Har konsten någon framtid?

Hur kommer konsten att se ut i framtiden? Ett intressant ämne, inte minst för oss som inte känner oss riktigt bekväma med den fokusskiftning konsten haft under senare decennier, från det estetiska, form- och färginriktade till den idébaserade, politiserade, socialkritiska och konceptuella samtidskonsten. En intressant artikel i ämnet med titeln ”Konstens framtid – den nya versionen” har publicerats av Peter Ekström på webbportalen ”Kulturdelen”.

Artikeln är som jag uppfattar det ett led i en pågående konstteoretisk debatt mellan Peter Ekström och Lars Vilks. Alla utsagor om framtiden är självklart i högsta grad osäkra, men medan Lars Vilks gärna vill tro att allt kommer att förbli vid det gamla känns Ekströms resonemang uppfriskande för oss som har svårt för den menlösa fulkonst som nu dominerar på tongivande konsthallar runt om i landet.

Den konstteoretiska debatt som artikeln utgår från rör den institutionella konstteorin som Vilks förespråkar gentemot Ekströms språkliga konstteori. Vad som är sant i den dispyten ligger en aning över min nivå att bedöma, men nog verkar Ekströms teori både vettigare och mer sympatisk, inte minst eftersom den förefaller mer inkluderande än den institutionella konstteorin som ju berör bara den hermetiskt slutna konstvärlden. Min egen ståndpunkt i konstteorifrågan är den nya allmänna konstteorin, där vad som är konst och kvalitet i konsten bestäms av mig själv (och av dig), utan några pekpinnar av överintellektualiserade konstvärldsmänniskor. 🙂

Ekström utgår i sitt resonemang från de metoder som används vid vetenskapliga framtidsstudier: prognoser, värderingsstudier, expertråd, framtidsscenarier, trendframskrivning, backcasting, och berättelser om framtiden. Från främst modevärlden hämtar han dessutom begrepp som pendelregeln, det nyss moderna och det övriga samhällets förändring. Konstmarknaden och konstinstitutionernas planering spelar också in i bedömning av konstens framtid.

Några hållpunkter i framtidens konst kan enligt Ekström bli:

  • nya kanaler för konstens exponering, t ex street art
  • ökad privatfinansiering av konst
  • med utgångspunkt från pendelteorin bör konsten slå över i motsatsen och bli mindre teoretisk och mer form- och underhållningsinriktad
  • det välgjorda och hantverksmässiga återuppstår
  • kanske ökar även intresset för grafik och textil

Jag hoppas att Peter Ekström har rätt, för visserligen är konsthistorien en källa att ösa ur för oss som gillar det estetiska, men nog vore det uppfriskande att se lite mer av välgestaltad samtidskonst som förmår beröra.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Om Börje

Kulturupplevelser och mina bilder
Det här inlägget postades i konst, konstteori. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Har konsten någon framtid?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


åtta + fyra =