konsthistoria – Börjes konstblogg

”Party for Öyvind” på Sven-Harrys Konstmuseum 9/9 2021 – 23/1 2022

Börje — Thu, 28 Oct 2021 08:56:10 +0000

Sven-Harrys Konstmuseum firar 10-årsjubileum med en stor och fullmatad grupputställning med Öyvind Fahlström i centrum. Fahlström (1928-1976) blev inte så gammal, men han hade stora framgångar med sitt konstnärsskap inom konst, poesi, drama med fler ämnen.

Fahlström hade vidsträckta internationella kontakter. Utställningstiteln ”Party for Öyvind” anspelar på inbjudningskorten utsända av Claes Oldenburg till den stora fest till Fahlströms ära som gick av stapeln i New York 1967, med flera hundra deltagare. Utställningen på Sven-Harrys visar också verk av en mängd andra konstnärer, det är en grupputställning från ungefär samma tidsperiod, femtiotal till sjuttiotal, men framför allt sextiotal då så mycket nytt hände.

Öyvind Fahlström, utan titel, 1958

Fahlströms bilder nästan exploderar av fantasi. Han var under perioden 1960-1975 gift med konstnären Barbro Östlihn. Hon har haft stor inverkan på Fahlströms konstnärskap då hon medverkat till att färdigställa hans tavlor.

Öyvind Fahlström: ”Den galiziska suggan” 1960

Öyvind Fahlström: ”Kalas på MAD” 1957-1959

Öyvind Fahlström: ”The Cold War”, 1963-1965

Öyvind Fahlström: ”Section of World Map – A Puzzle”, 1973-1965

Ulla Wiggen: Översättare, 1967

Barbro Östlihn: ”299 Grand Street”, 1964

Jean Tinguely: ”Trois Points Blancs” 1955

Olle Ängkvist: ””, u.t. 1958

Utställningen är antagligen den största som Sven-Harrys har haft, det är mängder av intressant konst från en period då så mycket hände. Här finns riktiga tavlor, bilder i mängd. Den utspårade samtidskonsten som idag verkar ha lämnat måleriet och gått över till filosofi är för den konstintresserade ointressant. Känslan ersätts av intellektet. Jag är skeptisk. För att se konst får man numera gå bakåt i tiden.

Recensioner
SvD 2021-09-18, Clemens Poellinger: ”Härligt röjigt konstparty från det kreativa 60-talet”
DN 2021-09-22: ”Generös historielektion om Öyvind Fahlström”
Expressen 2021-09-15, Peter Cornell: ”På Öyvind Fahlströms party finns alla med”
Aftonbladet 2021-10-04, Camilla Hammarström: ”Festprissen Fahlström var kompis med alla”
Sveriges Radio, Karsten Thurfjell: ”Sven-Harrys konstmuseum firar 10 med party för Öyvind Fahlström”
Konsten.net 2021-10-12, Andreas Gedin: ”Party för Öyvind på Sven-Harrys”

Waldemarsudde: ”Ett eget rum – Konstnärsrollen under det sena 1800-talet” 11/9 2021 – 23/1 2022

Börje — Mon, 04 Oct 2021 11:15:32 +0000

Utställningen ”Ett eget rum” på Waldemarsudde är större än jag förväntat mig. Det handlar om kvinnliga konstnärers målningar, men som jämförelse visas också en del verk av män. Utsällningen innehåller mängder av fina porträttmålningar fast många av bilderna och konstnärsnamnen är okända för mig.

Några av mina favoriter:

Agnes Steigner: Självporträtt, 1895

Bertha Wegmann: Modellstudie 1879-82

Porträtt målade av Bertha Wegman är väl representerade i utställningen, men det är också verkligt fint måleri.

Bertha Wegmann: Konstnären Jeanna Bauck, 1881

Bertha Wegmann: Anna Seekamp, Konstnärens Syster 1882

Astra Nörregard: I ateljen, 1883

Hanna Hirsch-Pauli: Konstnären Venny Soldan-Brofeldt, 1886-87

Jenny Nyström: Självporträtt, 1884

Jenny Nyström: Interiör från Jenny Nyströms Ateljé, Tegnergatan 37, 1887

Bertha Wegmann: Porträtt av konstnären Marie Triepeke. 1885

Recensioner
Dagens Nyheter: ”Ett eget rum” är en underbar och upplyftande utställning”
SvD: ”Kvinnliga vänskaper och nätverk i utsökta porträtt”

Thielska galleriet 19/6–26/9 2021: ”Individ och andlighet – verk ur Gyllenbergs samling”

Börje — Sat, 03 Jul 2021 14:15:08 +0000

Utställningen på Thielska är verkligen sevärd, den innehåller finsk konst där många verk sällan eller aldrig visats i Sverige. Signe och Ane Gyllenbergs konstsamling innefattar nästan enbart tiden runt förra sekelskiftet, vilket också är min personliga favoritperiod när det gäller konst. Det var då allt intressant hände.

Albert Edelfelt: ”Den första snön” 1902-03

Fanny Churberg: ”Den gamla eken” 1872

ALbert Edelfelt: ”Bellman spelarluta för Gustav III och Gustaf Mauritz Armfelt på Haga” 1884

Albert Edelfelts målning i stort format: ”Bellman spelar luta för Gustav III” var en av de första verken som anskaffades till Gyllenbergs samling. Kanske inget mästerverk, men jag gillar ändå bilden med Hagapaviljongen i bakgrunden.

Fanny Churberg fick tydligen en del nedlåtande kritik under sin verksamma period. Kritikerna gillade inte målningarna av träd. Jag tycker de är fascinerande. Hennes ”vilda natursmak” förebådade expressionismen. År 1879 vann hon första pris i Konstföreningens tävling för yngre artister. Följande år slutade hon med måleriet innan hon fyllt 35. Hon blev i stället kulturjournalist och radikal feminist. Hennes måleri föll i glömska. Så synd.

Axeli Gallen-Kallela: ”Eftersläckning” 1887

Axeli Gallen-Kallela: ”De dödas flod” 1893

Axel Gallén använde från början det svenska namnet som signatur på sina målningar. Under den begynnande förfinskningen av det ryska Finland ändrade han liksom många andra sitt namn, det blev Akseli Gallen-Kallela.

Helene Schjerfbeck: ”Mörk dam” 1929

Helene Schjerfbeck: ”Sångerskan i grönt” 1916-17

Den stora stjärnan på utställningen är förstås Helène Schjerfbeck. Hennes konst är redan välkänd i Sverige. Jag har skrivit några bloggposter tidigare om Schjerfbeck, från utställningen 2013 på Waldemarsudde och utställningen på Ateneum i Helsingfors 2019-20.

Helene Schjerfbeck: ”Gula rosor” 1942

Helene Schjerfbeck: ”Vid bassängen” 1884

”Naturlyrik och färgens klang – Höjdpunkter ur konstsamlingen” på Waldemarsudde 12/6 – 22/8 2021

Börje — Tue, 15 Jun 2021 17:23:39 +0000

Det sprakar av färg om måleriet runt förra sekelskiftet. Här är ett litet urval från utställningen från prins Eugens samling.

Isaac Grünewald: ”I fantasiens land”

John Sten: ”Vårdag från Midi” 1917

Leander Engström: ”Berglandskap, Bardodalen” 1915

Sigrid Hjertén: ”Franska bönder på café” 1927

Nils Kreuger: ”Maria kyrkogård” 1898

Leander Engström: ”Promenaden vid Manilla” 1914

Helmer Osslund: ”Midsommar, ’Nuolja'” 1922

Richard Bergh: ”Tystnad” 1893

”Axel Törneman. Bohemliv och modernitet” på Thielska galleriet, 6 /2 – 6/6 2021

Börje — Sat, 22 May 2021 15:35:45 +0000

Bara några veckor innan utställningen med Axel Törneman (1880-1925) slutar på Thielska kom jag äntligen iväg för att se den. Det är jag glad för. Törnemans konst som verkar ha blivit lite bortglömd bland alla de stora namnen runt förra sekelskiftet är verkligen sevärd. Jag har nog inte sett mer av Törnemans bilder än de som finns i Thielska galleriets egna samlingar. Ernest Thiel köpte in ett flertal av Törnemans verk, bland annat hans stora målning Nattcafé som påbörjades i Paris och avslutades i Sverige 1906.

Axel Törneman: Nattcafé I, 1905

Axel Törneman: Nattcafé II, 1906

Törneman målade gärna i stort fomat vilket framgår av utställningen. En av de första stora målningarna Bretagnare utförde han i Frankrike 1905 där den ställdes ut på Höstsalongen. Målningen gjordes i två versioner. Törneman var vid den här tiden påverkad av Edvard Munch

Axel Törneman: Bretagnare I, 1905

Axel Törneman: Bretagnare II, 1905

Axel Törneman: Självporträtt, 1904-05

Axel Törneman: Gudrun, 1905

Axel Törneman: Kring lampan, 1907

Axel Törneman: Gatans rytm, 1916

Törneman fick så småningom många uppdrag att smycka ut med stora väggmålningar, fresker i olika offentliga byggnader. På utställningen visas en film med flera av dessa bilder.
På Wikipedia finns en artikel om Axel Törneman, där ingår bland annat några bilder av väggmålningar.

Recensioner mm:
SvD 2021-02-20 Dan Backman: ”Hans breda palett sätter myror i huvudet”
SvD 2021-05-16 Fredrik Sjöberg: ”Bortglömd banbrytare får hjärtat att slå snabbare”
DN 2021-02-10 Bo Madestrand: ”Thielska fokuserar på Törnemans enastående konst”
Expressen 2021-02-18 Hans Lindberg: ”Hans dystra dekadens gick aldrig till historien”
Sveriges radio 2021-05-19 Mårten Arndtzen: ”Porträtt av konstnären Axel Törneman – en bortglömd pionjär”

Zorn – en svensk superstjärna på Nationalmuseum 6 april – 29 augusti 2021

Börje — Sun, 09 May 2021 10:42:21 +0000

Anders Zorn (1860 – 1920) var verkligen en superstjärna. Det tycker jag framgår efter att ha sett utställningen på Nationalmuseum. Han brukar jämföras med den spanske konstnären Joaquin Sorolla (1863 – 1923).

Utställningen är ganska stor och innehåller utöver de välkända verken en mängd bilder som jag inte sett tidigare. De många porträtten är kanske de mest framträdande, de ger på mig det starkaste intrycket. Flera målningar är utförda i akvarell och har samma skärpa som oljemålningarna.

Jean-Baptiste Faure, olja 1891

Carolina Andrietta Nobel, akvarell 1886

Coquelin Cadet, olja 1889

Parisiska, olja 1891

Ferdinand Boberg, blyerts, bläck, 1883

Mefisto, konsul Carlander, akvarell 1884

Emma läser, olja 1887

General Mena, olja 1882

Luta, Ester Blenda Nordström, olja 1915
De bästa porträttbilderna är troligen de som föreställer Zorns nära vänner. Många dollarmiljonärer och andra beställningsverk har också målats av Zorn men ger inte samma personliga intryck.

Interiör med stol, St Ives, olja 1887

Impressions des Londres, akvarell 1890

Vågskvalp, akvarell 1887

Zorns många bilder med vågskvalp är oöverträffbara. Det vet alla som har försökt måla nåt liknande.

Dans i Gopsmor, olja 1914

Mora marknad, olja 1892

I förgrunden på ”Mora marknad” ligger en berusad karl. Gumman som i bakgrunden leder en ko som hon inte lyckats sälja är Zorns mor.

Självporträtt, akvarell 1882

Självporträtt, olja 1915

Luftslott (Emma), akvarell 1885

På utställningen finns också många exempel på Zorns grafiska verk. Och naturligtvis ett stort urval av nakna dalkullor.

Recensioner
SvD Dan Backman 2021-04-05: ”Fascinerande bredd bortom normkritik och pekpinnar”
DN Magnus Bons 2021-04-07: ”Zorns konst fascinerar och engagerar än i dag”
Expressen Valerie Kyeyune Backström 2021-04.10: ”Zorn håller på att få en ny publik”
Sveriges Radio Cecilia Blomberg 2021-04-07 ”Zorn – en svensk superstjärna på Nationalmuseum”

Georgiana Houghton, konstnär och spiritist

Börje — Sun, 19 Apr 2020 12:24:07 +0000

På Lars Vilks blogg har förts en debatt med anledning av Hilma af Klints inställda utställning i Malmö. Frågan om Hilma af Klints roll i konsthistorien fullföljs i bloggposten Vara först i konsten.

Här nämns bland annat en för mig okänd konstnärinna Georgiana Houghton (1814-1884) som också målar abstrakt och ställer ut långt före Hilma af Klint. Nu är det förstås inte så enkelt att man återigen kan skriva om konsthistorien bara för att det dyker upp hittills tämligen bortglömda abstrakta målningar. Konstnären måste ”godkännas” av konstvärlden och det är enligt debatten på Vilks blogg uppenbarligen en ytterst vansklig procedur.

Hilma var ju efter att hon började koncentrera sin verksamhet på spiritism och höll sitt måleri hemligt enligt Vilks resonemang inte längre en del av konstvärlden vilket om jag förstår resonemanget rätt skulle göra det svårt att betrakta hennes måleri som konst. På senare tid när af Klint ställts ut ganska flitigt verkar det som om hon ändå skulle få en plats där. Det där med rankning av konstnärer i Artfacts är ju lite kul, både Hilma af Klint och Georgiana Houghton finns med på listan.

Vad jag fastnade för var dock inte debatten eller graden av ”berömdhet” utan Georgiana Houghtons bilder. Jag tycker de är både vackra och intressanta och väl värda att uppmärksamma, godkända som konst eller inte. Bildgoogla på Georgiana Houghton artist!

Georgiana Houghton, 1868: ”Glory be to God”

Georgiana Houghton [Wiki]

Utställningskatalog 1871 ”Spirit Drawings in Water Colours” [State Library Victoria]

Utställningskatalogen innehåller förstås inga bilder. Georgianas verk har tydligen utställts även i modern tid, här en utställning 2015.

Bonnierskonsthall: ”Träden står ljust gröna: Landskapsmåleri då och nu” 22 jan – 29 mars 2020

Börje — Sun, 09 Feb 2020 19:20:10 +0000

Några konstnärer i nutidsklassen sticker ut på den här utställningen. Sara-Vide Ericson har många fina naturmotiv med på utställningen. Det är inga klassiska landskap utan oftast detaljerade bilder som går i närkamp med motiven. Hon ståtar också med en bild (The Grave) på utställningens startsida. Mycket fint tycker jag.

Sara-Vide Ericson: ”Surface”, 2017

Sara-Vide Ericson: ”The Magic Trick I”, 2017

Olle Norås: ”I det heliga ljusets mörka sfär”, 2016

Sigrid Sandström: ”Intermin”, 2007

Sigrid Sandström: ”Past Claim”, 2010

Den vänstra av Sigrid Sandströms målningar ovan blev tyvärr lite sned och med ett extra blänk (en del tavlor hänger väldigt högt). Jag tycker att bilden ändå har drag av naturalism, t ex grenarna som slingrar uppåt. Tre år senare, på bilden till höger ovan har landskapet (om det nu är ett landskap) blivit helt abstraherat.

Min personliga favorit på utställningen är nog Isak Halls ”Tempelserien”. Det är ett sånt mystiskt sug i dessa bilder. Anknytningen till landskapsmåleri är möjligen lite avlägsen men kanske kan man se bilderna som drömmar om en bättre värld?

Isak Hall: “Tempelserien” 2019

Det gick tyvärr inte att ta en bra bild av hela serien. Det är fem delar, den femte sympad till höger. Nedan fyra av målningarna i Tempelserien:

Den äldre konsten finns också representerad med några stora namn. Här är det fråga om klassiska landskap och i jämförelse med de nutida målningarna i ganska litet format.

Ivan Aguéli: ”Spanskt landskap med väg”, 1916-1917

Julia Beck: ”L’Etange”, odaterad

Recensenterna verkar inte nöjda med utställningen. Jag kan förstå att man saknar någon uttalad mening med naturmotiven, alltså den i samtidskonsten obligatoriska problematiseringen. Här finns ju varken kalhyggen, nedskräpade stränder, avbrända skogar eller andra hänsyftningar till klimatkris och överutnyttjande av vår planet. Men jag är ändå ganska nöjd med utställningen på Bonnierskonsthall. Kanske har man äntligen tröttnat på ödsligt tomma salar som inte lockar nån publik med sin intetsägande konceptualism. Annat var det i fredags 7/2 – proppfullt av besökare. Kanske lockade gratisentrén, men även att det faktiskt fanns riktiga tavlor, riktigt måleri i olika stilar att titta på. Det var ett miljö- och klimattema, inte en dag för tidigt. Träd, skog och natur i en fin samling måleri från 1800-tal till nutid.

Recensioner:
Jenny på Kulturdelen: ”Träden står ljust gröna…”
Dan Backman i SvD 20200209: ”Ofokuserat landskapsmåleri utan själ och djup”
Jessica Kempe i DN 202001022: ”Landskapsmåleri i ett opersonligt mingel”
Magnus Florin i Expressen 202200126 ”Precisionen saknas på Bonniers Konsthall”
Ulrika Stahre i Aftonbladet 20200130: ”Naturen på retur i två konstutställningar”

Helene Schjerfbeck på Ateneum, Helsingfors – 2019-11-15 – 2020-01-26

Börje — Sun, 19 Jan 2020 19:56:33 +0000

Läsande flickor, 1907

Utställningen med Helene Schjerfbeck (1862-1946) på Ateneum är stor, kanske tre gånger så många verk som på Waldemarsuddes utställning med Schjerfbeck 2013. På den utställningen tror jag det som gjorde störst intryck på mig var stilleben-motiven. På Ateneums utställning var det snarare de många porträtten som imponerade. Framförallt de senare, när förenklingen drivits långt.

Huvud av virkande flicka, 1904-05

Cirkusflickan, 1916

Äppelflickan, 1928

Flicka med basker, 1935

Utställningen är välhängd. Inte alltid kronologisk men ger ändå en god bild av Schjerfbecks utveckling från ordinär men begåvad konstskoleelev till sitt personliga minimalistiska uttryck. Bäst är förstås de många porträtten – en stark personlighet strålar ur dem. Den avmätta färgskalan bidrar också till det starka uttrycket.

I det sista rummet på utställningen hänger en kronologiskt ordnad serie självporträtt av Schjerfbeck ända fram till 1945. Så starkt att uppleva en sån förändring!

1884-85

1912

1921

1939

1944

1945

Willem van Genk på Outsider Art Museum, Amsterdam 19 Sept 2019 – 15 Mars 2020

Börje — Tue, 12 Nov 2019 16:58:58 +0000

Konst utanför den tråkiga samtidskonsten tyckte jag skulle vara intressant att se när jag klev in på Outsider Art Museum i Amsterdam utan någon förkunskap om vad som skulle visas.

Outsider Art är konst av artister som inte följer med strömmen, alltså utanför konstvärldens ”regelverk” som jag antar huvudsakligen fastställs av curatorer vid stora internationella biennaler och liknande. Ofta är ”outsider artists” personer med någon form av psykisk störning och ofta utan formell konstutbildning, men med förmåga att skapa märkliga konstverk utan att snegla på gällande konsttrend. Outsider Art Museer liknande det i Amsterdam finns tydligen lite varstans i världen.

Willem van Genk (1927-2005) var Nederländernas främsta outsiderkonstnär. Van Genks liv och karriär berskrivs ganska utförligt på Wikipedia. Hans utställning har titeln WOEST vilket ska betyda ungefär ”häftig, intensiv, grym”

Utställningen heter WOEST (=’häftig, intensiv, grym’)

Ett urval bilder från utställningen kommer här nedan. Det fanns sällan titlar eller årtal i anslutning till verken, ibland dock svårläst klotter på väggen, som jag har försökt tolka. Tyvärr svårt att fotografera inglasade tavlor utan att få reflexer i bilden.

Panorama över Moskva

Prag Tjeckernas vackra huvudstad, 1963

Genk besökte också Sverige. I mitten en geografisk kontur av Sverige. Text på svenska i övre högra delen.
De två nedre rutorna handlar om Trelleborg.

Leningrad

Schwebebahn, Wupperthal, ca 1960

Moskva 1966

Flera hopfogade bilder, otroligt detaljerade. Ordet Moskva står angivet på flera språk.

Tubestation, 1970

Station Tokyo (Kyoto)?, 1970-tal

Bussmodeller i kartong

Genk var mycket intresserad av tåg, spårvagnar och bussar och byggde många modeller i kartong.

The Paraña Sky Kultur Kollage, 1972

Trolley Buss Station, Arnhem 1996

Detaljrikedomen i Genks målningar får mig att tänka på Viktor Rosdahl

”Chagall, Picasso, Mondrian and others, migrants in Paris” på Stedelijk Museum Amsterdam – 21 Sep 2019 – 2 Feb 2020

Börje — Sun, 10 Nov 2019 21:59:57 +0000

Den här utställningen på Stedelijk Museum i Amsterdam är verkligen i min smak. Det är modernism mellan ungefär 1900-1950, måleri långt ifrån 1800-talsromantiken, men fortfarande bilder som är intressanta att se. Det handlar om utländska konstnärer som av olika skäl befinner sig i Paris. Kanske blir de också därmed påverkade av fransk konst. Det lyser verkligen om den här utställningen, så mycket bra konst på ett ställe! Utställningen är ganska stor, den följer en lite lös kronologi. Jag har valt ut några av mina personliga favoriter här nedan.

Paula Modersohn-Becker, 1906 ”Zwei nackte sitzende Kinder”

Piet Mondrian, 1913 ”Composition No XV”

Piet Mondrian, 1913 ”Tableau No 3: Composition in Oval”

Piet Mondrian, 1929 ”Composition No IV with Red, Blue and Yellow”

César Domela, 1924-25 ”Composition Néo-Plastique no. 5E”

Mondrian brukar kompensera för en möjlig dominans av en del av målningen med att ge andra delar en speciell plats. Spänningen som uppstår på så sätt antar jag är en möjlighet för kännare av Mondrians måleri att särskilja det från efterapningar.

Marc Chagall, 1912-13 ”Le violoniste”

Marc Chagall, 1912-13 ”L’autoportrait aux sept doigts”

Marc Chagall, 1913 ”Maternité”

Chagall hör väl till de aningen överexploaterade konstnärerna, han bilder syns lite överallt. Men att se dessa stora målningar i original är som ett estetiskt klubbslag i magen.

Pablo Picasso, 1923 ”Sybille”

Pablo Picasso, 1924 ”Guitar, Compote Dish and Grapes”

Perioden 1914-1940 med världskrig och finanskris 1929 kännetecknades av nationalism, främlingsfientlighet och antisemitism. Picasso övergav kubismen som ansågs ha tysk anstrykning. Han målade under en period i nyklassisk stil som porträttet av Sybille. Eller är det inte en karikatyr?

Gino Severini, 1915 ”Train de blessés”

Gino Severini, 1927 ”Natura Morta”

Gino Severini som flyttade från Italien till Paris 1906 framställer i en futuristisk stil med drag av kubism ett ambulanståg för sårade. Bland rökmolnen och detaljer från den förbiglidande omgivningen, en rödakorssköterska och en fransk flagga syns de sårades sängar. Senare blev Severinis stil lugnare, mer klassicerande.

Gino Severini, 1927 ”Maternité”

Diego Rivera, 1917 ”La table mince”

Under sin tid i Paris 1911–1920 influerades Diego Rivera av Kubismen. 1921 återvände han till Mexico och målade stora muralmålningar inspirerad av renässansens fresker. 1929 gifte han sig med Frida Kahlo.

Wallily Kandinsky, 1934 ”Deux entourages”

Sophie Taeuber-Arp, 1931 ”Composition á rectangles et cercles sur fond noir”

Vid världsutställningen i Paris 1937 anordnades en utställning med modern konst som dock inte omfattade något enda abstrakt verk. Konstnärer som målade abstrakt anordnade därför en motutställning under ledning av Wassily Kandinsky i Musée du Jeu de Paume. Men utställningen hade ingen framgång, konstklimatet var inte lämpligt med många auktoritära regimer representerade på Parisutställningen.

Robert Saint-Brice, Composition 1948 ”Maternité”

Gesner Abélard, 1949 ”Salle á manger”

Efterkrigstiden. Både Robert Saint-Brice och Gesner Abélard härstammar från Haiti som frigjorde sig från fransk överhöghet nån gång under Napoleontiden. På Haiti utvecklades en självständig måleritradition som avvek från andra franska kolonier. Saint-Brice baserar sina målningar på drömmar vilka han betraktar som meddelanden från sina förfäder.

Nicolaas Warb, 1939, ”Rythme”

Sedje Hémon, 1957 ”A volonté”

Marlow Moss, 1953 ”Composition in Red, Black and White”

De abstrakta målarna Marlow Moss, Nicolaas Warb och Sedje Hémon publicerade en egen konstteori där i det slutliga stadiet i samhällets återuppbyggnad ”moral och estetiska värden ersätts av en ’ny estetik’ som liksom musik är baserad på matematiska harmonier”

Måleri och andlighet. Hilma af Klint – Tyra Kleen – Lucie Lagerbielke 5 OKT – 9 FEB 2020 på Millesgården

Börje — Sun, 06 Oct 2019 16:58:28 +0000

Utställningen på Millesgården ser ut att bli välbesökt. Och visst är det intressant att studera det livliga kulturlivet vid förra sekelskiftet. Jag får en känsla av att det var då allt hände – la belle époque! Nästan så att man önskar sig en tidsmaskin för att kunna uppleva allt på nära håll! Nedan är ett urval bilder från utställningen.

Hilma af Klint: ”Urkaos nr 2”

Hilma af Klint: ”Grupp VIII, nr 5

Serien Urkaos hör till de första av Hilma af Klints abstrakta målningar. Serien påbörjades i november 1906 och handlar om världens tillblivelse och polariseringen mellan män (gult) och kvinnor (blått) Bokstaven U symboliserar materia och W anden. Andra symboler är snäckan som står för evolutionen och spiralen som står för livets väv.

Hilma af Klint: ”De stora figurmålningarna 2” 1907

Hilma af Klint: ”De stora figurmålningarna 1” 1907

Serien De stora figurmålningarna skildrar i nio bilder uppdelningen mellan det manliga (gult) och det kvinnliga (blått)

Hilma af Klint: ”Duvan nr 9” 2015

Hilma af Klint: ”De stora figurmålningarna 5” 1907

Serien Duvan symboliserar andens nedstigande i materien. Kampen mellan gott och ont skildras genom Ärkeängeln/Sankt Göran med svärdet och rosenkorset som står över den besegrade draken.

Hilma af Klint: ”Ynglingaåldern nr 4” 1907

Ynglingaåldern nr 4 hör till serien de tio största i format ca 2,40 x 3,20 m. Tydligen den enda i serien som fått plats på utställningen. Serien skildrar livets utveckling genom de olika åldrarna.

Tyra Kleen: ”Fleur macabre” 1907

Tyra Kleen är en utmärkt målare men ännu bättre som tecknare och grafiker tycker jag. Kanske är det därför så många grafiska blad av Tyra tagits med på utställningen. En del måleri av Tyra som inte visas här fanns med på hennes utställning på Thielska Galleriet 2018.

Tyra Kleen: ”Skiss till Repos” 1904

Tyra Kleen: ”Homo Sapiens” 1903

Tyra Kleen: ”Nocturne” 1897

Tyra Kleen: ”La Famme” 1896

Tyra Kleen: ”Newermore” 1894

Tyra Kleen: ”Mudras, Shiva & Buddha” 1920

Tyra Kleen: ”Les Frileux” 1904

Tror inte jag sett något av Lucie Lagerbielke tidigare men en kort presentation av alla tre konstnärinnorna finns på Millesgårdens hemsida

Lucie Lagerbielke: Akvarell utan titel 1916

Lucie Lagerbielke: Teckning 1900-1903

Lucie Lagerbielke: ”Ruin” 1919

Lucie Lagerbielke: Broderi 1912

Lucie Lagerbielke signerade ofta sina verk med ”Vitus”, så även på broderiet ovan.

Recensioner:
Johanna Persman i SvD 2019-11-10: ”Måleri och andlighet. Tre kvinnor som ville måla fram det osynliga”
Magnus Florin i Expresssen 2019-10-14: ”Ambitiös men misslyckad tanke på Millesgården”

Anknytande bloggposter:
2019-10-05 Bortom det synliga. Filmen om Hilma af Klint
2019-02-04 Anna Laestadius Larsson: “Hilma. En roman om gåtan Hilma af Klint”
2013-02-24 Hilma af Klint på Moderna Museet
2018-07-03 Tyra Kleen på Thielska galleriet (16/6-23/9 2018)
2012-12-17 Den abstrakta konstens ockulta ursprung