Ny teckning: ”Trekanten IV”


Pennteckning: ”Trekanten IV”

Publicerat i mina bilder | Lämna en kommentar

Olga Tokarczuk: ”Löparna”


Olga Tokarczuk: ”Löparna”.
Bonniers 2019, 366 s.

Adlibris Bokus

Löparna inleds med några avsnitt från författarens barndom. Jag utgår från att texten är mer eller mindre självbiografisk.
Tokarczuk säger sig lida av ett syndrom vid namn Perseverativ detoxifiering, att styra medvetandet mot vissa föreställningar, i Tokarczuks fall en dragning mot ”allt som är söndrigt, ofullständigt, defekt. Och visst, författarens intresse för det som är söndrigt och defekt – teratologi återkommer gång på gång i de olika texterna, hud och lemmar, döden, döda kroppar, rester.

Boken fortsätter med ett myller av texter om ungefär vad som helst, fördelat på korta och långa kapitel med rubrik. Ibland bara några rader, ibland många sidor – en hel berättelse och utan någon inbördes ordning mellan avsnitten. Många av texterna berör historiska personer och deras upplevelser. Men språket är ofta njutbart, även när texten behandlar alldagliga ämnen. Översättaren har verkligen gjort ett fint jobb.

Kanske ska man uppleva texten som ett slags resa i tid och rum.
Tokarczuk har två favoriter bland resehandböcker, den första skrevs i Polen i början av 1700-talet av den katolske prästen Benedykt Chmielowski. Han lämnade dock aldrig hembygden och berättelsen är snarast en slags historisk fantasy. (Chmielowski dyker också upp i Tokarczuks Jakobsböckerna)
Den andra favoriten är Melvilles Moby Dick.
Författaren nämner också förtjänstfullt Wikipedia, men beklagar att den bara innehåller sånt vi vet. Det borde finnas en kunskapsbank även för det vi inte vet.

Några exempel ur innehållet:

* Melvilles bok dyker åter upp senare i texten. Sjömannen Erik – med fingerat namn – tar upp tråden i en längre berättelse.

* Doktor Blaus resor I och Il. Handlar om en doktor med starkt intresse för preparering av vävnad. Teratolog?

* Josefina Solimans första och andra brev till Frans I kejsare av Österrike. Hon ber att få faderns stoft utlämnat, det har blivit preparerat och uppstoppat för att framvisas som utställningsföremål.

* Anatonomen Filip Verheyen. Filip har sitt amputerade ben sparat i en glasbehållare. Han undrar varför det fortfarande värker i benet som inte längre tillhör hans kropp.

* Professor Ruyschs anatomiförevisningar inför tzar Peter.

* Tsarens inhandlade samling av glasburkar med missfoster som fraktas från Holland till Sankt Petersburg på ett fartyg, där en stor del av samlingen förstörs genom att besättningen dricker upp cognacen som föremålen i burkarna förvaras i.

* Löparna. På sidan 236 får man en förklaring till bokens titel. Anusjka har en dag i Moskva för sig själv. Blir lösdrivare.

Ungefär så fortsätter boken, med avbrott för inlägg om nutida reseupplevelser och andra ämnen om ungefär vad som helst. Men språket är lättflytande och texten intressant när man väl vant sig vid de osammanhängande ämnena.

Publicerat i böcker | 2 kommentarer

Ny teckning: ”Gröndalsvägen”


Pennteckning: ”Gröndalsvägen”, Maj 2020

Publicerat i mina bilder | Lämna en kommentar

Gunnel Moheim: ”Sommarlyrik” på Winterviken

Jag passerade nyss Vinterviken för att ta en bild som förlaga för teckningen på föregående bloggpost och passade på att se Gunnel Moheims utställning som också ryms i Café Wintervikens lokaler. Motiven är blommor och landskap i akvarell. Men inte vilken akvarell som helst, det här är en konstnär som verkligen behärskar tekniken. Framför allt gillar jag de diffusa landskapen där man kan se antydningar till natur.

Akvarellerna är alla glasade vilket gör det omöjligt att ta bra bilder. I stället får det bli ett dåligt foto som förhoppningsvis ändå ger en uppfattning om måleriet.

Bättre bilder finns på Gunnel Moheims hemsida

Publicerat i konst, samtidskonst, utställningar | Lämna en kommentar

Ny teckning: ”Vinterviken”


Pennteckning: ”Vinterviken”, Maj 2020

I Vinterviken mellan Gröndal, Liljeholmen och Aspudden ligger Winterviken Festvåning & Café. Byggnaden från 1891 Konstruerades av den belgiska ingenjören Gustaf Delaplace. Huset som för en del år sen nästan var en ruin, är numera K-märkt och fint upprustat och är ett populärt närliggande utflyktsmål. Byggnaden uppfördes ursprungligen för framställning av Alfred Nobels dynamit. Under några år var Skulpturens hus installerat här. I området finns flera minnen av dynamittillverkningen, men också koloniträdgårdar och ett trädgårdscafé.

Publicerat i mina bilder | Lämna en kommentar

Ny teckning: ”Mörtvikskroken”


Blyertsteckning: ”Mörtvikskroken”, Maj 2020

Publicerat i mina bilder | Lämna en kommentar

Ny teckning: ”Blå huset”


Pennteckning: ”Blå huset”, Maj 2020

Publicerat i mina bilder | Lämna en kommentar

Ny Teckning: ”Stora Essingen II”


Pennteckning: ”Stora Essingen II”, Maj 2020

Publicerat i mina bilder | Lämna en kommentar

Ny teckning: ”Vass vid Trekanten”


Pennteckning: ”Vass vid Trekanten”, Maj 2020

Publicerat i mina bilder | Lämna en kommentar

Ny teckning: ”Pilträd vid Ekensberg”


Pennteckning: ”Pilträd vid Ekensberg”, Maj 2020

Publicerat i mina bilder | Lämna en kommentar

Ny teckning: ”Lövholmsvägen”


Blyertsteckning: ”Lövholmsvägen”, Maj 2020

Publicerat i mina bilder | Lämna en kommentar

Ny teckning: ”Den förvridna stocken”


Pennteckning: ”Den förvridna stocken”, Maj 2020

En korkskruvsformad trädstam som ser ut att ha legat en god tid vid sjökanten. Vem kan ha förvridit den?

Publicerat i mina bilder | Lämna en kommentar