Gustav Klimts förstörda målningar

I Wien firar man just nu konstnären Gustav Klimt (1862-1918) med ett stort jubileum eftersom det är 150 år sedan han föddes. Souvenirbutiker och varuhus är fullproppade med varor dekorerade med klimtmotiv. Och Gustav Klimts motivkrets är förstås tacksam att använda just som dekor. Men hans bildvärld var inte enbart ytlig dekoration, den innehåller budskap som bland annat var starkt kritiska mot den samtida akademiska salongskonsten och mycket annat i den 1800-talskultur där han var uppväxt. Till skillnad mot vår tids obegripliga konstrebusar var Klimts konst möjlig att tolka för dåtidens någorlunda bildade publik utan skriven mångordig handledning. Målningarnas visuella kraft ger en direktupplevelse som är svår att värja sig mot, dessutom är de otroligt vackra.

Antik mytologi som på den tiden var obligatorisk allmänbildning har en framträdande plats, särskilt i ett tidigt skede i Klimts karriär. Han använder gärna guld både i bilderna och i de konstfärdigt utförda ramarna, kanske beroende på att hans far var guldsmed. Klimt besökte Ravenna vid några tillfällen för att studera de antika mosaikerna där och lära sig tekniken, vilket också syns tydligt i han bilder. Allt detta bidrar förstås till att hans dekorativa symbolism är i min smak.

Gustav Klimts målningar hänger lite varstans i Wien, men den stora mycket sevärda jubileumsutställningen finns på Belvedere där många av hans mest kända verk är utställda. Eftersom hans bilder är så flitigt reproducerade i alla möjliga sammanhang är det desto mer imponerande att se dem i original.

Något som i varje fall jag inte sett förut, varken i original – av naturliga skäl – eller reproducerade – är de målningar som förstördes i en brand 1945. De var ursprungligen avsedda att dekorera taket i Wienuniversitet. De ansågs dock så kontroversiella och blev föremål för en så utdragen konstdebatt att Klimt efter några år tog tillbaka målningarna som tagit honom flera år att färdigställa. De tre stora målningarna representerar filosofin, medicinen och juridiken. Idag finns bara svartvita foton av originalmålningarna bevarade plus några skisser och en detalj i färg. Jag tycker de svartvita fotona är väl så intressanta som de flesta av Klimts bevarade verk. Bilderna nedan är klickbara för förstoring.


Gustav Klimt: ”Filosofin” 1899-1907. Bildkälla: Wikimedia

När den första målningen i serien, Filosofin, visades år 1900 förorsakade den ett protestprev från 87 universitetsprofessorer. Man ansåg att Klimts konst var en orgie i anatomi. Det är förstås ingen slump att Sigmund Freud vid samma tid i Wien vilade hela sitt teoribygge och sin karriär som psykoanalytiker på tidens sexualneuroser.


Gustav Klimt: ”Medicinen” 1899-1907. Bildkälla: Wikimedia


Gustav Klimt: ”Hygeia”, detalj ur ”Medicinen”. Bildkälla: Wikimedia

Gustav Klimt: Skiss till ”Medicinen”. Bildkälla: Wikimedia

Verk nummer två Medicinen som presenterades år 1901 ökade på kritiken och anklagelser för omoral. Naturligtvis ledde allt detta till publiksucce med 38000 besökare i visningslokalen.


Gustav Klimt: ”Juridiken” 1899-1907. Bildkälla: Wikimedia

Det sista verket i serien, juridiken visades upp 1903, men vid det laget bestämde sig beställarna för att målningarna var olämpliga för dess tilltänkta placering. Men bakom aversionen mot de erotiskt laddade motiven låg i själva verket också en ideologisk reaktion. Beställarna på Ministeriet och Akademin hade i 1800-talets framstegsanda förväntat sig bilder som illustrerade ljusets triumf över mörker och okunnighet. I stället hade man fått visionär pessimism inspirerad av Schopenhauer och Nietzsche och filtrerad genom symbolism. Målningarna deklarerade att filosofin inte kunde hjälpa människan att förstå sitt öde, medicinska framsteg kunde inte besegra döden och juridiken var bara en legitimering av våld och kunde inte skydda mot orättvisa, hämnd och skuld.

I Juridiken tar Klimt det slutliga steget från atmosfäriskt måleri till anti-impressionistiskt färgval och linjär stilisering där en ornamenterad yta dominerar med insprängda naturalistiska figurer. I förgrunden står den anklagade redan omvärvd av sitt straff i form av något bläckfiskliknande. Han bevakas av de tre Furierna, gudinnorna hämnd, ånger och skuld. Och ovanför alltihop vakar de tre gudinnorna sanning, rättvisa och lag.

Den här bildserien tycker jag är intressant genom att Klimt som själv var utbildad i den akademiska traditionen just i och med dessa verk fann sin egen poetiska stil med en blandning av naturalistiska inslag och dekorativa element, en slags dekorativ symbolism.

Källa (utöver Wikipedia):

Eva di Stefano: ”Gustav Klimt. Art noveau visionary”
Sterling 2008, 240 s
ISBN: 1402759207

Andra bloggar om , , , , ,

Om Börje

Kulturupplevelser och mina bilder
Det här inlägget postades i konst, konsthistoria. Bokmärk permalänken.

5 svar på Gustav Klimts förstörda målningar

  1. Jenny B skriver:

    Ja, de där försvunna målningarna – det skär i hjärtat att de ratades och sedan brann upp! Tack för att du lägger ut dem här med sin historia, så att man kan se och fundera över dem ändå!

    • Börje skriver:

      Jag har inte kommit mig för att skriva något från Wienresan tidigare, men nu blev det ett inlägg som åtminstone är inspirerat från resan. Upplevelsen av Klimt biter sig fast.

  2. Inga Magnusson skriver:

    Intressant läsning om Klimt, speciellt att du sätter in ´honom i den tidens sammanhang i övrigt.

    Jag var i STockholm förra veckan och besökte Modernas Picasso-utställning – helt ok., Waldemarsuddes Scherfbjergutställning och Lars Jonsson med livemåleri – himla bra. Jag skriver om det lite på min blogg under kategori Bilder och figurer.

  3. Inga M skriver:

    Men när man tittar närmare efter, är det inte en Klimt som är / liknar en canvastavla som finns på Ikea?

Lämna ett svar till Inga Magnusson Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


nio + = arton