Gunnela Ivanov, Christian Björk, Eric Ericson:
”Swedish Grace”
Orosdi-Back, 2017, 608 s.
ISBN: 9789188629043
Adlibris Bokus
Swedish Grace är en benämning som journalisten och arkitekturkritikern Morton Shand är upphovsman till i en artikel i The Architectural Review. Shand jämförde här sina intryck från Stockholmsutställningen 1930 med Göteborgsutställningen 1923 och Konstindustriutställningen i Paris 1925. Den svenska stilen från 1920-talet kom därmed i efterhand att benämnas Swedish Grace.
Stockholmsutställningen 1930 var förstås funktionalismens genombrott, det avskalat rätlinjiga med inspiration från bl a Bauhausskolan, Le Courbusier och Adolf Loos (han med ”Ornament und Verbrechen”). Shand ansåg att Sverige stärkte sin position inom formgivning vid utställningarna i Göteborg 1923 och i Paris 1925 medan man vid Stockholmsutställningen 1930 givit upp sina nationella traditioner för att i stället ansluta sig till den internationella modernismen.
Arkitekturhistorikern Eva Eriksson menar att 1920-talets svenska arkitektur på ett harmoniskt sätt förmådde se både framåt och bakåt samtidigt och då verk som tillhör det svenska 1900-talets yppersta kom till.
I vissa fall lutade Swedish Grace åt Art déco, den stil som var populär bl a vid Parisutställningen 1925. I boken påpekar Ivanov att det finns något motsägelsefullt över 1920-talets svenska arkitektur och formgivning. Den är både modern och nyskapande å ena sida, men tillbakablickande och eklektisk å den andra.
Kanske är det just denna dubbelhet som i mina ögon gör Swedish Grace så fascinerande. Se bara på beståndet av byggnadsverk i Stockholm som kan kallas Swedish Grace: Stockholms Stadshus, Konserthuset, Stadsbiblioteket, Tändstickspalatset, Skogskyrkogården, Skandiateatern och många bostadsområden som Rödabergsområdet. – Boken innehåller förstås också exempel på byggnader på andra håll i landet.
Texten flödar över av namn på upphovsmän och -kvinnor, arkitekter, konstnärer och hantverkare av olika slag med ofta intressanta detaljer om tillkomsten av deras verk. Boken innehåller en Essä om ca 60 sidor, medan resterande drygt 500 sidor innehåller foton av arkitektur, möbler och konsthantverk, skulptur, textilier, armaturer mm från tiden. Kortfattade bildtexter finns med liksom källhänvisningar och namnregister.
Recensioner:
Claes Wahlin i Aftonbladet 2018-01-06: ”Konst som uppfostran”
Mark Isitt i Göteborgsposten 2017-12-29 ”Praktverk om en gyllene epok”
Birgitta Rubin i DN 20190203: ”Brokiga praktverk om ett Sverige när formen var på topp”