Pionjären inom den abstarkta konsten Hilma af Klint (1862–1944) verkar komma alltmer i ropet. Den stora utställningen ”Hilma af Klint – Paintings for the future” på Guggenheim i New York (2018-10-12 — 2019-04-23) har tydligen blivit en succé.
Moderna Museets Vänners nyhetsblad nr 1/2019 skriver: ”Publiken på Manhattan är hänförd, vem är denna fascinerande konstnär och varför har man inte hört talas om henne tidigare?”
Spiralen var en viktig symbol för Klint och Teosoferna, men det spiralformade Templet som hon drömde om att få bygga blev aldrig av, så det passar ju perfekt att hon nu fick ställa ut i det spiralformade Guggenheimmuseet. Hilmas konst lär bli ihågkommen hädanefter.
Kort bildsekvens på Youtube från utställningen här
Axess TV har visat två svensktextade program här och här med samtal från utställningen i New York, under medverkan av flera experter på Hilma af Klint, bl a chefen för Moderna Museet Daniel Birnbaum närvarande i det första.
C F Hill Gallery i Stockholm visade 2018 en utställning med mattor tillverkade i Indien med motiv av Hilma af Klints verk: ”Hilma af Klint: The Temple Series Collection” Det är ett projekt i samverkan med Stiftelsen Hilma af Klints Verk
Men Hilma af Klints konst har förstås visats tidigare på internationella utställningar, den viktigaste antagligen 1986, Den omfångsrika katalogen från den utställningen ”The Spiritual in Art – Abstract painting 1890 – 1985” innehåller bland annat en artikel av Åke Fant: ”The Case of the Artist Hilma af Klint”.
Jag lär inte få se utställningen i New York men det finns en bloggpost om utställningen om Hilma af Klint på Moderna Museet 2013, plus en bloggpost ”Den abstrakta konstens ockulta ursprung” om den ovannämnda utställningen 1986 som utgår från utställningskatalogen, jag hann inte se den utställningen heller.
2017 kom det ut en roman om Hilma af Klint. Jag har läst pocketutgåvan som kom lite senare:
Anna Laestadius Larsson: “Hilma. En roman om gåtan Hilma af Klint”.
Piratförlaget 2018, 322 s. ISBN: 9789164205452
Adlibris Bokus
Vad är det som inspirerar en konstnär att börja måla abstrakta bilder när man inte har någon förlaga att utgå ifrån? Jag har för mig att Kandinskij råkade få syn på en av sina landskapsmålningar som hamnat upp och ner. Han såg en helt ny bild, en abstrakt komposition. Både Kandinskij och övriga pionjärer inom abstrakt konst som Malevitj och Mondrian sägs ha haft andliga, esoteriska inspirationskällor. Men kanske låg det också i tiden att konstnärerna ville komma vidare förbi det föreställande måleriet till något som bara var färg och form.
Hilma af Klints inspiration från andevärlden verkar ändå vara speciell. Teosofin liksom andra andliga rörelser låg i tiden. Man ville försöka foga samman de nya naturvetenskapliga rönen med någon slags andlighet som inte var bunden till tidigare religiösa normer.
Anna Laestadius Larsson försöker verkligen åskådliggöra inspirationen från de olika namngivna andevarelserna som nås via seanser, automatisk skrift och andra esoteriska metoder. Jag vet inte om man blir så mycket klokare av detta rätt omfattande andeskådande i boken. Men det lär väl stå klart att Hilma af Klint hade djupgående upplevelser som mynnade ut i fantastiska konstverk av aldrig tidigare skådat slag.
Boken skildrar Hilmas liv, uppväxt och personliga förhållanden fram till hennes död, sällskapet De fem, kvinnofrågan och Hilmas späkningar med fasta för att nå kontakt med andevärlden som när det lyckas utmynnar i ett slags flow som får henne att måla oavbrutet som på ett inre kommando. Det är väldigt mycket andeskådande i boken, men också ett försök att komma Hilmas personlighet inpå livet vilket nog inte är så lätt. Hilmas strävan att få sin konst bevarad till eftervärlden genom återkommande samtal med sin yngre släkting, den aningen skeptiske Erik af Klint skildras också.
Lite störande är de många och överraskande kasten i boken mellan olika tidsperioder. En del rescensenter av boken verkar lite missnöjda, man väntar sig mera roman, mindre research och faktasmmanställning. För min del är jag nöjd med fakta utan alltför mycket utbroderande. Jag ville framför allt få nån slags insikt i hur idéerna till de abstarkta bilderna uppstått, inspirationskällan. Den kom naturligtvis ur Hilmas eget huvud, men hur uppstod den där? Boken gör sitt bästa för att besvara den frågan, men så mycket klokare på den punkten blir jag förstås inte. Men boken är klart läsvärd. De 26000 efterlämnade sidor med Hilmas anteckningar lär kunna ge en ledtråd till hur målningarna ska tolkas. Kanske finns det redan publicerat något om detta?
Resensioner mm:
Erica Treijs i SvD 20170603: ”Ömsint skildring av gåtan Hilma af Klint”
Rebecka Kärde i Dn 20170620: ”Anna Laestadius Larsson: Hilma – en roman om gåtan Hilma af Klint”
Therese Bohman i Expressen 20170607: ”Bakvänt om historisk kvinnokamp”
Yvonne Gröning i Dala-Demokraten: ”Romanen om Hilma af Klint – en besvikelse”
Julia Wolkoff i Artsy 2018-10-12: ”How the Swedish Mystic Hilma af Klint Invented Abstract Art”