Svetlana Aleksijevitj: ”Tiden second hand : slutet för den röda människan”
Erzats 2014. 672 s. ISBN: 9789187219856
Jag tror det här måste vara den sorgligaste bok jag någonsin läst. Samtidigt är det absolut en av de bästa. Så mycket samlat mänskligt elände och olycka, man kan inte undgå att bli berörd. Ändå uppstår en känsla av förundran över hur det ryska folket som ju måste räknas som ett oumbärligt kulturfolk med många välutbildade och civiliserade människor ständigt kan hamna så fel.
”Kommunismen hade en vanvettig plan: att göra om ”den gamla människan”, den skröplige Adam. Och man lyckades…kanske var detta också det enda man lyckades med. Under drygt sjuttio år framställde man i det marxist-leninistiska laboratoriet en alldeles särskild människoptyp: homo sovieticus.”
Boken bygger i sin helhet på bandupptagna intervjuer med en mängd olika människor, framför allt förlorarna efter sovjetväldets sammanbrott, gamla, unga, barn, många kvinnor, några män. De flesta kommunister, en del desillusionerade, andra besvikna men ännu med tro på utopin. Jag antar att texten är redigerad, för rakt av kan man väl knappast uttrycka sig på ett sådant sammanhållet språk som ändå ger en så stark närvarokänsla.
Jag har läst en del om Sovjetunionen och Ryssland och Tiden second hand bekräftar den dystra bilden alltifrån oktoberrevolutionen 1917, folkmordet i Ukraina på 1930-talet, utrensningarna runt 1937 och bilden av livet efter perestroikan men nu som sagt ur förlorarnas perspektiv efter Sovjetunionens fall
Tiden second hand lämnar inte mycket hopp – sorg och smärta dominerar hos de intervjuade även om man också får glimtar av kärleksfulla relationer och tidigare lyckliga stunder. I samhället frodas korruption, hat, våld, rasism, fylleri och en förbluffande hård stratifiering mellan de superrika och de utblottade. Det verkar som om inga mellanlägen existerar för ryssar – antingen orimligt rik så att man så fort som möjligt kan lämna landet, eller så ett liv i misär. Demokrati, liberalism, väst och USA är hatobjekt hos många och får skulden för allt elände. Stalin och starka ledare verkar vara förebilder. Stackars människor.
Tiden second hand får fem poäng [*****] för gripande berättelser med stark närvarokänsla om utsatta människors liv.
Recension i SvD
Fler böcker om Ryssland:
Peter Pomerantsev: ”Ingenting är sant och allting är möjligt”
Karl Schlögel: Terror och dröm – Moskva år 1937
Kristian Gerner: Ryssland: en europeisk civilisationshistoria
Stig Fredrikson: Daterat Moskva : Rysslands väg leder bort
Andra bloggar om böcker, Svetlana Aleksijevitj, Tiden second hand, Sovjetunionen, Ryssland, perestroika
Jag läste också Tiden Second Hand i år, och slogs av hur många umbäranden människor tvingats utstå. Alla berättelserna i boken står för flera skadade liv och en sorg och smärta som inte bara kan försvinna. Allt som hänt, inklusive statens agerande under tsarerna, den kommunistiska diktaturen och rövarkapitalismen, raderar människovärdet och gör det lättare att fortsätta trampa på de svagare. Det känns sorgligt och skrämmande att ha en stor granne fylld med så mycket olycka och revanschlusta i farlig kombination.
Fastän jag bara läst den här boken av henne tycker jag Aleksijevitj var väl värd sitt nobelpris.
Visst tar det emot att läsa om så mycket elände, men det här är ingen roman, det är verkliga människors berättelser, vilket väl bekräftar att verkligheten överträffar dikten. En bok man aldrig glömmer.