Etrurien (4) Tarquinia: Museo archeologico nazionale

Museo archeologico nazionale i Tarquinia är inrymt i Palazzo Vitelleschi som uppfördes för kardinal Giovanni Vitelleschi mellan år 1436-39. Det är en pampig trevåningsbyggnad med öppna arkader mot en rektangulär innergård med en brunn i mitten. Byggnaden i sig är sevärd liksom så mycket annat i den italienska stadsbilden men museet är stort så det gäller att ligga i för att hinna se så mycket som möjligt av samlingarna.


Palazzo Vitelleschi

Museet som invigdes 1924 innehåller etruskiska gravfynd, sarkofager, föremål i brons och keramik och inte minst den fina djupreliefen med de bevingade hästarna. Några gravar med väggmålningar har också flyttats till museet.


De bevingade hästarna

Buccerokeramik

Buccerokeramik med ristat mönster

Etruskerna levde gott på export av järn, bland annat till Grekland. Grekiska kolonier fanns från 700-talet fvt i södra Italien, ”Magna Graecia”, längs kusterna och på Sicilien. Dessa kontakter hade stor inverkan på etruskerna. Man importerade mängder av grekisk keramik och så småningom även grekiska keramiker och konstnärer som har lämnat efter sig sina alster i etruskiska gravar. Keramiken var först i geometrisk stil, senare i korintisk med orientaliska fabeldjur som favoritmotiv. Den kan ha kommit från Korints kolini i Syrakusa på Sicilien. Vid tiden för den etruskiska civilisationens kulmen på 500-talet fvt har stilen förskjutits till jonisk, vilket avspeglar sig i de glada festerna ”symposierna” på väggmålningarna i många gravar i Traquinia.

Det fanns också inhemsk keramiktillverkning, ofta med svart polerad yta, bucchero, namngiven efter en portugisisk stil som var populär på 1800-talet. Jag håller med D H Lawrence (1. s 45) i hans förkärlek för den svarta buccerokeramiken med dess fantasifulla inristade mönster. Vacker form och ren ornamentik. I jämförelse blir de grekiska vaserna estetiskt ganska tråkiga, med ofta lite överlastad dekor.


Sarkofag

Sarkofag, detalj med patera, den runda skålen en knopp i mitten

De flesta sarkofager med manliga figurer på locket håller en liten skål i handen. Det är en patera med en rund knopp i mitten. Den upphöjda knoppen ska enligt Lawrence (1. s 42-43) föreställa ”det runda embryot till himmel och jord”. Lawrence text om pateran fortsätter sen med ett mer poetiskt än klargörande anslag, så jag blir inte mycket klokare när det gäller dess betydelse, inte heller ser jag någon patera i original i samlingarna på museet. De kvinnliga figurerna på sarkofagerna håller i stället för en patera ofta en spegel, ett granatäpple eller som i figuren nedan en krans av något slag i handen. Furuhagen (2) skriver en hel del om gravskick och sarkofager men inget om pateran.

Enligt Furuhagen massproducerades sarkofagerna och fanns i bildhuggarnas lager ofta med löstagbara huvuden som alltså gick att beställa individuellt. Avbildningarna på sarkofagerna är dock troligen inte avsedda att vara porträttlika, snarare typiserade. Anletsdragen är inte idealiserade som i grekisk klassisk konst, ofta är de välmående och feta, ibland med det etruskiska leendet. Möjligen kan de ha utgjort en grund för den typiskt romerska realistiska porträttkonsten som kom senare.


Sarkofag i terrakotta med kvinnofigur

Askurnor och bronsföremål

Bränning och inhumering förekom under olika perioder bland etruskerna, ibland samtidigt under samma period. Möjligen kunde gravskicket vara en ekonomisk fråga där rikare personer lades i sarkofag och begravdes i klippgravar och fattigare brändes. Mycket av etruskologin handlar om gravar, eftersom det ofta är det enda som finns bevarat. En del rester av vägar, broar och annan infrastruktur finns men byggnader verkar mestadels ha varit av trä och har därmed förmultnat utan spår, med undantag för tempel och kungsgårdar.

Litteratur:
1) Lawrence, D H: Resa i etruskernas land. Tidens bokklubb, Stockholm 1954. 133 s
2) Furuhagen, Hans: Etrusker, Historien om ett främmande folk. Norstedts 1985. 190 s.
3) Martinelli, M Paolucci, G: Guide to the places of the Etruscans. Scala, Florence 2007. 128 s.

Andra bloggar om , , , , , , , ,

Om Börje

Kulturupplevelser och mina bilder
Det här inlägget postades i allmänt, antiken, konsthistoria. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


nio + två =