Limes är den latinska benämningen på gränsen mellan det romerska riket och omkringliggande områden – ”barbarernas” land. Gränsen var inte som landgränser idag alltid skarpt definierad och utmärkt, i Syrien och i Afrika var den ganska diffus. I andra områden som i provinsen Britannien där krigiska skoter attackerade gränstrakterna och i provinserna Germania superior och Raetien där germanstammar trängde på uppstod efter första århundradet eKr så småningom en fysiskt markerad gränslinje. I Britannien är gränsen synlig idag i form av Hadrianus mur och senare, lite längre norrut Antoninus mur.
Romarriket under dess största utbredning omkring år 117 eKr [Bild: Wikimedia]
I nuvarande Tyskland bestod gränsen till att börja med av en lång rad bevakningstorn i trä inom synhåll för varandra. Nattetid kunde man vid behov signalera med eld. Mellanliggande sträckor avpatrullerades och så småningom ersattes trätornen av gedigna stenkonstruktioner och gränsen markerades med en vallgrav med träpallisad.
Rekonstruktion av bevakningstorn med pallisad i Taunusstein [Bild: Wikimedia]
Gränsen var inte någon ”Berlinmur”, den var mer en markering som skulle hindra folkvandringar, inflöden av stora grupper av olika germanstammar på vandring in i Romarriket och avskräcka attacker av germaner på plundringståg. Det fanns här och var öppningar i gränsen där handelsmän och andra kunde passera.
Sentida gränsmarkering |
Rekonstruerad pallisad och vallgrav |
I dag finns rikliga rester av Limes i västra och södra Tyskland i form av ruiner och en rad museer med stora samlingar. Man har också utfört en mängd rekonstruktioner av både bevakningstorn och befästa kastell där de romerska legionärerna hade sina högkvarter. Limes i Tyskland mellan Rhen och Donau omfattar 550 km och finns sedan 2005 på UNESCOs lista över världskulturarv.
Den största (såvitt jag vet) men inte den första av en sån rekonstruerad anläggning är Römerkastell Saalburg nära Bad Homburg norr om Frankfurt som påbörjades 1897. Originalet till det rekonstruerade kastellet tillkom under andra hälften av 100-talet eKr och rymde en kohort, ca 600 fotsoldater och ryttare. Det ersatte då ett äldre kastell på samma plats. Tillsammans med omgivande civilsamhälle kan ca 2000 människor ha varit bosatta på platsen.
Römerkastell Saalburg, huvudentré ”Porta praetoria” |
Römerkastell Saalburg vid sin största utsträckning ca år 200 eKr. Teckning H. Wolf von Goddenthow |
Hadrianus framför Porta praetoria |
Stabsbyggnaden |
Del av praetoriet, kohortchefens bostad, numera museiledningens kontor. |
Kastellet från insidan |
Contubernium, ett logement för åtta man. Till vänster våningssäng med fyra bäddar per våning. På den knappa ytan har man klämt in en spis och ett förrum med plats för utrustning inklusive en liten handkvarn för att mala tilldelade ransoner av spannmål. |
I några av de rekonstruerade byggnaderna inom kastellet finns samlingar av olika slag. Här en monter med romerska skor |
Rekonstruktion av ballister, det lätta romerska artilleriet |
Det är en ganska mäktig upplevelse att vandra runt inne bland kastellets byggnader. Även om det är en rekonstruktion och alla ursprungliga hus inte återuppbyggts så ligger ändå det mesta där det ska enligt standardiserad romersk militär lägerplanering: kommendantens bostad – pretorium; stabsbyggnaden – principia; mannskapsbaracker – centuriae; sädesmagasin – horrea; verkstäder – fabrica osv. Utanför området fanns även bad och mithrastempel. Går man runt utanför anläggningen kan man även se rester av limes i form av en nedsjunken jordvall. Möjligen lite påbättrad i modern tid?
Artiklar i serien Limes:
1 – Saalburg
2 – Mainz
3 – Romersk upplevelsedag i Hunzel och Berg
4 – Trier
5 – Varusslaget i Teutoburger Wald
Andra bloggar om antiken, romarriket, Limes, Saalburg, Germania superior, museer, rekonstruktioner
Så intressant! Tack för din genomgång av Romarrikets utbredning, som ger bakgrund till det du berättar om. Jag gissar att vi får se mer? Det ser jag fram emot!
Jo jag plitar på några poster till.