Karl Schlögel: Terror och dröm – Moskva år 1937

Karl Schlögel: ”Terror och dröm – Moskva år 1937″
Natur & Kultur 2011. 760 s
ISBN13: 9789127120518

Det fascinerande med den här boken är det breda anslaget, överblicken, det mångsidiga perspektivet och att allt är belagt med en sådan imponerande mängd fakta, detaljer, namn, exempel och en mängd statistik. Jag gillar statistik, siffror säger ibland mer än ord.

År 1937 inleddes i Moskva en våg av slumpmässiga arresteringar med efterföljande skådeprocesser, arkebuseringar, fängslanden och förvisningar av hundratusentals sovjetmedborgare, de allra flesta helt oskyldiga. Statsterrorismen vid den här tiden är ett underliggande tema i boken, men den tar också upp en mängd andra intressanta aspekter på sovjetsamhället som kulturliv, film, musik, stadsplanering, byggande, konst och arkitektur, partikongresser och nöjesliv, Pusjkinjubileum, parader och polarexpeditioner, världsutställningen i Paris, Atlantflygningar, Spanska inbördeskriget, det öppna och nyfikna förhållandet till USA och mycket annat.

Ett kapitel handlar om Moskvas adressbok för 1937. Avrättningarna sker i så snabb takt att adressbokens redaktion har svårt att hinna med att följa upp alla strykningar av namn. 1937 års adressbok blev också den sista. Den statliga byråkratins enorma tillväxt framgår genom jämförelse med tidigare adressböcker. Den jättelika statliga byråkratiska mångfald som adressboken speglar ger en bild av de oerhörda ansträngningar som sovjetstaten lägger ner på disciplinering, nivellering och likriktning av samhällets alla delar. Alltifrån medias reglering av språket, teatrarnas repertoarer, bibliotekens och bokhandlarnas bestånd och utbud, muséernas utställningar, skolornas kanon.

På godtycklig sida i adressboken finner man många namn som kommer att försvinna under åren 1937/38. Författaren jämför med 1936 års adressbok och gör uppräkningar av namn som försvunnit och vad som hänt med dem – naturlig död, självmord, avrättning. Vem som helst kan arresteras och avrättas, inte minst högre eller lägre tjänstemän i den statliga byråkratin.

Folkräkningen i Sovjetunionen 1937 var ett spektakulärt projekt som in i minsta detalj planerades för att felmarginalen skulle bli så liten som möjligt. En miljon folkräknare gav sig ut i landet under en enda dag den 6 januari 1937 och intervjuade samtliga anträffade människor med hjälp av en blankett som innehöll 14 frågor rörande klasstillhörighet, utbildning, religion mm. Makthavarna blev dock inte nöjda med resultatet av undersökningen som inte stämde överens med deras egna antaganden. Folkminskningen på grund av avrättningar lyste igenom i resultatet och de ansvariga cheferna för folkräkningen kunde inte hitta på lämpliga bortförklaringar, varför de avrättades.

Fiendebilden som stod bakom och motiverade skenrättegångarna bestod av mer eller mindre inbillat hot från trotskister som antogs samarbeta med fascisterna i Europa. De anklagade tvingades genom tortyr och mordhot mot familjer att repetera in påhittade erkännanden om sabotage eller samarbete med fascister som låg till grund för dödsdomar eller deportationer till koncentrationsläger. Allt protokollfördes noggrant men några bevis lades givetvis aldrig fram, erkännandena framtvingade under tortyr eller hot ansågs räcka enligt gällande rättsordning.

Det som utlöser detta vettlösa folkmord iscensatt av säkerhetstjänsten NKVD på Stalins order är de många uppror, ibland rena bondekrig som rapporteras i landets alla delar under en följd av år. Uppror av människor som fråntagits sitt levebröd vid kollektiviseringen och fått svårt att försörja sig. År 1930 registreras 13755 massuppror i landet. Stora flyktingströmmar söker sig till de överbefolkade städerna. Krig och krigsrisk runt om i världen var också ett framträdande tema som spädde på oron bland makthavarna. Spanska inbördeskriget rasade för fullt. Sovjetunionen bidrog med mat- vapen- och materielleveranser och 700 militära rådgivare till den republikanska sidan. Tysklands upprustning var också ett orosmoment.

Det starka folkliga missnöje som rådde på grund av misslyckandet med folkförsörjningen försökte man avleda genom att skylla produktionsstörningar i industrin, olyckor och dåliga resultat på medvetet sabotage av trotskistiskt influerade arbetare och tjänstemän. Det spelade ingen roll vem man var, analfabet eller akademiker, arbetare, direktör eller folkkommissarie, till och med kvinnor och barn arresterades och arkebuserades på särskilda ”skjutplatser” i Moskvas förorter. En del av dessa platser som också tjänade som massgravar håller sen en tid på att grävas ut av arkeologer. Säkerhetstjänsten NKVD fick sig tillsända kvoter med antal personer som skulle arresteras. Hur många av dessa som skulle avrättas och hur många som skulle sändas till koncentrationsläger var bestämt från början. NKVDs uppgift var att få tag i ”råmaterialet”. Den som råkade befinna sig på fel plats vid fel tid kunde fängslas och avrättas för att fylla kvoten.

Trots författarens ingående försök att förklara orsakerna till denna ”självdestruktiviteten backanal” är det inte helt lätt att ta in fakta. Berodde allt bara på Stalins hjärnspöken, hans oresonliga hat mot Trotskij, hans misstro mot alla ”Föredettingar”, alltså de som upplevt Tsarrregimen (bolsjeviker eller ej)? Fanns det verkligen rationella skäl att slumpvis mörda en betydande del av befolkningen och sätta skräck i de överlevande?

Terror och dröm är en viktig bok om en både skrämmande och fascinerande tid. Det är dessutom en stor läsupplevelse. Peter Englund kallar den ”Årets bästa bok”.

Understreckare i SvD 2012-01-09 ”Ljusa drömmar och vanvettets tygellösa galopp”

Intervju med Karl Schlögel i Axess 5/2012

En film (en 5-poängare – jag lovar!) som ger en bra inblick i den här tidens Sovjet – både idyll och terror – är Nikita Mikhalkovs ”Brända av solen” från 1994.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Om Börje

Kulturupplevelser och mina bilder
Det här inlägget postades i 1800-1900-tal, böcker, historia - samhälle. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Karl Schlögel: Terror och dröm – Moskva år 1937

  1. Jenny B skriver:

    Dina citat är ju detaljer i en fruktansvärd helhetsbild. Hur cyniskt kunde man avrätta ett visst antal, hur orkade människorna leva vidare i det som är en mardröm? Av vad jag vet om Rysslands historia så har människoliv alltid varit något att slösa med; slita livet ur dem som livegna, driva dem i döden under vansinniga militäroperationer. Och folket har alltid lidit, under tsarerna, under sovjetdiktaturen. Tänk att de har kämpat vidare genom århundradena, och dessutom lyckats skapa konst, musik, litteratur och teater av så hög klass.

  2. Börje skriver:

    Jenny: Ja det är väl Rysslands tragiska öde – det tycks inte hjälpa med revolutioner, man hamnar alltid under samma despoti.

    Beträffande konsten så blev jag faktiskt lite inspirerad av att läsa boken, den innehåller några kapitel om konst, arkitektur och musik.

  3. Pingback: Peter Pomerantsev: ”Ingenting är sant och allting är möjligt” | Börjes konstblogg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


sex + fyra =

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>