Jag upplevde Gomorra om den neapolitanska maffian Camorran mer som en dramadokumentär än som en spelfilm. Den påminner i sitt oupphörligt exponerade elände om Guds stad. Filmen är inte dålig, ändå är det märkligt hur de samlade bestialiteterna, hoten, misären, de många liken och den utstuderade samvetslösheten går liksom spårlöst förbi.
Hur fungerar egentligen människorna som gör sig skyldiga till allt våld, hur kommer det sig att unga människor och barn dras in i tung kriminalitet utan att ens reflektera över konsekvenserna? Det ger filmen inga svar på annat än att världen människorna lever i är sådan.
Det är en film utan alltför mycket handling och utan överraskningar eller ljuspunkter. Visst visar filmen hur maffian fungerar i vardagslivet i all sin ohygglighet, men säger den något som vi inte visste förut? Italien är ett till stora delar korrumperat land, en tredjedel eller så av ekonomin utgörs av svart marknad, politiken är suspekt. Ändå verkar landet på något sätt fungera, det är befolkat av civiliserade människor och är så trivsamt att turista i. Hur kan det vara så? Ja inte blir man mycket klokare efter att ha sett Gomorra.
Filmen är på tok för lång, trots välspelade scener blir till slut ännu några lik bara en gäspning.
Gomorra har redan fått otaliga priser och nomineringar men det blir ändå bara tre poäng ***
Andra bloggar om: film, Gomorra, Maffian;Italien
Jag deltar i gäspningen och är benägen att ge ett lägre betyg. Filmen var alldeles för splittrad och distanserad.
Minerva: Hmm jag satte faktiskt två poäng först men uppgraderade till tre. Den första instinkten är ju ofta rätt!