Berlin II – Altes Museum

Altes Museum
Altes Museum, Berlin 1823-1830. Ritat av Karl Friedrich Schinkel

Byggnaden är imponerande såväl utvändigt som till sitt innehåll. Här möter man mängder av klassiska objekt, allt väl exponerat och skyltat. Samlingarna omfattar i stora drag det antika Grekland, Rom och Egypten. Det finns också en papyrusavdelning.

InteriörAltes Museum, interiör från en av salarna. BronshästBronshäst från Grekland ca 750-700 fvt.

Här finns allt från Kykladiska ikoner till romerska sarkofager. Många av de antika föremålen är otroligt vackra och uttrycksfulla, och det kommer inte bara av ålder och patina, det är äkta formkänsla tycker jag, som i den fina bronshästen i geometrisk stil 2700 år gammal.

Nefertite
Nefertite
Akhenaton
Akhenaton ca 1353-1337 fvt.
Egyptisk profil
”Egyptisk profil”

På den Egyptiska avdelningen finns flera porträttbyster och reliefer av farao Akhenaton och hans gemål Nefertite med familj. Akhenaton är den i särklass mest omskrivna av alla faraoner. Han bröt med den rådande religionen och införde monoteism i form av solguden Aton. Ingen dum tanke kanske, vi har ju faktiskt solen att tacka för vår existens här på jorden. Under Akhenaton förändrades dessutom konsten – till det bättre anser jag. Bilderna blev mjukare, mer levande och uttrycksfulla.

Många porträtt under denna tid avbildas med onaturligt förlängda bakhuvuden och utdragna ansikten. Jag har sett en mängd egendomliga förklaringar till detta sätt att avbilda, som att medlemmar i familjen hade nån form av vattenskalle eller annan sjukdom! Däremot har jag inte hört den för mig närmast till hands liggande förklaringen: man tyckte helt enkelt att det var snyggt. Konstnärlig begåvning och känsla för estetik var nog ungefär densamma som idag och med en självständigt tänkande och originell farao är det väl inte otänkbart att det konstnärliga uttrycket påverkas.

Akhenaton o Nefertite
Akenaton med familj. Solguden Aton i centrum. Pappa hjälper till med barnen, man och hustru avbildas lika stora.
Ser det inte ut som om ett visst genusperspektiv trängt igenom redan för 3300 år sen?!

Efter Akhenatons död återgick tyvärr allt i Egypten till det vanliga. Antagligen inget ovanligt öde för innovatörer som har att göra med en tjockskallig byråkrati.

Det finns på museet också en mängd mycket fina och välkända porträtt.

Perikles
Perikles, grekisk statsman
Cleopatra
Cleopatra VII av Egypten
Caesar
Gaius Julius Caesar

Perikles var en frontfigur under den Athenska demokartins blomstringstid. Dessutom deltog han i utfomningen av Akropolis när området återuppbyggdes efter att Perserna förstört det 480 fvt.

Historien om Caeasar och Cleopatra har berättats många gånger, inte minst på film. Bäst kanske i versionen från 1963 med Elizabeth Taylor och Richard Burton. Har för mig att den har kommit på DVD. Dags att se om den!

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

Om Börje

Kulturupplevelser och mina bilder
Det här inlägget postades i antiken, konst. Bokmärk permalänken.

7 svar på Berlin II – Altes Museum

  1. Eva Nygren skriver:

    Väldigt vackra objekt, jag kan förstå att du njöt. Du, det kan vara det att DE var tjockskalliga, de med de långa bakhuvudena?

  2. Börje skriver:

    Eva: Ha ha, ja det ligger ju nära till hands det där med skallarna.

    Men allvarligt talat det är inte lätt att veta vem som var god eller ond så långt tillbaka i tiden. Fast jag håller på Akhenaton som den framsynte. Den förste monoteisten, före judendomen. Prästerskapet som senare återinförde polyteismen under Akhenatons unge son Tutankamon var antagligen oroliga för att förlora jobbet när det inte fanns så många gudar att hålla ordning på.

  3. Inga M skriver:

    De här byggnaderna i Berlin är ju så majestätiska i sin storlek!

    Någonstans har jag läste teorin att man hade skönhetsidealet med långsträckta huvuden och därför med olika speciella huvudbonader formade de kungliga barnens huvuden så att de blev så här. Men det är säkert bara en skröna. I så fall skulle man ju på den tiden ha haft samma syn på vikten av skönhet som vi har idag; det är värt att lida pin för och värt att manipulera naturen.

  4. Börje skriver:

    Inga: Man har ju hört talas om att det hos vissa folkslag förekommit att man formar barns huvuden medan skelettet ännu är formbart. Stackars ungar. Jag tror förstås inte att det var så med Akhenatons familj. Deformationen i bild och skulptur är nog enbart ett konstnärligt sätt att avbilda.

  5. Charlie Tekopp skriver:

    Snyggt, du fångade det viktigaste! Var själv i Berlin för några veckor sedan.
    Har du bilder från nya nationalmuseet också?

    Det finns en teori om att de långa huvudena, stora rumporna och spindelliknande fingrarna beror på en genetisk sjukdom. Tydligen misstänker man att man har hittat Akhenatons mumie i Egypten nu, som också uppvisar de här symptomen på Marfans sjukdom. Antagligen beror sjukdomen på att de kungliga i så stor utsträckning gifte sig inom familjen.

  6. Börje skriver:

    Charlie: Jag har också hört talas om det där med Marfans syndrom, tror det var nån dokumentär på TV som handlade om det. Hur det än var så gillar jag sättet av avbilda som verkar ha uppstått under Akhenaton.

    Beträffande Neue Nationalgallerie så kom jag inte närmare än så här under den här resan:

    Dom skulle precis stänga. Och lika bra var väl det, så slapp jag skriva något ilsket om den 5:e Berlinbiennalen för samtidskonst som pågår just nu.

  7. Charlie Tekopp skriver:

    Tycker det mest fascinerande är att det fanns människor som faktiskt såg ut ungefär på det här sättet. Påminner en del om hur man brukar föreställa sig utomjordingar.

    Nej, Berlinbiennalen var ju verkligen ingen höjdare.

Lämna ett svar till Inga M Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


nio + nio =