Robert Harris: ”München”


Robert Harris: München
Bookmark förlag 2018, 338 s. ISBN: 9789188545527

Otaliga gånger har väl i olika dokumentärer visats filmklippet med Storbritanniens premiärminsister Neville Chamberlain viftande med ett papper i handen och förkunnande att det betydde ”fred i vår tid”. Året var 1938 och Chamberlain hade precis kommit hem från en internationell konferens i München där man med en hårsmån lyckats undvika krig med Hitlertyskland. Chamberlains eftermäle blev inte gott efter detta, för krig blev det ju ändå ett år senare. Men i Harris roman som verkar följa det historiska förloppet i detalj så långt möjligt får Chamberlains eftergiftspolitik en omvänd tolkning.


Münchenöverenskommelsen: Neville Chamberlain, Édouard Daladier, Adolf Hitler, Benito Mussolini och Galeazzo Ciano. Bakom dem syns bland andra Joachim von Ribbentrop och Ernst von Weizsäcker. – Samtliga förekommer i Harris Roman [Bild: Wiki]

Hitler ville till varje pris ha krig, han var rustad till tänderna och provocerade Storbritannien och Frankrike med annektering av det ena landområdet efter det andra. Österrike var redan införlivat med Tyskland. Nu gällde det Sudetenland, det Tjeckiska område med huvudsakligen tyskspråkig befolkning som gränsade till Tyskland. Ett uttalande av Hitler från februari 1945 citeras redan på bokens försättsblad: ”Vi borde ha inlett kriget 1938… situationen var som mest gynnsam i september det året”.

Storbritannien var inte redo för krig, folket ville förstås ha fred, det ville säkert det tyska folket också men deras åsikter behövde Hitler inte bry sig om, de kunde ju styras. Enligt boken hade Storbritannien omkring 1938 endast 20 st insatsberedda Spitfireplan. Det år man fick på sig för upprustning innan andra världskriget startade bidrog säkerligen till att det brittiska flygvapnet vann slaget om Storbritannien 1940 och att en tysk invasion kunde undvikas.

Man kan med fasa föreställa sig vad som kunde ha hänt: Tyskland behärskar hela Europa inklusive Storbritannien, USA är isolationistiskt, liksom idag. Krig med Sovjet är redan förutbestämt i Hitlers plan för Lebensraum i öst. Men vem skulle vinna, Tyskland eller Sovjet? Som att välja mellan Auschwitz och Gulag.

Boken är en politisk thriller, inte ett enda mord, desto mer av hot, manipulation, misstänksamhet, övervakning, men med ett sådant driv i berättelsen att man kallsvettig bara måste fortsätta att läsa. Researchen är otrolig, i boken ingår en plan av Führerbau där en stor del av handlingen försiggår. Byggnaden är idag en musikhögskola. Noggrannheten med detaljer är häpnadsväckande, men de har en funktion, de skapar närvarokänsla, man känner nästan den obehagliga lukten av Hitlers svett.

De två huvudpersonerna är fiktiva romanfigurer. Hugh Legat, ung tjänsteman i den brittiska utrikesförvaltningen och den jämnårige Paul von Hartmann vid den tyska utrikesförvaltningen och i hemlighet hitlermotståndare känner varandra sedan en tid på Cambridge för sex år sedan. Båda lyckas komma med som assistenter på den internationella konferensen med målet att rädda världen från krig. Tempot är högt, särskilt för de båda unga tjänstemännen och mycket av berättelsen förs fram ur de bådas iakttagelser. Ett trick som Harris tydligen har använt förut, att berättelsen kommer liksom från sidan. Det är oerhört skickligt berättat, men historien ändras förstås inte.

Jesper Högström intervjuar Robert Harris i DN 2018-03-30

Adlibris Bokus

Andra bloggar om , , , , , , ,

Om Börje

Kulturupplevelser och mina bilder
Det här inlägget postades i 1800-1900-tal, böcker, historia - samhälle. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


ett + nio =