Yuval Noah Harari: ”21 tankar om det 21:a århundradet”
Noatur & Kultur 2018, 327 s.
ISBN: 9789127156760
Adlibris Bokus
Som bokens titel antyder handlar den om vad vi kan tänkas förvänta av framtiden under det närmaste seklet, alltså en slags brygga mellan författarens tidigare böcker ”Sapiens” och ”Homo Deus”. De 21 tankarna är fördelade på fem breda ämnesområden: Den teknologiska utmaningen; Den politiska utmaningen; Förtvivlan och hopp; Sanning; Motståndskraft.
Del 1 ”Den teknologiska utmaningen” börjar med att konstatera att den liberala berättelsen som ensam kvar bland konkurrerande berättelser under lång tid burit upp stora delar av världen men nu skakar i sina grundvalar. Frånvaron av en trovärdig berättelse om världen skapar vilsenhet och en känsla av förestående undergång. Trump och Brexit späder på oron.
Revolutionerna inom biotech och infotech drivs av tekniker, entreprenörer och forskare som knappast är medvetna om följderna av sina beslut t ex för ekosystemet eller arbetsmarknaden. Den liberala berättelsen handlade om vanligt folk men är inte relevant i en framtid med cyborgar och nätverkande algoritmer. En ny uppdaterad berättelse för världen behövs, någon sådan ges dock knappast i boken, däremot listar den fortsatta första delen ”Den teknologiska utmaningen” mängder av problem som teknologiska och biotekniska förändringar kan komma att skapa.
I Del 2 ”Den politiska utmaningen” hävdas att den teknologiska utmaningen måste lösas genom överstatligt samarbete som dock försvåras genom den uppdelning i fientliga läger som orsakas av nationalism, religion och kultur.
Del 3 ”Förtvivlan och hopp” hävdar att ödmjukhet och förmåga att kontrollera rädsla kan besegra utmaningar som terrorism och mänsklig dumhet. I avsnittet behandlas dessutom ämnen som etik och sekularism.
I del 4 ”Sanning” behandlas grupptänkandets problem och hur man ska kunna undvika att luras av propaganda och desinformation. I ett kapitel rubricerat Science Fiction konstaterar Harari att Framtiden inte är som den på bio. Science fiction förväxlar alltför ofta intelligens med medvetande. Men författaren förefaller ändå positiv till Science Fictions pedagogiska potential.
Del 5 ”Motståndskraft” är kanske i vissa avseenden den intressantaste i boken. Den tar upp meningen med livet. Livet är ingen berättelse skriver Harari. Den ”västerländska liberala demokratin” som nu är under attack är alltså inte en livsåskådning. Men det finns ändå andra berättelser.
Harari tar upp ”det eviga kretsloppet” som omfattar och förbinder alla varelser med varandra. Denna berättelse exemplifieras med det hinduiska eposet Bhagavadgita och dess västerländska omstöpning i Disneyeposet Lejonkungen.
Man kan också tro på ett ”linjärt kosmiskt drama” som exempelvis den muslimska berättelsen, nationalismen eller kommunismen. Man kan förstås också finna mening i tanken att lämna något efter sig i form av själavandring eller kanske finna tröst i romantik
Del 5 fortsätter med trosindustrin, identitetsportföljen m fl rubriker för att avsluta med den 21a och sista tanken ”Meditation”
Boken är späckad med intressanta detaljer och antaganden om en möjlig framtid, en del med källhänvisningar. Boken bygger delvis på tidigare publicerade texter av författaren, liksom svar på frågor han fått av allmänheten. Ingen kan förstås veta något säkert om framtiden, vilket Harari förstås är medveten om. Mycket i boken bygger på spekulation, men är ändå väl värt att reflektera över. Författarens egna åsikter framträder förstås också, mest radikalt om judendomen, som ju är hans egen arvedel. Den sågas rätt av.
Recensioner mm:
Anders Rydell i SvD 20181104: ”Svaret på mänsklighetens alla problem: meditation”
Lars Linder i DN 20181031: ”Mansplaining: En överdos av svepande Ted-föreläsningar”
Mats Kolmisoppi i GT: ”Halsbrytande dumt om framtiden”
Yuval Noah Harari i SvD 20181222: ”Så manipuleras vår ”fria vilja” av ny teknologi”
Till tanke nr 2. i Hararis bok ”Arbete – När du vuxit upp kanske du inte har ett jobb” kanske kan fogas Håkan Lindgrens krönika i SvD 20190129 ”Medborgarlön borde heta betald dödshjälp”. ”I praktiken, misstänker jag, kommer medborgarlön att gå ut på att alla överflödiga undermänniskor får en minimisumma så att de kan supa, spela och knarka ihjäl sig i det tempo de själva föredrar, på lämpligt avstånd från den framtida överklassen/…./Det är med andra ord en lösning för en värld där det inte längre existerar något medborgarskap.”