Nu reser man väl sällan till Ravenna i första hand för att se samtidskonst, men den finns också där. Här är ett lite slumpmässigt urval som jag stötte på utan att direkt leta. Det börjar förstås med samtidsmosaik, för i staden finns flera skolor och utbildningsmöjligheter för mosaikkonstnärer.
 Ravenna: Folkhav (i min tolkning), samtida mosaik. (klicka för förstoring) |
 Ravenna. samtida mosaik |
 Ravenna: Dörrmatta med flipflop i mosaik |
 Marco Bravura: ”Roto B”, 2008 |
 Ögon |
 Huvuden rullar |
 Collage |
 Angela Consoli: ”Under Mexicos himmel” |
Tyvärr fick jag inte med mig konstnärsnamn och andra uppgifter på alla verken. Den gyllene hörullen uppfattade jag spontant som en slags hyllning till den ”goda jorden”, en samtida Millet. Men i själva verket ska det handla om återvinning.
De två kvinnorna på Angela Consolis bild föreställer Tina Madotti och Frida Khalo. Även här med återvinningstema med inramning i form av en skåpdörr hittad på soptippen. Men i själva verket är det snarare ett lesbiskt tema för verket innefattar också texter av den antika grekiska poeten Sapfo.
Mina spontana tolkningar och konstnärens avsikt går inte sällan isär, så även i Italien alltså.
Andra bloggar om: konst, samtidskonst, mosaik, Italien, Ravenna
Himla roligt ska det bli att i lugn och ro läsa Dina nya inlägg här. Just nu hinner jag inte så jag återkommer för att kolla ordentligt på bilderna och fördjupa mig i länkarna. Mosaiken folkhavet är helfascinerande, den kickar mig i magen, så där som en del bilder gör omedelbart utan att man vet varför.
Jag var nyss inne och läste Expressens konstblogg. Märkligt fenomen. Man måste dessutom vara inloggad för att kommentera där. Jag hade förväntat mig en livlig debatt på kommentarsplats men det var i stort sett tvärtyst.
Inga: Ja den där Nils Forsberg på Expressen är inte lätt att begripa sig på. Vad jag har emot hans skriverier är inte så mycket att han har en konstsmak som avviker från min utan att han såvitt jag sett aldrig någonsin försöker förklara den migränframkallande konceptkonst han hyllar. Han kritiserar avvikelser i svepande ordalag och framhäver ”hafs- och slafskonsten” i lika svepande formuleringar. Om man jobbar på kulturredaktionen på en stor dagstidning borde man kanske nån gång försöka vara lite pedagogisk. – Varför är koncept bättre än skönhet? Men något sånt lär vi aldrig få läsa, för Forsbergs liksom mycket av konstkritik i media är inte riktad till den konstintresserade allmänheten utan till kolleger inom konstvärlden. En sluten sekt i en kulturell hierarki.