Emil Noldes omålade bilder

Emil Nolde
Emil Nolde: akvarell på japanpapper – en av de ca 1300 ”omålade bilderna”

Emil Nolde (1867-1956) var en av den tyska expressionismens förgrundsfigurer, han var en tid medlem i expressionistgruppen Die Brücke i Dresden. År 1927 flyttade han till Seebüll nära danska gränsen där det numera också finns ett fint Noldemuseum där Nolde också ligger begravd i trädgården tillsammans med sin första hustru Ada. Till min förvåning upptäckte jag att det finns ett Noldemuseum även i Berlin. Vid mitt besök visade man en utställning med ett hundratal av Noldes ”omålade bilder”. Utställningen har titeln ”Mit verschnürten Händen – ’Ungemalte bilder’ von Emil Nolde”

Nolde nådde stor framgång och hade högt anseende i Tyskland med sitt expressiva, färgstarka måleri. Efter nazisternas maktövertagande beslagtogs dock 1052 av hans målningar på museer runt om i landet, varav en del förstördes och några såldes. En del av målningarna ställdes ut på propagandautställningen Entartete Kunst i München 1937. Att Nolde var medlem i nazistpartiet och att hans konst uppskattades allmänt och den känsloladdade, antiintellektuella expressionismen tidigare sågs som en slags möjlig tysk nationalkonst av en del nazister inklusive av Joseph Goebbels hjälpte inte. Noldes protester hade heller ingen annan verkan än att han belades med totalt yrkesförbud år 1941. Nolde var då 74 år. Han fick inte ens måla privat eller ha något överhuvudtaget med konst att göra.

Trots övervakning från Gestapo stängde Nolde in sig i sitt hem i Seebüll och målade under krigsåren i hemlighet över 1300 akvareller. Bilderna är i litet format och målade på japanpapper; människor, mytologiska figurer, landskap, drömlika sekvenser. Kanske var det tunna, transparenta och starkt sugande papperet det material han hade att tillgå eller så var det något han medvetet valde. I varje fall utnyttjade han papperets möjligheter suveränt, ofta genom att måla även på baksidan så att olika skikt av färg lyste igenom. Detta var hans ”omålade bilder”. En del av dem målade han efter kriget upp i större format i olja.

Unpainted Pictures
Mer om de omålade bilderna inklusive biografi och många illustrationer finns i ”Emil Nolde – Unpainted Pictures” Hatje Cantz förlag 2000 (Engelsk eller tysk utgåva).

Emil Nolde föddes i Danmark och hette ursprungligen Emil Hansen. Gränsen i trakten av hans födelseort Nolde flyttades 1920 så att området hamnade i Tyskland och Nolde kände sig alltid mer som tysk än som dansk, men trots detta behöll han sitt danska medborgarskap i hela sitt liv. Han blev medlem i det danska nazistpartiet 1923 och uttalade sig antisemitiskt bland annat i sin bok Jahr der Kämpfe från 1934. År 1946 dog hans fru Ada och två år senare gifte han om sig med den 26-åriga Jolanthe Erdmann. Efter kriget fick han många hedersbetygelser av den Västtyska staten.

Ett av Noldes verk, Blumengarten (Utenwarf) som befinner sig i Moderna Museets ägo har visat sig vara stulet av naziregimen och nyligen har Museet beslutat att återlämna målningen som värderas till 30 miljoner kronor till den tidigare ägarens arvingar. Se DN 2009-09-09 ”Modernas konflikt om nazikonfiskerad tavla löst”.

Vid den stora Noldeutställningen på Moderna Museet för ganska länge sen (1960- eller 1970-talet?) har jag för mig att det blev en del uppståndelse eftersom Nolde varit medlem i nazistpartiet. Enligt dagens värderingar var han kanske inte helt politiskt korrekt och som alltid när det gäller tysk kultur så måste man således koppla på det bruna filtret. Jag tycker förstås att det är problematiskt att värdera konstnärlig kvalitet efter upphovsmannens moral eller världsåskådning. Dessutom är det en ganska avgörande skillnad mellan åsikter och handling även om gränsen ibland kan vara flytande. Nolde ska kanske inte dömas hårdare än hela den tyska befolkning som släppte fram Hiltler till makten. Folket fick trots allt sitt kollektiva straff efter kriget, illustrerat exempelvis i Stig Dagermans ”Tysk Höst”, som också sändes som en utmärkt fransk dokumentär i SVT1 den 26 oktober.

Expressionismen ses idag – trots att den liksom nazismen talar mer till känsla än till intellekt – knappast som en nazistisk konstriktning, antagligen för att den blev förbjuden under Tredje riket. Men jag misstänker att den i dagens hyperintellektualiserade konstklimat inte står särskilt högt i kurs.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Om Börje

Kulturupplevelser och mina bilder
Det här inlägget postades i konst, konsthistoria, utställningar. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Emil Noldes omålade bilder

  1. Inga M skriver:

    Roligt att få veta lite mer om Nolde. Han har varit intressant för mig sedan 1980-talet, då min dotter en period hade en vurm för hans måleri med de där märkliga blå ögonen. Minns att jag först tänkte att han gjorde de där ögonen för att slippa besväret att måla riktiga tidsödande ögon med uttryck i! 😉 Jag antar att det inte är så enkelt men jag vet fortfarande inte vad de står för. Kanske för att lämna över bildens uttryck till kroppens hållning och färgen. Ögonen vill ju dominera annars.

  2. Börje skriver:

    Inga: Har inte tänkt på ögonen, de kanske syns mer på de större målningarna än på akvarellerna?

  3. Pingback: Emil Nolde – Färgstormar på Waldemarsudde | Börjes konstblogg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


nio + = tretton