Smith, Zadie: ”Om skönhet” Månpocket 2007, ISBN: 9170014639
Zadie Smiths första bok ”Vita Tänder” var mycket bra men det som fick mig att inse att jag verkligen måste läsa ”Om skönhet” var en intervju med författarinnan i DN för en tid sen.
Hon uttalar sig mot tvärsäkerheten, mot den absoluta polariseringen i olika sammanhang:
”—politik inte är människans kärna. Att en människa är konservativ är egentligen det minst intressanta med henne. Det som formar människor är i stället vilka val de gör i förhållande till sin familj och sina vänner”
Att sedan striden i boken står mellan två konstprofessorer, den ena vänsterradikal och den andra stockkonservativ gör inte saken mindre intressant. De bådas familjer som på olika sätt vävs in i varandras öden spelar också en stor roll i handlingen.
Den radikale Howard Belsey som verkar hata skönheten mer än något annat har gjort till sin livsuppgift att förringa Rembrandt medan den konservative Monty Kipps naturligtvis intar motsatt hållning.
Ett konstverk som skattas högt av Howard är följdriktigt Piero Manzonis Merda d’artista.
De konstteoretiska resonemangen förs kanske inte riktigt till sin spets – detta är trots allt en roman med annat fokus – ändå känns temat aktuellt. Fast situationen i konstvärlden idag är väl egentligen ännu mycket värre, där den ”progressiva” biennalkonst som gäller egentligen bara är samhällsfilosofi, i bästa fall pliktskyldigast illustrerad med något som går att se eller höra.
Berättelsen rymmer antagligen flera bottnar som skillnaden Europeiskt-Amerikanskt, klass och sociala förhållanden och inte minst förhållandet vita-färgade. Det gäller att hålla reda på vem som är vad.
Språket flyter lätt, metaforerna är sinnrika. Zadie använder verkligen vokabulären, utan att det för den skull känns sökt. Det är inte ofta jag numera känner behov av att läsa något skönlitterärt med ordboken lätt tillgänglig.
Fyra starka poäng ****
Andra bloggar om: böcker, Zadie Smith
