Berlin igen (III) – Stadsmiljö och naziarkitektur

Olympiastadion Berlin
Olympiastadion från 1936
Courbusierhaus Berlin
Courbusierhaus 1956-1959

Olympiastadion uppfördes till olympiska spelen 1936 med Werner March som arkitekt. Tyvärr gick det inte att ta några bra bilder av Olympiastadion, hela området framför byggnaden var för tillfället ombildat till en stängselomgärdad mindre stadsdel av korv- och öltält och gigantiska TV-skärmar med surret av vuvuzelor från fotbolls-VM.

I sammanhanget bör nämnas en alldeles lysande reportagebok: Barbro Alving: Dagbok från Berlinolympiaden 1936, Atlantis 2008. Den 27-åriga Bang är helt okunnig om sport men lyckas ändå förmedla stämningar från såväl tävlingar som samhälle och folk på ett både träffande och framsynt sätt. Så här skriver hon på sid 135:

Detta är ett starkt folk och det måste ha en god regim som dragit fram dem till sådana mål. Cirka en vecka var man också benägen att se saken så, men när den elfte olympiaden var över tänkte man så här: Detta är ett fruktansvärt starkt folk, och till vilka mål vill dess regim driva fram det härnäst?

Strax söder om S-bahnstationen Olympiastadion ligger ett stort bostadshus ”Unité d’Habitation” ritat av Le Courbusier 1956-59. Jag är inte odelat positiv till Le Courbusier – hans idéer inspirerade till stora isolerade bostadsområden där service och infrastruktur sällan fungerade. Det lider vi fortfarande av i många svenska förorter. Dessutom var det denna tokstolle som 1933 föreslog att Gamla Stan i Stockholm skulle rivas och ersättas med hans egna höghuslimpor. Lyckligtvis hade Sven Markelius som senare blev stadsplanedirektör i Stockholm tillräckligt omdöme för att inse det absurda i planen. Dock blev Markelius god vän med Le Courbusier och påverkades säkerligen vid genomförandet av de till stor del illa fungerande ABC-förstäderna runt om Stockholm.

Men berlinhuset i platsgjuten betong har en del försonande drag, som dekoren i klara färger och konstruktivistiska mönster som livar upp fasaden.

Nordstern-Versicherung vid Fehrbelliner Platz
Nordstern-Versicherung vid
Fehrbelliner Platz
Tempelhof
F.d. flygplatsbyggnaden Tempelhof
(För stor för att få plats på bilden)
Luftskyddsbunker vid Reinhartstrasse
Luftskyddsbunker vid Reinhartstrasse

Otto Firle hette arkitekten som ritat byggnaden till vänster, ett försäkringsbolag från 1935-36 med fasadutsmyckning bl a av Arno Breker. Byggnaden ska ha ingått i Hitlers och Speers stora plan för omgestaltning av Berlin. Flygplatsbyggnaden vid Tempelhof ritades 1934 av Ernst Sagebiel. Anläggningen är nu privatiserad för annat ändamål och det går inte att komma in på området så att man får en överblick. Luftskyddsbunkern vid Reinhardtstrasse byggdes 1942 på en utbombad tomt. Den hade plats för drygt 3000 personer och var avsedd för passagerare från den närbelägna järnvägsstationen vid Friedrichsstrasse. Bunkern fick sin pampiga utformning eftersom man efter slutsegern tänkt använda den i något monumentalt syfte. Den visade sig efter kriget för svår att riva. Luftskyddsbunkern är väl den enda av byggnaderna som utstrålar någon slags karaktär. Den fick mig först att tänka på Kaban, islams heliga kultbyggnad i Mecka.

Naziarkitekturen är väl inte särskilt imponerande annat än när det gäller storleken, ful och fantasilös är den. Det är något med fönstren, de utkragande fönsteromfattningarna, de bisarra formaten på fönstren vid Tempelhof, den monomana upprepningen. Men 1940-talsstilen går kanske igen även hos oss. Jämför Bonnierskrapan (1949) i Stockholm – ingen skönhet precis. Hur kunde Ivar Tengbom som skapade Konserthuset och Högalidskyrkan i Stockholm åstadkomma något så monstruöst?

Sovjetiskt segermonument
Det sovjetiska segermonumentet vid Treptowparken

Det sovjetiska segermonumentet i Treptowparken är sevärt. Skalan är gigantisk och det långa paradtorget är kantat av reliefskulpturer med citat av Stalin på tyska och ryska. Det sovjetiska segermonumentet vid Tiergarten, nära Brandenburget Tor är också sevärt, bland annat finns där en oväntat intressant skärmutställning.

Kanske var det lite elakt att lägga in Le Courbusier i en bloggpost bland nazi- och sovjetarkitektur, fullt så ond är han väl ändå inte. Så som utjämning får det bli några bilder på nyare berlinarkitektur som faller mig i smaken.

 Berlinarkitektur
Berlinarkitektur. Kanske är det min förkärlek för romersk golvmosaik som gör att
jag gillar detta enkla fasadmönster.
Berlinarkitektur
Berlinarkitektur. Fasad med en skärm av
lärkträ (gissar jag).

Andra bloggar om: , , , , , ,

Om Börje

Kulturupplevelser och mina bilder
Det här inlägget postades i allmänt, arkitektur, konst, konsthistoria. Bokmärk permalänken.

1 svar på Berlin igen (III) – Stadsmiljö och naziarkitektur

  1. Minerva skriver:

    Usch, usch, Le Corbusier ger mig rysningar. Finns det något gott att säga om den arkitekten?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


sex + = elva