Kerstin Ekman: ”Tullias värld”


Kerstin Ekman: ”Tullias värld”.
Bonniers 2020, 186 s.

Adlibris Bokus

Ytterst lite fakta finns att tillgå om Marcus Tullius Ciceros dotter Tullia, vilket förstås gör det svårt att skriva hennes biografi. Men boken ”Tullias värld” är inte heller en roman. Författaren har listigt nog i stället som titeln antyder i stora drag beskrivit den värld Tullia växte upp och levde i. Fokus är förstås på kvinnornas situation.

Boken inleds med författarens latinstudier på gymnasiet i Katrineholm. Hade man valt den linjen så ingick till stor del det antika Roms historia i undervisningen. Kerstin Ekman gick in för latinet och fäste sig vid de romerska skalderna som Vergilius, Horatius, Ovidius, Lucretius, Propertius, Catullus.

Kerstin Ekmans mål är att skriva om kvinnornas liv i det antika Rom, men som hon konstaterar finns knappast några texter skrivna av kvinnor bevarade, därför är enda möjligheten att få upplysningar via texter skrivna av män. Efter Tullias far Cicero finns mängder av skriftliga källor, bland annat brev där Tullia ibland finns omnämnd. Det dramatiska skedet i historien när den romerska republiken håller på att gå under och där Cicero som är republikens försvarare utsätts för hot och påtryckningar spelar förstås in även på hans familj.

Tullia var född år 76 eller 75 eller möjligen 79 före Kristus. (Enligt Wikipedia 5 Augusti 79 eller 78). Enligt den romerska seden att döpa flickor fick hon faderns namn Tullia Ciceroni. Skulle ytterligare en flicka ha fötts i familjen hade hon fått namnet Tullia secunda. Flera år senare (år 65 fvt) fick Tullia en bror, han gavs alla faderns namn, Marcus Tullius Cicero (Jag tror han också fick tillnamnet Minor, ”Cicero den yngre”)

År 66 fvt förlovades Tullia med Gaius Piso Frugi, år 63 gifte de sig. Frugi som var flera år äldre än Tullia fick snart en utlandsbeskickning som questor medan Tullia stannade hos sina föräldrar. Frugi dog år 57 då Tullia bör ha varit i tjugoårsåldern. År 56 fvt gifte hon sig med Furius Crassipes, de skildes år 51.

Ciceros landsförvisning år 58 medförde en hel del dramatik i familjen. Cicero flydde till Grekland för att undkomma sin fiende Clodius Pulcher. Clodius hade gatugäng i sin sold som han lät plundra flera av Ciceros Villor. Terentia, Ciceros hustru och Tullias mor sökte skydd i Vestalernas hus. Men så vänder den politiska utvecklingen. Den 4 augusti år 57 fvt beslutade den romerska senaten att Cicero skulle få återvända till Rom. Tullia reser till Brundisium (en resa på ca fjorton dagar tvärs över Italien) och möter sin far som tas emot med hyllningar.

Åren 50-51 var Cicero guvernör i Cilicien, långt hemifrån. Tullia måste tillsammans med modern Terentia själv finna en ny make. År 50 gifte sig Tullia med den högättade Publius Cornelius Dolabella. Det visade sig vara ett dåligt val, Dolabella var både otrogen och slösaktig och det blev problem med hemgiften mellan makarna Cicero och hustrun Terentia. Det slutade med skilsmässa mellan Tullias föräldrar. Även Tullia och Dolabella skiljer sig år 46 fvt under Tullias andra graviditet. Hon dör år 45 fvt.

Tullias värld” är en bra titel för denna intressanta men ganska spretiga skildring av det antika Rom. Det är ingen historiebok men innehåller många intressanta detaljer om livet i det antika Rom. Till stor del handlar det om kvinnornas liv, därtill mycket om deras underliv, menstruation, sexualitet, graviditet och barnafödande.

Jag undrar lite över avsnittet om Ciceros slav och sekreterare Tiro. Han som ”kom att stå mycket nära sin dominis” Texten fortsätter: ”Intellektuellt stod han mycket närmare Cicero än Terentia gjorde. Och känslomässigt? Vi vet bara att mellan makarna var tanken på skilsmässa inte långt borta medan samlivet med Tiro fortsatte.” – Samlivet med Tiro? Det låter i mina öron som om de skulle haft ett förhållande, vilket är osannolikt. Cicero gifte ju om sig med en många år yngre kvinna efter skilsmässan. Kanske är det ”viskningar” som författaren uppger hon hör – eller låtsas höra – från de figurer författaren skildrar som påverkar fantasin.

Recensioner:

Hanna Nordenhök i Expressen: ”Vi människohonor delar samma öde
Therese Eriksson i SvD: ”Ekman lägger pussel med skärvor och skapar liv
Ulrika Milles i DN: ”Kerstin Ekman blåser liv i antiken i sin nya bok
Bokbloggar.se

Om Börje

Kulturupplevelser och mina bilder
Det här inlägget postades i antiken, böcker. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


+ sex = nio