Harald Meller, Kai Michel: ”Himmelsskivan från Nebra: nyckeln till en svunnen kultur i Europas hjärta”.
Daidalos 2019, 397 s.
Adlibris Bokus
Första gången jag hörde talas om himmelsskivan från Nebra var 2016 i Karin Bojs bok ”Min europeiska familj: de senaste 54 000 åren”.
Lite senare samma år fick jag tillfälle att se skivan i original på Landesmuseum für Vorgeschichte i Halle under en rundresa i östra Tyskland. Skivan är sedan 2013 ett världskulturarv och dess förvaring i ett mörklagt rum med enbart belysning i den glasmonter där skivan visas upp ger verkligen besökaren en lite magisk upplevelse. En av bokens författare Harald Meller är också chef för muséet.
Himmelsskivan hittades av plundrare år 1999 nära Nebra i Sachsen-Anhalt i östra Tyskland. Jakten på plundrarna och fyndens senare öden innan de slutligen hamnade på museet i Halle skildras med viss dramatik i början av boken. Att man slutligen kunde fastställa fyndorten till Mittelberg hade avgörande betydelse för den fortsatta tolkningen.
Den omfattande forskning som fyndet ledde till gav också slutsatser och teorier om den ganska okända Únětice-kulturen ca 2200–1600 f Kr som byggde på folk från snörkeramikkulturen och klockbägarkulturen som invandrade från öster.
Man har funnit flera funktioner hos skivan som har med astronomi och tidsbestämning att göra. Exempelvis att via de båda horisontbågarna på skivans kant, varav den vänstra fattas, visa i vilka väderstreck solen går upp och ner under ett år. Antagligen har man också möjlighet att syfta in norr och söder, boken anger ”den indiska cirkeln” som metod. Man har också kunnat bestämma ursprungsorter för de metaller som ingår i skivans olika delar, koppar, tenn, silver och guld. Tenn förekommer i tio olika stabila isotoper och varje fyndighet har ett typiskt förhållande mellan dem, vilket ger möjlighet att bestämma att fyndorten för metallen överensstämmer med den på himmelsskivan. Därvid har man funnit att handelsförbindelser måste ha existerat mellan Östra Tyskland och Cornwall i England. Sambandet med Stonehenge tas också upp. Cirkelformade kultplatser fanns på många platser i Europa.
Skivan utsattes för ändringar och kompletteringar flera gånger med kanske några generationers mellanrum. Den ursprungliga skivan hade dekor av guld med månen, plejadernas sju stjärnor och solen (eller eventuellt fullmånen) plus 25 stjärnor av guld oregelbundet placerade. I version två har två horisontbågar till höger och vänster lagts till. Version tre kompletterades med ”båten” i nederkant. Den kan ha varit symbol för solens resa. Att solen ansågs bli transporterad på något sätt bekräftas av Solvagnen från Trundholm i Danmark. I version fyra försågs skivan med 39 hål längs kanten. Möjligen för att den skulle kunna fästas vid ett standar eller liknande.
När skivan slutligen begravdes kan det ha skett omkring 1600 fvt, alltså ungefär samtida med ett av de största vulkanutbrott som man känner till. Det skedde på Thera, nuvarande Santorini i Medelhavet. Aska och stoft efter utbrottet ska ha förflyttat sig norrut och förmörkat himlen och gjort solnedgångarna blodröda. Himmelsskivan låg upprättstående bara några centimeter under jord, tillsammans med två bronssvärd och några andra föremål som stämmer exakt med de gravgåvor som man lagt ner i tre olika hövdingagravar i området. En teori går ut på att fynden vid Mittelberg där ingen grav finns är ett offer till gudarna, för att blidka dem för den förmörkade himlen.
I brist på belagda fakta om Nebraområdet och Únětice-kulturen har författarna spekulerat en del. Man gissar att Nebraområdet var mer än styrt av hövdingar, det kan ha varit ett kungadöme med tillgång till en mindre armé. Man spekulerar också i en slags romanform med korta textavsnitt om hur idéer och kunskaper kunnat förmedlas från det långt mer utvecklade Mesopotanien i Asien, och hur guld, tenn och andra metaller med ursprung i bland annat i Cornwall i södra England och andra platser i Europa kunnat spridas över så stora avstånd.
Boken är fascinerande läsning, inte bara ytterst detaljerat om Himmelsskivan, utan också om bosättningar i Nordeuropa. Mycket blir förstås spekulation, men ändå med visst faktastöd.
Recensioner:
Håkan Lindgren i SvD 20200107: ”Lycksökarnas fynd stöper om vår historia”
Magnus Ringgren i Aftonbladet 20200223: ”Det gåtfulla folket hade en himmelsk koll”
Tack för din utförliga redogörelse för vad boken berättar om himmelsskivan! Jag har bara sett den på bild men är fascinerad av den och dess historia. Den här boken låter som en ypperlig present till min historieintresserade pojkvän (som jag förstås kommer att läsa över axeln på). Tack för detta!
Den perfekta presenten till en historieintresserad!