Direktören för det hele

Lars von Trier har gjort några oförglömliga filmer som verkligen griper tag. Med sådana meriter i bagaget kan man uppenbarligen tillåta sig vad som helst. Ett värre sömnpiller än ”Direktören för det hele” är svårt att tänka sig. Skulle väl vara Hoberts ”Tre solar” då. Den här slarviga pretentiösa smörjan är möjligen en intern historia för teater- och filmproffs. Vad den har på den vanliga biorepertoaren att göra är svårt att förstå.

Vad som egentligen gör mig förbannad är en begåvad regissörs slappa förfuskning av en lovande idé: En människa som inte klarar att ta ansvar för svåra beslut och finner en genial utväg genom att skylla allt på ”direktören för det hele” som i själva verket inte existerar. Det kunde ha blivit en klassisk komedi, det kunde ha utvecklats till ett psykologiskt drama, det kunde ha blivit något verkligt bra. I stället blev det ett enda långt lidande för oss i biofåtöljerna.

Behållningen, om någon, skulle väl vara att man känner igen kvinnan som blir påsatt över skrivbordet som en av karaktärerna i ”Anna Holst” på TV4.

Trots allt en stjärna * för några enstaka komiska poänger.

Andra bloggar om: ,

Om Börje

Kulturupplevelser och mina bilder
Det här inlägget postades i film och TV. Bokmärk permalänken.

2 svar på Direktören för det hele

  1. Rudina skriver:

    Oj då! Jag måste erkänna att jag tyckte den var jätterolig, framför allt tack vare skådespelarna och den komiska tajmingen som, jag tycker, satt som ett smäck! Jag har rekommenderat den för alla mina vänner. Satt faktiskt i biostolen och skrattade så jag kiknade…Å andra sidan, jag har jobbat på teatern en hel del. Kanske är det som du säger, roligare för invigda…vet inte. Men jag tror inte det. Man måste bara ha den sortens humor liksom. Danskt.

  2. Börje skriver:

    Rudina: Jo visst hade filmen en del poänger, men jag tyckte de fina idéerna slarvades bort. Jag har lite svårt för filmer där lågbudgeten eller dogma-temat lyser igenom eller till och med framhävs som en förtjäst. En fråga om smak antagligen. Eller också har tiden sprungit ifrån min enkla humor – jag skrattade knappast åt Borat heller.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


+ åtta = femton