Berlin III – Alte Nationalgalerie

Alte Nationalgalerie
Alte Nationalgallerie på Museuminsel i Berlin invigdes 1876 efter ritningar av Friedrich August Stüler, fast det lär ha varit Wilhelm IV som gjorde en första skiss redan 1841. Det är för övrigt samme Stüler som ritat Nationalmuseum i Stockholm. Samlingarna i Alte Nationalgalerie omfattar tyskt 1800-talsmåleri och en del skulptur.

Caspar David Friedrich
Caspar David Friedrich: ”Mann und Frau den Mond betrachtend” 1830-35
Caspar David Friedrich (1774-1840) har en egen stor sal i museets övervåning med 14 målningar. Det här måste man bara se!

Eftersom Friedrich föddes i Greifswald i Schwedisch-Pommern som fram till 1814 tillhörde Sverige borde han ju strängt taget kunna räknas som svensk! Fast det gör man förstås inte idag.

Caspar David Friedrich
Caspar David Friedrich: ”Mönch am Meer”, 1808-09
Dimmig romantik. Det dimmiga maneret påminner lite om Turner från ungefär samma tid.

Caspar David Friedrich
Caspar David Friedrich, ”Kyrkoruin i ekskog” 1808-10
Skulle kunna vara scenografi till en vampyrfilm!

Arnold Böcklin Arnold Böcklin (1827-1901). Hans mest kända verk är utan tvekan ”Toteninsel”. Den morbida stämningen kanske har att göra med att han förlorade 8 av sina 14 barn under sin egen livstid. Fast han målade också en motpol till ”Toteninsel” med titeln ”Lebensinsel”.

Böcklin: Dödens ö
Arnold Böcklin: Dödens ö
Dödens ö finns i fem versioner och i otaliga efterbildningar och som inspiration till musik och littertur. Version tre är den som hänger på detta museum. Den köptes för övrigt 1933 av Adolf Hitler. Version nummer fyra förstördes under ett bombanfall under andra världskriget. Version nummer ett har jag för mig finns i Böcklins födelseort Basel och nummer fem i Leipzig.

Lovis Corinth
Lovis Corinth: ”Frau mit Rosenhut”, 1912

Lovis Corint (1858-1925) är en annan favorit som finns företrädd på museet med några bilder.

Lovis Corinth
Lovis Corinth: ”Familie Rumpf”, 1901

Anselm Feuerbach
Anselm Feuerbach, 1829-1880: Das Gastmahl (nach Platon) 1871-74


Denna jättemålning i museets trapphall ska föreställa ett symposium (dåtidens supargille) med Platon. Häftigt överlastat och praktfullt otidsenligt! Gissar att symposiet i verkligheten skedde i betydligt påvrare omgivningar. Lägg märke till den dekorerade ramen med tjurkranium och fruktgirlanger, en symbolik som väl skulle kunna vara hämtad från denna romerska sarkofag på grannmuseet Altes Museum. Hur den romerska dekoren hänger ihop med greken Platon är förstås oklart.
Tjurskalle

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

Om Börje

Kulturupplevelser och mina bilder
Det här inlägget postades i konst, konsthistoria, utställningar. Bokmärk permalänken.

9 svar på Berlin III – Alte Nationalgalerie

  1. Inga M skriver:

    Museumsinsel är en mäktig upplevelse i sig; alla de här monumentala byggnaderna samlade på ett och samma ställe! Det är några år sedan jag var där men jag kan fortfarande minnas Gulliverskänslan av att vara en Lilleputt i jättarnas land.

    När jag var där så fanns även en hel del 1900-tals tyskt måleri på det här museet men jag vet inte om det är kvar. Berlin hade ju ett bra tag efter återföreningen dubbel uppsättning av alla museer och andra kulturinstitutioner. Det var ett arv från delningen i öst och väst. Men det blev rätt dyrt förstås och man fick svårt att få ihop det ekonomiskt så jag vet att man flyttade om och ändrade så stadens konstsamlingar skulle bli samlade på ett vettigare och billigare sätt.

    Corinth är en av mina favvos också. Hans fru med rosenhatt här ovan är ju suverän! Han har också gjort en mäktig bild av ”Der geblendete Simson”. Den är så uttrycksfull att man nästan kan höra mannen vråla!

    Man lyckades ju gömma en hel del konst under andra världskriget men det hade ju varit roligt att få se alla de fantastiska verk som blev förstörda eller bortrövade till Sovjet. Det lär ha varit närmare tusen om jag minns rätt.

  2. Börje skriver:

    Berlin verkar återfå en del av sin monumentalitet, den som hör samman med Unter den Linden och Museuminsel bland annat. Samtidigt finns många intima, trivsamma kvarter, inte minst i de östra delarna som nu har rustats upp ordentligt. Omflyttningen inom museerna pågår tydligen fortfarande. Pergamonmuseet är delvis stängt för ombyggnad, så det besökte jag inte. Fast jag såg det när det låg i DDR.

  3. Inga M skriver:

    När jag varit i Berlin så har vi haft förmånen att bo hos goda vänner i Dahlem och på den tiden kunde jag alltså promenera en bit bort till Gemäldegalerie och dregla över van Eycks lilla Madonnan i kyrkan, bilden med det märkliga perspektivet och ljuset, början 1400-tal om jag minns rätt. Van Eycks bilder är fantastiska och med sin ålder känns det också som att bli berörd av ett historiskt vingslag när man ser dem. Undrar om dagens konst kommmer att stå sig lika väl både fysiskt och konstnärligt i 600 år så där?

    Minns öst-Berlins som rätt slumartat då när vi gjorde utflykter dit. Är det lika nedgånget i Kreuzberg nu?

  4. Börje skriver:

    Gemäldegalerie har jag inte sett och inte Madonnabilden heller. Antar att det är den här du menar:
    Jan van Eyck, Die Madonna in der Kirche
    Jan van Eyck, Die Madonna in der Kirche, 1425

    Den är visst bara 31×14 cm. Ganska märklig med den överstora Maria, nästan lite surrealistiskt. Förstår din förtjusning.

    Vad som kommer att överleva av nutidskonsten är nog omöjligt att veta, smaken växlar ju, så det från tjugohundratalet som kommer att vara uppskattat om hundra år kanske är bortglömt om femhundra år och tvärtom. Men det som bevaras i minnet brukar ju vara det som har kvalitet och kvalitet är ju ett problematiskt begrepp i samtidskonsten så jag är ganska skeptisk till överlevnadschansen för det mesta av den trendiga konsten som görs idag. En del kommer naturligtvis att arkiveras och visas upp som historiska artefakter och samtidskommentarer. Men konstsamlandet i traditionell mening har kanske inte mycket att hämta numera. Hur kul är det att samla på installationer, happenings och video?

    Det jag såg av östberlin, mestadels Kreuzberg, såg mycket fint ut, ganska gemytligt. Gjorde dessutom en utflykt till Kastellet i Spandau, vilket var sevärt bland annat för att man har inrymt en del hantverksateljeer där. Dessutom filmstaden i Babelsberg (en halvtimmes promead från S-bahn!) som jag fått för mig skulle innehålla ett filmmuseum, men det visade sig vara en temapark för barn – kul på sitt sätt åtminstone om man är 12 år. Uppenbarligen finns massor kvar att se i Berlin.

  5. Inga M skriver:

    Ja, det är den här jag menar och den är verkligen liten i formatet men stor som konst. I alla fall för mig. Jag var där flera gånger och tittade på den och på en diptyk som var, inte van Eyck tror jag, utan baserad på Madonnan och något mer. Sedan fanns där en bild av van Eyck på Arnolfini fast den var inte alls lika fascinerande som den lilla madonnabilden. Jag menar han Arnolfini som gifter sig / trolovar sig på den suveräna lilla bilden i Londons museum, bilden med alla symbolerna som van Eyck gjort.

    Gemäldegalerie finns nog inte kvar längre. Det var ju museet för äldre konst i forna Väst-Berlin. Samlingarna där har säkert flyttats till något pampigt gammalt museum i öst och samordnats med dem.

    Absolut sevärt i Berlin är annars Bergruensamlingarna av Picasso. Det är en exklusiv och stor samling av Picassos verk från hela hans liv. De skänktes till Berlin av en rik samlare i USA och kom dit i den vevan jag var där. De väckte stor uppståndelse internationellt. Med europeiska mått mätt var det en stor samling av hans konst och rätt målmedvetet ihopplockad om jag inte missminner mig.

    Roligt att höra att man lyckats lyfta Kreuzberg ur dess bohemiska och turkiska soptillvaro. Glömmer aldrig när jag åkte S-bahn och skulle byta vid Dreigleiseck tror jag det var och plötsligt var omgiven av idel knarkare och alkoholister och sniffare. När kontrollanten kom in med en stor schäferhund i en änden på vagnen så reste sig hälften av passagerarna och rusade ut i den andra. Det var verkligen nergånget i de kvarteren och då var jag ändå så nära Museumsinsel att jag kunde se taken på byggnaderna. (Fegt åkte jag taxi hem igen till det trygga Dahlem den gången och det blev taxi fortsättningen i det forna öst!).

  6. Asgard skriver:

    Imponerande konstverk.
    Vi får masa oss till Berlin någon gång.

    Hälsningar

    Vännerna på Asgard

  7. Eva Nygren skriver:

    Den första bilden du visar av Caspar David Friedrich använder vi i skolan när vi ska visa på kopplingen mellan konst och litteratur under romantiken. Det brukar gå hem och ett ljus gå upp (eller många ljus gå upp, i goda fall!)

  8. Börje skriver:

    Asgard: Res till Berlin, det finns massor att se, inte minst konst från den period som Asgardbloggen brukar behandla!

    Eva: Aha! ”kopplingen mellan konst och litteratur under romantiken” – det skulle jag nog behöva en föreläsning om.

    Inga: Tack för tips om Bergruensamlingarna. Ser ut som det måste bli en ny Berlinresa så småningom.

  9. Caspar David Friedrich är en av de konstnärer som betytt allra mest för mig personligen. Att betrakta honom som svensk var ett nytt och uppfriskande grepp som jag ska ta till när fosterländskheten faller på! =)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


ett + ett =