För några månader sen hade jag inte hört talas om Jordan B Peterson. Idag betraktas han tydligen som en av världens viktigaste tänkare. Han får till och med vara med i Skavlan på Svt1. Enligt Wikipedia betraktar han sig själv som klassisk liberal (med dragning åt det socialliberala), han är kritisk mot postmodernism, identitetspolitik och försvarar yttrandefrihet. Som jag uppfattat det har han i Sverige antingen höjts till skyarna som en förebild eller totalt fördömts bl a av vår utrikesminister. Så det är klart att jag blir lite nyfiken på denne kanadensiske psykologiprofessor och hans senaste bok.
 Jordan B Peterson: ”12 livsregler – Ett motgift mot kaos” Mondial 2018, 419 s. ISBN: 9789188671479 Adlibris Bokus |
Kapitelrubrikerna är aningen förvirrande. Det tar ett tag innan det klarnar vad kapitlet egentligen handlar om. I texten blandas Petersons erfarenheter från sitt yrkesliv med annekdoter från hans liv och uppväxt, poesi och hänvisningar till en del stora tänkare plus bibelcitat. Den resonerande texten är intressant och ofta överraskande. För en sekulär europé är det lite ovant att läsa så mycket hänvisningar till Bibeln i en bok om de stora livsfrågorna. Men det kanske är en bra taktik om man vill tas på allvar i Amerika? Och resonemangen blir säkert inte sämre för att ett och annant bibelcitat stöder dem.
Boken börjar med förord och ouvertyr på 37 sidor. Sedan följer de tolv livsreglerna.
Regel 1 “Stå rak i ryggen och skjut bak axlarna”.
– Ett långt avsnitt om humrar och deras hierarki som väl ska visa på att människor är hänvisade till samma sorts hierarki som det som gäller för allt levande, växter och djur. Fast i vår avancerade och jämlika civilisation kanske vi tenderar att glömma det, tills vi utsätts för en konkurrenssituation?
Regel 2 “Behandla dig själv som en person du är ansvarig för att hjälpa”
– Väldigt mycket Bibel och religion. Hela kapitlet låter som en predikan – Kaos och Ordning. Kanke handlar det om ett slags inneboende självhat hos människor och hur man kan hantera det.
Regel 3 “Bli god vän med människor som vill ditt bästa”
– Vikten av att välja rätt vänner. Fast dom människorna kan kräva mycket av dig och då måste du anstränga dig. ”Personer som inte lyckas lära sig av tidigare misstag dömer sig själva att upprepa misstagen”.
Nedåt är mycket enklare än uppåt. ”Om du omger dig med människor som stödjer din strävan uppåt, kommer de inte att finna sig i cynism och destruktivitet från din sida. I stället kommer de att uppmuntra dig när du gör gott mot dig själv och andra och straffa dig varsamt när du inte gör det”
Regel 4 ”Jämför dig själv med den du var igår, inte med hur någon annan är idag”
– Din inre kritiker. Att skilja på vad du vill ha och vad du verkligen behöver. Kanske behöver din värdestruktur ändras? Sök tills du finner något som stör dig, som du kan och vill åtgärda. Åtgärda det sen. Det kan räcka för den dagen.
Regel 5 ”Låt inte dina barn göra något som får dig att tycka illa om dem”.
– Det här handlar om barnuppfostran och vikten av att små barn får lära sig att nej betyder NEJ. Enligt Peterson som hänvisar till forskning får de barn som inte fått någon styrsel under sin uppväxt svårare att skaffa vänner och blir mindre framgångsrika i livet.
Regel 6 ”Sopa rent framför egen dörr innan du kritiserar andra”
– Människor drabbas av fasansfulla saker. Det är inte konstigt att de vill hämnas. Men övergrepp kan också lära människor som utsatts att det är fel att göra andras liv till ett helvete. ”Städa upp ditt liv. Sluta göra sådant som du vet är fel”.
Regel 7 ”Ägna dig åt det som är meningsfullt, inte åt det som är egennyttigt”
– Ett ganska långt kapitel om offer, att avstå från en omedelbar belöning för att i stället få flerfallt igen längre fram. Flera exempel som Sokrates död, Kain och Abel mm och rätt ingående resonemang om dem. På teckningen som inleder kapitlet står två ungdomar och betraktar en jättelik version av Michelangelos Pietà, det ultimata offret.
Regel 8 ”Tala sanning – eller låt åtminstone bli att ljuga”
– Den som tror att verkligheten kan förbättras genom falskspel och avfärdar sanningen som otillräcklig verkar för världens endemiska förfall. Avsiktlig blindhet är den värsta sortens lögn, det är vägran att veta det som man kunde ha vetat.
Regel 9 ”Förutsätt att den du lyssnar på kanske vet något som du inte vet”
– Det är förvånandsvärt vad människor har att berätta om du bara lyssnar. Olika typer av samtal. Många exempel från Petersons praktik.
Regel 10 ”Uttryck dig med precision”
– När saker går sönder kommer sådant som har ignorerats rusande. När saker och ting inte längre är specificerade med precision, rämnar murarna och kaoset ger sig till känna. När vi struntat i saker hopar sig det som vi misskött. Det är då vi inser vad fokuserad avsikt, ett preciserat mål och omsorgsfull uppmärksamhet skyddar oss från.
Regel 11 ”Stör inte barn som åker skateboard”
– Det här kapitlet antar jag innehåller det som uppfattats som kontroversiellt hos Jordan B Peterson.
Skillnader mellan könen är starkt influerade av biologiska faktorer. De som hävdar att genus är en social konstruktion har fel. Det här är ingen debatt hävdar Peterson, bevisen finns. Han instämmer därmed i sin landsman Steven Pinkers uppfattning.
”Genus är en konstruktion, men en person som önskar genomgå en könskorrigering ska utan tvekan ses som en man fångad i en kvinnas kropp (eller tvärtom). Det faktum att båda dessa påståenden logiskt sett inte kan vara sanna samtidigt ignoreras bara. (eller rationaiseras bort med ett annat ohyggligt postmodernt påstående: att själva logiken, liksom vetenskapens tekniker, bara är en del av det förtryckande patriarkala systemet)”
Regel 12 ”När du möter en katt på gatan, klappa den”
– Kapitlet handlar till stor del om Petersons barn, hans son Julian men mest om hans dotter Mikhailas sjukdom och hur man kan stå ut med livets lidande.
De recensioner av boken jag läst är mest försvirrande, har man verkligen läst samma bok som jag? I varje fall ser Petersons bok ut att späda på den politiska polariseringen ytterligare. Det jag antar som möjligen kan uppfattas som kontroversiellt i boken, genusfrågan och Petersons angreppp på socialkonstruktivismen, postmodernimen, identitetspolitiken berörs knappast alls av recensenterna. Är det kanske ett känsligt ämne?
Joel Halldorf i Expressen skriver dock sakligt och träffande tycker jag: ”Han uppfostrar en curlad generation”
