Sökresultat för ”limes” – Börjes konstblogg

James Hawes: ”Tysklands historia. Från Caesar till Merkel”

Börje — Tue, 02 Mar 2021 08:29:18 +0000

James Hawes: ”Tysklands historia. Från Caesar till Merkel”
Lind Co, 2019, 247 s

Det här är en kortfattad men faktaspäckad bok om Tysklands historia. Jag har försökt sammanfatta de viktigaste delarna, men min text blir kortare när den närmar sig nutid.

Bokens förord är kort men alarmerande. Tyskland kan vara Europas sista hopp!

”Över hela Europa skriker populister ut att migration och globalisering är verk av det skändliga Systemet, pådrivet av osynliga herrar utan nationalitet. Tsar Vladimir, som knappt kan tro sin goda lycka, ser sin uppställning inför den stora matchen; Baltikum och Visegrádgruppen skälver. Tysklands utrikesminister från 1998-2005 ser inte att det återstår mycket hopp:
’Europa är alldeles för svagt och splittrat för att strategiskt kunna ersätta USA, och utan amerikanskt ledarskap kan väst inte överleva. Följaktligen kommer västvärlden, så som praktiskt taget alla i dag levande personer har känt den, nästan säkert att gå under inför ögonen på oss’.”
Joschka Fischer, Goodbye to the West, 5 december 2016

Historien börjar med språket ca 500 fvt. Då tror man urgermanerna i järnåldersboningar i norra Tyskland eller södra Skandinavien började uttala orden på ett annat sätt.
Det är Julius Caesar som i sin bok “Kriget i Gallien” år 58 fvt ger folket på andra sidan Rhen namnet germani.

Boken är indelad i fyra delar om ungefär ett halvt årtusende vardera.

Del ett. Första halvmillenniet (58 f.Kr – 526 e.Kr) Romarna skapar germanerna, sedan tar germanerna över Rom.

Gallerna väster om Rhen är så pass civilicerade att Caesar tror de är möjliga att ”romanisera” och beskatta. Germanerna österut däremot, är barbarer utan riktiga gudar eller präster, ingen samhällsordning, inget spannmål till bröd, inget sätt att mäta avstånd, ständiga krig mellan stammarna.

Rom fortsatte dock att försöka erövra ny mark österut Men år 9 vt led romarna ett stort nederlag i Teutoburger Wald. Efter vilket kejsar Augustus avbröt fortsatta erövringar österut.

Ca 100 vt hade romarna full kontroll över stora delar av sydvästra nuvarande Tyskland. Man upprättade en befäst gräns limes Germanicus som följde Rehn och vidare sydost till nuvarande Regensburg. 568 km och ca 1000 vakttorn eller fort byggdes längs Limes. På bloggen finns fem poster som handlar om min resa längs Limes för några år sen, med början i Saalburg.

Marcus Aurelius (kejsare 161-180) hade som strategi mot germanerna att inbjuda utvalda germaner till Roms bundsförvanter och mot pengar och militärt bistånd bekämpa andra germaner. Det fungerade en tid men tog i längden livet av den bräcklige Marcus.

235 vt gjorde den romerska hären vid Rhen myteri och utropade den första soldatkejsaren, halvgermanen Maximinus Thrax, son till en got och den första kejsaren helt utan boklig bildning. Det ledde till ”militäranarkin” med ca 20 kejsare under 49 år.

Maximinus Thrax [wiki]

Marcus Aurelius [wiki]

Konstantin [wiki]

Zeno [wiki]

Romulus Augustulus [wiki]

Odovacar [wiki]

Teoderic [wiki]

Konstantin (regent 306-337) flyttade huvudstaden till Konstantinopel. Övertaget av makten skedde till stor del genom användande av “germanska barbarer” enligt Libanios och Zosimos. Pretoriangardet ersattes av beridna scholae palatinae. Konstantin var den förste kristna kejsaren.

Under folkvandringstiden invandrade germaner från öst, de var övervägande män. Utan kvinnor efterlämnade dessa germaner inga varaktiga spår av sitt språk.

Det västromerska kejsarriket upphörde slutligen år 476 efter ingepp av Odovakar som avsatte den sista västromerska kejsaren Romulus Augustus. Odovakar dödades 493 av Theoderik som blev härskare över Italien i väst och Zeno östromersk kejsare i Konstantinopel..

Del två. Andra halvmillenniet (526 – 983). Germanerna återupprättar Rom.

År 297 tillåts frankerna bosätta sig väster om Rhen i nuvarande nederländerna/Belgien. De hade lång erfarenhet av den romerska hären och klarade sig undan invasionen österifrån av nomadiska ryttarhorder. De deltog inte heller i de stora folkvandringarna. De utvidgade sina gränser söderut och inträdde med sin kungaätt som merovinger. Ättens grundare var Childerik (död 482).
Childeriks son Klodvig besegrade 486 den rivaliserande styrka som gjorde anspråk på det västromerska riket. Han lät kristna sig 496. I de gotiska krigen (535-554) blev merovingerna vinnarna.

År 732 blev frankerna den västerländska civilisationens räddare. De hejdade islams framträngande från Spanien vid slaget vid Tours under ledning av major domus Karl Martell. Martells son Pippin den lille grundade sin egna frankiska ätt. För att vinna självständighet mot Konstantinopel lierade sig Pippin med påven Stefan II. 754 smorde påven Stefan II Pippin och dennes båda söner vid en ceremoni i Saint-Denis 754. Den ena av sönerna blev Carolus Magnus, Karl den store.

Karl den stores två sonsöner, halvbröderna Ludvig den tyske, som härskade öster om Rhen och Karl den skallige, som styrde väster om Rhen, det som numera är Frankrike. Deras uppgörelse som först nedtecknades på latin översattes sen till västfrankiska och östfrankiska som lästes upp av de båda halvbröderna för sina härar. Strassburgederna (842) är det först dokumenterade texten på franska språket och tyskan uppnår status som diplomatiskt språk. 843 delas Karl den stores rike via fördraget i Verdun (843) upp mellan hans tre överlevandde sonsöner Karl den skallige, Ludvig den tyske och Lothar. 870 delade Ludvig och Karl upp Lothars rike mellan sig i ett västfranskiskt och ett östfrankiskt rike som skulle komma att bli Frankrike respektive Tyskland. Lothars rike Lotharingia kvarstod endast som ett namn mellan öst och väst.

Del tre. Tredje halvmillenniet (983-1525) Kampen om Tyskland

Den tyska historien blir under sexhundra år en balansgång mellan kung, adel och kyrka. Man hade i Tyskland tradition med vald monarki i stället för arvmonarki.

Den siste kungen av den sachsiska ätten, Henrik II dog barnlös och efterträddes av den framgångsrike krigsherren Konrad II som grundade den Saliska ätten. Konrad efterträddes av sin son Henric III som installerade fyra tyska påvar i rad. Men vid sin död 1056 hade Henrik III en son, Henrik IV som inte hunnit bli myndig. Adeln idkade huggsexa på riket och slaverna i öst återgick till hedendomen.

När Henrik IV blivit en vuxen härskare lyckades han återställa freden i gränsområdet österut längs Elbe och träffa nya uppgörelser med adeln. Påven Gregorius VII hävdade att endast han kunde tillsätta högre ämbetsmän hos kejsaren, medan Henric svarade med att Påven bara kunde vara påve om den tyske kungen/ romerske kejsaren så önskade. Detta ledde till investiturstriden där Gregorius belade Henrick med bannbulla som upphävde alla hans undersåtars trohetseder.
Henric tog sig då med sin familj till påvens residens i Canossa där han i tre dagar stod framför slottsporten barfota och iförd tagelskjorta. Gregorius lät sig bevekas och återupptog Henrik i kyrkan.

I Wormskonkordatet 1122 sökte påvedöme och kejsardöme enas om hur biskopar skulle investeras. Segrare i denna konflikt var tyska stormän som utnyttjade dödläget för att stärka sin egen självständighet mot kung och påve.

Klimatförändring (950-1300) ledde till folkökning och Ostelbien kom nu i början av 1100-talet utnyttjas av den tyska adeln. 1147 tillkännagav påven och hans rådgivare abboten Bernhard av Clairvaux formellt korståget mot venderna. Det blev en ofullständig seger över de envisa hedningarna. Vendernas åttlingar Sorberna lever fortfarande norr om Dresden.

Fredrik I Barbarossa valdes till kung 1152. Fredrik ville bli kejsare och medan han ägnade sig åt Italien och Sicilien överlät han till sin kusin Henric Lejonet att bli härskare i Tyskland. Dubbelmonarki som ändå fungerade.
Barbarossas son Henrik VI tillfångatog 1193 Rikard Lejonhjärta och tvingade denne att erkänna kejsaren som feodalherre över England.

Efter Henrik VIs död 1197 återgick man till systemet med att välja kung, men endast de sju mäktigaste stormännen skulle ha rösträtt. De kallades kurfurstar. De var ärkebiskoparna av Mainz, Trier och Köln, kungen av Böhmen, pfalzgreven vid Rhen, hertigen av Sachsen och markgreven av Brandenburg.

Fredrik II valdes till ny kejsare men 1231 tvingades han underteckna statuten till förmån för furstarna som bekräftade deras rätt att styra sina egna ägor. Arrangemanget verkade fungera och detta blev en guldålder för Tyskland med blomstrande ekonomi och kultur. Två förbundna grupper fick nu stort inflytande: tyska ordensbröderna och Hansan.

Öster om det kristna Polen levde de baltoslaviska preussarna, pruserna, eller pruteni som tretton sekler tidigare var samlingsnamnet på diverse barbarstammar som levde mellan nuvarande Gdansk och Riga. De visade sig omöjliga att hantera för det polska kungariket.

1226 undertecknade kejsar Fredrik II den gyllene bullan från Rimini riktad till Tyska orden. Bullan erbjöd Tyska orden att militarisera sig och besegra pruserna. Om de lyckades skulle de tillåtas styra området endast med kejsaren som överhuvud. Resultatet blev Ordensstaten, politiskt obundet av övriga Tyskland. I Chaucer’s Canterbury Tales (1380-1400) hade riddare varit på korståg i Pruce. Med tiden kom ordensbröderna att bli kända som preussare, namnet på hedningarna som de försökt utrota.

Hansan var ett förbund av köpmannastäder med två huvudcentra. Köln handlade med England och Nederländerna. Lübeck östersjöområdet. Hansaköpmännen kallades av Engelsmännen för Osterlings eller Easterlings. (jfr Pound Sterling)

Boken fortsätter här med massor av intressanta fakta:
De segrande kurfurstarna
Gyllene bullan 1336 (jfr bullan 1226)
Reformatorn Jan Hus
Husiternas uppror under Jan av Trochnov / Zizka
Junkrarna
Reformationen, Luther, avlatsbrev

Del fyra. Fjärde halvmillenniet (1525 – våra dagar) Tyskland följer två vägar.

Ostelbien. Preussarna. Bismarck. Radikala protestanter kom att uppfatta både judendomen och den katolska kyrkan som främmande element – ”Utan Juda, utan Rom, bygger vi Germaniens dom” Även den gamla junkeradeln i öst skulle inte ha plats i det nya Germanien. Den nya antisemitismen grundlades här som en radikal rörelse. En ny aristokrati skulle utgå från ras, inte från släkt. En falsk adelsman Lanz ”von” Liebenfels hissade hakkorsflaggan redan 1908.

Bismarck hoppades att genom en brittisk jude Benjamin Disraeli kunna skapa en allians med Storbritannien och därigenom stå emot Ryssland. Men vid det brittiska valet 1880 chockades alla genom att Disraeli ersattes av William Gladstone som avskydde Bismarck, vars planer nu låg i ruiner. Redan 1887 kunde man enligt boken ana den konstellation som skulle leda till första världskriget.

Författaren anger som förklaring till nazismens genombrott börskraschen 1929 som bromsade USAs livsviktig lån till Tyskland, vilket fick arbetslösheten att stiga.
Massavrättningar under nazismen började med avrättning av utvecklingsstörda, då provade man ut de metoder som senare skulle användas mot judar.
Stöd för nazismen bland protestanter var betydligt större än bland katoliker. Kartor som utvisar hur religionstillhörighet protestant/katolik avspeglar graden av engagemang för nazismen.
Ekonomiska planen från 1944 fick förverkligas 1947 och till allas förvåning fick den igång det raserade och ruinerade Tysklands ekonomi nästan över en natt efter att Tyskland besegrats i andra världskriget.

Det verkar alltid vara Ostelbien som är problemet, dvs nu det forna Östtyskland, DDR som kostar enorma summor att underhålla utan att göra några märkbara framsteg på egen hand. Extrempartier till höger och vänster är skrämmande starka där. Framtiden hänger på Merkel. När hon lämnar kan det bli riktigt rörigt i det gamla Preussen.

Recensioner:
Borås Tidning Niclas Sennerteg: ”Geografins makt över tanken”

Philip Matyszak: ”Legionary. The Roman Soldier’s [Unofficial] Manual”

Börje — Mon, 28 Aug 2017 18:01:07 +0000

Det här är en bok för dig som funderar på att ta värvning som legionär i den romerska krigsmakten. Nja, det är förstås bortåt 2000 år för sent, den inofficiella handboken är skriven med utgångspunkt i förhållandena runt år 100 vt under kejsar Trajanus.

Philip Matyszak: ”Legionary. The Roman Soldier’s [Unofficial] Manual”
Thames & Hudson, 2009, 208 s. ISBN: 9780500251515

Som handbok är den förstås fiktiv, men den bygger uppenbarligen på väletablerade fakta, både vetenskap och experimentell arkeologi, en slags arkeologiska fullskaleförsök, utförda med hjälp av grupper som sysslar med reenactment, alltså ”livare” i romersk militär utstyrsel. Det finns ganska många sådana grupper runt om i Europa. Jag stötte av en slump på en sådan grupp vid en resa längs Limes i Tyskland för några år sen.

Medlemmar av kohort XXVI från Pohl vid Limes i Tyskland under ledning av en centurion. I täten hornblåsaren cornicen och standarföraren signifer. Centurionen kommenderar på latin.

Boken innehåller en kort genomgång av utvecklingen av den romerska krigsmakten och legionerna från omkring år 500 fvt med den något svårmanövrerade falangen.

Under 300-talet fvt delades truppen in i mer lättrörliga maniplar om 120 man. Maniplarna grupperades i tre linjer: först hastati, unga män, ofta oerfarna men därför oförskräckta och djärva, de var beväpnade med kastspjut pilum och svärd gladius. Bakom dem kom maniplar med principes beväpnade på liknande sätt men med utrustning av bättre kvalitet. Därefter en något tunnare rad av veteraner triari beväpnade med långa spjut med uppgift att hålla stånd om allt annat gav vika.

Gaius Marius arméreform runt år 100 fvt innebar att medborgararmén började ersättas av professionella legionärer vars utrustning tillhandahölls av staten. En legion på ca 6000 man kom nu att bestå av kohorter om 480 man indelade i centurior om 80 man. Den organisationen kom att bestå lång tid framöver. Men övergången från medborgararmé till yrkesarmé ställde förstås på sikt till med problem för romarriket.

Boken innehåller också uppgifter om krav som ställs på de som vill ta värvning och redovisning av vilka legioner och alternativa placeringar som kavalleriet, hjälptrupper auxilia, flottan eller pretoriangardet som finns att välja på vid tiden runt år 100 vt; vilka fiender man riskerar att möta på de olika frontavsnitten, fördelar (få) och nackdelar (många) med placering i olika delar av imperiet.

Några avsnitt i boken behandlar t ex:
Utrustning som varje legionär tilldelas, från sandaler och tunika till hjälm. Skötselråd för lorica hemata (brynja) respektive lorica segmentata (34 delar plåt), Svärd, spjut, sköld, packning sarcina som bärs på en furca, universalverktyget dolabra (det blir mycket byggande och grävande) osv; övningar, disciplin och grader, livet i lägret, på fälttåg, att storma en stad, på slagfältet och följderna av krigandet.

Jag råkade bläddra i den här boken på Medelhavsmuseets shop och kunde trots den något tvivelaktiga titeln inte motstå att köpa den.
Matyszak är en väletablerad författare av böcker om antiken och romersk historia och boken är både faktaspäckad och lättsamt skriven. Jag uppskattar särskilt de många korta originaltexter av antika författare som illustrerar de olika ämnena. Läsningen underlättas av många bilder, register och ordförklaringar.

Adlibris, Bokus

Andra bloggar om böcker, romarriket, antiken, legionärer, legioner, militärhistoria

Limes (5) – Varusslaget i Teutoburger Wald

Börje — Fri, 27 Sep 2013 15:22:46 +0000

Sista anhalten på resan längs Limes och sista museet blev ”Varusschlacht im Osnabrücker Land – Museum und Park Kalkriese”. Ja museet heter faktiskt så.

Jag skrev 2009 en bloggpost till tvåtusenårsminnet av detta slag mellan romare och germaner som troligen är det som haft allra störst inverkan på språk- och kulturgränser i Europa in i vår tid. Germanska stammar under ledning av Cherruskerhövdingen Arminius besegrade tre romerska legioner, ca 20000 man under ledning av ståthållaren i Germanien Publius Quintilius Varus. Man stoppade därmed på sikt rommarrikets planerade expansion österrut i Germanien. I stället upprättade romarna en fast gräns – Limes, först mest en markering, senare allt mer befäst.

Fortsatta erövringar gjordes visserligen, bland annat av Trajanus som lade till Dacien, nuvarande Rumänien till det romerska riket, med följden att rumäner numera talar ett romanskt språk. Men efterföljande romerska kejsare blev alltmer försiktiga och strävade framför allt efter att behålla de landområden man redan hade erövrat.

Den bok som jag refererade till i den tidigare bloggposten: Peter S Wells: ”Teutoburgerskogen. Slaget som stoppade Rom” fick jag nu anledning att läsa om. Den är riktigt bra, tyvärr slut på förlaget, men finns på engelska tror jag, eller kanske här. Boken ger mycket fakta om slagets för- och efterspel och ger en dramatiserad skildring av hur själva slaget kan ha gått till i praktiken, men också en hel del bakgrund om romarriket och germanerna vid tiden runt år 9 eKr. Så det var förstås spännande att nu få besöka platsen för slaget där ett museum och en park uppförts.

Museibyggnaden, konsekvent byggd som en rostig stålkonstruktion är ritad av de schweziska arkitekterna Annette Gigon och Mike Guyer.

Ett 40 m högt utkikstorn ger möjighet att få överblick över terrängen.

Man har sen länge via olika romerska författare vetat en hel del om slaget men inte förrän 1987 lyckats lokalisera själva platsen till en åker vid Kalkriese. Platsen är ordentligt plundrad, dels förstås av de segrande germanerna, dels under lång tid efter slaget så länge det fanns något att hitta. Sex år efter slaget besöktes platsen av Germanicus, som lät sina soldater begrava de stupade romarnas ben som ännu låg kvar på platsen.

Det som återstår av fynd från de arkeologiska utgrävningar som företagits är kanske för en lekman mest skräp. Metallrester, benknotor, en del mynt, slungstenar och pilspetsar och ett fåtal någorlunda hela föremål visas på museet. För arkeologiintresserade är det förstås ändå superintressant och utställningen är både kreativ och pedagogisk i sin strävan att visa vad som skedde år 9.

Den romerska ansiktsmasken som hittats på slagfältet har blivit museets symbol.

Ansiktsmasken i original. Den är av järn, men har haft en beläggning av silverplåt som dock avlägsnats av en segrande german.

Med små figuer av legionärer och trossvagnar har man åskådliggjort hur mycket folk tre legioner egentligen omfattade, den böjda montern slingrar sig en bra bit genom lokalen.

En legion bestod normalt av ca 6000 man plus tross och en del ryttare. Figurerna i montern går många man i bredd. Så kan det inte ha gått till på vägen genom Teutoburger Wald, kolonnen måste ha varit flera kilometer lång.

Romerska soldater med utrustning som de burit vid tiden för slaget

Utsikt över en del av slagfältet

Vägen som de romerska legionerna tog är täckt med rostiga järnplåtar, en del med text.

Texten på denna första plåt berättar om upptäckten av platsen för slaget

Fredstecken utanför museibyggnaden

Att berätta om tyska/germanska militära segrar är fortfarande känsligt. En utställning utanför museet kallad ”Från fälttecken till fredstecken för Europa” använder museets symbol, den romerska ansiktsmasken som fredstecken i gestalt av Europas länder.

Artiklar i serien Limes:
1 – Saalburg
2 – Mainz
3 – Romersk upplevelsedag i Hunzel och Berg
4 – Trier
5 – Varusslaget i Teutoburger Wald

Andra bloggar om antiken, romarriket, Limes, Germania superior, Varusslaget, Teutoburger Wald, museer, Kalkriese

Limes (4) – Trier

Börje — Thu, 26 Sep 2013 21:26:30 +0000

Trier (Augusta Treverorum) som ligger vid Mosel nära gränsen till Luxemburg är en av Tysklands äldsta städer, grundad omkring år 16 fKr eller enligt mytologin långt tidigare. Staden hade sin storhetstid omkring 300-talet då den bland annat var residens för kejsar Konstantin den store.

Karta över Augusta Treverorum under senantiken. Klicka på bilden för interaktiv förstoring på Wikimedia!

Trier under antiken med amfiteater och kapplöpningsbana i förgrunden. Modell på Landesmuseum Trier

Vy över Trier idag

Porta Nigra

Porta Nigra från 100-talet eKr var en av fyra stadsportar till Trier under antiken. Den ombyggdes flera gånger och har använts som kyrka och kloster. 1802 beordrade Napoleon Bonaparte att byggnaden skulle återställas i sin ursprungliga form.

Kaiserthermen, det kejserliga badet.

Den kejserliga badanläggningen Kaiserthermen var en av flera bad i Trier under senantiken. Kejsarbadet var inte det största men ändå väl tilltaget. Det byggdes om till kaserner redan under antiken.

Kejsarbadet. Vy över palestran – yta för gymnastik som tillhörde badanläggningen, numera arkeologipark.

Det mest suggestiva vid kejsarbadet är ändå de många underjordiska tunnlarna för vatten och avlopp.

Trier. Römerbrücke

Den första versionen i trä av den romerska bron (Römerbrücke) över Mosel grundlades år 17 fKr. Den har daterats genom dendrokronologisk undersökning av bevarade grundläggningspålar. Den nuvarande bron med stenfundament uppfördes mellan 144-152 eKr.

Järnskodda träpålar från den första Römerbrücke på Landesmuseum Trier. Pålgrundläggning har gamla anor!

Modell av Römerbrücke på Landesmuseum Trier

Konstantins basilika

Konstantins basilika eller Aula Palatina byggdes omkring 310 eKr som tronsal för kejsar Konstantin den store. Den lär vara den största bevarade hallbyggnaden från antik tid och används nu som evangelisk kyrka. De kala helt odekorerade tegelväggarna är effektfulla och ger en fin rumskänsla.

Konstantins basilika – interiör

Antika samlingar i Landesmuseum Trier

Golvmosaik

På Landesmuseum Trier kan man se en föreställning med ljus och ljud som får de antika stenmonumenten att leva och figurerna att tala. Mycket suggestivt!

Antik ljusshow på Landesmuseum Trier

Färgläggning av reliefer och skulpturer med ljus

Den här tekniken med att återge skulpurer och reliefer deras ursprungliga färgläggning och göra sten ”rörlig” tror jag användes första gången i antika sammanhang när Augustus fredsaltare Ara Pacis i Rom visades upp i färg för några år sen.

Artiklar i serien Limes:
1 – Saalburg
2 – Mainz
3 – Romersk upplevelsedag i Hunzel och Berg
4 – Trier
5 – Varusslaget i Teutoburger Wald

Andra bloggar om antiken, romarriket, Trier, Tyskland, Germania superior

Limes (3) – Romersk upplevelsedag i Hunzel och Berg

Börje — Mon, 23 Sep 2013 22:54:54 +0000

Limes är idag en mycket större angelägenhet för de områden i Tyskland som är berörda av världskulturarvet än vad jag föreställt mig. Jag förväntade mig mest bortglömda ruiner och museisamlingar, men det visar sig att också befolkningen på den 550 kilometer långa sträckan längs Rhen är tydligt engagerade i det romerska arvet i gränsområdet, även om det ligger bortåt två millennier bakåt i tiden och till stor del var konfliktfyllt.

Hunzel

I de två närliggande små byarna Hunzel och Berg ordnas för sjätte året i rad ”Römishe Erlebnistag”, med tal av borgmästaren själv iklädd toga och gyllene lagerkrans. Blåsorkestern spelar och de sammanslagna körerna från Hunzel och Berg framför en nyskriven ”Limesvisa” iförda romerska dräkter. De sjöng om ”Römer und Germanen” och visan verkade handla om fred och samförstånd.

Borgmästaren i Hunzel

Kören sjunger en visa om Limes. Det lät mycket bra.

Därefter dök en grupp hiskeligt utstyrda germaner upp på scenen på bytorget och framförde en nidvisa om ”Varus schlechte Legionen” – hejdlös buskis. Tyvärr räckte inte min haltande skoltyska för att uppfatta så mycket av texten. Men det handlade i varje fall om Varusslaget i Teutoburger Wald mellan romare och germaner år 9 eKr, mer om det i en senare bloggpost.

Germaner på scenen

På den dryga kilometern som skiljer byarna Hunzel och Berg hade man med små röda flaggor rakt över åkrar, hus och vägar markerat var gränsen Limes en gång legat. Platsen för ett numera försvunnet vakttorn var också utmärkt i terrängen liksom läget för ett ganska stort kastell, idag helt osynligt för ögat.

Det fanns också ett ambitiöst och varierat program med romaranknytning på många stationer på promenadvägen mot grannbyn Berg, bl a fackarkeologer som svarade på frågor och en skärmutställning om romartidens odlingar och växtsorter i området samt uppvisning av gladiatorer. I Berg serverades lunch på “Römerbraten” från ett av marknadsstånden.

En av stationerna på vägen mellan Hunzel och Berg

Romersk stridsvagn med besättning

I närliggande byn Pohl finns ett helt rekonstruerat kastell med vakttorn. Anläggningen var dock stängd eftersom den kohort ”romare” som hörde hemma i kastellet var i Hunzel för att uppträda den här dagen.

Medlemmar av kohort XXVI från Pohl på marsch till Hunzel under ledning av en centurion. I täten hornblåsaren cornicen och standarföraren signifer. Centurionen kommenderar på latin.

Bevakningstorn och kastell i Pohl

Limes i Tyskland är inte bara en fråga för kulturmyndigheterna. Det är uppenbart för den som besökt någon av de många aktiviteter som anordnas av folk som bor utmed det 55 mil långa minnesmärket och vill påminna om att denna del av Tyskland en gång var en del av Romarriket. Men tyskarna har distans och ser på historien med glimten i ögat, säkert också med lite stolthet över det kulturarv man förvaltar.

Artiklar i serien Limes:
1 – Saalburg
2 – Mainz
3 – Romersk upplevelsedag i Hunzel och Berg
4 – Trier
5 – Varusslaget i Teutoburger Wald

Andra bloggar om antiken, romarriket, Limes Erlebnistag, Tyskland, Hunzel, Berg

Limes (2) – Mainz

Börje — Fri, 20 Sep 2013 16:33:16 +0000

Mainz (Mogontiacum) är en trevlig stad belägen vid Rhen några mil väster om Frankfurt. Staden uppstod runt de två legionsläger som kejsar Augustus styvson Drusus förlade hit omkring år 12 eller 13 fKr.

Nyanländ till staden och blickande längs den pampiga Kaiserstrasse undrar jag lite förvirrat var dessa legionsläger kan ha legat, till jag inser att jag står på dem. Staden Mainz har liksom många andra städer i Europa grundlagts just som romerska legionsläger för omkring 2000 år sedan. Det brukar påverka stadsplaneringen genom att ett regelbundet rutmönster med de båda huvudgatorna decomanus maximus och cardo som korsar varandra vid forum ännu är synligt. Kanske finns spår av detta även hos Mainz.

Mainz, Kaiserstrasse

Mogontiacum – Mainz med legionslägret markerat med ljusgrönt [klicka för förstoring] [Bild: Wikimedia]

Mosaikmönster i gatubeläggningen vid Kaiserstrasse

Den romerska påverkan är tydlig inte minst i gatubeläggningens mosaikmönster runt Kaiserstrasse.

I Mainz finns en fin och bitvis ganska elegant strandpromenad längs Rhen

Wulf Kirchner: ”Hommage a Gutenberg” 1988

Skulpturer längs strandpromenaden

Från skulpturparken längs strandpromenaden

Modern arkitektur som sticker ut saknas inte heller. Ett äldre hus inbakat i ett nyare. I det här fallet tycker jag faktiskt att det fungerar.

Den lokala graffitin håller hög klass!

Det finns naturligtvis också flera intressanta museer i Mainz. Römisch-Germanisches Zentralmuseum beläget i det kurfurstliga slottet innehåller bland annat en bra permanent utställning om romartiden. Den är indelad i avdelningarna Kejsartiden, Italien och provinserna, Militären, Näringsliv och handel, vetenskap och teknik, religion samt romarrikets kris. Den som råkar vara romersk hjälmnörd har en del att hämta i militäravdelningen. Tyvärr fick jag inte med några bilder från det museet annat än från bysten av Augustus nedan.

Augustus

Römisch-Germanisches Zentralmuseum har också en filial i andra änden av stan, nämligen Museum für Antike Schiffahrt, alltså antika sjöfartsmuseet. Det gick inte att ta några bilder där heller, men det är klart sevärt. Museet består av en enda jättelik hall som bland annat innehåller vrak av några romerska skepp som använts i flodtrafiken, samt nutida rekonstruktioner av dem i full skala. Dessutom mängder av andra fartygsmodeller, utförliga skärmutställningar och mycket annat med antik marin anknytning.

I Landesmuseum Mainz finns till och med 5/1 2014 en utställning ”Im Dienst des Kaisers”, i övrigt innehåller museet samlingar om allt ifrån förhistorisk tid, romartid och fram till 1900-talskonst, bland annat en bra jugendutställning. Dessutom tillfälliga utställningar av bl a samtida fotografi.

Landesmuseum Mainz

Legionärer

Paradmask i silver

Legionärshjälmar

Romersk legionär

Gutenbergmuseet får man förstås inte heller missa. Här finns bland annat i det allra mest skyddade säkerhetsrummet inte mindre än tre gutenbergbiblar, alla med lika text och inbindning men med olika illustrationer, Gutenberg sålde biblarna med enbart text, beställaren fick ordna handmålade anfanger och illustrationer efter egen smak.

Artiklar i serien Limes:
1 – Saalburg
2 – Mainz
3 – Romersk upplevelsedag i Hunzel och Berg
4 – Trier
5 – Varusslaget i Teutoburger Wald

Andra bloggar om romarriket, Mainz, Mogontiacum, museer, Limes, Germania superior

Limes (1) – Saalburg

Börje — Thu, 19 Sep 2013 12:15:01 +0000

Limes är den latinska benämningen på gränsen mellan det romerska riket och omkringliggande områden – ”barbarernas” land. Gränsen var inte som landgränser idag alltid skarpt definierad och utmärkt, i Syrien och i Afrika var den ganska diffus. I andra områden som i provinsen Britannien där krigiska skoter attackerade gränstrakterna och i provinserna Germania superior och Raetien där germanstammar trängde på uppstod efter första århundradet eKr så småningom en fysiskt markerad gränslinje. I Britannien är gränsen synlig idag i form av Hadrianus mur och senare, lite längre norrut Antoninus mur.

Romarriket under dess största utbredning omkring år 117 eKr [Bild: Wikimedia]

I nuvarande Tyskland bestod gränsen till att börja med av en lång rad bevakningstorn i trä inom synhåll för varandra. Nattetid kunde man vid behov signalera med eld. Mellanliggande sträckor avpatrullerades och så småningom ersattes trätornen av gedigna stenkonstruktioner och gränsen markerades med en vallgrav med träpallisad.

Rekonstruktion av bevakningstorn med pallisad i Taunusstein [Bild: Wikimedia]

Gränsen var inte någon ”Berlinmur”, den var mer en markering som skulle hindra folkvandringar, inflöden av stora grupper av olika germanstammar på vandring in i Romarriket och avskräcka attacker av germaner på plundringståg. Det fanns här och var öppningar i gränsen där handelsmän och andra kunde passera.

Sentida gränsmarkering

Rekonstruerad pallisad och vallgrav

I dag finns rikliga rester av Limes i västra och södra Tyskland i form av ruiner och en rad museer med stora samlingar. Man har också utfört en mängd rekonstruktioner av både bevakningstorn och befästa kastell där de romerska legionärerna hade sina högkvarter. Limes i Tyskland mellan Rhen och Donau omfattar 550 km och finns sedan 2005 på UNESCOs lista över världskulturarv.

Den största (såvitt jag vet) men inte den första av en sån rekonstruerad anläggning är Römerkastell Saalburg nära Bad Homburg norr om Frankfurt som påbörjades 1897. Originalet till det rekonstruerade kastellet tillkom under andra hälften av 100-talet eKr och rymde en kohort, ca 600 fotsoldater och ryttare. Det ersatte då ett äldre kastell på samma plats. Tillsammans med omgivande civilsamhälle kan ca 2000 människor ha varit bosatta på platsen.

Römerkastell Saalburg, huvudentré ”Porta praetoria”

Römerkastell Saalburg vid sin största utsträckning ca år 200 eKr. Teckning H. Wolf von Goddenthow

Hadrianus framför Porta praetoria

Stabsbyggnaden

Del av praetoriet, kohortchefens bostad, numera museiledningens kontor.

Kastellet från insidan

Contubernium, ett logement för åtta man. Till vänster våningssäng med fyra bäddar per våning. På den knappa ytan har man klämt in en spis och ett förrum med plats för utrustning inklusive en liten handkvarn för att mala tilldelade ransoner av spannmål.

I några av de rekonstruerade byggnaderna inom kastellet finns samlingar av olika slag. Här en monter med romerska skor

Rekonstruktion av ballister, det lätta romerska artilleriet

Det är en ganska mäktig upplevelse att vandra runt inne bland kastellets byggnader. Även om det är en rekonstruktion och alla ursprungliga hus inte återuppbyggts så ligger ändå det mesta där det ska enligt standardiserad romersk militär lägerplanering: kommendantens bostad – pretorium; stabsbyggnaden – principia; mannskapsbaracker – centuriae; sädesmagasin – horrea; verkstäder – fabrica osv. Utanför området fanns även bad och mithrastempel. Går man runt utanför anläggningen kan man även se rester av limes i form av en nedsjunken jordvall. Möjligen lite påbättrad i modern tid?

Artiklar i serien Limes:
1 – Saalburg
2 – Mainz
3 – Romersk upplevelsedag i Hunzel och Berg
4 – Trier
5 – Varusslaget i Teutoburger Wald

Andra bloggar om antiken, romarriket, Limes, Saalburg, Germania superior, museer, rekonstruktioner

Så här ska ett museum se ut!

Börje — Mon, 23 Jul 2007 11:05:07 +0000

Römisch Germanisches Museum, Köln

Det finns något oroande med trenden bland en del svenska museer att vilja närma sig upplevelseindustrin. Man bygger upp dioramor som ska illustrera tider eller företeelser, satsar på upplevelse, lekhörnorna expanderar. Allt medan exponeringen av föremålen, det verkliga kulturarvet verkar hamna mer på undantag. Utställningarna verkar i allt högre grad styras av värderingar, med snudd på politisering. Armémuseum i Stockholm efter omgörningen är väl ett tydligt exempel.

Det görs säkert med vällovligt pedagogiskt syfte. Men museér ska väl också utgöra en referensram där intresserade kan se ett rikt urval föremål i original och därav kunna dra egna slutsatser utan alltför mycket förnumstiga pekpinnar. Ett bra inlägg om fenomenet har Slottet i saknadens dalar under rubriken ”Museer som historielöshetens högborgar”.

Ett exempel på museum där pedagogiken infogats utan att verka störande och utan att exponeringen av föremål behövt reduceras är Römisch-Germanisches Museum i Köln. I monter efter monter går man igenom olika aspekter av de romerska och forngermanska kulturerna och deras interaktion vid Limes i sydvästra Tyskland. Pedagogiska texter finns för den som vill läsa, originalföremål illustrerar texterna. En del imponerande rekonstruktioner visas upp och det finns faktiskt en stor barnhörna också, men ingenstans några värderande vinklingar, uppbyggda dioramor i plast eller liknande.

Rekonstruktion av romersk vagn
Vagnkorgen hänger i läderremmar.

Många fint rekonstruerade beslag i brons finns runt hela vagnen.

Stenyxor.

Marcus Aurelius 16 år

Germansk keramik

Römisch Germanisches Museum får fyra starka poäng **** på min museipoängskala

Andra bloggar om: museer, antiken, romarriket, Köln, Tyskland