Lars Lerin lär inför utställningen på Liljevalchs ha skickat en hel lastbil med målningar till konsthallens chef Mårten Castenfors som fick välja ut och hänga bilderna. Det blev visst bara plats för en tredjedel eller så, men det är mycket nog.
Hängningen är smart indelad i teman i olika rum. Nästan alla akvareller hänger oramade utan inglasning. I den stora ankomsthallen upptar en hel stor vägg Lerins inramade foton av hundar och katter från hans många resor. Bra bilder och framför allt väldigt många.
Nästa stora sal upptas av målningar från Syrien. En del visar stadslandskap, kanske inspirerade från Lerins besök i landet långt före kriget. Bilder från det krigshärjade landet i ruiner, målade efter foton skapar en dyster underton där de vanliga lerinska gråhimlarna förstärks med mörka rökmoln eller eldsken.
Lars Lerin
Lars Lerin
Lars Lerin
Lars Lerin
Ett tema är bilder från Värmland
Lars Lerin
Lars Lerin
Målningar av miljonprogramshus eller senare tillkomna byggnader i samma stil finns ganska rikligt representerade. Rätt så, de har ju blivit något av Lerins huvudtema. Visst speglar de också något av den svenska själen. Jag brukar alltid uppleva dessa enformiga huslängor avskalade på varje antydan till dekor eller variation som deprimerande. Men visst är de en bild av Sverige, om än inte hela bilden.
Lars Lerin
Lars Lerin
Lars Lerin
Jag gillar särskilt målningarna från exotiska miljöer, en del visar närmast ofattbar detaljrikedom. Hur bär han sig åt att få till det i akvarell undrar man.
Lars Lerin
Lars Lerin
Det finns många fler motivteman, som sjöfart, stora fartyg blandade med homoerotiska fantasier antar jag. Lerin målar sällan människor, hellre miljöer. – Ett rum med målningar av uppstoppade fåglar. Hur ska man tolka det – död, förstelning? Eller den jättelika akvarellen av bokhyllor med pärmar, arkiv, litteratur, minituöst avbildade, ändå utan att en enda titel går att avläsa.
Lika oläsliga är de texter i skrivstil som ofta täcker delar av målningarna. Vad innehåller de? Bara sånt som just råkar dyka upp i konstnärens medvetande kanske?
Lars Lerin är uppenbarligen Sveriges just nu, och sen många år, populäraste konstnär. Utställningen kommer säkerligen slå publikrekord. Det är den värd.
Några recensioner:
Nils Forsberg i Expressen: ”Lars Lerin på Liljevalchs kommer att bli en succé”
Camilla Hammarström i Aftonbladet: ”Målarmästaren briljerar”
Birgitta Rubin i DN: ”Lars Lerin är en ljusets mästare i vår tids mörker”
