Den här utställningen på Stedelijk Museum i Amsterdam är verkligen i min smak. Det är modernism mellan ungefär 1900-1950, måleri långt ifrån 1800-talsromantiken, men fortfarande bilder som är intressanta att se. Det handlar om utländska konstnärer som av olika skäl befinner sig i Paris. Kanske blir de också därmed påverkade av fransk konst. Det lyser verkligen om den här utställningen, så mycket bra konst på ett ställe! Utställningen är ganska stor, den följer en lite lös kronologi. Jag har valt ut några av mina personliga favoriter här nedan.
 Paula Modersohn-Becker, 1906 ”Zwei nackte sitzende Kinder” |
 Piet Mondrian, 1913 ”Composition No XV” |
 Piet Mondrian, 1913 ”Tableau No 3: Composition in Oval” |
 Piet Mondrian, 1929 ”Composition No IV with Red, Blue and Yellow” |  César Domela, 1924-25 ”Composition Néo-Plastique no. 5E” |
Mondrian brukar kompensera för en möjlig dominans av en del av målningen med att ge andra delar en speciell plats. Spänningen som uppstår på så sätt antar jag är en möjlighet för kännare av Mondrians måleri att särskilja det från efterapningar.
 Marc Chagall, 1912-13 ”Le violoniste” |
 Marc Chagall, 1912-13 ”L’autoportrait aux sept doigts” |
 Marc Chagall, 1913 ”Maternité” |
Chagall hör väl till de aningen överexploaterade konstnärerna, han bilder syns lite överallt. Men att se dessa stora målningar i original är som ett estetiskt klubbslag i magen.
 Pablo Picasso, 1923 ”Sybille” |
 Pablo Picasso, 1924 ”Guitar, Compote Dish and Grapes” |
Perioden 1914-1940 med världskrig och finanskris 1929 kännetecknades av nationalism, främlingsfientlighet och antisemitism. Picasso övergav kubismen som ansågs ha tysk anstrykning. Han målade under en period i nyklassisk stil som porträttet av Sybille. Eller är det inte en karikatyr?
 Gino Severini, 1915 ”Train de blessés” |
 Gino Severini, 1927 ”Natura Morta” |
Gino Severini som flyttade från Italien till Paris 1906 framställer i en futuristisk stil med drag av kubism ett ambulanståg för sårade. Bland rökmolnen och detaljer från den förbiglidande omgivningen, en rödakorssköterska och en fransk flagga syns de sårades sängar. Senare blev Severinis stil lugnare, mer klassicerande.
 Gino Severini, 1927 ”Maternité” |
 Diego Rivera, 1917 ”La table mince” |
Under sin tid i Paris 1911–1920 influerades Diego Rivera av Kubismen. 1921 återvände han till Mexico och målade stora muralmålningar inspirerad av renässansens fresker. 1929 gifte han sig med Frida Kahlo.
 Wallily Kandinsky, 1934 ”Deux entourages” |
 Sophie Taeuber-Arp, 1931 ”Composition á rectangles et cercles sur fond noir” |
Vid världsutställningen i Paris 1937 anordnades en utställning med modern konst som dock inte omfattade något enda abstrakt verk. Konstnärer som målade abstrakt anordnade därför en motutställning under ledning av Wassily Kandinsky i Musée du Jeu de Paume. Men utställningen hade ingen framgång, konstklimatet var inte lämpligt med många auktoritära regimer representerade på Parisutställningen.
 Robert Saint-Brice, Composition 1948 ”Maternité” |
 Gesner Abélard, 1949 ”Salle á manger” |
Efterkrigstiden. Både Robert Saint-Brice och Gesner Abélard härstammar från Haiti som frigjorde sig från fransk överhöghet nån gång under Napoleontiden. På Haiti utvecklades en självständig måleritradition som avvek från andra franska kolonier. Saint-Brice baserar sina målningar på drömmar vilka han betraktar som meddelanden från sina förfäder.
 Nicolaas Warb, 1939, ”Rythme” |
 Sedje Hémon, 1957 ”A volonté” |  Marlow Moss, 1953 ”Composition in Red, Black and White” |
De abstrakta målarna Marlow Moss, Nicolaas Warb och Sedje Hémon publicerade en egen konstteori där i det slutliga stadiet i samhällets återuppbyggnad ”moral och estetiska värden ersätts av en ’ny estetik’ som liksom musik är baserad på matematiska harmonier”
