte att strömma in och Alfred fortsatte att betala enorma summor. Man kan undra varför, hon tillbringade ju sin tid mestadels på olika fashionabla kurorter eller i sitt hus i Wien. Själv tycks Alfred ha känt ett ansvar för fickan. Alfred önskade sig en kvinna som han kunde dela sina humanistiska intressen med på hög nivå och det var tydligen svårt att finna. Berta von Suttner var en kandidat men redan upptagen. Denna sida av Alfreds liv är uppenbarligen dåligt belyst i tidigare litteratur, men görs desto utförligare av Carlberg.

En sorglig del är slutet på boken som förstås handlar om Alfreds död, hans testamente och idéerna bakom Nobelpriset. Men till stor del beskriver texten också den uppslitande fejden om Alfred Nobels jättelika förmögenhet bland hans släktingar. De fick visserligen varsin del av arvet, men långt ifrån sina förväntningar. Huvuddelen av pengarna gick till en stftelse med uppgift att dela ut ett pris till ”personer som under föregående år gjort mest nytta för mänskligheten”. Nobelpriset omfattade fysik, kemi, fysiologi eller medicin, litteratur och fredsarbete. Senare tillkom priset i ekonomi finansierat av Sveriges Riksbank.

Recensioner:
Dick Harrisson i SvD 2019-10-09 ”Imponerande biografi över gåtan Alfred Nobel
DN 2019-10-08: ”Därför började dynamitens fader att vurma för freden
Carsten Palmaer i Aftonbladet 2019-10-09: ”Kufen som blev rena dynamiten
Sven Olov Karlsson i Expressen 2019-10-11: ”Sådan var Alfred Nobel – bakom censuren

Publicerat i 1800-1900-tal, böcker, historia - samhälle | Lämna en kommentar

Helene Schjerfbeck på Ateneum, Helsingfors – 2019-11-15 – 2020-01-26


Läsande flickor, 1907

Utställningen med Helene Schjerfbeck (1862-1946)Ateneum är stor, kanske tre gånger så många verk som på Waldemarsuddes utställning med Schjerfbeck 2013. På den utställningen tror jag det som gjorde störst intryck på mig var stilleben-motiven. På Ateneums utställning var det snarare de många porträtten som imponerade. Framförallt de senare, när förenklingen drivits långt.


Huvud av virkande flicka, 1904-05

Cirkusflickan, 1916

Äppelflickan, 1928

Flicka med basker, 1935

Utställningen är välhängd. Inte alltid kronologisk men ger ändå en god bild av Schjerfbecks utveckling från ordinär men begåvad konstskoleelev till sitt personliga minimalistiska uttryck. Bäst är förstås de många porträtten – en stark personlighet strålar ur dem. Den avmätta färgskalan bidrar också till det starka uttrycket.

I det sista rummet på utställningen hänger en kronologiskt ordnad serie självporträtt av Schjerfbeck ända fram till 1945. Så starkt att uppleva en sån förändring!


1884-85

1912

1921

1939

1944

1945

1945

1945
Publicerat i konst, konsthistoria, utställningar | Lämna en kommentar

Lennart Bengtsson: ”Vad händer med klimatet?”


Lennart Bengtsson: ”Vad händer med klimatet? En klimatforskares syn på jordens klimat”
Karneval förlag 2019, 244 s.

Adlibris Bokus

Efter att ha läst David Wallace-Wells: ”Den obeboeliga planeten. Livet efter uppvärmningen” undrar jag liksom många andra om alarmism verkligen är det bästa sättet att väcka allmänhetens intresse för klimatfrågan. Eller är Lennart Bengtsson: ”Vad händer med klimatet?” ett bättre, mer positivt alternativ? Bengtssons bok har förstås också fått kritik, se länkar nedan.

Bengtsson går grundligt tillväga genom att jämföra Jordens klimat med klimatet på Venus och Mars. Med ett pedagogiskt grepp låter han utomjordiska forskare ha synpunkter på vårt klimat. Därefter följer en redovisning av alla de faktorer som bestämmer klimatet och hur det kan beräknas, inklusive mängder av facktermer och en del formler och ekvationer. Många tabeller och diagram illustrerar resonemangen och mätresultat av olika klimatvariabler.

Mot slutet av boken kommer det som egentligen är av störst intresse: ”Vad kan göras för att motverka globala klimatförändringar?”. Bengtsson påpekar att den största minskningen av växthusgasutsläppen i Sverige skedde som följd av kärnkraftsutbyggnaden under 1970- och 1980-talet. IPPCs larmrapport 2018 som lär hävda att jordens klimat kommer att börja löpa amok om 5-10 år [förmodligen menar man genom upptining av stora arealer av tundror som kommer att släppa ut enorma mängder metan] kommenterar Bengtsson med att hävda att det inte är möjligt att med någon säkerhet beräkna klimatets utveckling så långt fram i tiden. Vi borde i stället hålla oss till IPCCs klimatberäkning i sin huvudrapport 2014 och dess scenario RCP6 där växhusgasutsläppen når ett maximum år 2080 och sedan minskar. Han är också skeptisk till existensen av en ”tipping point” eller en drastisk och irreversibel klimatförändring.

För Sveriges del är elektrifiering av bilparken förnuftigt, men den bör inte drivas av ideologisk passion utan av ekonomisk rimlighet. Återigen hävdar Bengtsson att Sverige borde bygga ut sin kärnkraft istället för att avveckla den. Beskattning av växthusgasutsläpp liksom subventioner av förnyelsebara energikällor och handel med utsläppsrätter nämns också.

Men om nu inget av de föreslagna åtgärderna är tillräckliga – om miljoner klimatflyktingar som redan är på väg mot områden med bättre klimat och luft som går att andas mångdubblas i takt med fortsatt dramatisk folkökning och fortsatt klimatförändring, om låglänta länder blir översvämmade och obeboeliga. Vad gör vi då? Det är förstås frågor som knappast någon vill svara på.

Recensioner mm:
Voctor Galaz i Svd 2019-10-31: ”Är klimatoptimismen klimatets största hot?
Lennart Bengtsson i SvD 2019-11-19: ”Orealistiskt att snabbt skära ner utsläppen
Mattias Svensson i Aftonbladet 2019-08-07: ”Jordens uppvärmning kommer inte att skena
Johan Hakelius i Expressen 2019-11-09: ”Glöm ’åsiktskorridoren’ – ta plats i panikrummet
Sten Keiser i Klimatupplysningen 2019-08-07: ”En viktig bok
Kritisk artikel i bloggen Uppsalainitiativet 2019-08.27: ”Lennart Bengtsson verkar inte veta vad som händer med klimatet
Lennart Bengtsson i DI 2019-08-23: ”Professorn: Hur klarar man en klimatändring”?

Publicerat i böcker, samhällsdebatt | 2 kommentarer

Helene Billgren: ”Faran är över” på Liljevalchs 11 oktober–8 december 2019

Faran är över för Helene Billgren på utställningen på Liljevalchs. Vilken faran har varit är förstås lite dunkelt. Utställningen är en slags självbiografi med måleri, teckningar och föremål långt tillbaka i tiden fram till nutid. De flesta verken som är måleri tycks också vara från de senaste åren.


Flickor vid Vättern, 2014

Målning mot dur, 2018

Måleriet är spontant. Bäst gillar jag de många landskapen, som på avstånd lyser av just de rätta färgerna. De breda svepande penseldragen ser ut att komma intuitivt direkt från ögat eller minnesbanken till handen utan att passera någon distraherande eftertanke.


polsk inspiration, 2009

flickor hemifrån. 2010

Dirdleland, 2011

Havanna, 2019

Tygreliefer 1989-1993

Helene Billgren verkar arbeta med de mest skilda material, som tygrelieferna, alla i velour på kartong som täcker en vägg, med noggrann namngivning: Pyjamas, Frisyrer, god natt, Spegel, Tröja, Frisyr med rosett, kors och hår, Jumper, Flicka med ljus.


Exotisk dröm, 2008

De flesta bilderna ser ut att handla om konstnärinnans eget liv. Och den mångdubbla signeringen på teckningen till höger är ett statement.

Recensioner:
Clemens Poellinger i SvD 2019-11-02: ”Helene Billgren, ”Faran är över”. Helene Billgren har aldrig varit bättre än nu
Jessica Kempe i DN 2019-10-19: ”Konstrecension: Helene Billgren kommer ut som en hisnande målare
Valerie Keyeyune Backström i Expressen 2019-10-16: ”Billgren briljerar på Liljevalchs konsthall
Camilla Hammarström i Aftonbladet 2019-10-27: ”Billgren ger flickorna kraft och makt

Publicerat i konst, samtidskonst, utställningar | Lämna en kommentar

Willem van Genk på Outsider Art Museum, Amsterdam 19 Sept 2019 – 15 Mars 2020

Konst utanför den tråkiga samtidskonsten tyckte jag skulle vara intressant att se när jag klev in på Outsider Art Museum i Amsterdam utan någon förkunskap om vad som skulle visas.

Outsider Art är konst av artister som inte följer med strömmen, alltså utanför konstvärldens ”regelverk” som jag antar huvudsakligen fastställs av curatorer vid stora internationella biennaler och liknande. Ofta är ”outsider artists” personer med någon form av psykisk störning och ofta utan formell konstutbildning, men med förmåga att skapa märkliga konstverk utan att snegla på gällande konsttrend. Outsider Art Museer liknande det i Amsterdam finns tydligen lite varstans i världen.

Willem van Genk (1927-2005) var Nederländernas främsta outsiderkonstnär. Van Genks liv och karriär berskrivs ganska utförligt på Wikipedia. Hans utställning har titeln WOEST vilket ska betyda ungefär ”häftig, intensiv, grym”


Utställningen heter WOEST (=’häftig, intensiv, grym’)

Ett urval bilder från utställningen kommer här nedan. Det fanns sällan titlar eller årtal i anslutning till verken, ibland dock svårläst klotter på väggen, som jag har försökt tolka. Tyvärr svårt att fotografera inglasade tavlor utan att få reflexer i bilden.


Panorama över Moskva

Prag Tjeckernas vackra huvudstad, 1963

Genk besökte också Sverige. I mitten en geografisk kontur av Sverige. Text på svenska i övre högra delen.
De två nedre rutorna handlar om Trelleborg.


Leningrad

Schwebebahn, Wupperthal, ca 1960

Moskva 1966

Flera hopfogade bilder, otroligt detaljerade. Ordet Moskva står angivet på flera språk.


Tubestation, 1970

Station Tokyo (Kyoto)?, 1970-tal

Bussmodeller i kartong

Genk var mycket intresserad av tåg, spårvagnar och bussar och byggde många modeller i kartong.


The Paraña Sky Kultur Kollage, 1972

Trolley Buss Station, Arnhem 1996

Detaljrikedomen i Genks målningar får mig att tänka på Viktor Rosdahl

Publicerat i konst, konsthistoria, utställningar | Lämna en kommentar

”Chagall, Picasso, Mondrian and others, migrants in Paris” på Stedelijk Museum Amsterdam – 21 Sep 2019 – 2 Feb 2020

Den här utställningen på Stedelijk Museum i Amsterdam är verkligen i min smak. Det är modernism mellan ungefär 1900-1950, måleri långt ifrån 1800-talsromantiken, men fortfarande bilder som är intressanta att se. Det handlar om utländska konstnärer som av olika skäl befinner sig i Paris. Kanske blir de också därmed påverkade av fransk konst. Det lyser verkligen om den här utställningen, så mycket bra konst på ett ställe! Utställningen är ganska stor, den följer en lite lös kronologi. Jag har valt ut några av mina personliga favoriter här nedan.


Paula Modersohn-Becker, 1906 ”Zwei nackte sitzende Kinder”

Piet Mondrian, 1913 ”Composition No XV”

Piet Mondrian, 1913 ”Tableau No 3: Composition in Oval”

Piet Mondrian, 1929 ”Composition No IV with Red, Blue and Yellow”


César Domela, 1924-25 ”Composition Néo-Plastique no. 5E”

Mondrian brukar kompensera för en möjlig dominans av en del av målningen med att ge andra delar en speciell plats. Spänningen som uppstår på så sätt antar jag är en möjlighet för kännare av Mondrians måleri att särskilja det från efterapningar.


Marc Chagall, 1912-13 ”Le violoniste”

Marc Chagall, 1912-13 ”L’autoportrait aux sept doigts”

Marc Chagall, 1913 ”Maternité”

Chagall hör väl till de aningen överexploaterade konstnärerna, han bilder syns lite överallt. Men att se dessa stora målningar i original är som ett estetiskt klubbslag i magen.


Pablo Picasso, 1923 ”Sybille”

Pablo Picasso, 1924 ”Guitar, Compote Dish and Grapes”

Perioden 1914-1940 med världskrig och finanskris 1929 kännetecknades av nationalism, främlingsfientlighet och antisemitism. Picasso övergav kubismen som ansågs ha tysk anstrykning. Han målade under en period i nyklassisk stil som porträttet av Sybille. Eller är det inte en karikatyr?


Gino Severini, 1915 ”Train de blessés”

Gino Severini, 1927 ”Natura Morta”

Gino Severini som flyttade från Italien till Paris 1906 framställer i en futuristisk stil med drag av kubism ett ambulanståg för sårade. Bland rökmolnen och detaljer från den förbiglidande omgivningen, en rödakorssköterska och en fransk flagga syns de sårades sängar. Senare blev Severinis stil lugnare, mer klassicerande.


Gino Severini, 1927 ”Maternité”

Diego Rivera, 1917 ”La table mince”

Under sin tid i Paris 1911–1920 influerades Diego Rivera av Kubismen. 1921 återvände han till Mexico och målade stora muralmålningar inspirerad av renässansens fresker. 1929 gifte han sig med Frida Kahlo.


Wallily Kandinsky, 1934 ”Deux entourages”

Sophie Taeuber-Arp, 1931 ”Composition á rectangles et cercles sur fond noir”

Vid världsutställningen i Paris 1937 anordnades en utställning med modern konst som dock inte omfattade något enda abstrakt verk. Konstnärer som målade abstrakt anordnade därför en motutställning under ledning av Wassily Kandinsky i Musée du Jeu de Paume. Men utställningen hade ingen framgång, konstklimatet var inte lämpligt med många auktoritära regimer representerade på Parisutställningen.


Robert Saint-Brice, Composition 1948 ”Maternité”

Gesner Abélard, 1949 ”Salle á manger”

Efterkrigstiden. Både Robert Saint-Brice och Gesner Abélard härstammar från Haiti som frigjorde sig från fransk överhöghet nån gång under Napoleontiden. På Haiti utvecklades en självständig måleritradition som avvek från andra franska kolonier. Saint-Brice baserar sina målningar på drömmar vilka han betraktar som meddelanden från sina förfäder.


Nicolaas Warb, 1939, ”Rythme”

Sedje Hémon, 1957 ”A volonté”


Marlow Moss, 1953 ”Composition in Red, Black and White”

De abstrakta målarna Marlow Moss, Nicolaas Warb och Sedje Hémon publicerade en egen konstteori där i det slutliga stadiet i samhällets återuppbyggnad ”moral och estetiska värden ersätts av en ’ny estetik’ som liksom musik är baserad på matematiska harmonier”

Publicerat i konst, konsthistoria, utställningar | Lämna en kommentar

Timothy Snyder: ”Vägen till ofrihet. Ryssland – Europa – USA”


Timothy Snyder: ”Vägen till ofrihet. Ryssland – Europa – USA”
Bonniers 2019, 377 s.

Adlibris Bokus

I Bokens inledning finns två mening som jag gärna citerar ”Maskinerna som skulle skapa mer tid förbrukar den istället. Efter hand som vi miste vår förmåga att koncentrera oss och minnas föreföll allting nytt.” Jag tror att digitaliseringen av världen som skett på gott och ont är det nya verktyg som Putin använder för att destruera demokratin.

Författaren använder två begrepp som ofta återkommer i boken och därmed är viktiga för att förstå resonemangen om situationen i Ryssland, Europa och USA, dvs i princip öst respektive väst. Det är ofrånkomlighetens politik och evighetens politik

Amerikaner och Européer vägleddes efter omkring 1989 av berättelsen om ”historiens slut” (Francis Fukuyama), eller det som författaren kallar ofrånkomlighetens politik: framåtskridandets lagar är fastlagda, inga alternativ finns. I den amerikanska kapitalistiska varianten var det naturen som gav oss marknaden, vilken gav oss demokratin, som gav oss lycka. I den Europeiska varianten var det historien om gav oss nationen, som lärde av kriget att freden var något gott och som därför valde integration och välstånd. I Sverige hette det väl ”Den enda vägen”.

Sovjetunionen hann innan dess upplösning 1991 en kort period pröva på ofrånkomlighetens politik. Men marknadsekonomi och liberal demokrati fungerade inte i Ryssland. Ofrånkomlighetens sammanbrott och bytet tillbaka mot evighetens politik för med sig en annan tidsuppfattning. Tiden är inte längre linjär utan cirkulär där en nation i det oändliga återförs i samma hot från det förflutna, i samma offerberättelse. För Rysslands del ska det väl tolkas som de återkommande invasionerna från väst: Napoleon, Hitler (och Karl XII, fast han inte nämns i boken).

Snyder försöker i detalj förklara Putins tänkande, hans mål med den nygamla politiken och flera av de personer och idéer som har påverkat honom. Bland annat Ivan Iljin, Alexandr Dugin, Alexandr Prochanov, Sergej Glaziev och en rad ytterligare personer, alla med mer eller mindre fascistiska drag, eller där rasismen är framträdande i tänkandet även rena nazister. En övergripande föreställning tycks vara Rysslands omvandling till Eurasien, ett rike som kommer att sträcka sig från Portugal till Vladivostok.

Boken tar också rätt detaljerat upp de olika metoder som är i full gång för att nå framgång i erövrarplanerna. Internet Research Agency är namnet på den kader av nättroll med huvudkontor i Sankt Petersburg med uppgift att missleda opinionen hemma såväl som i resten av världen.

En förebild är Hitlertysklands användning av judendomen som en huvudfiende med vilken man kunde manipulera folkets tänkande. I dagens Ryssland är det i stället homusexualiteten i väst som ska utgöra den stora faran för forsterlandets bestånd.

Cyberkriget beskrivs ganska ingående. Hur opinion, konsumtion och politik i främmande land kan påverkas. Hur ryska hackare lyckats påverka rösträkning och valresultat. Att USAs president Trump går i ryska ledband verkar i förstone otroligt, men blir alltmer uppenbart, liksom att Storbritanniens utträde ur EU är en produkt av väljarmanipulering. Putin röjer vägen för det kommande Eurasien genom att bit för bit oskadliggöra stater som kan hindra Rysk expansion och kriget mot frihet och demokrati.

Det är en ganska skrämmande läsning, än mer skrämmande blir den genom författarens övertygande bevisföring.

Recensioner:
Martin Kragh i SvD 2019-04-08: ”Så spikrak är inte vägen till ofrihet
Per Andersson på svt.se 2019-04-05: ”Timothy Snyder skingrar röken runt samtiden
Ola Larsmo i DN 2019-04-05: ”Om inga fakta finns segrar propagandan och de ”eviga sanningarna
sr.se 2019-05-24: ”Hör världskände historikern Timothy Snyder om sin bok ”Vägen till ofrihet
Peter Landelius i Axess NR 5 2018 – ”Trollfar på krigsstigen” — recension av originalutgåvan ’The Road to Unfreedom’ (betalspärr)

Publicerat i böcker, samhällsdebatt | Lämna en kommentar

Ny akrylmålning ”20191022”


Akrylmålning ”20191022” 15×15 cm pannå

Den här skissen är egentligen ett försök till konstnärlig tolkning av ett svart hål. – Det blir ju lite intressantare så.

Publicerat i mina bilder | 2 kommentarer

FORNASETTI Inside Out Outside In på Artipelag 14/6 juni 2019 – 26/1 2020


Piero Fornasetti: ””

Piero Fornasetti: ””

Piero Fornasetti (1913-1988) tror jag är mest känd i Sverige för sina tallrikar med dekor av ett kvinnoansikte. Det är operasångerskan Lina Cavalieris (1874-1944) ansikte i många varianter som syns på utställningen Inside Out Outside InArtipelag.

Under 1930-talet började Fornasetti ett framgångsrikt samarbete med arkitekten Gio Ponti. Under 1970-talet anslöt sig Piero Fornasettis son Barnaba till företaget.


Barnaba Fornasetti: ”Kabinettskåp med halvfranska ramverksluckor. Screentryck på trä” 2019

Piero Fornasetti: ”Byrå, screentryck på trä” 1950-tal/2019″

Piero Fornasetti: ”Byrå, screentryck på trä” 1950-tal/2019

Barnaba fortsatte i faderns fotspår och lät också nytillverka en del äldre möbler. Italiens fantastiska arkitekturarv avspeglar sig gärna i möbler och andra föremål.


Gio Ponti, Piero Fornasetti: ”Skrivbord, litografi på trä” 1950

Piero Fornasetti: ”Trymå, Litografi på trä” 1951

Gio Ponti, Piero Fornasetti: ”Rundat glasskåp, handmålat glas med silver- och bladguld” 1940

Piero Fornasetti: ”Skärm, handmålat trälitografi” 1954

Barnaba Fornasetti: ”Kabinettskåp, formpressad faner, handmålat screentryck på trä” 2003

Barnaba Fornasetti: ”Pall, Screentryck på trä” 2016

Utställningen på Artipelag är klart sevärd, den är ganska stor och omfattar både porslin och husgeråd, en hel del möbler och andra föremål. Teckningar och måleri av Piero Fornasettis hand finns också med.

Publicerat i konst, samtidskonst, utställningar | Lämna en kommentar

David Wallace-Wells: ”Den obeboeliga planeten. Livet efter uppvärmningen”


David Wallace-Wells: ”Den obeboeliga planeten. Livet efter uppvärmningen”
Bonnier 2019, 367 s.

Adlibris Bokus

”DET ÄR VÄRRE”, mycket värre än ni tror.. Så inleds förordet i boken. Och med all rätt, för detta är mer eller mindre en domedagsprediken, en noggrann beskrivning av hur jorden kommer att bli obeboelig och varför.

Inledningen med titeln Kaskader tar upp de fem massutdöenden som jorden tidigare genomlevt, den värsta för 250 miljoner år sedan då koldioxid värmde upp planeten fem grader. Uppvärmningen accelererade sedan med utsläpp av metan vilket medförde att allt utom en liten bråkdel av allt liv på jorden dog ut. Det fanns förstås inga människor då, de skulle inte ha överlevt. Den sjätte uppvärmningskatastrofen är nu i full gång. Och den är orsakad av människans utsläpp av koldioxid i atmosfären.

Inledningen summerar också ett antal av de ”mindre” klimatkatastrofer som redan inträffat i närtid. Forskare har sedan flera decennier varnat för den kommande stora klimatkatastrofen utan att det lett till nämnvärda motåtgärder. 85 procent av kolförbränningen har skett efter slutet av andra världskriget. Befolkningsökningen gör också att koldioxidutsläppet ökar.

Parisavtalet från 4 oktober 2016 har hittills undertecknats av 194 länder. Det går ut på att den globala uppvärmningen ska hållas under två grader, men helst under 1,5 [global medeltemperatur jämfört med förindustriell nivå]. Uppvärmningen ligger nu runt 1,2 grader. Koldioxidutsläppen har ännu inte minskat och det verkar tveksamt om ens tvågradersmålet kommer att kunna uppnås. Hittills har vi i Sverige bara drabbats marginellt, som t ex av den värmebölja som spreds över världen sommaren 2018. De värsta konsekvenserna av uppvärmningen kommer att drabba de generationer som nu är unga.

Den följande delen i boken Kaosets element beskriver i tolv kapitel i detalj vad som är att vänta av en fortsatt klimatkatastrof. Det handlar bland annat om värmedöd, hunger, drunkning, skogsbrand, dricksvattenbrist, döende hav, luft vi inte kan andas, sjukdomar, ekonomisk kollaps och krig.

Alla forskningsresultat, förutsägelser och gissningar i texten stöder sig på källhänvisningar. Det finns inga fotnoter eller liknande i texten. Men i slutet av boken finns en hänvisning från sidnummer och början på en mening som följs av en källhänvisning. Kanske är avsikten med detta system att underlätta läsningen och undvika ett alltför akademiskt intryck.

Den följande delen Klimatkalejdoskåpet handlar om våra reaktioner på klimatförändringarna och de vetenskapliga rapporterna om dess konsekvenser med avsnitten Historieberättande, Kriskapitalism, Den heliga tekniken, Konsumtionens politik, Historien efter framstegen och Etik vid jordens undergång.

Klimatkrisen har på sina håll också skapat politisk polarisering som ekofacism, där den vita rasens överlägsenhet motiverar att prioritera klimatbehoven för en viss grupp människor. På vänsterkanten syns en beundran för Xi Jinpings auktoritära klimatåtgärder. I USA har ensam-är-stark-impulsen i miljöaktivisters separatism framför allt dragit till sig de högerextrema. Den liberala miljöaktivismen har oftast gått i en mer praktisk riktning med en tendens till mer engagemang. Men de mer pragmatiska anser att det som behövs för att avvärja klimatkatastrofen är en lika global mobilisering som vid andra världskriget. Även IPCC anser att detta är en realistisk bedömning av problemets storlek. Men detta är naturligtvis helt oförenligt med dagens politik världen över.

Det sista avsnittet, Den antropiska principen diskuterar de vetenskapliga förutsägelsernas trovärdighet.

Boken handlar nästan uteslutande om vad som kan komma att hända inom de närmaste 100 åren och dessförinnan om ingenting görs för att motverka koldioxidutsläppen. De olika metoder som redan finns för att motverka utsläppen och andra negativa miljöfaktorer nämns knappast alls i boken, vilket gör att den ger intryck av att domedagen är nära för mänskligheten.

Recensioner mm:
Peter Alestig i SvD 2019-09-22 ”Är alarmismen den rätta vägen att gå?” – Intervju med David Wallace-Wells
DN 2019-08-30 David Wallace-Wells: ”Vi har makten att göra något åt klimatkrisen”
Mattias Svensson i Aftonbladet 1919-09-04: ”Klimatdebattens motsvarighet till gitarrkillen” Svårtolkad recension som först menar att Wallace-Wells inte vet vad han talar om men till slut ändå har rätt.

Publicerat i böcker, samhällsdebatt | 2 kommentarer

Måleri och andlighet. Hilma af Klint – Tyra Kleen – Lucie Lagerbielke 5 OKT – 9 FEB 2020 på Millesgården

Utställningen på Millesgården ser ut att bli välbesökt. Och visst är det intressant att studera det livliga kulturlivet vid förra sekelskiftet. Jag får en känsla av att det var då allt hände – la belle époque! Nästan så att man önskar sig en tidsmaskin för att kunna uppleva allt på nära håll! Nedan är ett urval bilder från utställningen.


Hilma af Klint: ”Urkaos nr 2”

Hilma af Klint: ”Grupp VIII, nr 5

Serien Urkaos hör till de första av Hilma af Klints abstrakta målningar. Serien påbörjades i november 1906 och handlar om världens tillblivelse och polariseringen mellan män (gult) och kvinnor (blått) Bokstaven U symboliserar materia och W anden. Andra symboler är snäckan som står för evolutionen och spiralen som står för livets väv.


Hilma af Klint: ”De stora figurmålningarna 2” 1907

Hilma af Klint: ”De stora figurmålningarna 1” 1907

Serien De stora figurmålningarna skildrar i nio bilder uppdelningen mellan det manliga (gult) och det kvinnliga (blått)


Hilma af Klint: ”Duvan nr 9” 2015

Hilma af Klint: ”De stora figurmålningarna 5” 1907

Serien Duvan symboliserar andens nedstigande i materien. Kampen mellan gott och ont skildras genom Ärkeängeln/Sankt Göran med svärdet och rosenkorset som står över den besegrade draken.


Hilma af Klint: ”Ynglingaåldern nr 4” 1907

Ynglingaåldern nr 4 hör till serien de tio största i format ca 2,40 x 3,20 m. Tydligen den enda i serien som fått plats på utställningen. Serien skildrar livets utveckling genom de olika åldrarna.


Tyra Kleen: ”Fleur macabre” 1907

Tyra Kleen är en utmärkt målare men ännu bättre som tecknare och grafiker tycker jag. Kanske är det därför så många grafiska blad av Tyra tagits med på utställningen. En del måleri av Tyra som inte visas här fanns med på hennes utställning på Thielska Galleriet 2018.


Tyra Kleen: ”Skiss till Repos” 1904

Tyra Kleen: ”Homo Sapiens” 1903

Tyra Kleen: ”Nocturne” 1897

Tyra Kleen: ”La Famme” 1896

Tyra Kleen: ”Newermore” 1894

Tyra Kleen: ”Mudras, Shiva & Buddha” 1920

Tyra Kleen: ”Les Frileux” 1904

Tror inte jag sett något av Lucie Lagerbielke tidigare men en kort presentation av alla tre konstnärinnorna finns på Millesgårdens hemsida


Lucie Lagerbielke: Akvarell utan titel 1916

Lucie Lagerbielke: Teckning 1900-1903

Lucie Lagerbielke: ”Ruin” 1919

Lucie Lagerbielke: Broderi 1912

Lucie Lagerbielke signerade ofta sina verk med ”Vitus”, så även på broderiet ovan.

Recensioner:
Johanna Persman i SvD 2019-11-10: ”Måleri och andlighet. Tre kvinnor som ville måla fram det osynliga
Magnus Florin i Expresssen 2019-10-14: ”Ambitiös men misslyckad tanke på Millesgården

Anknytande bloggposter:
2019-10-05 Bortom det synliga. Filmen om Hilma af Klint
2019-02-04 Anna Laestadius Larsson: “Hilma. En roman om gåtan Hilma af Klint”
2013-02-24 Hilma af Klint på Moderna Museet
2018-07-03 Tyra Kleen på Thielska galleriet (16/6-23/9 2018)
2012-12-17 Den abstrakta konstens ockulta ursprung

Publicerat i konst, konsthistoria, utställningar | Lämna en kommentar

Bortom det synliga. Filmen om Hilma af Klint

Bortom det synliga är troligen den bästa konstnärsdokumentär jag sett. Ämnet har intresserat mig sen länge. Det handlar om konsthistoria, som nu dessutom faktiskt ser ut att skakas om en del via denna film och de efterforskningar som gjorts under dess tillkomst. Rudolf Steiner hade en del foton och teckningar av Hilma af Klints konst. Visade han dem kanske för Vassily Kandinsky? Visst var det i själva verket Hilma af Klint som var den som först målade abstrakt konst. Men varifrån fick Kandinsky sin inspiration? Berättelsen om Hilma af Klint, hennes liv och försöken att tolka hennes konst är fascinerande.


Bortom det synliga, Filmaffisch

Hilma af Klint. Före 1902 [Wiki]

Filmen tar upp Hilmas intresse för spiritism och teosofi men menar att det knappast är något märkvärdigt eftersom dessa rörelser och tankar var högsta mode och vitt spridda bland folk vid slutet av 1800-talet och framåt. En åsikt som framfördes i filmen var att om man från konstvärlden skulle utesluta alla konstnärer som ägnat sig åt något andligt och menat sig få inspiration därigenom, så skulle det knappast finnas några konstnärer kvar. Hilma lämnade så småningom teosoferna för att bilda en egen liten grupp. ”De fem”

Ett brev författat av Vassily Kandinsky som visas i filmen vill påvisa att han år 1911 var den första som skapade en abstrakt målning. Men Hilma af Klint målade abstrakt redan 1906. Många andra exempel på Hilmas framskjutna position jämfört med betydligt mer kända konstnärer visas också i filmen.

Spännande är förstås också att få en skymt av det vindskontor där Hilmas efterlämnade produktion av målningar förvarats efter hennes död där de överlevt mer eller mindre oskadade under flera decennier i temperaturväxlingar mellan minus 20 och plus 30 grader.

Hilmas liv är svårt att få grepp om. Hon har efterlämnas 26000 sidor anteckningar som handlar om hennes konst, men ytterst lite om sitt eget liv. Men denna dokumentär är verkligen ambitiös Man har intervjuat ett antal släktingar, varav några faktiskt träffat Hilma innan hennes död 1944. Hennes vistelseorter har besökts. Bevarad korrespondens har luslästs. Anna Laestadius Larsson, som författat “Hilma. En roman om gåtan Hilma af Klint” intervjuas i filmen.

En del försök till tolkning av Hilmas konst görs också. Uppenbarligen följde hon med i den vetenskapliga utvecklingen och kanske kan elementarpartiklar och annan fysik spela roller i hennes konst. Själv menade hon nog att inspirationen kom från andevärlden. Hon intresserade sig för tillvarons polarisering, t ex man och kvinna, ung och gammal. mikrokosmos och makrokosmos och för evolutionen. Hon använde många symboler bakom vilka – om man lyckades tolka dem – nya världar skulle öppna sig.

Trots att filmen hela tiden handlar om Hilma af Klint är den mångfacetterad och tar upp bland annat frågan om varför kvinnliga konstnärer genom hela konsthistorien gjorts så osynliga. Hilmas måleri och andra bilder av hennes hand visas förstås i rikt mått i filmen. Bilderna skymtar förbi ganska snabbt men de tar ändå andan ur mig. Det här är stor konst. Man måste hålla med den som i filmen hävdar att det är dags för Hilma af Klint att bli ett världsnamn liksom storheter som Edvard Munch.


Svanen nr 17, 1915

Ynglingaåren, 1907

Recensioner mm:
Clemens Poellinger i SvD 20191003: ”Bränner till när konsthistorien skrivs om
Birgitta Rubin i DN 20191003: ”Vackra ’Bortom det synliga’ sätter Hilma af Klint i nytt ljus
Utställningen 1913 på Moderna Museet med Hilma af Klints målningar
Utställningakatalog från 1985: Den abstrakta konstens ockulta ursprung

Publicerat i film och TV | Lämna en kommentar