Douglas Rushkoff: ”Present Shock. When Everything Happens Now”


Douglas Rushkoff: ” Present Shock. When Everything Happens Now”
Viking Press Inc 2013, 256 s.
ISBN13: 9781591844761

Titeln Present Shock syftar på framtidsforskaren Alvin Tofflers bok Future Shock från 1970. Enligt Douglas Rushkoff ersätts 1900-talets futurism nu av ”presentism”. Budskapet är att framtiden såväl som historien idag har blivit mindre intressanta, de ersätts av nuet, det närvarande ögonblicket, vilket naturligtvis i hög grad har samband med medieutvecklingen. Författaren är mediateoretiker och resonemanget rör sig till en del inom mediaområdet, men rymmer också en hel del tankar om hur människan påverkas av den nya tiden. Och det är inte alltid oproblematiskt. Idén om ”presentism” är intressant och illustreras med många exempel.

Narrative collapse – Berättandets slut. Det första av bokens fem kapitel handlar om att betydelsen av det klassiska berättandet har minskat. Berättelsen med en början, en handling och ett slut som utgjort ett slags fundament för mänsklig civilisation och ett grundläggande verktyg för att överhuvudtaget skapa förståelse har ersatts med nuet, det närvarande.

Rushkoff ger många exempel från film och TV och andra kulturella yttringar. Berättelser med början, handling och slut ersätts med TV-såpor som egentligen inte handlar om någonting, t ex Beavis and Butthead, The Simpson, Seinfeld, The Office och mängder av andra amerikanska TV-serier utan egentlig intrig. Men även serier som Game of Thrones faller in i mönstret. Där finns förvisso intriger, mängder av parallella handlingar, men så många att det förefaller omöjligt att någon gång sy ihop det till en sammanhållen berättelse med ett slut. Den här typen av mediainnehåll handlar inte om att följa en tidslinje från början till slut, det är snarare som ett slags mönsterigenkänning, att se allt uppifrån hög höjd. Rushkoff citerar författaren Zadie Smith som menar att författande inte längre handlar om att ”berätta hur någon kände inför nånting”, det är istället att beskriva ”hur världen fungerar”.

Ett talande exempel på hur framtiden ersätts med det närvarande är att en stor del av världens börshandel idag inte handlar om investering i förväntad framtida avkastning utan att via robothandel, högfrekvent algoritmhandel, tjäna pengar i nuet på själva börshandelns existens, en slags ”derivatkultur”. Rushkoff menar också att både den amerikanska Tea Party-rörelsen och den internationellt spridda Occupy Wall Street är reaktioner på presentism och bristen på trovärdiga sammanhållande berättelser. Och här menas väl berättelser i vidare mening, alltså – även om Rushkoff inte nämner det – den postmodernistiske filosofen Lyotards upphävande av tron på absolut sanning, vetenskap och ”den stora berättelsen”. Dessvärre har den här utvecklingen också bidragit till amatörism och minskad värdering av kunskap.

Digiphrenia: Breaking up is hard to do. Men att helt och hållet leva i nuet är naturligtvis omöjligt – i det ögonblick nuet är uppnått har det redan passerat. Människans medfödda biologiska rytm är dessutom illa anpassad för dagens dygnet-runt-uppkoppling och det konstanta elektroniska flödet av mail, RSS, statusuppdateringar, Twitter, Instagram osv. Bloggar är redan omoderna – för mycket text.

Digifreni. kallar Rushkoff det här tillståndet. Via ett avsnitt om kronobiologi kommer han fram till att den förvirring som digifrenin orsakar beror på att vi förväxlat de båda grekiska begreppen för tid: chronos och kairos. Chronos är klocktiden, den digitala världens tid, den är kvantitativ, mätbar. Kairos är kvalitativ, rätt tillfälle för olika handlingar, alltså rätt timing. Cronos förutsätter att varje ögonblick är en potentiell beslutspunkt, ett tillfälle att välja en ny väg. Men om vi är fångade i chronos utan sammanhang eller utan hänsyn till kairos, timing, kommer vi att ständigt reagera på uppmaningen att välja utan att valet egentligen har något innehåll. Därav det planlösa zappandet mellan TV-kanaler, att varje nytt telefonsamlat blir viktigare att besvara än det vi just för med en närvarande person osv. Att leva i nuet tvingar oss att ständigt välja, fastän de beslut vi fattar egentligen saknar betydelse. Ungefär så uppfattar jag Rushkoffs resonemang.

Overwinding: the short forever. Att dra upp en klocka mer än fjädern klarar i tron att den ska gå längre. Ja jag hittar inget bra ord för detta. Rushkoff diskuterar i det här kapitlet ”tidskomprimering” och hur olika tidsskalor påverkar oss. Det handlar om allt från försök att ta till sig en lång text på mindre tid än vad som är möjligt till den allt tidigare påbörjade julhandeln, om hipsters, åldersfixering eller att kasta pet-flaskan i soporna i stället för de trettio sekunder det kan ta att i stället lämna den till återvinning som ska jämföras med de hundratusentals år av miljöpåverkan plasten har när den så småningom upplöses till giftiga ämnen.

Kapitlet handlar också en del om finansmarknaden och faran med den algortimdrivna börshandeln, alltså där datorer handlar med varandra utan mänsklig inblandning och de haverier flash crash som ibland inträffar. Vad händer om en flash crash inträffar i andra delar av samhället?

Fractalnoia: Finding patterns in the feedback. I en värld utan berättande, utan tidslinjer som förklarar orsak och verkan frodas konspirationsteorierna. I stället för orsak/verkan kan man via Internet lätt hitta samband, ibland av den mest förbluffande natur. Men dessa samband är inte alltid meningsfulla. Världen i presentismens era kan ses som en fraktal, ett mönster som återupprepar sig när man går på en lägre nivå, och igen på ytterligare lägre nivåer, tills man totalt villat bort sig. Men fraktalen kan också vara en bild av hur mönsterigenkänning kan fungera i en kaotisk värld.

Här följer också ordrika avsnitt mest riktade till affärsvärlden, myndigheter eller politiker med behov att kommunicera med allmänheten i en värld där linjärt berättande ersatts av nätverkande. Varumärken har mist sin betydelse, det som gäller nu är att verkligen leverera och att ha kompetens.

Apocalypto. Det aningen kortare men ändå välmatade avslutningskapitlet handlar om vad vi kan förvänta av framtiden. Det vet naturligtvis ingen men apokalypsscenariot tycks vara populärt i varje fall i USA. Men också teorin om teknologisk singularitet får utrymme här. Alltså föreställningen om accelererande teknologiska framsteg och att den teknologiska utvecklingen konkurrerar ut den biologiska evolutionen.

Jag tycker bokens huvudbudskap ”presentismen” är både spännande och skrämmande. Världen blir alltmer inrättad för ett liv människan inte är skapad för. En del av texten svävar kanske ut lite väl mycket för min smak. I vissa delar går Rushkoffs tankar på djupet på ett sätt som känns närmast meditativt, visserligen både intressant och relevant men ibland gör överflödet av information det lite svårt att hålla fokus på det övergripande budskapet. Men boken känns viktig, den ger en ny slags förståelse för vad som händer i världen.

Douglas Rushkoff berättar om sin bok (ca 14 min):

Recension i Sydsvenskan
”Nuets tyranni hotar sammanhangen” SvD
Relaterat: ”Onödiga val stjäl tid från det viktiga”

Andra bloggar om , , , , , , , ,

Om Börje

Kulturupplevelser och mina bilder
Det här inlägget postades i böcker. Bokmärk permalänken.

4 svar på Douglas Rushkoff: ”Present Shock. When Everything Happens Now”

  1. Inga Magnusson skriver:

    Mycket intressant blogginlägg! Jag återkommer och läser igenom det igen och kollar länkar med mer eftertanke.
    Ha en trevlig helg!

    • Börje skriver:

      Tack Inga, ha det så bra du också!

      Boken är på bara 260 sidor men så faktaspäckad och fylld med namn, exempel och reflexioner att man blir lite matt. Men jag tror budskapet är viktigt, man känner igen mycket som nu får sin förklaring.

  2. Inga Magnusson skriver:

    Resonemanget om tid är mycket intressant! Vi har nog idag ett rätt primitivt förhållande till en hel del fenomen och tid är ett av dem. Vi hanterar tid väldigt oreflekterat och omedvetet. Vi tänker inte efter vad tid är, att tid kan vara olika fenomen som betecknas med samma ord. Sällan tänker vi efter hur vi använder vår tid, både individuellt och kollektivt. Det blir inte medvetna prioriteringar utan vi låter den gå och påverkar inte utifrån medveten planering. När man har blivit så gammal som jag så känns tiden viktig på ett annat sätt än i ungdomen.

    Jag kan sakna medvetenhet om tid i vår tid, liksom ett aktivt förhållningssätt till etik: Hur handlar den goda människan? Vad är godhet? Hur segrar den i förhållande till ondskan? När religionen försvann ur vårt vardagsliv så försvann också mycket av prat mellan människor om etik. Det är lite löjligt idag att tala om godhet, lite skämmigt. Synd.

    • Börje skriver:

      Just det! Vi bara låter tiden gå utan medvetna prioriteringar.

      Etikfrågan hänger kanske också ihop med postmodernismens avskaffande av ”de stora berättelserna”, varav religionen är en och vetenskapens sanningsanspråk en annan. Jag anar att den yngre generationens etiska handlande inte längre utgår från något man fått lära sig utan snarare från vad som ”känns rätt” för stunden.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


två + = sex