 Läsande flickor, 1907 |
Utställningen med Helene Schjerfbeck (1862-1946) på Ateneum är stor, kanske tre gånger så många verk som på Waldemarsuddes utställning med Schjerfbeck 2013. På den utställningen tror jag det som gjorde störst intryck på mig var stilleben-motiven. På Ateneums utställning var det snarare de många porträtten som imponerade. Framförallt de senare, när förenklingen drivits långt.
 Huvud av virkande flicka, 1904-05 |
 Cirkusflickan, 1916 |
 Äppelflickan, 1928 |
 Flicka med basker, 1935 |
Utställningen är välhängd. Inte alltid kronologisk men ger ändå en god bild av Schjerfbecks utveckling från ordinär men begåvad konstskoleelev till sitt personliga minimalistiska uttryck. Bäst är förstås de många porträtten – en stark personlighet strålar ur dem. Den avmätta färgskalan bidrar också till det starka uttrycket.
I det sista rummet på utställningen hänger en kronologiskt ordnad serie självporträtt av Schjerfbeck ända fram till 1945. Så starkt att uppleva en sån förändring!
 1884-85 |
 1912 |
 1921 |
 1939 |
 1944 |
 1945 |
 1945 |
 1945 |
