Ingrid Carlberg: “Nobel : den gåtfulle Alfred, hans värld och hans pris”

“Hvem har tid att läsa biografier och hvem kan vara så naiv eller så älsklig att intressera sig därför? Det frågar jag mig på fullt allvar”
/Alfred Nobel

Alfred Nobel var uppenbarligen skeptisk till biografier över enskilda personer, så skeptisk enligt anteckningen ovan som författaren Ingrid Carlberg nosat upp, att hon på omslagets baksida till och med ber Alfred om ursäkt för att hon skrivit boken om honom.


Ingrid Carlberg: “Nobel : den gåtfulle Alfred, hans värld och hans pris”
Norstedts 2019, 636 s.

Adlibris Bokus

Det här är precis den biografi över Alfred Nobel (1833-1896) som man kan önska sig. Den är nämligen just så mångfacetterad som krävs av en beskrivning av en komplex människa som levde under en omvälvande tid. Och inte bara Alfred, utan hela släkten Nobel, vilket man som läsare är tacksam för. Det är ett försök att så långt det går komma den motsägelsefulla Nobel inpå livet och vad som kan ha påverkat hans beslut som utmynnade i världens mest betydande forskar- och litteraturpris.

Men boken tar också upp så många andra ämnen, som den tid och den miljö han levde i under olika stadier av sitt liv, länder han besökte och bodde i under långa perioder, människor han mötte. Det är även en koncentrerad teknik- och vetenskapshistoria med inslag från kuturlivet.

Alfreds föräldrar Immanuel (1801-1872) och Andriette (1803-1889) stod honom nära, liksom hans bröder Robert (1829-1896), Ludvig (1831-1888) och Emil (1843-1864), även om det kunde förekomma en del motsättningar. Boken tar ganska utförligt upp fadern Immanuels kreativitet, energi och idérikedom som uppenbarligen hade fortplantat sig till sönerna och kanske främst till Alfred. Efter en del motigheter i affärer flyttade familjen från Stockholm till Ryssland där Immanuel 1842 öppnade en verkstad i Sankt Petersburg. Man arbetade bland annat med att utveckla en undervattensmina. Till detta behövdes förstås ett beständigare sprängämne än krut vilket ledde till experiment med nitroglycerin. När Immanuel så småningom återvände till Sverige anlade man en verkstad och fabrik i Heleneborg på Söder i Stockholm. Vid en sprängolycka i verkstaden omkom bland annat Emil Nobel – en av många motgångar som skulle följa familjen och även Alfreds affärer under lång tid. Alfred fortsatte att utveckla ett säkrare sprängämne baserat på nitroglycerin och efter många bedrövelser uppstod till slut dynamit, det som blev grunden till Nobels förmögenhet.

En av Alfreds motsägelsefulla egenskaper således – att fabricera sprängmedel, utveckla röksvagt krut och samtidigt sympatisera med fredsrörelsen. Han lärde känna fredsaktivisten Bertha von Suttner (Nobelpris 1905) och skulle kanske ha gift sig med henne om hon inte redan varit förälskad i en sju år yngre österrikisk adelsman. En rad personer som senare tilldelats Nobelpris figurerar i boken, som därigenom ger en bild av teknikens och vetenskapens epokgörande utveckling under senare delen av 1800-talet.

Alfred Nobel bodde i olika perioder i Stockholm, Sankt Petersburg, Paris, San Remo och Bofors. Dessutom var han ofta på resande fot i många länder för att utveckla sina affärer. Hans kontaktnät och därav följande gigantiska korrespondens var säkerligen betungande. Han behärskade svenska, franska, tyska, engelska och aningen knagglig ryska. En betydande del av korrespondensen bestod av tiggarbrev, som Alfred ofta besvarade, ibland även med ett bifogat penningbelopp. Alfreds stora bibliotek bestod till stor del av skönlitteratur, han skrev själv både poesi, romaner och skådespel som dock aldrig kom att publiceras under hans livstid.

Alfred förblev ogift hela sitt liv, han saknade inte kvinnliga vänner och hade under många år ett förhållande med Sofie Hess (1851-1919), som dock kom att missbruka hans generositet på ett häpnadsväckande sätt. Alfred fick så småningom den slösaktiga flickan satt under förmyndare, men tiggarbrev från henne och hennes familj fortsatte att strömma in och Alfred fortsatte att betala enorma summor. Man kan undra varför, hon tillbringade ju sin tid mestadels på olika fashionabla kurorter eller i sitt hus i Wien. Själv tycks Alfred ha känt ett ansvar för fickan. Alfred önskade sig en kvinna som han kunde dela sina humanistiska intressen med på hög nivå och det var tydligen svårt att finna. Berta von Suttner var en kandidat men redan upptagen. Denna sida av Alfreds liv är uppenbarligen dåligt belyst i tidigare litteratur, men görs desto utförligare av Carlberg.

En sorglig del är slutet på boken som förstås handlar om Alfreds död, hans testamente och idéerna bakom Nobelpriset. Men till stor del beskriver texten också den uppslitande fejden om Alfred Nobels jättelika förmögenhet bland hans släktingar. De fick visserligen varsin del av arvet, men långt ifrån sina förväntningar. Huvuddelen av pengarna gick till en stftelse med uppgift att dela ut ett pris till ”personer som under föregående år gjort mest nytta för mänskligheten”. Nobelpriset omfattade fysik, kemi, fysiologi eller medicin, litteratur och fredsarbete. Senare tillkom priset i ekonomi finansierat av Sveriges Riksbank.

Recensioner:
Dick Harrisson i SvD 2019-10-09 ”Imponerande biografi över gåtan Alfred Nobel
DN 2019-10-08: ”Därför började dynamitens fader att vurma för freden
Carsten Palmaer i Aftonbladet 2019-10-09: ”Kufen som blev rena dynamiten
Sven Olov Karlsson i Expressen 2019-10-11: ”Sådan var Alfred Nobel – bakom censuren
Nilj Johan Tjärnlund i Axess 9/2019: ”Livfull skildring av Nobel

Om Börje

Kulturupplevelser och mina bilder
Det här inlägget postades i 1800-1900-tal, böcker, historia - samhälle. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


nio + = tio