Titeln på den här brevsamlingen ”När allt gick under” syftar förstås på de sista åren i Ciceros liv – äktenskapet med Terentia tar slut, hans dotter Tullia dör i barnsäng, han är hotad av sina fiender, den romerska republiken håller på att övergå i diktatur – allt går under.
Marcus Tullius Cicero: ”När allt gick under : brev från den romerska republikens sista år”
Natur o Kultur 2017, 223 s. ISBN: 9789127147010
Adlibris Bokus
Trots den bedrövliga situationen förlorar inte Cicero skärpan i sina brev. Han verkar till och med vara beredd på att när som helst falla offer för sina fienders attacker.
Många av breven är riktade till Ciceros gode vän Atticus men också till många andra i hans vidsträckta kontaktnät. Ett brev från Marcus Antonius, hans främsta fiende, hållet i en närmast hånfull ton besvaras av Cicero med samma hycklande ton.
Intressant är Ciceros synbarligen komplicerade förhållande till Caesar och senare hans beundran av Caesars arvtagare, den unge Octavianus begåvning och förbluffande mogenhet trots sin ringa ålder. Han som sedermera blev kejsar Augustus, kallas för ”pojken” eller ”ynglingen” av Cicero som också ger honom goda råd.
Mordet på Cicero ingår förstås inte i boken men man kan förstå Octavianus djupa samvetsförebråelser när han slutligen efter starkt tryck av medtriumviren Antonius gick med på att skriva upp sin välgörare Cicero på proskriptionslistan. Samvetet plågade honom säkerligen under många år, kanske ville han kompensera gärningen med att senare se till att Ciceros son Marcus Tullius Cicero Minor blev utsedd till Augur, Konsul och prokonsul över Syrien och provinsen Asien.
Breven i boken kräver oftast en förklaring som sätter in dem i sitt sammanhang och gör texten begriplig. En kortfattad sådan finns också i början av varje brev. Den texten skulle gärna få vara lite längre.
