Sicilien (6) – Arkeologiska museet, Palermo

Arkeologiska museet, Palermo
Arkeologiska museet, Palermo

Palermo är idag närmast en storstad med 720000 invånare, lite sliten men inte utan charm, delvis med bestående bombskador sen andra världskriget och förstås en ohygglig trafiksituation. Det finns också en del rätt eleganta paradbyggnader från omkring förra sekelskiftet.

Det arkeologiska museet ligger i en äldre byggnad med en trivsam liten atriumliknande innergård. Samlingarna består till stor del av fynd från de grekiska och romerska perioderna, små statyetter i montrar osv, inga direkta märkesobjekt men absolut sevärt och intressant. Tyvärr enbart italiensktextade skyltar.

Palermo Arkeologiska museum
Antik VVS-komponent
Palermo Arkeologiska museum
Romerka bronshjälmar typ Montefortino

VVS-komponenten av bly tycker jag är intressant. Jag vet inte riktigt hur behållaren är tänkt att fungera, nån slags tryckutjämning kanske, men uppenbarligen har den varit kopplad till någon form av vattenförsörjning. På min obefintliga italienska tolkar jag dateringen av objektet till 1:a århundradet vt, alltså romersk kejsartid.

Hjälmarna av brons är romerska av typ Montefortino. Eftersom de har en dekorslinga på det korta nackskyddet kan man gissa att de härrör från före Marius arméreform, efter vilken de flesta hjälmar av Montefortinotyp masstillverkades i något enklare utförande. Kanske de är från 1:a eller 2:a århundradet fvt, nån gång vid tiden för andra puniska kriget. Sannolikt har de ursprungligen haft kindskydd i något obeständigt material, t ex läder.

Palermo Arkeologiska museum. Addauragrottan
Reliefer från Addauragrottan
Palermo Arkeologiska museum. Addauragrottan
Relief från Addauragrottan. detalj

Det för min del allra mest facinerande på museet är relieferna från Addauragrottan, från äldre stenålder. Tecknar man kroki så syns det direkt att det här inte är gjort av någon stenåldersamatör. Den här konstnären har sinne för kroppens proportioner, rörelse, rytm och fantasieggande förenklingar. Nästan som en tidig Lage Lindell

Artiklar i serien Sicilien:
1) Magna Graecia
2) Syracusa
3) Villa del Casale
4) Normanderna
5) Sture Linnér: ”Sicilien: strövtög i rummet och tiden”
6) Arkeologiska museet, Palermo

Andra bloggar om: , , , , , ,

Om Börje

Kulturupplevelser och mina bilder
Det här inlägget postades i antiken, historia - samhälle, utställningar. Bokmärk permalänken.

6 svar på Sicilien (6) – Arkeologiska museet, Palermo

  1. Inga M skriver:

    Återkommer nu till hemmet och får tid att läsa bloggar som kräver lite eftertänksamhet, Din bl.a.

    Det är alltid lika intressant att läsa om Din resor rent geografiskt i konstvärlden och jag är avundsjuk på allt Du får uppleva, ändå tacksam att Du delar med ´Dig av dem här på bloggen. Klokt att förstärka de verkliga upplevelserna med bokliga studier, det måste fördjupa värdet av ett besök.

    Ville bara som parentes nämna att jag nu avverkat Kunzelmann och därefter Bergens väktare. Du förde mig in på Conn Iggulden för rätt länge sedan och han fascinerar mig fortfarande. Antar att det kommer en fortsätttning på den här serien med Kublai Kahn, har inte sett den än på svenska. Iggulden tycks ju troget skriva en bok varje år. God självdisciplin.

  2. Börje skriver:

    Ojdå, var det jag som fick dig att läsa Iggulden! Jo jag tyckte hans böcker var underhållande, sen tröttnade jag på det alltför ohistoriska.

  3. Liisa P. skriver:

    Hej Börje,
    Jag har också skrivit om Sicilien. Roligt att jämföra våra bloggar. Vi kom aldrig till arkeologiska museet, men däremot skall jag skriva annat om Palermo. Kommer snart på Resfoten.

  4. Inga M skriver:

    Hmmm …ja, jag får hålla med om att Igguldens böcker är mer av spännande romaner än historieböcker. Så för att tillägna sig historia så läser man nog inte Iggulden, det måste bli en omväg. Men jag har fått den uppfattningen att han i stort håller sig hyfsat till fakta och där han avviker så anger han det i text i slutet på varje bok.

  5. Börje skriver:

    Inga: Jo Iggulden är förlåten genom att han anger ställen där han avviker från fakta.

    Men det finns ju också massor av andra författare som skriver bra skönlitteratur om antiken, varav många böcker finns översatta till svenska. T ex Steven Saylors serie om den romerske detektiven Gordianus (bra miljöskildringar); Simon Scarrow med bokserien om legionärerna Cato och Macro (krigiskt och våldsamt dramatiskt men ganska trovärdigt skildrat, åtminstone det historiska); också förstås Vibeke Olsson som skrivit massor om romarriket, jag tror Hedningarnas förgård är den första.

    För att inte tala om klassikerna som Mika Waltaris Sinuhe Egyptiern som kom redan 1945. Den står fortfarande på min läshylla.

  6. Börje skriver:

    Lisa: Ser fram mot att läsa om din upplevelse av Palermo. Jag tyckte stan hade en viss dragningskraft.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


+ sex = tio