Nejsägarna

Tors Torn
Förslag till Tors torn sedda från Torsgatan mot norr

Här i Stockholm har vi som bekant (för dem som bor här) ett antal långdragna stadsförnyelseärenden. Man undrar ju ibland varför det ska behöva vara så oändligt svårt att fatta politiska beslut. Men ännu mer förundras jag över hur det kommer sig att det alltid uppstår proteströrelser, ibland med de mest egendomliga motiv, mot snart sagt varje förändringsförslag. Folk borde väl vara glada att någon orkar ägna omsorg åt stadens utveckling och underhåll i stället för att allt bara ska förfalla eller kanske stagnera som ett gigantiska stadsmuseum.

Efter många års debatt och ett otal förslag lyckades man bygga om Odenplan. Resultatet blev den stenöken vi ser idag. En uppenbart olycklig kompromiss där bevarandet av den eländiga Sippans kiosk tydligen var det absolut viktigaste. Intill Sippan tillfördes en jättelik korvkiosk och den rätt gemytliga bänkhörnan med en liten fontän och samlingsplats för A-lagare togs bort. Men nejsägarna segrade den gången så vi fick aldrig se den självklara lösningen med en ordentlig servering med uteplatser på den delen av Odenplan där Sippan och Korvkiosken står idag. Nån galleria blir det inte heller under Odenplan vid den nu påbörjade ombyggnaden, och lika bra är väl det, vem behöver fler butiker med exakt samma varumärken som finns att tillgå i exakt likadana gallerior i större delen av världen?

Och någon tillbyggnad av det närliggande Stadsbiblioteket blir det inte heller, trots den ambitiösa arkitekttävlingen där en ordinär glaslåda som väntat blev vinnande förslag och med lätthet konkurrerade ut de mer innovativa förslagen.

Vid Slussen rostar armeringen sönder i den stora betongkonstruktionen medan förnyelsedebatten pågått i decennier. Helst skulle man vilja se att det nya Stadsbiblioteket och ett nytt Operahus placerades på sydsidan i stället för den massiva front av ordinära kontorshus som enligt det senaste förslaget ska byggas där. Jean Nouvels spännade ombyggnadsförslag med ett Slussen för gående som vann publikens gillande enligt den enkät som gjordes vid Stadsmuseets utställning fick tyvärr inget gehör.

Men så var det proteströrelserna. Den egendomligaste är nog den nu aktuella mot byggandet av Tors Torn i slutet av Torsgatan. Här verkar motargumenten gå ut på att den äldre stadsdelen Röda bergsområdet skulle falla i slagskugga på grund av de höga tornen trots att hela området ligger söder om tornen och de solstudier som gjorts tydligt visar att Rödabergsområdet knappast påverkas alls. Men varför ständigt denna förändringsskräck?
Även om de hittills presenterade bilderna på Tors Torn väl mer är ett planförslag än en färdig arkitektpresentation så tycker jag idén är utmärkt. Det ger en signal om att stan inte slutar här; kom hit här finns mer spännande att se!

En närmare och som vanligt väl genomtänkt analys av protestförslaget finns på yimby.se.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Om Börje

Kulturupplevelser och mina bilder
Det här inlägget postades i allmänt, arkitektur. Bokmärk permalänken.

3 svar på Nejsägarna

  1. Inga M skriver:

    Jag har inga synpunkter på förändringarna i Stockholm men jag får bara lite rysande associationer när jag ser två torn så här bredvid varandra. Med min höjdskräck så är det inte aktuellt att någonsin åka upp i något sånt heller. Men jag kan ju förstå att det finns behov av framför allt bostäder i innerstaden om man ska behålla en levande stad och inte bara låta den bli centrum för handel och kontor.

    Jag har f.ö. varit på den fina Caspar David Friedrichutställningen. Den var verkligen sevärd.

  2. Börje skriver:

    Inga: På sätt och vis kan jag förstå folks skräck för höga hus så nära inpå det ganska gemytliga Vasastan. Men att bygga på höjden och koncentrera befolkningen där man kan bo och arbete inom gångavstånd (i bästa fall) i stället för att sprida ut stan miltals i oändliga förortsområden är faktiskt miljövänligt. Det har man äntligen upptäckt i Stockholm efter det (enligt mig) misslyckade experimentet med Sven Markelius ABC-förstäder.

    Såg din bloggpost om Caspar David Friedrich, mycket bra! Och den där bilden som använts på omslaget till Wallgrens bok, är inte den retuscherad så att det bara finns två figurer i stället för tre, eller finns det flera liknande målningar?

  3. Inga M skriver:

    Jag har trott att bilden är retuscherad, men jag är inte säker. Har inte forskat i saken.

    Jag skulle nog tycka att det vore knepigt med så höga moderna hus mitt i Vasastan, som har ett annat stuk, men det här blir väl ändå i utkanten och vetter ut mot spårområdet på andra sidan? En inte så snygg del av stan om jag minns rätt.

Lämna ett svar till Inga M Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


nio + två =