Den här boken tar verkligen ett helhetsgrepp på historien. Den börjar till och med i förhistorisk tid, närmare bestämt vid tiden för big bang ca 13,5 miljarder år sen. Men redan efter en halv sida är vi framme vid den första av tre stora revolutioner i homo sapiens utveckling – den kognitiva revolutionen – som inträffade för ca 70000 år sen.
Perspektivet är till stor del biologiskt, vilket såvitt jag vet inte är så vanligt för en historiebok.
Yuval Noah Harari: Sapiens: en kort historik över mänskligheten
N&K 2015, 431 s. ISBN: 9789127140394
Förtidsmänniskan, eller rättare sagt olika människotyper som t ex homo neanderthalensis, homo erectus, homo soloensis, homo floriensis, homo denisova, homo rudolfiensis och homo ergaster har fått en del uppmärksamhet nyligen. Man har nämligen lyckats rekonstruera Neandertalarnas genom, alltså den DNA-sekvens som styr levande varelsers uppbyggnad och arvsanlag. Arbetet har skett under ledning av den svenske forskaren Svante Pääbo vid Max Planck-institutet. Man har funnit att alla européer och asiater – men inte afrikaner – har ca 2-3 procent neandertalgener i sig. Homo sapiens och homo neanderthalensis har alltså parat sig. Asiater lär dessutom dela en ännu högre andel genom med denisovamänniskan. De olika människoarterna utvecklades och levde till stor del parallellt med homo sapiens och uppenbarligen parade de sig över artgränsen. Så nu vet vi det. Vi är alla lite av neandertalare.
Den kognitiva revolutionen innebar att homo sapiens utvecklade sin förmåga att lära, minnas och kommunicera, vilket gav ett överlevnadsvärde. De övriga människoarterna blev på ett eller annat sätt utkonkurrerade, men som sagt inte utan sexuell interaktion.
För ca 10000-12000 år sedan följde så jordbruksrevolutionen. Människor började odla livsmedel och blev därmed bofasta. Man övergav sitt tidigare levandssätt som jägare och samlare som varat i 100000-tals år. Födan blev mindre varierad, sjukdomar vanligare och det förekom till och med att människor krympte i längd och sannolikt också i intelligens. Lasse Berg har i flera böcker behandlat människans urtid och utvandring från Afrika. Liksom Harari anser han att övergången till jordbrukssamhället var en katastrof, men att det inte går att vända tillbaka.
En del av de nackdelar som enligt författaren skedde i och med jordbruksrevolutionen var djurhållningen. Texten uppehåller sig en hel del med alla de plågor som djuren utsätts för. Så mycket att jag googlade fram Yuval Noah Harari på Wikipedia och visst – han är vegan.
Personligen är jag ändå rätt nöjd med det som skedde. Utan jordbrukssamhället skulle vi nämligen inte ha någon civilisation. Förvisso kunde man även som jägare- och samlare producera konst av hög kvalitet och säkert ha invanda ritualer och sätt att leva. Men civilisation är mer än så. Jag håller med den brittiska konsthistorikern Kenneth Clark som i TV-serien ”Civilisation” menar att även om ordet är svårdefinierat så innehåller en civilisation alltid ett drag av beständighet.
Harari har intressanta synpunkter på kultur. På sidan 237 menar han att även kultur kan ses ur naturvetenskaplig vinkel som biologiska analogier till genetiken, en samling kulturella informationsenheter memer som reproduceras inom framgångsrika kulturer. Humanistiska forskare som ofta är postmodernister avskyr memetik och talar i stället om diskurser som kulturens byggklossar.
Myter har en viktig plats i boken, de styr det mänskliga livet i hög grad. Bland myter sorterar Harari in i stort sett alla föreställningar om världen, berättelser, religion, ideologier, varumärken, nationalstater, pengar och mycket annat.
Bland de viktiga företeelser som har lett mänskligheten framåt, eller åtminstone dit vi är just nu, finns enligt Harari monoteism, imperiebyggande och kapitalism. Imperier har trots nackdelar på sikt ändå lett till en fredligare värld än en värld med små nationalstater och kapitalismen har ökat välståndet genom en dynamisk ekonomi.
Det tredje omvälvande skedet är den vetenskapliga revolutionen som inleddes för ca 500 år sen och via upptäckten av okunnigheten ledde till upplysningen på 1700-talet. Den vetenskapliga revolutionen pågår fortfarande.
Boken slutar faktiskt inte i nutid heller, den spekulerar om möjliga framtider för homo sapiens baserat på de ganska hisnande bionikprojekt som faktiskt pågår runt om i världen – alltså olika försök att förädla människan, transhumanism. Det här är förstås enbart spekulationer men nog så spännande – och skrämmande. Jag intresserade mig en del för transhumanismen i samband med Michel Houellebecqs romaner. Det är faktiskt inte bara fantasier.
Trots att boken är respektlöst ämnesövergripande och möjligen aningen kontroversiell i sitt biologiska synsätt så är det faktiskt en historiebok. Den handlar om livet och homo sapiens och andra människorarter, numera försvunna, allt ifrån big bang för 13.5 miljarder år sen fram till nutid. Lättläst, pedagogisk, tankeväckande. Sapiens får fem [*****] poäng.
Andra bloggar om böcker, historia, Yuval Noah Harari, Sapiens, Homo sapiens
Pingback: Y N Harari: ”Homo Deus. En kort historik över morgondagen” | Börjes konstblogg