Ny teckningsövning: ”Berg II”


Teckningsövning: ”Berg II” Fotoförlaga till Berg II”

Publicerat i mina bilder | Lämna en kommentar

Ny teckningsövning: ”Berg I”


Teckningsövning: ”Berg I”


Fotoförlaga till Berg I”

Publicerat i mina bilder | Lämna en kommentar

Nick Bostrom: ”Superintelligens. Vägar, faror, strategier”


Nick Bostrom: ”Superintelligens. Vägar, faror, strategier”
Fri Tanke Förlag 2020, pocket, 520 s. ISBN: 9789188589897

Adlibris Bokus

Artificiell intelligens, AI har fascinerat mig sen ungdomsåren, redan innan begreppet blivit allmänt känt. (AI-forskningen kan anses ha startat år 1956 vid Dartmouth Summer Project). Då tyckte jag det var spännande med tänkande maskiner. På senare år har jag blivit mer tveksam och den skepsisen förstärks efter läsningen av Bostroms bok.

Man kan i sammanhanget knappast låta bli att nämna Sf-filmen ”År 2001 – ett rymdäventyr” från 1968. Ombord på ett rymdskepp på väg att utforska Jupiter finns den med artificiell intelligens försedda datorn HAL 9000. Filmen illustrerar verkligen faran med att släppa lös en superintelligens. Just det som Bostrom tar upp i sin bok.

Boken är förstås mer utförlig än så. Den beskriver olika teoretiskt tänkbara sätt att skapa superintelligens, t ex genom att påverka den mänskliga evolutionen eller genom hjärnemulering – att kopiera en mänsklig hjärna till digital form. Det verkar dock mest luta åt utveckling av maskinintelligens.

Den digitala superintelligensen kan skapas i olika form som Bostrom kallar Orakel (ett system som besvarar frågor), Andar (ett system som verkställer kommandon), Suveräner (ett system som är utformat för öppen autonom drift), Verktyg (ett system som inte är utformat för att uppvisa målinriktat beteende). Alla formerna, eller Kast som de kallas i boken har olika fördelar och nackdelar. Framför allt kontrollfunktionen, säkerheten tas upp. Förmågan till snabb självförbättring är just den avgörande egenskap som gör det möjligt för ett AI-frö att utlösa en intelligensexplosion.

Snabb superintelligens är ett system som kan göra allt som ett mänskligt intellekt kan göra, men mycket snabbare. Snabb uppåtsväng av intelligenskurvan, då ”lyftkraften” i systemet passerar en brytpunkt då fortsatta förbättringar i systemet främst drivs av systemets egna handlingar kan leda till singleton – en världsordning där det finns en enda beslutsfattande instans på global nivå. Kapitel 11 Multipolära scenarier tar upp vad som kan hända om flera snabbutvecklingar tillkommer samtidigt. Här blir det snarast fråga om statsvetenskap med förhandlingstaktik mellan två eller flera agenter, eller i värsta fall krig.

Ibland kan framställningen tyckas sväva ut lite väl långt i riktning mot science fiction. Men maskiner behöver varken mat eller luft att andas, så varför skulle de inte vilja ta över även världsrymden om ingen förprogrammerad moral eller försiktighet skulle hindra dem.

Värdeuppbyggnad i de maskiner man vill skapa måste av säkerhetsskäl på något sätt byggas in så att maskinen tar hänsyn till mänskliga värderingar och samtidigt undviker mänskliga brister. Flera kapitel mot slutet av boken behandlar riskerna med en utvecklad superintelligens.

Inför utsikterna till en intelligensexplosion i det sista kapitlet ”Dags att mobilisera” liknar Bostrom människorna vid små barn som leker med en bomb. ”Chansen att vi alla kommer att vara förståndiga nog att lägga ifrån oss den farliga grejen verkar nästan försumbar. Någon liten idiot kommer säkert att trycka på knappen bara för att se vad som händer”

Texten i översättning av Jim Jakobsson är klar, utförlig och verkar vara väl genomtänkt, facktermerna få. Men det gäller att vara koncentrerad om man ska hänga med i Bostroms tankekedjor.

Nick Bostrom (Nicklas Boström) född 1973 är en svensk filosof verksam vid Oxford University i Storbritannien. Han räknas till en av världens skarpaste hjärnor.

https://en.wikipedia.org/wiki/Nick_Bostrom
https://sv.wikipedia.org/wiki/Nick_Bostrom
https://www.nickbostrom.com/

Publicerat i böcker, samhällsdebatt | 2 kommentarer

Ny teckning: ”Pompeji, Atrium”


Pennteckning: ”Pompeji, Atrium”

Publicerat i antiken, mina bilder | Lämna en kommentar

Ny teckning: Hadrianus villa


Blyertsteckning: ”Hadrianus villa”

Publius Aelius Hadrianus var romersk kejsare mellan år 117 till sin död år 138. Hadrianus villa, Villa Adriana, är en stor anläggning vid Tivoli utanför Rom med ett trettiotal byggnader, flera pooler, badanläggningar och fontäner.
När kardinalen Ippolito II d’Este på 1500-talet skulle bygga till sitt eget palats d’Este i närheten kom man att använda marmor och skulpturer från Hadrianus villa.

Publicerat i antiken, mina bilder | Lämna en kommentar

Ny teckning: ”Heratemplet i Pestum”


Blyertsteckning: ”Pestum”

Teckningen avbildar det yngre Heratemplet i Pestum, byggt 460-450 fvt. I bakgrunden det äldre Heratemplet från omkring 550 fvt.

Pestum som ligger några mil söder om Salerno i Italien grundades ca 600 fvt av grekiska immigranter. Området övertogs senare av Romarna. De lämnade efter sig en del ruiner som kan ses i förgrunden av teckningen.

Publicerat i antiken, mina bilder | Lämna en kommentar

Harald Meller, Kai Michel: ”Himmelsskivan från Nebra”


Harald Meller, Kai Michel: ”Himmelsskivan från Nebra: nyckeln till en svunnen kultur i Europas hjärta”.
Daidalos 2019, 397 s.

Adlibris Bokus

Första gången jag hörde talas om himmelsskivan från Nebra var 2016 i Karin Bojs bok ”Min europeiska familj: de senaste 54 000 åren”.

Lite senare samma år fick jag tillfälle att se skivan i original på Landesmuseum für Vorgeschichte i Halle under en rundresa i östra Tyskland. Skivan är sedan 2013 ett världskulturarv och dess förvaring i ett mörklagt rum med enbart belysning i den glasmonter där skivan visas upp ger verkligen besökaren en lite magisk upplevelse. En av bokens författare Harald Meller är också chef för muséet.

Himmelsskivan hittades av plundrare år 1999 nära Nebra i Sachsen-Anhalt i östra Tyskland. Jakten på plundrarna och fyndens senare öden innan de slutligen hamnade på museet i Halle skildras med viss dramatik i början av boken. Att man slutligen kunde fastställa fyndorten till Mittelberg hade avgörande betydelse för den fortsatta tolkningen.

Den omfattande forskning som fyndet ledde till gav också slutsatser och teorier om den ganska okända Únětice-kulturen ca 2200–1600 f Kr som byggde på folk från snörkeramikkulturen och klockbägarkulturen som invandrade från öster.

Man har funnit flera funktioner hos skivan som har med astronomi och tidsbestämning att göra. Exempelvis att via de båda horisontbågarna på skivans kant, varav den vänstra fattas, visa i vilka väderstreck solen går upp och ner under ett år. Antagligen har man också möjlighet att syfta in norr och söder, boken anger ”den indiska cirkeln” som metod. Man har också kunnat bestämma ursprungsorter för de metaller som ingår i skivans olika delar, koppar, tenn, silver och guld. Tenn förekommer i tio olika stabila isotoper och varje fyndighet har ett typiskt förhållande mellan dem, vilket ger möjlighet att bestämma att fyndorten för metallen överensstämmer med den på himmelsskivan. Därvid har man funnit att handelsförbindelser måste ha existerat mellan Östra Tyskland och Cornwall i England. Sambandet med Stonehenge tas också upp. Cirkelformade kultplatser fanns på många platser i Europa.

Skivan utsattes för ändringar och kompletteringar flera gånger med kanske några generationers mellanrum. Den ursprungliga skivan hade dekor av guld med månen, plejadernas sju stjärnor och solen (eller eventuellt fullmånen) plus 25 stjärnor av guld oregelbundet placerade. I version två har två horisontbågar till höger och vänster lagts till. Version tre kompletterades med ”båten” i nederkant. Den kan ha varit symbol för solens resa. Att solen ansågs bli transporterad på något sätt bekräftas av Solvagnen från Trundholm i Danmark. I version fyra försågs skivan med 39 hål längs kanten. Möjligen för att den skulle kunna fästas vid ett standar eller liknande.

När skivan slutligen begravdes kan det ha skett omkring 1600 fvt, alltså ungefär samtida med ett av de största vulkanutbrott som man känner till. Det skedde på Thera, nuvarande Santorini i Medelhavet. Aska och stoft efter utbrottet ska ha förflyttat sig norrut och förmörkat himlen och gjort solnedgångarna blodröda. Himmelsskivan låg upprättstående bara några centimeter under jord, tillsammans med två bronssvärd och några andra föremål som stämmer exakt med de gravgåvor som man lagt ner i tre olika hövdingagravar i området. En teori går ut på att fynden vid Mittelberg där ingen grav finns är ett offer till gudarna, för att blidka dem för den förmörkade himlen.

I brist på belagda fakta om Nebraområdet och Únětice-kulturen har författarna spekulerat en del. Man gissar att Nebraområdet var mer än styrt av hövdingar, det kan ha varit ett kungadöme med tillgång till en mindre armé. Man spekulerar också i en slags romanform med korta textavsnitt om hur idéer och kunskaper kunnat förmedlas från det långt mer utvecklade Mesopotanien i Asien, och hur guld, tenn och andra metaller med ursprung i bland annat i Cornwall i södra England och andra platser i Europa kunnat spridas över så stora avstånd.

Boken är fascinerande läsning, inte bara ytterst detaljerat om Himmelsskivan, utan också om bosättningar i Nordeuropa. Mycket blir förstås spekulation, men ändå med visst faktastöd.

Recensioner:
Håkan Lindgren i SvD 20200107: ”Lycksökarnas fynd stöper om vår historia
Magnus Ringgren i Aftonbladet 20200223: ”Det gåtfulla folket hade en himmelsk koll

Publicerat i böcker, förhistoria | 2 kommentarer

Ny teckning: ”Pompeji, Isistemplet”


Blyertsteckning: ”Pompeji, ISIS-templet”

Isis var ursprungligen en Egyptisk gudinna, motsvarande grekiska Demeter. Efter Alexander den stores erövring av Egypten på 300-talet fvt spreds dyrkan av Isis i både Grekland och Rom.

Förlaga till teckningen är ett foto jag tog på plats för några år sen. Templet är omgärdat av en kolonnad. Se fotot nedan, en bild från ca 1870.


Isistemplet med kolonnad Wiki

Fresk i Isistemplet, Io och Isis Wiki
Publicerat i antiken, mina bilder | Lämna en kommentar

Ny Teckning: ”Pompeji, gatukorsning”


Blyertsteckning: ”Pompeji, gatukorsning”

Publicerat i antiken, mina bilder | Lämna en kommentar

Ny teckning: ”Gata i Pompeji”


Blyertsteckning: ”Gata i Pompeji”

Publicerat i antiken, mina bilder | Lämna en kommentar

Kerstin Ekman: ”Tullias värld”


Kerstin Ekman: ”Tullias värld”.
Bonniers 2020, 186 s.

Adlibris Bokus

Ytterst lite fakta finns att tillgå om Marcus Tullius Ciceros dotter Tullia, vilket förstås gör det svårt att skriva hennes biografi. Men boken ”Tullias värld” är inte heller en roman. Författaren har listigt nog i stället som titeln antyder i stora drag beskrivit den värld Tullia växte upp och levde i. Fokus är förstås på kvinnornas situation.

Boken inleds med författarens latinstudier på gymnasiet i Katrineholm. Hade man valt den linjen så ingick till stor del det antika Roms historia i undervisningen. Kerstin Ekman gick in för latinet och fäste sig vid de romerska skalderna som Vergilius, Horatius, Ovidius, Lucretius, Propertius, Catullus.

Kerstin Ekmans mål är att skriva om kvinnornas liv i det antika Rom, men som hon konstaterar finns knappast några texter skrivna av kvinnor bevarade, därför är enda möjligheten att få upplysningar via texter skrivna av män. Efter Tullias far Cicero finns mängder av skriftliga källor, bland annat brev där Tullia ibland finns omnämnd. Det dramatiska skedet i historien när den romerska republiken håller på att gå under och där Cicero som är republikens försvarare utsätts för hot och påtryckningar spelar förstås in även på hans familj.

Tullia var född år 76 eller 75 eller möjligen 79 före Kristus. (Enligt Wikipedia 5 Augusti 79 eller 78). Enligt den romerska seden att döpa flickor fick hon faderns namn Tullia Ciceroni. Skulle ytterligare en flicka ha fötts i familjen hade hon fått namnet Tullia secunda. Flera år senare (år 65 fvt) fick Tullia en bror, han gavs alla faderns namn, Marcus Tullius Cicero (Jag tror han också fick tillnamnet Minor, ”Cicero den yngre”)

År 66 fvt förlovades Tullia med Gaius Piso Frugi, år 63 gifte de sig. Frugi som var flera år äldre än Tullia fick snart en utlandsbeskickning som questor medan Tullia stannade hos sina föräldrar. Frugi dog år 57 då Tullia bör ha varit i tjugoårsåldern. År 56 fvt gifte hon sig med Furius Crassipes, de skildes år 51.

Ciceros landsförvisning år 58 medförde en hel del dramatik i familjen. Cicero flydde till Grekland för att undkomma sin fiende Clodius Pulcher. Clodius hade gatugäng i sin sold som han lät plundra flera av Ciceros Villor. Terentia, Ciceros hustru och Tullias mor sökte skydd i Vestalernas hus. Men så vänder den politiska utvecklingen. Den 4 augusti år 57 fvt beslutade den romerska senaten att Cicero skulle få återvända till Rom. Tullia reser till Brundisium (en resa på ca fjorton dagar tvärs över Italien) och möter sin far som tas emot med hyllningar.

Åren 50-51 var Cicero guvernör i Cilicien, långt hemifrån. Tullia måste tillsammans med modern Terentia själv finna en ny make. År 50 gifte sig Tullia med den högättade Publius Cornelius Dolabella. Det visade sig vara ett dåligt val, Dolabella var både otrogen och slösaktig och det blev problem med hemgiften mellan makarna Cicero och hustrun Terentia. Det slutade med skilsmässa mellan Tullias föräldrar. Även Tullia och Dolabella skiljer sig år 46 fvt under Tullias andra graviditet. Hon dör år 45 fvt.

Tullias värld” är en bra titel för denna intressanta men ganska spretiga skildring av det antika Rom. Det är ingen historiebok men innehåller många intressanta detaljer om livet i det antika Rom. Till stor del handlar det om kvinnornas liv, därtill mycket om deras underliv, menstruation, sexualitet, graviditet och barnafödande.

Jag undrar lite över avsnittet om Ciceros slav och sekreterare Tiro. Han som ”kom att stå mycket nära sin dominis” Texten fortsätter: ”Intellektuellt stod han mycket närmare Cicero än Terentia gjorde. Och känslomässigt? Vi vet bara att mellan makarna var tanken på skilsmässa inte långt borta medan samlivet med Tiro fortsatte.” – Samlivet med Tiro? Det låter i mina öron som om de skulle haft ett förhållande, vilket är osannolikt. Cicero gifte ju om sig med en många år yngre kvinna efter skilsmässan. Kanske är det ”viskningar” som författaren uppger hon hör – eller låtsas höra – från de figurer författaren skildrar som påverkar fantasin.

Recensioner:

Hanna Nordenhök i Expressen: ”Vi människohonor delar samma öde
Therese Eriksson i SvD: ”Ekman lägger pussel med skärvor och skapar liv
Ulrika Milles i DN: ”Kerstin Ekman blåser liv i antiken i sin nya bok
Bokbloggar.se

Publicerat i antiken, böcker | Lämna en kommentar

Ny teckning: ”Trekanten V”


Pennteckning: ”Trekanten V”

Publicerat i mina bilder | Lämna en kommentar