Ernst Brunner: ”Carolus Rex. Karl XII – hans liv i sanning återberättat”
Bonniers (storpocket): 2006, 807 s.
Carolus Rex ingår i Ernst Brunners serie om sex böcker som behandlar välkända personer under 1600-1800-talen. Boken om Bellman ”Fukta din aska” och ”Marmormolnet: Om bildhuggaren Sergel” är liksom Carolus Rex skrivna i första person, som om de vore självbiografier fast de nog ska räknas som romaner. Jagformen skapar antagligen lite mer svängrum för författaren att formulera personens tankar mm. Jag har läst alla tre böckerna. De tre böcker i serien som jag ännu inte läst och som jag tror är mer skrivna som biografier är ”Ankarström och kungamordet”, ”Darra: om Swedenborg” och ”Likt ett skeleton: Johan Helmich Roman”
Jag läste för många år sen Frans G Bengtsson: ”Karl XII:s levnad” som jag uppfattade gav en aningen överdriven hjältebild av kungen. Kanske är Ernst Brunners bok den direkta motsatsen.
Carolus Rex är fantastisk att läsa på grund av språket som förflyttar läsaren direkt till sexton- och sjuttonhundratalen. Samtidigt är det starkt obehagligt att följa huvudpersonens upplevelser och tankar. Det handlar om krig, förstörelse, slakt från början till slut. Sådant var kungens liv från 15 års ålder till sin död som 35-åring. Hans envishet på gränsen till dårskap följer boken igenom, ingenting går någonsin att ändra eller anpassa efter omständigheterna. Carolus hade en del framgångar i krigföringen i början, fram till det katastrofala nederlaget vid Poltava 1709.
Kungen lyssnade ibland på sina generaler men följde sällan deras råd. Han kunde tvinga sina soldater till hjältedåd och mot en säker död, förlusterna av personal var enorma, vilket snart gjorde Sverige utfattigt både på soldater, pengar, guld, silver och värdesaker överhuvudtaget. Det beskrivs i boken ganska detaljerat. Svält och armod var utbredd både i Sverige och i armén utomlands.
Det viktiga i framställningen är förstås beskrivningen av kungens tankar och handlingar. I boken är han ytterst fåordig, han besvarar frågor med ett leende utan att avslöja något om sina avsikter.
Förlaget har tydligen föreskrivit att böckerna i serien ska vara utan register eller källhänvisningar. Det är verkligen en förlust. Kanske det inte passar in i en roman? Jag är visserligen rätt övertygad om att författarens framställning följer känd historia i detalj, men det skulle vara intressant att få lite information om källorna. Kungens tankar får väl stå för författaren men de är en gissning så god som någon.
Karl XII startade inga krig, det var Danmark, Polen och Ryssland som enats om att dela Sverige mellan sig när landet fick en oerfaren 15-årig kung. Carolus envishet och avvisande av alla fredsinviter kom att ruinera Sverige. Enligt krigskollegium i Stockholm hade landets befolkning omkring tiden för slaget vid Poltava uppgått till 1.247.000. Krigen i Polen och Ryssland hade kostat 230.000 svenskar och finnar livet. Ytterligare 120.000 hade omkommit i andra länder. (det står i boken ”i andra länder”, jag undrar om det ska vara från andra länder eftersom många utlänningar rekryterades?)
 Karl XII 15 år David Klöcker Ehrenstrahl 1697 |
 Karl XII 18 år David Klöcker Ehrenstrahl 1700 |
 Karl XII 24 år Johan David Schwartz 1706 |
 Karl XII 33 år Axel Sparre 1715 |
 Karl XII 35 år David von Kraft 1717 |
 Fotografi från 1917 av Karl XII:s kranium. |
Samtliga bilder ovan är hämtade från Wikipedia – i den omfattande artikeln finns en utförlig sammanställning av Karl XII:s historia inklusive många bilder som går att klicka på för att få förstoring.
Wikipediaartikeln tar upp en mängd fakta och frågor som forskare behandlat – bland annat kungens problematiska förhållande till kvinnor, ett ämne som också förekommer i boken. Det finns också teorier om att Karl XII kan ha haft aspergers syndrom.
Recensioner m m.
SvD, Mats Gellerfelt 2005-09-02: ”Carolus Rex. En krigshetsare till Karl”
Aftonbladet, Åsa Linderborg 2005-09-02: ”En ensam galning?”
