Jag höll på att missa den här utställningen på Konstnärshuset men kom iväg ändå. Och det var bra för Bo Larsson finns med på min personliga måleriets 10-i-topp-lista.
Kanske är det ett slags superrealism, men ändå inte, det är mer än så. Bo Larsson verkar vilja tränga utanför realismen in i en annan dimension utan att därför helt lämna den vanliga världen. Som i ”Näver och aska” en bild där ute och inne flyter ihop. Eller ”Natt och dag” där dygnets tider flyter ihop. Jag begriper inte riktigt hur man bär sig åt för att få ett så här intensivt uttryck i bilder som ju ändå är avbildande, mestadels med motiv som stadsmiljöer och rumsinteriörer. Så bra!
 Bo Larsson: Näver och aska |
 Bo Larsson: Natt och dag |
 Bo Larsson: Katarina Södra, vinter II |
Andra bloggar om konst, santidskonst, måleri, utställningar, Bo Larsson, Konstnärshuset
Vilka underbara bilder! Vackert ljus över vardagliga miljöer, och så rent fantasieggande som Näver och aska. Jag kände inte till konstnären, och hinner tyvärr inte se utställningen. Så bra att du visar några av tavlorna här!
Jag såg faktiskt en konstnär med liknande motiv och teknik på
Royal Academy of Arts i London förra sommaren, Ken Howard. Han var den som imponerade mest på mig, och när jag såg utställningen funderade jag på varför inte Sverige har lika (många) kompetenta målare. Men då kände jag ju inte till Bo Larsson! Tack för att du uppmärksammade mig på honom! Nu skall jag lägga hans namn på minnet.
Ken Howard är intressant! Motiven med stadslandskap och rumsinteriörer liknar ju Bo Larssons, fast Howard målar visst lite mer medelhavsmiljöer och där Howard målar regnrusk målar Bo Larsson vintermotiv och mörker. Kanske är det så enkelt att Larsson jobbar mest under vinterhalvåret?
Ja varför har inte Sverige lika många kompetenta målare. Jag har också funderat lite över det ibland. För visst visas en större andel bra samtida måleri på konstetablissemang utomlands än på motsvarande ställen i Sverige, eller är det jag som gör ett selektivt urval när jag är på utlandsresa? Är det den starka koncensuskulturen som spökar i Sverige, där klassisk måleriutbildning tydligen förekommer bara utanför de traditionella konsthögskolorna där det i stället är koncept och projekt som lärs ut?
Men visst finns det bra målare i Sverige också men man får leta efter dom. Måleriet är ju lite undanskuffat av konstvärlden just nu, men inte av konstpubliken. Fast konstnärer som Roj Friberg, Eva Zetterwall, Bodil Hedlund, Claes Bäckström, Bo Larsson, Ernst Billgren och Karin Mamma Andersson målar ju fortfarande och har framgång hos både publiken och bland kritiker. Det finns förstås många fler och nog en del begåvade yngre också med intresse för det visuella.