Jag har funderat på denna utställning utan att bli riktigt klok på den. Sånt som är dåligt eller ointressant går man förbi. Men ibland händer det att det förbigångna dröjer sig kvar, irriterar.
Varför ställer man ut en lång serie foton av parkmotiv från olika håll i Europa? Enkla turistbilder som kunde vara gjorda av vem som helst. Skillnaden är väl möjligen att fotona är svartvita och inte i färg, vilket idag kanske är lite exklusivt.
Jag känner igen bland annat motiv från Hagaparken och min favoritpark Stourhead i södra England. Det handlar om romantikens vurm för den engelska parken, 1700-talets gröna våg. Men varför en rent konsthistorisk bildkavalkad på ett galleri?
Pressmeddelande från Brändström & Stene talar om likheten mellan dåtidens verklighetsflykt och nutida företeelser som ”New Age, Living History, Storytelling, Virtual Reality, New Urbanism och Live Roleplaying Games”.
Jag tycker nog att parallellerna är lite väl hårddragna. Låt gå för verklighetsflykt, men säger denna ganska ordinära fotokavalkad oss verkligen något om vår egen tid? Inte mig i alla fall. Men det finns andra som tar det på allvar. Så nånting ligger det väl i detta.
Utställningen pågår till 15 januari på Hudiksvallsgatan 6.
Läs även andra bloggares åsikter om konst, samtidskonst, utställningar, foto, Martin Karlsson
