Är det någon som fortfarande läser Reseskildringar? Nu när nästan alla redan har varit nästan överallt, när knappast någon okänd plats finns kvar att utforska och när resehandböcker finns i övermått? Mer spännande tycker jag det är med historiska reseskildringar. Att läsa Göran Schildts böcker om sina resor i Medelhavet ger mig känslan av att förflyttas till antiken. Böckerna började ges ut under 1940- och 50-talen och verkade vid första påseendet handla om segling, men snart upptäcker man att det är som att läsa Herodotos. Samtidigt känns skildringen av medelhavsländerna från 1950-talet också som historia.
Göran Schildt: ”Ikaros hav”
Wahlström & Widstrand 1957, 263 s.
Finns troligen på biblioteket eller på bokborsen.se
De många strandhuggen längs resan handlar mestadels om antika platser, mest ruiner förstås, men med Schildts levande text förflyttas man strax till antik tid, romerska eller grekiska bosättningar eller medeltida kloster. Ikaros hav handlar om en segling från Venedig till Beirut, längs Dalmatiens kust, Grekland med Egeiska havet, Istanbul, Troja och vidare längs den Turkiska kusten till Pergamon, Taos, Efesos, Antalya, Alanya och så över till Famagusta på Cypern, vidare till Beirut och utflykter till Baalbeck, Damaskus och Palmyra.
Texten blir historisk på två plan, dels antikens bosättningar och minnsemärken och dels förhållandena på de olika platserna under 1950-talet vilket i vissa fall lika gärna kunde vara en tidsresa direkt till antik tid. I SvD 2018-10-30 läser jag att Nationalmuseet i Damaskus åter öppnat efter att ha varit stängt under sex år. Schildt berättar om sitt besök på samma museum på 1950-talet. Man kan ju också reflektera över hans beskrivning av Palmyra, jämfört med platsen idag efter IS förstörelseverksamhet.
Seglingens vedermödor tar inte stort utrymme, men äventyren på land desto mer. Exmpelvis att hitta fram till det historiska Troja. De turkiska myndigheterna orsakar en del problem. Men till slut får man i taxi med åtföljande misstänksam poliseskort ta sig till Troja. Bristen på aktuella kartor medförde att man enbart fått med sig brittiska sjökort från 1800-talet där sjöofficerare under sysslolösa dagar utforskat antika lämningar och lämnat uppgifter på sjökorten, vilket var till stor hjälp.
Konsthistorikern Göran Schildt (1917-2009) som under många år var konstkritiker på Svenska Dagbladet har skrivit ett stort antal böcker om bl a sina segelutflykter på Medelhavet. Hans publika genombrott tror jag kom med Önskeresan (1949) om segling strax efter krigsslutet från Stockholm via kanaler i Frankrike till Italien. Personligen tycker jag mest om den följande boken I Odyssevs kölvatten (1951) och förstås Solbåten (1956) om en osannolik seglats längs den grunda Nilen med en båt med alldeles för djupgående köl.
