Linus Jonkman: ”Introvert. Den tysta revolutionen”

Tidigare i livet har jag periodvis intresserat mig för psykologisk typologi, om det nu är den rätta beteckningen. Men varken Kretschmer, Myer-Briggs eller någon annan klassifikation av människors psyke har egentligen gjort mig särskilt mycket klokare. På senare tid har det skrivits en del om introvert kontra extrovert personlighetstyp, en indelning som faktiskt har fått det att gå upp ett ljus för mig. Världen idag, i varje fall västvärlden (utom Japan och Finland), är nämligen totalt dominerad av och anpassad för den extroverta personlighetstypen.

Jag läste med intresse några artiklar om introverta i SvD förra året men det var först efter Therese Bohmans artikel i Expressen 5 maj i år som poletten trillade ner. Artikeln fick mig nämligen att läsa Linus Jonkmans: ”Introvert. Den tysta revolutionen”.


Linus Jonkman: ”Introvert. Den tysta revolutionen
Forum 2013, 243 s.
ISBN13: 9789137140483

Att vara inåtvänd är ingen sjukdom, det är en personlighetstyp med egenskaper som jag tydligen delar med 25-30% av världens befolkning. Det har med samhällsklimatet att göra hur extroverta respektive introverta värderas. Tidigare, under 1940-1950-talen och dessförinnan värderades introverta egenskaper högre, sen svängde det och numera är extroversion helt enkelt normen för hur man ska vara. Men introversion är biologiskt betingat, vi som föds introverta är helt enkelt tvungna att anpassa oss till den extroverta världen för att kunna fungera i samhället. Det är inte alltid så enkelt.

Introverta är statistiskt sett intelligentare, mer kreativa, analytiska och troligen också effektivare inom många områden i arbetslivet. Introverta är eftertänksamma, tänker och analyserar innan de talar. Extroverta talar samtidigt (eller innan) de tänker och är mer riskbenägna. Introverta ser ofta bilder i sitt huvud, de visualiserar situationer och problem. Inte konstigt att nästan alla bildkonstnärer är introverta och de flesta överhuvudtaget som är verksamma inom kultursektorn. Introverta älskar ensamhet, stillhet, harmoni, lugn och ro, de är bra på detaljer och struktur. De är till skillnad från extroverta också ofta pessimister, men slipper på så sätt många besvikelser. De kan förefalla ha en ogenomtränglig mask som döljer deras tankar och gör dem svåra att lära känna, men de är varken blyga, tråkiga eller arroganta, ofta är de passionerade människor. Introverta ogillar grupparbete, kallprat, kontorslandskap, oväntade och överraskande förändringar, arbetar helst självständigt och träffar människor i mindre grupper hellre än på stora mingelpartyn.

I den eviga frågan om arv eller miljö betyder mest för personlighetsutvecklingen beskriver författaren kortfattat utvecklingen från teorin om det oskrivna bladet till nästa teori som går ut på att DNA formar hela personligheten. Numera är tydligen den populäraste teorin att vi präglas av både arv och miljö och en tredje komponent, det fria valet.

Jonkman ger en hel del rätt dråpliga exempel på hur såväl introverta som extroverta kan bete sig, deras respektive styrka och svagheter. Boken hämtar många exempel från författarens eget liv och erfarenheter, både privat och inom yrkeslivet. En del överraskningar får man. Enligt mätningar som gjorts är de bästa försäljarna av blandtypen ambivert, näst bäst är de introverta och sämst extroverta. Introverta har nämligen förmågan att lyssna.

I platsannonser nämns numera ofta ordet extrovert, men aldrig någonsin introvert. I skolan premieras extroverta genom grupparbeten, krav på att kunna argumentera, diskutera, förhandla, presentera osv. Gårdagens nördar som kunde få toppbetyg genom att prestera bra på skriftliga prov är idag som bortblåsta.

Boken är insiktsfull men lättläst och bitvis rolig att läsa, inte minst genom de drastiska men målande exempel som ges på de olika personlighetstyperna.

Jag har inte hunnit läsa Susan Cains bok ”Quiet, the power of introverts in a world that can’t stop talking” ännu, men ser nu att den precis har kommit ut i svensk översättning. Kanske jag återkommer till den senare.

Andra bloggar om , , , , ,

Om Börje

Kulturupplevelser och mina bilder
Det här inlägget postades i böcker. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Linus Jonkman: ”Introvert. Den tysta revolutionen”

  1. Inga Magnusson skriver:

    Intressant analys av personlighetstyper! Det var rätt länge sedan jag stötte på det resonemanget. Det har väl seglat förbi i några av alla läroböcker jag gått igenom i mina lärarutbildningar, men jag har aldrig fördjupat mig. Säkert formas personlighet, som det mesta, av arv och miljö. Sen var det nytt för mig att lägga till ”det fria valet” som en påverkansfaktor tillsammans med arv och miljö. Det är ju ändå en sympatisk tanke att den egna viljeinriktningen kan få ha en avgörande betydelse, man är inte utelämnad till sina gener och sin omgivning.

    • Börje skriver:

      Jo visst känns det lite befriande att man kan få vara med själv och bestämma vem man vill bli. För introverta, de boken handlar om, gäller det att anpassa sitt beteende till en extrovert värld, det är ju också i viss mån ett fritt val.

  2. Pingback: Introvert - Den tysta revolutionen

  3. Linus Jonkman skriver:

    Det här var en mycket smickrande och träffsäker recension som definitivt värmer. Jag känner att du fångat budskapet så som jag hoppats. Tack =)
    Vänligen
    /Linus

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


fem + fyra =