Vad är konst?

Det bästa med Ernst Billgrens ”Vad är konst och 100 andra jätteviktiga frågor” är att den är kort. På någon timme skrattade jag mig igenom den. Jo den är roligt skriven; halsbrytande metaforer, halsbrytande förenklingar och ett och annat visdomsord. Det betyder förstås inte att man behöver hålla med om allt i boken.

Vad är konst? Ernst Billgren: Vad är konst och 100 andra jätteviktiga frågor.
Bokförlaget Langensköld 2008. 117 s.
ISBN: 9197668087

Boken innehåller 117 frågor med ett kort svar om högst en mening och ett lite längre svar. Nu ska man väl inte ta Billgrens drastiska formuleringar alltför bokstavligt. Ändå kan jag inte låta bli att kommentera några av bokens svar.

Fråga 2: Bör man göra någonting bra?
Svar: Inte nödvändigtvis.

Att göra något bra tolkar Billgren som att man anpassar sig till det vedertagna, en slags självcensur. Själv skulle jag hellre tolka det som att inte ge upp för snart innan man närmat sig sin intention så långt det går. För övrigt är väl exempelvis hela den socialkritiska samtidskonsten en anpassning till ”den för stunden dominerande agendan”?

Fråga 7: Hur viktigt är det att man hittar på någonting nytt.
Svar: Helt avgörande.

Här är det längre svaret lite mer nyanserat. Det är den ”postmodernistiska” period vi nu genomlever som kräver ständigt nyskapande. I historien har man enligt Billgren struntat i det nyskapande, ”konsten blev utmärkt i alla fall”. Trösterikt att höra.

Fråga 27: Vad är konstens uppgift?
Svar: Om någon börjar prata om konstens uppgift är den personen troligen nazist eller något liknande. Se upp!

Och i ett flagrant brott mot Godwin’s lag spinner Billgren vidare på nazisttemat i en artikel i Expressen .

Visst är resonemanget förenklat och formuleringen drastisk, men tänk om Billgren menar vad hans skriver? Om han alltså menar att konsten är eller bör vara meningslös! Samtidigt tycks de som hävdar att konst inte ska ha något syfte bli allt fler. Om konst inte har någon uppgift, inget syfte, är den väl definitionsmässigt meningslös? Visst, för mig är till exempel den socialkritiska samtidskonsten oftast meningslös eftersom den inte säger något som inte kan sägas bättre av andra discipliner eller av Socialstyrelsen eller Statens Offentliga Utredningar. Men är den meningslös även för dem som producerar den eller för dem som hyllar den? Gåtfullt.

Men konstvärlden verkar alltmer sträva mot konstens självmord, man ironiserar över modernisterna som trodde att konst kunde påverka människor och som ville att konst skulle förbättra världen. Som om ingen bok eller film (eller målning) med konstnärliga ambitioner någonsin haft något syfte eller lyckats påverka människor! Obegripligt.

Jag kan i likhet med kulturutredningen (som förstås ingen verkar riktigt nöjd med) tänka mig många uppgifter för konsten. I gott sällskap med exempelvis Horatius enligt vilken litteraturens uppgift är att undervisa och behaga eller Per Wästberg som menar att ”en av litteraturens uppgifter är att hjälpa människor att förstå sin egen natur…” (Axess 3/2009). Men enligt Billgren är vi alltså alla därmed misstänkta nazisympatisörer! Kanske bör man vara lite försiktig i användandet av n-ordet eller H-namnet.

Så här fortsätter boken med frågor, svar och drastiska formuleringar, men visst väcker det tankar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Om Börje

Kulturupplevelser och mina bilder
Det här inlägget postades i böcker, konst, konstteori. Bokmärk permalänken.

22 svar på Vad är konst?

  1. Karina skriver:

    wow. den här vill jag ha.
    jag tänker mer att när man gör konst måste man komma till en punkt där den är helt livsnödvändig, och sedan när det är helt meningslöst. Det är en del av processen.
    mer konst i bloggsfären!

  2. Börje skriver:

    Karina: En process är det väl – engagemang, avmattning och kanske till nåt stadium när det hela känns lite överspelat. Men meningslöst? Hmmm….

  3. Karina skriver:

    jag jämför det med att en hjälparbetare i afrika också kommer till en punkt där dens arbete känns helt meningslöst. att alla processer blir meningslösa när man fördjupar sig otroligt långt in i dem, coh förlorar det globala perspektivet. det är ett sätt att dra extremer. vilken filosof var det som snackade om det, spinoza?

  4. Inga M skriver:

    Efter mitt besök i Stockholm behöver jag nog läsa den här boken. I och för sig är jag inte säker på att Billgren kommer till samma svar på frågan som jag gör, men just nu behöver jag försöka hitta något som helst litet försonande med den negativistiska slafskonsten för jag börjar bli riktigt rabiat! Besöket på Bonniers Rumstrering var droppen. Det blir liksom bara värre! Och sämre! Och allt mer ointressant!

    Tack för tipset!

    Igår var jag på fotoutställningen på Moderna. Gigantisk och intressant!

  5. Börje skriver:

    Karina: Jag fattar jämförelsen fast den möjligen är en liten aning över min filosofiska nivå.

  6. Börje skriver:

    Inga: Billgrens bok är inte så dum, fast jag uppfattar det som att de frågor den besvarar nog mest samlats in från konststudenter eller yngre konstnärer i karriären.

    Jag brukar passera förbi Bonniers konsthall och kika in genom fönstren, oftast räcker det för att avskräcka från ett besök. Modernas fotoutställning har jag inte sett ännu, den verkar intressant.

  7. Kristian J skriver:

    Fråga 27: Vad är konstens uppgift?
    Svar: Om någon börjar prata om konstens uppgift är den personen troligen nazist eller något liknande. Se upp!

    Billgren hotande nära det rätta svaret!!! Konstens uppgift är att vara konst och det är väl inte meningslöst. Då en konstnär börjar tänka: ”nu ska jag beskriva hur jag ska förändra världen” kan ni vara säkra på att detta blir skräp.

    Dessutom, när jag tänker på alla som tänkt sig att, efter sitt eget tycke, förändra världen är jag mycket tacksam för att de inte lyckats!!

  8. Börje skriver:

    Kristian: ”Konstens uppgift att vara konst” – jag är inte riktigt bekväm med det svaret, något fattas. Ser framför mig stackars konstnärer som sitter och tänker: ”nu ska jag skapa konst, men jag får inte göra något som berör eller påverkar någon, och absolut inget som riskerar att förändra världen” Hur kul är det?

    Om vi talar om politisk styrning av konsten är vi förstås ute på farliga vägar, men det är inte riktigt så jag uppfattar problemet, där ligger makten på en annan nivå än hos konstnären. I Sverige verkar i varje fall den faran näst intill obefintlig. Tänk på kulturministern som råkade uttala sitt ogillande av graffitivandalen NUGs alster. Vilket liv det blev för att hon som politiker överhuvudtaget uttryckt en åsikt, och NUG blev naturligtvis frikänd i rätten.

  9. Kristian J skriver:

    Börje säger
    ”Kristian: “Konstens uppgift att vara konst” – jag är inte riktigt bekväm med det svaret, något fattas. Ser framför mig stackars konstnärer som sitter och tänker: “nu ska jag skapa konst, men jag får inte göra något som berör eller påverkar någon, och absolut inget som riskerar att förändra världen” Hur kul är det?”

    Nej,nej det är lika tokigt och egentligen samma sak. Det vill säga: Att tanka ett konkret resultat i förväg. Konst är en abstraktion
    Ska en konstnär tänka överhuvudtaget??? För att nu spetsa till det.

  10. Börje skriver:

    Kristian: På den punkten ger jag dig rätt, en konstnär ska framför allt känna, inte tänka. Men resultatet tycker jag fortfarande bör ha en mening, hur ska det annars kunna analyseras eller upplevas, det bör finnas nån slags kraft i ett lyckat konstverk och det är väl en slags mening?

  11. Urban skriver:

    En människas utseende är det som kommer ut som man ser, eller hur(?)och därmed inte sagt att alla fula människor är elaka,dumma och korkade och alla vackra människor är storartade, kloka etc, men även om det är helt fel idag att säga det, tror jag att varje man,kvinna avslöjar åtminstone en del genom sitt utseende.

    Och i Karl den XII: s fall stämmer det ganska gott. Han var inte bra för Sverige, och hans segerrrika äventyr slutade i katastof för hela landet.

    Och i Göran Perssons fall är sambandet mellan ett dåligt utseende och ett dåligt karma väldigt tydligt.

    Och slutligen nu alltså till Ernst Billgren vars fula utseende får alla mina varningslampor att lysa rött och tjuta varning för dåligt karma !
    Och hans skadlighet och destruktivitet i svenskt konstliv kan knappast överskattas.

  12. Börje skriver:

    Urban: Jag vet inte om jag kan hålla med om att Ernst Billgren är särskilt ful och det där med hans eventuella inverkan på svenskt konstliv är väl en fråga om smak. Trots allt målar och skulpterar han, skapar alltså saker som går att se på och uppleva intuitivt med känslan och det får väl jämfört med all meningslös konceptkonst, sömnframkallande videos och obegripliga installationer ses som ett litet plus. Man får inte begära för mycket! 🙂

  13. Urban skriver:

    Nja Börje, där har du flera poänger, han målar och skulpterar, och man får inte begära för mycket.
    Det håller jag med om.
    I detta fall tycker jag dock att man kan begära en del eftersom mannen ifråga är så uppburen och tar så mycket plats i svenskt konstliv.
    Och visst är konstliv fråga om smak, och just därför borde inflytandet vara mer fördelat av olika smakriktningar, i demokratins namn så att säga.

    Och nu sitter ju Ernst inte bara med i en styrelse…

    Men angående Ernst utseende ger jag mig inte på en fläck och jag hävdar att mitt påstående om hans fulhet inte är en fråga om smak utan om en universell sanning.

  14. Börje skriver:

    Urban: ”olika smakriktningar, i demokratins namn…”. Jo där kan jag hålla med eftersom jag tjatat ganska ofta här på bloggen om den oförtjänt dominerande roll som ”den socialkritiska samtidskonsten” har just nu inom konstlivet. Att den finns gör mig inget, det är dess dominerande roll som stör mig, att detta ointressanta trams tränger undan det värdefulla och intressanta.

    Och det här om Billgrens utseende och ditt resonemang i en tidigare kommentar är ju ganska festligt fast jag tycker lite synd om Billgren. Får mig att minnas en bok jag läste i 13-årsåldern. Den handlade om hur man avläser människors karaktär på grundval av utseendet. Man fick veta att kraftig haka tyder på viljestyrka, stor näsa på framåtanda och libido, folk med ”mördartumme” var våldsamma och liknande saker. Jag tillämpade denna kunskap på folk jag mötte men blev så småningom grymt besviken eftersom jag inte fick det att stämma med verkligheten. Minns inte vad boken hette men tror den fanns att inhandla på postorder från Clas Olsson.

  15. leopardia skriver:

    Jag tänker lite på Donald Judd och ”meningslösa objekt”, när du pratar om meningslös konst och den konsten är ju inte alls meningslös i processen… men jag tror att Billgren kanske har någon tanke hos Greenberg när han nämner nazister så där, att konsten ska förbli opolitisk, eller nåt… Och hos Benjamin, som inte vill estetisera politiken… ?

  16. Börje skriver:

    Leopardia: Det är alldeles för enkelt att som Billgren gör generellt säga att konst inte får ha något syfte. Om en konstnär får en beställning på exempelvis ett monument i valfritt utförande över Raoul Wallenberg eller Astrid Lindgren, så har givetvis beställaren ett syfte, och jag tycker nog att även konstnären bör ha ett syfte med sitt verk även om resultatet inte alltid blir vad beställaren förväntat sig. Om man som konstnär i den situationen ändå skulle känna sig kränkt eller begränsad av kravet på att verket på något sätt bör kunna associeras med Raoul Wallenberg respektive Astrid Lindgren så har man väl ändå passerat gränsen för accetabel barnslighet?

    (OBS, det är bara exempel, jag har inget emot vare sig Wallenbergmonumentet vid Nybroviken i Stockholm eller de Astrid Lindgrenmonument jag sett)

  17. Urban skriver:

    Börje:
    Det där jag formulerade om Billgrens ofördelaktiga utseendet var lite tillspetsat formulerat. Jag menade bara att det ligger något i det, även om det kan vara väl dolt för somliga.
    Några vulgära förenklade shablonföreställningar om att stor haka skulle betyda viljestyrka etc tror jag dock inte alls på.
    Varför måste man antingen tro på dumma visuella fördomar eller förneka att en människas utseende faktiskt avslöjar en del av vad som finns inne i henne ?

  18. Börje skriver:

    Urban: Visst har du rätt i att det yttre på något sätt speglar en människas inre. Jag var naturligtvis också lite tillspetsad i min kommentar, kunde bara inte låta bli. Men när det gäller Billgrens utseende så skulle jag inte vilja vända just det emot honom. Jag ifrågasätter några av hans påståenden i boken, men som konstnär följer han ju bara trenden: absolut mainstream, och lyckas bra med det. Sen kan man ju bli en aning trött på trenden – dvs som Lars Vilks skriver på sin blogg: ”kvalitet handlar helt och hållet om nyhetsvärde”. Tyvärr beskriver Vilks nog tämligen exakt det kvaltitetsbegrepp konstvärlden just nu håller sig med. Men enligt den definitionen på konstnärlig kvalitet är ju både Rembrandt och Michelangelo rena soporna som konstnärer, inget nyhetsvärde alls.

  19. Urban skriver:

    Ja det har du rätt i.
    Men är det inte ovärdigt då att följa en så själsdödande och andefattig trend bara för att det är trend ?
    Kollektivet kan ju ibland ha massmord på sin agenda i samband med krig, statsterrorism och liknande.
    Troligtvis gynnas och befodras man då som individ om man deltar i massmördandet, men man förlorar sin värdighet.

    Liknelsen är en aning tillspetsad igen men jag menar ändå att principen är densamma, och jag ifrågasätter från djupet av mitt hjärta att människan, individen, konstnären måste följa sin tid/ trend.

    Det är en totalitär dogm denna dogm nummero ett inom konsten om att följa sin tid och den passar som hand i handske till de totalitära politiska vindar som altjämnt blåser över klotet, och som rent av i våra dagar håller på att blåsa upp till en fruktansvärd storm, precis som de gjorde på nittonhundratalet om inte värre…

  20. Börje skriver:

    Urban: Jo jag har ofta förvånat mig över att just konstnärer som man trodde skulle vara särskilt självständiga individer verkar vara så extremt trendkänsliga. Alla lever vi naturligtvis i samma tid och ofta i samma kultur men varför måste man spegla världen på så likartat sätt? Varför måste alla (t ex: Karin Mamma Andersson, Meta Isaeus-Berlin) måla som Dick Bengtsson utan att nå i närheten av hans uttryck eller patina, varför måste alla hålla på med tröttsam konceptkonst osv?

  21. thomas- ung tröttsam konstnär skriver:

    att komma med ett påstående om vad konst ska ha för upppgift är i stort sett samma sak som att säga hur konst ska se ut, inom vilket medium eller kontext den får agera och vad den ska behandla. “en av litteraturens uppgifter är att hjälpa människor att förstå sin egen natur…” är EN uppgift, en annan uppgift är att ta sig an så många uppgifter som möjligt.

    Modern konst är baserad på idéer, måleriskt utforskande alster kommer ingen vart utan substans och det är substansen och konceptet man är intresserad av när alla måleriska utsvävningar är gjorda under modernismen.
    visst kan man älska konst för hur det ser ut, men då får ju bara konsten ett kosmetiskt värde, som möbeldesign ungefär, och då känns det väl onödigt att kalla det något annat än design eller illustration?

  22. Börje skriver:

    Thomas: Jag menar naturligtvis inte att man ska föreskriva konsten någon uppgift generellt, men måste den därför vara meningslös? Och nog måste det gå att uttrycka någon avsikt med en konstnärs arbete med enskilda projekt? Eller gör det inte det? En konstnär som får en beställning på ett porträtt bör väl rimligtvis ha till syfte med sitt verk att på något sätt representera den som ska avbildas? Men det exemplet är kanske inte relevant för en konceptkonstnär?

    De två senare meningarna i din kommentar sätter nog fingret på problemet för min del: ”…det är substansen och konceptet man är intresserad av…” och ”visst kan man älska konst för hur det ser ut….”

    Till detta citerar jag en kommentar av bloggaren Minerva under en annan post som uttrycker precis min egen åsikt: ”Ingen har väl kommit på tanken att ge sig ut som Bambi på hal is och kalla det konståkning. Däremot skulle många kalla det performance-konst. Ordet konst är besläktat med “kunna”. Om inte konst är förknippat med hantverk/skicklighet får det kallas något annat, till exempel debattinlägg eller demonstration. Det kan vara viktigt och angeläget ändå, men det är inte konst.”

    Det här är naturligtvis mest en strid om ord, men det är irriterande att den postmodernistiska konsten har anekterat begreppet konst när det egentligen handlar om filosofi medan traditionellt arbetande konstnärer och hela konsthistorien, Rembrant och rubbet degraderas till ”design” eller ”illustration”.

Lämna ett svar till Urban Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


sju + tre =