Nån gång på 1990-talet fanns på Odenplans tunnelbanestation en fint restaurerad hästspårvagn av 1800-talsmodell uppställd på perrongen. En historisk kommentar till den spårbundna trafikens utveckling och samtidigt reklam för Spårvägsmuseet antar jag. En dag – eller troligare natt – hade en gränsöverskridande konstnär dekorerat hela den antika vagnen med vit sprayfärg. En tidig NUG med andra ord. Men SL uppskattade uppenbarligen inte storheten i detta framsynta tilltag. I stället byggde man den monter i pansarglas och metall där man nu visar unga samtidskonstnärers verk.
Iden är ju utmärkt. Att sedan resultatet inte alltid blir märkbart bättre än den nedsprayade hästspårvagnen är inte SLs fel och kanske inte de unga konstnärernas heller. Det beror väl på att samtidskonsten är som den är; man måste följa trenden om man ska komma nånstans.
Tina Nykvist (f 1980, Konstfack 2003-2008) heter den konstnär som just nu ställer ut ett videoverk och en installation bestående av trälådor med påskriften ”Contains ART”. Min första reaktion var att detta är ett konceptuellt verk i självbetjäningskonstens anda – åskådaren förväntas själv föreställa sig de verk som skulle kunna rymmas i lådorna. Eftersom lådorna rimligtvis är tomma tolkade jag verket som ytterligare en ironisk kommentar till konceptkonstens brist på innehåll och oförmåga att beröra. Men videon med en person som ser ut att vara innesluten i en av lådorna och försöker slå sig ut ger utrymme för en annan tolkning. Det kan ju faktiskt vara en bild av konstnärens känsla av instängdhet i konstvärldens järngrepp där verklig talang och essentiell konst inte är gångbar.
Läs även andra bloggares åsikter om konst, tunnelbanan, Odenplan, samtidskonst, konceptkonst, Tina Nykvist
En mycket god idé, jag menar att ta ut konsten till människorna och inte stänga in den på museum eller galleri. Men detta såg ju väldigt trist ut och ger ju märkliga associationer just på en t-banestation; gammaldags tågstation med omlastning av gods.
Din tolkning av lådorna är rimlig! 🙂
Go Tina!