Lennart Bengtsson: ”Vad händer med klimatet? En klimatforskares syn på jordens klimat”
Karneval förlag 2019, 244 s.
Adlibris Bokus
Efter att ha läst David Wallace-Wells: ”Den obeboeliga planeten. Livet efter uppvärmningen” undrar jag liksom många andra om alarmism verkligen är det bästa sättet att väcka allmänhetens intresse för klimatfrågan. Eller är Lennart Bengtsson: ”Vad händer med klimatet?” ett bättre, mer positivt alternativ? Bengtssons bok har förstås också fått kritik, se länkar nedan.
Bengtsson går grundligt tillväga genom att jämföra Jordens klimat med klimatet på Venus och Mars. Med ett pedagogiskt grepp låter han utomjordiska forskare ha synpunkter på vårt klimat. Därefter följer en redovisning av alla de faktorer som bestämmer klimatet och hur det kan beräknas, inklusive mängder av facktermer och en del formler och ekvationer. Många tabeller och diagram illustrerar resonemangen och mätresultat av olika klimatvariabler.
Mot slutet av boken kommer det som egentligen är av störst intresse: ”Vad kan göras för att motverka globala klimatförändringar?”. Bengtsson påpekar att den största minskningen av växthusgasutsläppen i Sverige skedde som följd av kärnkraftsutbyggnaden under 1970- och 1980-talet. IPPCs larmrapport 2018 som lär hävda att jordens klimat kommer att börja löpa amok om 5-10 år [förmodligen menar man genom upptining av stora arealer av tundror som kommer att släppa ut enorma mängder metan] kommenterar Bengtsson med att hävda att det inte är möjligt att med någon säkerhet beräkna klimatets utveckling så långt fram i tiden. Vi borde i stället hålla oss till IPCCs klimatberäkning i sin huvudrapport 2014 och dess scenario RCP6 där växhusgasutsläppen når ett maximum år 2080 och sedan minskar. Han är också skeptisk till existensen av en ”tipping point” eller en drastisk och irreversibel klimatförändring.
För Sveriges del är elektrifiering av bilparken förnuftigt, men den bör inte drivas av ideologisk passion utan av ekonomisk rimlighet. Återigen hävdar Bengtsson att Sverige borde bygga ut sin kärnkraft istället för att avveckla den. Beskattning av växthusgasutsläpp liksom subventioner av förnyelsebara energikällor och handel med utsläppsrätter nämns också.
Men om nu inget av de föreslagna åtgärderna är tillräckliga – om miljoner klimatflyktingar som redan är på väg mot områden med bättre klimat och luft som går att andas mångdubblas i takt med fortsatt dramatisk folkökning och fortsatt klimatförändring, om låglänta länder blir översvämmade och obeboeliga. Vad gör vi då? Det är förstås frågor som knappast någon vill svara på.
Recensioner mm:
Voctor Galaz i Svd 2019-10-31: ”Är klimatoptimismen klimatets största hot?”
Lennart Bengtsson i SvD 2019-11-19: ”Orealistiskt att snabbt skära ner utsläppen”
Mattias Svensson i Aftonbladet 2019-08-07: ”Jordens uppvärmning kommer inte att skena”
Johan Hakelius i Expressen 2019-11-09: ”Glöm ’åsiktskorridoren’ – ta plats i panikrummet”
Sten Keiser i Klimatupplysningen 2019-08-07: ”En viktig bok”
Kritisk artikel i bloggen Uppsalainitiativet 2019-08.27: ”Lennart Bengtsson verkar inte veta vad som händer med klimatet”
Lennart Bengtsson i DI 2019-08-23: ”Professorn: Hur klarar man en klimatändring”?
Din kommentar i sista stycket är precis så som mina mörka tankar går.
Ytterst få talar om vad man ska göra åt befolkningsökningen vilket är naturligt eftersom det är en så komplex fråga. Men den är ju precis lika viktig som alla andra frågetecken.
Ja det verkar vara ett ämne som är svårt att beröra. Inte så konstigt, för hur ska man förhindra folkökning utan att klampa in på människors mest privata? Som den kinesiska ettbarnspolitiken? Men folkökningen är samtidigt en av de främsta orsakerna till klimatförändringen.