Börjes konstblogg

Tomás Saraceno: Cloudy House (2009) och Liverpool/Flying Garden/Air-Port-City/ (2008)

Med Tomás Saracenos utställning får Bonnierskonsthall ett antal pluspoäng. Inte för att utställningen vad jag förstår har så mycket med konst att göra men den är hur som helst intressant och stimulerande för fantasin och därtill fullt begriplig vilket väl får ses som ett framsteg för konsthallen - eller om det är jag som oväntat blivit klokare? Spindelväv har en central roll i utställningen som handlar om visionära idéer för människans boendeformer i en nära framtid, men undersökningarna av spindelnät tangerar också frågor om universums uppkomst och utveckling. Saraceno som själv är arkitekt säger sig vara inspirerad av bland andra den tyske arkitekten Frei Otto. Jag kommer främst att tänka på idéer från arkitektgruppen och tidskriften Archigarm på 1960-talet. Nu efter ett halvsekel är vi snart där!

Tomás Saraceno: 14 Billions /Spindelvävsmodell i nylontråd/ (2010)	…och en äkta spindel med nät
Tomás Saraceno: Ladies and Gentlemen We’re Floating in Space	Tomás Saraceno: Flying Garden, Stellar mm

Svarta änkan heter den spindel som skapar de tredimensionella spindelnät som intresserar Saraceno. Bilden med en skruv som svävar attraherad av en magnet illustrerar de osynliga krafter vi alla utsätts för.

I Saracenos vision ska människoboningarna helst sväva som moln högt över jordytan eller kanske flytta ut i rymden. Om det kommer att finnas någon som vill bo så är förstås ovisst, men vad vet man om framtida preferenser? Att den idébaserade konsten utgår från naturvetenskap tilltalar mig, det ger en verklighetsnära känsla som påminner om hur science fictionberättelser av Arthur C Clarke och Isaac Asimov inspirerade till byggande av satelliter och till robotologin.

Recensioner: Expressen, DN, Konsten.net, SvD

Läs även andra bloggares åsikter om konst, samtidskonst, utställningar, Bonnierskonsthall, Tomás Saraceno