”Vad vill han oss, egentligen? Efter Rysslands försök att påverka vem som skulle bli USA:s president börjar amerikaner långsamt också vakna upp till insikten om ett nytt kallt krig, som pågått ett tag. Där USA inte är på den vinnande sidan.” Det skriver Jenny Nordberg i SvD 20171029. Amerikanska diplomater tvingas konstatera att ”Putin är vår tids mest förkrossande briljanta utrikespolitiska spelare.”
Trots att jag inte är mycket för konspirationsteorier får jag en känsla av att Putin ligger bakom allt ont i världen just nu. Kanske är det en del av hybridkriget, ryska försök att manipulera opinionen i västländer som får mig att tro det? Putin vill ju bygga upp en fiendebild och då kanske det mentala bråddjupet mellan öst och väst är en del av spelet? Fast han har förstås hjälp av ett gäng fula statsöverhuvuden som exempelvis Xi Jinping i Kina, Erdogan i Turkiet och Assad i Syrien, som alla verkar vilja göra världen sämre..
Men nog var det Putin som ordnade att Trump vann presidentvalet i USA eller åtminstone att Hillary Clinton förlorade? – och att den förödande Brexitomröstningen gick fel? Nu rustar han för krig på riktigt – hybridkriget är ju som sagt igång sedan länge, att splittra och förvirra motståndarna i väst.
Samtidigt förbereds folkopinionen i Ryssland genom avskärmning av information från utlandet, censur och begränsad yttrandefrihet, militarisering av främst barn och ungdom och grov propaganda för den ryska rasens moraliska överlägsenhet. Ja vi känner igen det från förr och man tror knappt det kan vara sant men det är det nog tyvärr. Bengt Jangfelt har följt med i källorna när han försöker sammanfatta det svårbegripliga läget i Ryssland i ”Vi och dom”.
Vi och dom : Bengt Jangfeldt om Ryssland som idé
Wahlström Widstrand 2017, 207 s. ISBN: 9789146229636
Rysslands historia är en lång växelverkan mellan två motsatta krafter, de som vill dra landet åt väst, mot upplysningsidéer och modernitet och på den andra sidan de krafter som strävar mot traditionella värden, auktoritet, isolering från Europa och väst, och en oförändrad ortodox bysantinsk kyrka. Inte sällan finns spår av båda sidor hos en och samma härskare, som Peter den store (1672-1725) som dels hävdade tsarens absoluta auktoritet men samtidigt ville modernisera landet, tvingade folk att klä sig västerländskt och klippa av skägget. Eller som Katarina den stora (1729-1796) som började sin bana på tronen som starkt influerad av upplysningen men mot slutet av sitt liv under påverkan av franska revolutionen blev alltmer konservativ. Historiegenomgången i en stor del av boken skapar förståelse för hur grundläggande växlingen mellan de två krafterna är för Rysslands utveckling.
Efter Sovjetunionens sammanbrott inträdde en kort period av närmande till Europa och västerländska värden. Under inflytande av Jegor Gajdar försökte man 1991-1993 införa en liberal marknadsekonomi. Det slutade illa, bland annat på grund av att Ryssland saknar en tongivande medelklass. Under Vladimir Putin gjordes trevande försök i olika riktningar, som ledde till slutsatsen att nationalismen var den enda väg som föreföll kunna leda till stabilitet. Den ärkekonservativa ideologen Alexandr Dugin blev en av frontfigurerna i den eurasiska rörelsen.
Vid ett diskussionsforum 2013 lägger Putin fram idén om en eurasiatisk union, i praktiken närmast ett återupplivande av Sovjetunionen. Samtidigt angrips västvärldens moraliska förfall och vikten av ett patriotiskt sinnelag hos den ryska befolkningen. Lite senare i ett TV-program förkunnar han ”den enastående starka genetiska kod som förenar folken inom den ryska världen”. Framträdandet präglades av ”gen- och blodsmystik”, den ryska människans kapacitet för lidande och död betonades – ”tillsammans är också döden skön”. 2014 angriper han Ukraina och erövrar Krim. Slutet av boken är fullmatad med liknande skrämmande Putincitat.
”För att det cykliska mönstret ska brytas krävs djupgående samhälleliga, juridiska och mentala förändringar” skriver Jangfeldt. ”Vi och dom” är bara 200 sidor men hos mig skapar den en helt ny insikt om Ryssland. Det ser tyvärr inte ljust ut.
Recensioner:
DN, VLT, Sydsvenskan
Mer rysslandsinformation finns på Kalle Kniiviläs flerspråkiga blogg Mest om Ryssland, http://www.glasnost.se/
Exempelvis den Ryska agentserien som felaktigt sägs vara ”baserad på verkliga händelser”
Eller en bloggpost från 2011: Sverige anklagas för inblandning i ryska valet
Se även bloggen Mellan Minsk och Samarkand: Den som inte gjort sin läxa blir lurad
Fler böcker om Ryssland:
Svetlana Aleksijevitj: ”Tiden second hand : slutet för den röda människan”
Peter Pomerantsev: ”Ingenting är sant och allting är möjligt”
Karl Schlögel: Terror och dröm – Moskva år 1937
Kristian Gerner: Ryssland: en europeisk civilisationshistoria
Stig Fredrikson: Daterat Moskva : Rysslands väg leder bort
Andra bloggar om böcker, Bengt Jangfeldt, Vi och dom, Ryssland
