Dom över död man är en lite sorgmodig film, nästan av dokumentär karaktär över publicisten Torgny Segerstedt vid Göteborgs handels- och sjöfartstidning, han som i sina krönikor startade ett eget krig mot Hitler vid en tid då alla andra i Sverige blundade. Han blev hotad både av Hermann Göring och av svenska nazister, utskälld av kung Gustav V och av sin vän statsminister Per Albin Hansson. Samtidigt var hans privatliv turbulent. Det är ett fantastiskt porträtt som tecknas av en komplicerad människa med okuvligt civilkurage i det offentliga och samtidigt en så tveksam hållning i det privata. Han brydde sig mer om sina hundar än om sin fru, som spelas alldeles lysande av Ulla Skoog. Han hade ett förhållande med sin chefs hustru, lika lysande spelad av Pernilla August. Den här dubbelheten i karaktären skapar spänning i personporträttet, men gör honom mindre till hjälte, mer till människa.
Det första som slår mig när jag ser filmen är hur verkligt allt ser ut, rollfigurerna ser ju knappast ut som skådespelare, det är riktiga människor i den ålder de ska ha, många rynkiga damer och pluffsiga lönnfeta gubbar, alltså precis som man kan föreställa sig att folk såg ut i dessa kretsar på 1930-talet.
Att Torgny Segerstedt spelas av danske Jesper Christensen är kanske oväntat men ett bättre skådespelarval kunde inte ha gjorts. Spelet är överhuvudtaget lysande av alla medverkande, Pernilla August och Ulla Skoog inte minst är övertygande. Scenografi och foto med inklippta journalfilmer fungerar också bra. Att filmen är svartvit märker man knappt, det känns bara helt rätt. Och musikvalet med stycken från tiden som Dag Wiréns Serenad är också lyckat. Jan Troell verkar ha gjort det mesta i den här filmen utom att själv spela med (men det gör hans dotter i rollen som Ingrid Segerstedt). Hans filmer är alltid något särskilt. Så även den här.
Dom över död man får fyra [****] poäng
Andra bloggar om film, Jan Troell, Dom över död man, Torgny Segerstedt
