Det är lite chockartat att vandra genom de nästan tomma salarna på Liljevalchs och inse hur bra han är Carlsund! Visst har jag sett några bilder förut, och vet en del om hans engagemang för Stockholmsutställningen 1930, men alla dessa målningar och denna mångsidighet samlad på ett ställe! Det är en stark upplevelse.
Jag är förstås partisk eftersom jag alltid gillat konkretismen – men ändå, här finns den minutiöst välavvägda rätlinjigheten, teckningar och akvareller, porträtt i nysaklig stil, affischkonst och utsmyckning. Han kan allt denne Carlsund! En konstnär helt i min smak. En äkta modernist som uttrycker sig visuellt med riktiga bilder. Det känns som en befrielse. Han blev bara 50 år – dom bästa dör unga.
 Tonernas sekvens 1929 |
 Komposition för tambur 1928 |
 Komposition för bibliotek |
 Megafonmannen 1926 |
 Grön maskinist 1926 |
 Hyllning till Mondrian 1944 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Recension i DN 070929 och i SvD 071006
Andra bloggar om: konst, utställningar, Otto G Carlsund, Carlsund Otto G, Liljevalchs, konkretism, Stockholmsutställningen 1930
Jag kan bara ödmjukt tacka för att Du ger mig möjlighet att följa det som
händer i Stockholms konstvärld när det gäller utställningar. Jag ska gå in
på länkarna och kolla också. Ser mäktigt ut på bilden. Carlsund känner jag inte
alls till, en ny bekantskap.
Inga: Carlsund tillhör förstås konsthistorien, han dog 1947 har jag för mig. På 20- och 30-talet ansågs han nog alltför radikal, medan dagens konstnärer nog ser honom som en dinosaurieliknande fornlämning eftersom han är modernist och det idag är ett skällsord i konstvärlden.
I dag anser nog många att ”riktig” konst måste vara revolutionär, omskakande, ny – annars är det bara hötorgskonst. Problemet är att i så fall all konst blir hötorgskonst i takt med att den åldras. Personligen tror jag att konstnärlig kvalitet inte kan ha att göra med kronologi, det är något annat, riktigt vad vet jag förstås inte.
Jag var inne och läste länkarna och fick en bild av Carlsund som konstnär och människa. Det var intressant!
Han var lite our of date under sin livstid kan man tänka och märkligt ombytlig i sin konst. Det brukar inte
borga för framgång. Konstnärer ska liksom hålla på och hålla på och hålla på med samma tema under massor av
år för att vinna trovärdighet och respekt. Carlsund verkar ha vågat byta och testa nytt lite nu och då.
Det kan ju ha legat honom i fatet förstås. Men det jag ser här ser mäktigt och spännande ut. Jag hoppas att jag
hinner komma till Stockholm innan utställningen stänger 6:e januari. Det borde gå att klämma in, även om
det är jaktsäsong och mycket påställt under hösten här på Liane. Titta gärna in på min blogg och kolla på
mitt senaste bildköp. Jag gillar Jörgen Z. Han är välbekant i Värmland både för sin musik och sina bilder
och finns även i Stockholm och Göteborg men är väl inte så känd utanför länet. En duktig porträttkonstnär,
fast det är väl helt otrendigt förstås. Men jag kan inget om konst så jag får tycka vad jag vill.
Pingback: Börjes konstblogg » Höstsalong på Edsvik konsthall
Hörde talas om Carlsund någon gång under det tidiga 80-talet,då en tidning (minns ej vilken)publicerade ett antal bilder på verk av C.Besökte därför med stor förväntan utställningen på Liljevalchs.Blev oxå förvånad över det lilla antalet besökare,pratade med tjej i museibutiken som sa att man var besviken över det dåliga intresset.Hon tillade att ”han verkar vara bortglömd”.Själv hade jag en mkt njutbar eftermiddag,tyvärr fanns ej tid för visningen.Något jag skall reparera vid ytterligare ett besök nu innan jul.C’s verk kommer nog aldrig att bli omoderna,då dom aldrig varit moderna i rätt tid.I alla fall i mitt tycke.
PS.Rekommenderar att köpa DVD’n
Tomas: Carlsund var nog långt före sin tid och blev väl därför så egendomligt bortglömd av sin samtid. Varför han fortfarande är så lite känd är förstås gåtfullt.
Såg nyligen en mycket bra dokumentär på TV om Carlsund av Anders Wahlgren, går att se på svt.se (Kanske är det den DVD du nämner?). I filmen ingick en gammal intervju med Erik Olsson, en av målarna i Halmstadgruppen och vän med Carlsund. Han berättade att han vid Carlsunds död 1947 skrev en nekrolog i Svenska Dagbladet och förvånades över att han var den enda som överhuvudtaget uppmärksammade Carlsunds död i dåtidens media.
I varje fall borde han vara värd större uppmärksamhet i dag. Som du säger han blir aldrig omodern!
Tv-programmet du skriver är en omarbetad version av DVD’n som finns till försäljning på utställningen.Det som tv visade är en bättre upplaga.men orginalet är av klart ”måste ha värde”.
I denna vecka blir mitt återbesök av,ser fram emot detta.
MVH TOMAS
Pingback: Per I Gedin: ”När Sverige blev modernt : Gregor Paulsson, Vackrare vardagsvara, funktionalismen och Stockholmsutställningen 1930” | Börjes konstblogg