Porträttkonsten i Köln

Köln är en utmärkt museeistad. Inte minst Wallraf-Richartz-Museum med mestadels konst före 1900. Något man slås av både på detta museeum och det närbelägna, huvudsakligen mer modernt inriktade Museum Ludwig är 1800- och det tidiga 1900-talets porträttkonst.


Max Liebermann: Självporträtt

Lovis Corinth Självporträtt

Max Beckman: Självporträtt

Båda museerna ä väl försedda med måleri och inte minst porträtt av mina personliga favoriter Max Beckman, Otto Dix, Georg Grosz och många andra från denna konstnärligt intressanta period. Görs det fortfarande sådana bilder idag?

För att inte tala om Anselm Feuerbachs många porträtt från 1860-talet av sin modell Anna Risi ” Nanna”, kan det bli bättre?

Jag fastnade framför ett grupporträtt av en för mig helt obekant mästare och kom genast att tänka på John-e Franzéns porträttbild av kungafamiljen.


Simon Meister,
Porträtt av familjen Werbrun 1834

John-e Franzén: Kungafamiljen
Foto: Nationalmuseum

Franzéns fina grupporträtt är verkligen inte dåligt men i mitt tycke ändå inte riktigt i klass med Simon Meisters fint utmejslade karaktärer och väl sammanhållna komposition. – På 1800-talet kunde man verkligen måla.

Två våningar i Wallraf-Richartz-Museum innehåller nästan enbart barock och medeltida religiös konst. Det är en deprimerande och nedslående upplevelse att se så mycken konstnärlig talang spillas på kristen tortyrkonst.

Vad hade folk i skallen egentligen? Det kristna kärleksbudskapet eller?

Andra bloggar om: , , , ,

Om Börje

Kulturupplevelser och mina bilder
Det här inlägget postades i konst, konsthistoria, utställningar. Bokmärk permalänken.

4 svar på Porträttkonsten i Köln

  1. Inga M skriver:

    Tack o tack för att vi läsare fick gå med på rundvandring i Köln. Där har jag aldrig varit på museum. Porträtten är fina och jag ville bara flika in att vi har två mycket duktiga och nu verksamma porträttmålare i Värmland. Den ena heter Ellen Keller och finns i Häljebol mellan Arvika och Säffle och den andre är Jörgen ? vars efternamn jag inte kommer på.

    Franzéns kungaporträtt fascinerar mig och jag blir aldrig riktigt klok på om han har gjort det på allvar eller om han skojar lite med modellerna. Paret Franzén har för övrigt en utställning här nere i Dalsland nu i Dals Långed. Jag går här och trampar och har inte kommit iväg dit än men det ska snart bli. Har ingen aning om varför de väljer att ställa ut här bort i åävla!

    Nej inte var det det kristna budskapet man hade i åtanke. Det handlar nog mer om att fixa till ett snyggt och säljbart drama; dåtidens filmer / dataspel om man så vill. Teman med sex, nakenhet och våld har uppenbarligen alltid kittlat vår fantasi och varit kommersiellt gångbart. Konst har ju naturligtvis ofta varit i händerna på en icke-konst-begripande marknad.

  2. Börje skriver:

    Jo Franzéns kungafamilj är intressant, karaktärerna är nästan lite karikatyrer, så lite skoj är det kanske men bilden blir ju inte sämre för det.

  3. Inga M skriver:

    Jag har sett Franzénprogrammet på teve och tog mig friheten att länka hit från ett blogginlägg, hoppas det är ok.

  4. Börje skriver:

    Oj då, det programmet har jag missat men det går tydligen i repris tisdag natt så jag kan spela in det. Franzéns målning tycker jag bara blir bättre med åren. Läste med intresse det du skrivit om den.

Lämna ett svar till Inga M Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


fyra + fyra =